Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hallonbjörnbär

Organismgrupp Kärlväxter Rubus pruinosus
Hallonbjörnbär Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hallonbjörnbär tillhör de krypbjörnbär som man tror har uppstått efter korsning med hallon (series Subidaei). Dessa utmärker sig genom att de unga frukterna är håriga. Fullt utvuxna frukter har däremot i regel tappat dessa hår. Arten skiljer sig från de andra Subidaei genom att ha gröna stift, purpurfärgade taggar på ett trint, grönt skott samt genom att bladen ofta är sjudelade. Arten är mycket mångformig och torde utgöra ett samlingsbegrepp för ett antal olika obeskrivna småarter, vilka kan ha en mycket inskränkt utbredning. Krypbjörnbär (sect. Corylifolii) skiljer sig från äkta björnbär (sect. Rubus) bland annat genom kortare skaft på småbladen, de nedre 0–2 mm mot 2–6 mm, de övre sidobladen 3–10 mm (mot 12–25 mm); småbladen överlappar oftast (mot sällan överlappande); frukt matt (mot frukt blank); stipler lansettlika (mot stipler lineära).
Utbredning
Länsvis förekomst för hallonbjörnbär Observationer i  Sverige för hallonbjörnbär
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hallonbjörnbär har påträffats i alla landskap utmed Göta- och Svealands kuster (utom Gotland), men på Västkusten är de kända lokalerna mycket få. Även på Ostkusten är artens aktuella status dåligt känd, även om relativt många äldre lokaler finns noterade. Artens övriga utbredning omfattar sydöstra Norge, Danmark, Åland samt stora delar av Väst- och Mellaneuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Lokalart inom krypbjörnbären som förekommer sällsynt i nordöstra Småland, och som därmed är endemisk för Sverige. Tidigare fynd från andra landskap har visat sig vara hybrider eller andra arter vid noggrannare bestämning, bland annat med hjälp av DNA-studier. Kan finnas på fler lokaler i Småland och Östergötland. Antalet reproduktiva individer skattas till 150 (100-500). Stor osäkerhet förutom minimisiffran. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (3-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 164 (164-200) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (12-20) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De osäkra data som finns tyder eventuellt på en minskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Hallonbjörnbär är som andra björnbärsarter ljuskrävande och förekommer i vägkanter och betesmarker, men även på många platser ute i Ostkustens skärgårdar, där ofta på tångvallar nära stränderna.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Rosales (rosordningen), Familj Rosaceae (rosväxter), Släkte Rubus (rubusar), Art Rubus pruinosus Arrh. - hallonbjörnbär Synonymer Rubus sublustris Lees, Rubus milliformis f. glaber Frid. & Gelert, Rubus idaeus × plicatus, Rubus warmingii Jensen ex Neuman, Rubus idaeus x plicatus

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Lokalart inom krypbjörnbären som förekommer sällsynt i nordöstra Småland, och som därmed är endemisk för Sverige. Tidigare fynd från andra landskap har visat sig vara hybrider eller andra arter vid noggrannare bestämning, bland annat med hjälp av DNA-studier. Kan finnas på fler lokaler i Småland och Östergötland. Antalet reproduktiva individer skattas till 150 (100-500). Stor osäkerhet förutom minimisiffran. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (3-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 164 (164-200) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (12-20) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De osäkra data som finns tyder eventuellt på en minskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Hallonbjörnbär tillhör de krypbjörnbär som man tror har uppstått efter korsning med hallon (series Subidaei). Dessa utmärker sig genom att de unga frukterna är håriga. Fullt utvuxna frukter har däremot i regel tappat dessa hår. Arten skiljer sig från de andra Subidaei genom att ha gröna stift, purpurfärgade taggar på ett trint, grönt skott samt genom att bladen ofta är sjudelade. Arten är mycket mångformig och torde utgöra ett samlingsbegrepp för ett antal olika obeskrivna småarter, vilka kan ha en mycket inskränkt utbredning. Krypbjörnbär (sect. Corylifolii) skiljer sig från äkta björnbär (sect. Rubus) bland annat genom kortare skaft på småbladen, de nedre 0–2 mm mot 2–6 mm, de övre sidobladen 3–10 mm (mot 12–25 mm); småbladen överlappar oftast (mot sällan överlappande); frukt matt (mot frukt blank); stipler lansettlika (mot stipler lineära).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hallonbjörnbär

Länsvis förekomst och status för hallonbjörnbär baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hallonbjörnbär

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hallonbjörnbär har påträffats i alla landskap utmed Göta- och Svealands kuster (utom Gotland), men på Västkusten är de kända lokalerna mycket få. Även på Ostkusten är artens aktuella status dåligt känd, även om relativt många äldre lokaler finns noterade. Artens övriga utbredning omfattar sydöstra Norge, Danmark, Åland samt stora delar av Väst- och Mellaneuropa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Rubus - rubusar 
  • Undersläkte
    Rubus subgen. Rubus - björnbär 
  • Sektion
    Rubus sect. Corylifolii - krypbjörnbär 
  • Art
    Rubus pruinosusArrh. - hallonbjörnbär
    Synonymer
    Rubus sublustris Lees
    Rubus milliformis f. glaber Frid. & Gelert
    Rubus idaeus × plicatus
    Rubus warmingii Jensen ex Neuman
    Rubus idaeus x plicatus

Hallonbjörnbär är som andra björnbärsarter ljuskrävande och förekommer i vägkanter och betesmarker, men även på många platser ute i Ostkustens skärgårdar, där ofta på tångvallar nära stränderna.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Buskmark, Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
I synnerhet på inlandslokalerna är igenväxning med ty följande beskuggning ett allvarligt hot mot hallonbjörnbär.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att hävden bibehålls på de hävdade lokalerna med hallonbjörnbär. Artens aktuella status bör klarläggas och den behöver inventeras inom hela utbredningsområdet. Det faktum att arten har ett stort utbredningsområde med små och väl åtskilda lokaler skiljer den från flertalet björnbär. Orsaken till detta bör klarläggas.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötland flora. Lund.

Georgson, K. m. fl. 1997. Hallands flora. Lund.

Gustafsson, C. E. 1924. Strödda Rubusanteckningar. Bot. Not. 77: 251–259.

Gustafsson, C. E. 1938. Skandinaviens Rubusflora. Bot. Not. 91: 378–420.

Kurtto, A., Weber, H. E., Lampinen, R. & Sennikov, A. N. (eds.) 2010: Atlas Florae Europaeae. Distribution of Vascular Plants in Europe. 15. Rosaceae (Rubus). - The Committee for Mapping the Flora of Europe & Societas Biologica Fennica Vanamo, Helsinki. 362 pp.

Pedersen, A., Lye, K. A. & Berg, T. 1992. Nye norske bjørnbær. Blyttia 50: 59–75.

Pedersen, A. & Schou, J. C. 1989. Nordiske Brombær (Rubus sect. Rubus, sect. Corylifolii og sect. Caesii). AAU Reports 21.

Rydberg, H. & Wanntorp, H.–E. 2001. Sörmlands flora. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Rubus - rubusar 
  • Undersläkte
    Rubus subgen. Rubus - björnbär 
  • Sektion
    Rubus sect. Corylifolii - krypbjörnbär 
  • Art
    Rubus pruinosus, Arrh. - hallonbjörnbär
    Synonymer
    Rubus sublustris Lees
    Rubus milliformis f. glaber Frid. & Gelert
    Rubus idaeus × plicatus
    Rubus warmingii Jensen ex Neuman
    Rubus idaeus x plicatus
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.