Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  halsbryum

Organismgrupp Mossor Bryum turbinatum
Halsbryum Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Artens skott bildar gulgröna till rödbruna tuvor. Skotten är upp till 3 cm höga. Stammen är blekröd och bladen relativt jämnt spridda längs stammen. Bladen är något nedlöpande, kölade och något kupade, ovala till brett triangulära och har en avlång, uddlik och nästan slät spets. Nerven är kraftig, brunaktig och slutar nedanför spetsen eller är kort utlöpande. Bladkanten är dubbelskiktad, plan eller något tillbakaböjd i den nedre delen. Kantlisten är smal och ibland otydligt avgränsad. Bladcellerna är hexagonala till rombiska, ca 18 µm breda och relativt tunnväggiga. Arten är skildkönad men kapslar förekommer då och då. Kapseln är stor och brett päronformig, ljusbrun eller svartaktig som gammal, hängande och skaftet är krokigt och rödbrunt. Som torr är kapseln karakteristiskt hoptryckt medan mynningen förblir intakt och därför bredare än resten av kapseln. Som fuktig är mynningen däremot ca hälften så bred som kapseln. Den yttre tandkransen är gul till orange nedtill och tänderna har många smala lameller med en smal, hinnlik kant. Den inre tandkransen är blekgul med tänder med ovala öppningar och långa cilier med kraftiga utskott. Sporerna är relativt små, 18–20 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Halsbryum kan likna flera andra arter i släktet och det behövs kapslar med välutvecklat peristom för korrekt artbestämning. Men om den har torra kapslar känns den lätt igen på att mynningen är tydligt bredare än resten av kapseln. Den liknar storbladsbryum Bryum schleicheri, men den senare har kraftiga skott, brett ovala, kupade blad med en bred bas, tydligt nedlöpande blad och oftast mycket större bladceller.
Utbredning
Länsvis förekomst för halsbryum Observationer i  Sverige för halsbryum
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sällsynt, men åtminstone tidigare spridd i södra Sverige, och enstaka fynd har även gjorts i norra Sverige. Antagligen är den förbisedd eftersom den inte går att känna igen när den saknar kapslar. Den är mycket sällsynt i Norge och Finland och troligen även i Danmark. Världsutbredningen omfattar Europa, Afrika, Asien och Syd- och Nordamerika.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten växer vid stränder av sjöar och vattendrag eller vid vattensamlingar i kalkbrott eller grustag. Den är mycket sällsynt och endast funnen i södra halvan av Sverige. Orsaken till dess sällsynthet är dåligt känd. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (50-5600). Antalet lokalområden i landet skattas till 3. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (12-1120) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Halsbryum växer på exponerad, bar mineraljord som är fuktig eller blöt åtminstone under vinter och vår, men som eventuellt torkar upp under sommaren. Substratet är kalkrik, basisk mineraljord, ibland med inblandning av humus. Den växer ofta vid stränder av sjöar och vattendrag eller vid vattensamlingar i kalkbrott eller grustag tillsammans med bl.a. fetbålmossa Aneura pinguis, sjöbryum Bryum knowltonii och kragpellia Pellia endiviifolia. Troligen har arten minskat eftersom mängden småvatten i jordbrukslandskapet minskat kraftigt under 1900-talet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sjöar
Sjöar
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Bryales, Familj Bryaceae, Släkte Bryum (bryummossor), Art Bryum turbinatum (Hedw.) Turner - halsbryum Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten växer vid stränder av sjöar och vattendrag eller vid vattensamlingar i kalkbrott eller grustag. Den är mycket sällsynt och endast funnen i södra halvan av Sverige. Orsaken till dess sällsynthet är dåligt känd. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (50-5600). Antalet lokalområden i landet skattas till 3. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (12-1120) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Artens skott bildar gulgröna till rödbruna tuvor. Skotten är upp till 3 cm höga. Stammen är blekröd och bladen relativt jämnt spridda längs stammen. Bladen är något nedlöpande, kölade och något kupade, ovala till brett triangulära och har en avlång, uddlik och nästan slät spets. Nerven är kraftig, brunaktig och slutar nedanför spetsen eller är kort utlöpande. Bladkanten är dubbelskiktad, plan eller något tillbakaböjd i den nedre delen. Kantlisten är smal och ibland otydligt avgränsad. Bladcellerna är hexagonala till rombiska, ca 18 µm breda och relativt tunnväggiga. Arten är skildkönad men kapslar förekommer då och då. Kapseln är stor och brett päronformig, ljusbrun eller svartaktig som gammal, hängande och skaftet är krokigt och rödbrunt. Som torr är kapseln karakteristiskt hoptryckt medan mynningen förblir intakt och därför bredare än resten av kapseln. Som fuktig är mynningen däremot ca hälften så bred som kapseln. Den yttre tandkransen är gul till orange nedtill och tänderna har många smala lameller med en smal, hinnlik kant. Den inre tandkransen är blekgul med tänder med ovala öppningar och långa cilier med kraftiga utskott. Sporerna är relativt små, 18–20 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Halsbryum kan likna flera andra arter i släktet och det behövs kapslar med välutvecklat peristom för korrekt artbestämning. Men om den har torra kapslar känns den lätt igen på att mynningen är tydligt bredare än resten av kapseln. Den liknar storbladsbryum Bryum schleicheri, men den senare har kraftiga skott, brett ovala, kupade blad med en bred bas, tydligt nedlöpande blad och oftast mycket större bladceller.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för halsbryum

Länsvis förekomst och status för halsbryum baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för halsbryum

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sällsynt, men åtminstone tidigare spridd i södra Sverige, och enstaka fynd har även gjorts i norra Sverige. Antagligen är den förbisedd eftersom den inte går att känna igen när den saknar kapslar. Den är mycket sällsynt i Norge och Finland och troligen även i Danmark. Världsutbredningen omfattar Europa, Afrika, Asien och Syd- och Nordamerika.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Bryales  
  • Familj
    Bryaceae  
  • Släkte
    Bryum - bryummossor 
  • Art
    Bryum turbinatum(Hedw.) Turner - halsbryum

Halsbryum växer på exponerad, bar mineraljord som är fuktig eller blöt åtminstone under vinter och vår, men som eventuellt torkar upp under sommaren. Substratet är kalkrik, basisk mineraljord, ibland med inblandning av humus. Den växer ofta vid stränder av sjöar och vattendrag eller vid vattensamlingar i kalkbrott eller grustag tillsammans med bl.a. fetbålmossa Aneura pinguis, sjöbryum Bryum knowltonii och kragpellia Pellia endiviifolia. Troligen har arten minskat eftersom mängden småvatten i jordbrukslandskapet minskat kraftigt under 1900-talet.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Öppna strandbiotoper, Myrbiotoper, Vattendrag, Sjöar, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Igenväxning och exploatering av stränder runt slättsjöar, märgelgravar och vattendrag i jordbrukslandskapet utgör främsta hoten.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Aktuella lokaler bör skötas så att arten kan fortleva i livskraftig omfattning. Arten måste eftersökas samt dess biologi och krav på skötsel och skydd utredas.
Utländska namn - NO: Klokkevrangmose, FI: Hiirensammalet, DK: Top-Bryum.

Etymologi: turbinatus = formad som en snurra, koniskt tillspetsad, omvänt konisk (med spetsen nedåt), pluggformad; turbin-is genitiv av turbo (lat.) = snurra, virvel, vridning; suffixet -atus (lat.).
Uttal: [Brýum turbinátum]

KEY FACTS Topshape Thread-moss. Shoots up to 3 cm high, forming yellowish-green to reddish-brown tufts. Stem pale red, leaves relatively equidistant. Leaves ovate to broadly triangular, keeled, slightly convex, slightly decurrent at base, ending in a slender, more or less smooth acumen. Costa stout, brownish, ending below apex or shortly excurrent. Dioicous, capsules occasional. Capsule large, pale brown (later blackish), broadly pyriform, pendulous. Mouth of moist capsules c. half maximum diameter of capsule. Dry capsules, however, characteristically contracted with only mouth remaining unaltered (and hence wider than body of capsule). Exostome teeth subdivided into numerous lamellae, yellow to orange-coloured below, margin scarious. Endostome pale yellow. Teeth with oval perforations, cilia long and strongly appendiculate. Seta reddish-brown, curved. - Grows on exposed, bare, calcareous mineral soil (sometimes with intermixture of humus) at sites that are moist to wet at least throughout winter and spring but may dry out during summer. Typical habitats include shores of lakes and streams and pools in limestone quarries or gravel pits.

Crum, H. & Anderson, L. E. 1981. Mosses of eastern North America, Vol. 1 & 2: Columbia University Press, New York.

Crundwell, A.C. & Nyholm, E. 1964. The European species of the Bryum erythrocarpum complex. Trans. Brit. Bryol. Soc. 4: 597-637.

Hill, M.O., Preston, C.D. & Smith, A.J.E. 1994. Atlas of the bryophytes of Britain and Ireland. Vol 3. Mosses (Diplolepideae). Harley Books, Colchester.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Nyholm, E. 1993. Illustrated Flora of Nordic Mosses. Fasc. 3. Nordisk Bryol. Förening, Köpenhamn och Lund.

Weibull, H. 2008. Bryum turbinatum halsbryum s. 341-342. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 2008. Redigerat av Tomas Hallingbäck 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Bryales  
  • Familj
    Bryaceae  
  • Släkte
    Bryum - bryummossor 
  • Art
    Bryum turbinatum, (Hedw.) Turner - halsbryum
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 2008. Redigerat av Tomas Hallingbäck 2010.