Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hartmansstarr

Organismgrupp Kärlväxter Carex hartmanii
Hartmansstarr Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hartmansstarr är ett upp till 6 dm högt halvgräs med långa utlöpare. Vid basen har stråna trådformigt upprispade, ljust till mörkt rödbruna slidor. Bladen är 2–4 mm breda och platta. Strået har 3–5 ax vilka alla ser ut att vara honax. Toppaxet har dock hanblommor vid basen. Axen är avlångt cylindriska, 2–3 cm långa och 4–5 mm breda. Axfjällen är mörka med en smal, grön nerv som löper ut i en udd. Fruktgömmena är 2,5–3,5 mm långa och har tydliga nerver. Fröna mognar i juni och juli. Hartmansstarr liknar klubbstarr Carex buxbaumii men denna har klubblikt toppax med fler hanblommor nedtill; övriga ax är rundade. Axfjällen hos klubbstarr har en bred, grön nerv.
Utbredning
Länsvis förekomst för hartmansstarr Observationer i  Sverige för hartmansstarr
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hartmansstarr förekommer från Skåne till södra Gästrikland men är ovanlig överallt. Antalet förekomster har minskat. Den förekommer sällsynt även i södra Norge, östra Danmark och sydvästra Finland. Världsutbredningen omfattar centrala och östra Europa och angränsande delar av Asien. Dessutom finns en isolerad lokal i östra Nordamerika. Arten är troligen förbisedd och världsutbredningen är något oklar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c; B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer i de södra delarna av landet upp till Närke och Gästrikland. Hartmansstarr växer i friska-fuktiga, ogödslade slåtter- eller betseshävdade ängsmarker. För kraftigt bete håller tillbaka arten, men även igenväxning på grund av upphörd hävd missgynnar den på sikt. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 350 (300-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1200-1800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (20-45) % under de senaste 60 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (A2c; B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Hartmansstarr växer i fuktängar och kärrkanter. Den är kalkgynnad. Ofta hittas den på friska, ogödslade slåtter- eller beteshävdade ängsmarker. Ett par lokaler från hävdade havsstrandängar är även kända. Undantagsvis har den hittats på torrängar på kalkgrund. Ibland går den ut i väg- och dikeskanter. På Gotland och Öland växer den i ängen. Arten är utpräglat slåttergynnad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Cyperaceae (halvgräs), Släkte Carex (starrar), Art Carex hartmanii Cajander - hartmansstarr Synonymer Carex buxbaumii var. macrostachya, Carex emasculata V. I. Krecz., Långaxig klubbstarr

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c; B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer i de södra delarna av landet upp till Närke och Gästrikland. Hartmansstarr växer i friska-fuktiga, ogödslade slåtter- eller betseshävdade ängsmarker. För kraftigt bete håller tillbaka arten, men även igenväxning på grund av upphörd hävd missgynnar den på sikt. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 350 (300-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1200-1800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (20-45) % under de senaste 60 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (A2c; B2ab(iii,iv,v)).
Konventioner Typisk art i 6410 Fuktängar (Boreal region (BOR)), Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Hartmansstarr är ett upp till 6 dm högt halvgräs med långa utlöpare. Vid basen har stråna trådformigt upprispade, ljust till mörkt rödbruna slidor. Bladen är 2–4 mm breda och platta. Strået har 3–5 ax vilka alla ser ut att vara honax. Toppaxet har dock hanblommor vid basen. Axen är avlångt cylindriska, 2–3 cm långa och 4–5 mm breda. Axfjällen är mörka med en smal, grön nerv som löper ut i en udd. Fruktgömmena är 2,5–3,5 mm långa och har tydliga nerver. Fröna mognar i juni och juli. Hartmansstarr liknar klubbstarr Carex buxbaumii men denna har klubblikt toppax med fler hanblommor nedtill; övriga ax är rundade. Axfjällen hos klubbstarr har en bred, grön nerv.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hartmansstarr

Länsvis förekomst och status för hartmansstarr baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hartmansstarr

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hartmansstarr förekommer från Skåne till södra Gästrikland men är ovanlig överallt. Antalet förekomster har minskat. Den förekommer sällsynt även i södra Norge, östra Danmark och sydvästra Finland. Världsutbredningen omfattar centrala och östra Europa och angränsande delar av Asien. Dessutom finns en isolerad lokal i östra Nordamerika. Arten är troligen förbisedd och världsutbredningen är något oklar.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex hartmaniiCajander - hartmansstarr
    Synonymer
    Carex buxbaumii var. macrostachya
    Carex emasculata V. I. Krecz.
    Långaxig klubbstarr

Hartmansstarr växer i fuktängar och kärrkanter. Den är kalkgynnad. Ofta hittas den på friska, ogödslade slåtter- eller beteshävdade ängsmarker. Ett par lokaler från hävdade havsstrandängar är även kända. Undantagsvis har den hittats på torrängar på kalkgrund. Ibland går den ut i väg- och dikeskanter. På Gotland och Öland växer den i ängen. Arten är utpräglat slåttergynnad.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Öppna strandbiotoper, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Utdikning, men också igenväxning på grund av upphörd hävd är hot mot arten. Gödsling av naturbetesmarkerna innebär också ett hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Fortsatt hävd med slåtter eller bete är nödvändig på de lokaler med hartmansstarr som nu hävdas, samt restaurering av de rika lokaler som saknar hävd idag. Utdikningar bör undvikas. Arten bör övervakas av floraväktarna.
Utländska namn – NO: Hartmansstorr, DK: Hartmans Star, FI: Patukkasara.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bergqvist, S. & Blomgren, E. 1994. Sotenäsets flora. Lund.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Engström, F. & Karlsson, T. 2006. Rödlistade kärlväxter I Östergötland – Trender för nationellt och regionalt rödlistade arter I Östergötlands län 1995 – 2005. Rapport 2006:20. Länsstyrelsen Östergötland.

Fægri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. III. The southeastern element. Bergen.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Kemppainen, E. 1995. Mitä kuuluu uhanalaisille putkilokasveille ja niiden suojelulle. Lutukka 11: 3–20.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Malmgren, J. & Lindström, Å. 2005. Övervakning av rödlistade växter och svampar i Örebro län. Årsrapport 2003. Länsstyrelsen i Örebro län. Publ. nr. 2005:31.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22–33.

Pykälä, J. 1991. Patukkasara (Carex hartmanii) Lohjan kunnassa. Lutukka 7: 49–52.

Ranta, P. & Pykälä, J. 1997. Patukkasara. I Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Rühling, Å. 1997. Floran i Oskarshamns kommun. Lund.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Wiinstedt, K. 1945. Cyperaceernes Udbredelse i Danmark II. Caricoideae. Bot. Tidsskr. 47. 143–244.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex hartmanii, Cajander - hartmansstarr
    Synonymer
    Carex buxbaumii var. macrostachya
    Carex emasculata V. I. Krecz.
    Långaxig klubbstarr
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2007.