Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  halsklockmossa

Organismgrupp Mossor Encalypta longicolla
Halsklockmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 2 cm höga, gulgröna-olivgröna och nedtill bruna tuvor. Bladen är smalt tunglika med plana kanter och färglös, lång och tydlig hårudd. Arten är samkönad och kapslar finns nästan alltid. Kapselns yta är slät, men till skillnad från alla övriga klockmossor är dess form mer strutlik än cylindrisk, vilket beror på att sporer bara bildas i den övre halvan. Kapselskaftet är uppemot 1 cm långt och rött. Basen har en skålformad och uppåtriktad rest av mössan. Peristomet består av två tandkransar som är hopvuxna nedtill. Tänderna är mycket stora, först blodröda och senare brunröda. Mössan är stor och smalt klocklik med flikad nederkant, och den omsluter hela kapseln. Sporerna är mycket stora, 70-80 µm i diameter, mörkbruna och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Halsklockmossa är en säregen klockmossa med sina mycket långa peristomtänder, stora sporer och sin kapsel som bara har sporer i den övre halvan. Den kan eventuellt förväxlas med fjällklockmossa E. alpina som växer på samma typ av lokaler, men den arten saknar peristom och har blad med en mer triangulär form.
Utbredning
Länsvis förekomst för halsklockmossa Observationer i  Sverige för halsklockmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har blivit funnen endast en gång i Sverige (sluttningen ovanför Kopparåsen, Torneträskområdet, 1981). Den har en arktisk-alpin utbredning och finns också sällsynt i Alperna, på Spetsbergen, i Finland, Asien, Nordamerika samt på Grönland. Halsklockmossan är rödlistad även i Finland (CR), Frankrike, Österrike, Schweiz och Italien samt finns med på rödlistan för Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Halsklockmossa växer extremt kalkrikt och fuktigt. Arten är endast känd från en lokal i Sverige (Kopparåsen i Torne lappmark). Populationen är liten och sannolikt sårbar. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (0-1500). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (0-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Mossan växer på starkt kalkhaltig, instabil jord. På Nuolja blev den funnen på bar kalkhaltig sipperjord i brant sluttning (Horton 1982). Som följeart anges fjällklockmossa E. alpina. Sporstorleken antyder att arten i första hand är anpassad till lokal spridning och kan ha svårt att sprida sig längre distanser.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Encalyptales, Familj Encalyptaceae, Släkte Encalypta (klockmossor), Art Encalypta longicolla Bruch - halsklockmossa Synonymer Encalypta longicollis Bruch

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Halsklockmossa växer extremt kalkrikt och fuktigt. Arten är endast känd från en lokal i Sverige (Kopparåsen i Torne lappmark). Populationen är liten och sannolikt sårbar. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (0-1500). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (0-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar upp till 2 cm höga, gulgröna-olivgröna och nedtill bruna tuvor. Bladen är smalt tunglika med plana kanter och färglös, lång och tydlig hårudd. Arten är samkönad och kapslar finns nästan alltid. Kapselns yta är slät, men till skillnad från alla övriga klockmossor är dess form mer strutlik än cylindrisk, vilket beror på att sporer bara bildas i den övre halvan. Kapselskaftet är uppemot 1 cm långt och rött. Basen har en skålformad och uppåtriktad rest av mössan. Peristomet består av två tandkransar som är hopvuxna nedtill. Tänderna är mycket stora, först blodröda och senare brunröda. Mössan är stor och smalt klocklik med flikad nederkant, och den omsluter hela kapseln. Sporerna är mycket stora, 70-80 µm i diameter, mörkbruna och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
Halsklockmossa är en säregen klockmossa med sina mycket långa peristomtänder, stora sporer och sin kapsel som bara har sporer i den övre halvan. Den kan eventuellt förväxlas med fjällklockmossa E. alpina som växer på samma typ av lokaler, men den arten saknar peristom och har blad med en mer triangulär form.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för halsklockmossa

Länsvis förekomst och status för halsklockmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för halsklockmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har blivit funnen endast en gång i Sverige (sluttningen ovanför Kopparåsen, Torneträskområdet, 1981). Den har en arktisk-alpin utbredning och finns också sällsynt i Alperna, på Spetsbergen, i Finland, Asien, Nordamerika samt på Grönland. Halsklockmossan är rödlistad även i Finland (CR), Frankrike, Österrike, Schweiz och Italien samt finns med på rödlistan för Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Funariidae  
  • Ordning
    Encalyptales  
  • Familj
    Encalyptaceae  
  • Släkte
    Encalypta - klockmossor 
  • Art
    Encalypta longicollaBruch - halsklockmossa
    Synonymer
    Encalypta longicollis Bruch

Mossan växer på starkt kalkhaltig, instabil jord. På Nuolja blev den funnen på bar kalkhaltig sipperjord i brant sluttning (Horton 1982). Som följeart anges fjällklockmossa E. alpina. Sporstorleken antyder att arten i första hand är anpassad till lokal spridning och kan ha svårt att sprida sig längre distanser.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Artens sällsynthet gör att alla typer av ingrepp på och i anslutning till lokalen utgör hot mot artens fortbestånd i landet. Exploatering t.ex. en skidbackanläggning, är ett sådant tänkbart hot.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Lokalen bör återbesökas och beståndets storlek bedömas för att bättre dokumentera populationens livskraft och potentiella hot. Detta är särskilt viktigt av två orsaker; dels att arten finns på den europeiska rödlistan, dels att förekomsten i Kopparåsen måste betraktas som en utpostpopulation, långt från det europeiska huvudutbredningsområdet i Alperna.
Utländska namn - NO: Sporeklokkemose; FI: Torvikellosammal.
Etymologi: longicolla = långhalsad; longus (lat.) = lång; collum (lat.) = hals.
Uttal: [Enkalýpta longikólla]

key facts Tufts up to 2 cm high, yellowish-green to olive-green, brown towards base. Capsules nearly always present, smooth, with, unlike all other Encalypta species, a conical rather than cylindrical shape. Seta nearly 1 cm long, red. Peristome teeth very long, initially blood-red, later brownish-red. Calyptra large, narrowly campanulate with fringed bottom edge. Spores very large (70-80 µm), dark brown, finely papillose. - An extremely calcicolous species, preferring alpine rock ledges.

Hallingbäck, T. 2006. Encalypta longicolla halsklockmossa s. 61. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Horton, D.G. 1982. Encalypta longicolla Bruch in northern Sweden. Lindbergia 8: 93-95.

Horton, D.G. 1983. A revision of the Encalyptaceae (musci) with particular reference to North American taxa.

Part II. J. Hattori Bot. Lab. 54: 353-532.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2006. Uppdaterad 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Funariidae  
  • Ordning
    Encalyptales  
  • Familj
    Encalyptaceae  
  • Släkte
    Encalypta - klockmossor 
  • Art
    Encalypta longicolla, Bruch - halsklockmossa
    Synonymer
    Encalypta longicollis Bruch
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2006. Uppdaterad 2010.