Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  havstapetserarbi

Organismgrupp Steklar, Bin Megachile leachella
Havstapetserarbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Detta är vår minsta tapetserarbiart med en kroppslängd på 7-9 mm. Kroppsformen är förhållandevis kompakt jämfört med andra tapetserarbin. Kroppen har gråbeige behåring, med vita bakkantsband på bakkroppens ryggsegment 2-5 och båda könen har vit anliggande behåring på sista synliga bakkroppssegmentet (tergiten). Honan har också vit pollensamlingsbehåring (scopa) på bakkroppens undersida. Ögonen är ljust gröna hos levande hanindivider. Arten kan bestämmas med hjälp av Scheuchl (2006).
Utbredning
Länsvis förekomst för havstapetserarbi Observationer i  Sverige för havstapetserarbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den svenska utbredningen sträcker sig från norra Halland och följer väst- och sydkusten till Kalmartrakten och till norra Öland. Många av de tidigare kända förekomsterna har inte kunnat beläggas i sen tid. Så är fallet med nästan samtliga inlandsförekomster i främst Skåne (t.ex Revingefältet och Sjöbo) samt ett antal strandnära lokaler längs den skånska sydvästkusten från Bjärehalvön till Malmö. Inga aktuella förekomster är heller kända från Blekinge och Småland, de sista uppgifterna är från 1958 resp.1933, liksom från södra och mellersta delarna av Öland, där arten senast är rapporterad från Sandby 1974. En aktuell, men isolerad förekomst finns i Böda-trakten på nordligaste delen av ön. Arten saknas i Norge och Finland, men förekommer från norra Estland längs Östersjöns östra och södra kust, Tyskland, Danmark inkl. Bornholm, Holland, södra England och Wales och vidare söderut. Utanför Västeuropa är utbredningen något oviss pga förväxlingsrisk med närstående taxa och viss namnförbistring.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Havstapetserarbi har sannolikt förekommit på de flesta sandiga havsstrandsområdena från Bohuslän till Öland samt på flera inlandssandfält i södra Sverige. Den finns nu endast kvar på de öst- och sydskånska havsstrandslokalerna där det fortfarande finns tillgång på ärtväxter som käringtand och gullusern samt i svaga populationer på några lokaler i Halland. De flesta sandfälten bakom dynranden på västkusten har helt eller nästan helt förlorat sin tidigare örtrika vegetation pga habitatförstörelse och igenplantering med bergtall mm, men det nyligen påbörjade restaureringsarbetet lyckats vända den negativa trenden där. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 450 (344-900) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv)).
Ekologi
Det typiska habitatet för denna art är havsstrandsdyner och kustnära sandfält med sparsam vegetation. Även förekomster längs sandiga flodbäddar, inlandsdynfält, öppna sandfält och sandtag är kända. Bona anläggs i något stabiliserad solexponerad finsand. Det består av en tämligen ytlig gång som går brant ner till stabilt fuktad sand på ca 5-8 cm djup, men planar sedan ut på detta djup. Bogångens längd kan variera avsevärt från ca 5-25 cm. I änden på gången anläggs den första cellen, som ibland också kan utgöra den enda. För det mesta fylls dock den horisontala gången med ett flertal celler tätt följande på varandra. Varje cell fodras med avbitna ovala bladbitar av lämpliga örter eller buskar (flera arter anges i litteraturen tex. lusern, besksöta, åkerbinda, kanelros, syren, björk och videarter). Ofta väljs tunna, vissnade blad som fortfarande är mjuka. Cellen provianteras med pollen, äggbeläggs och försluts med cirkelrunda bladbitar av samma dimension som gångens diameter ca 5 mm. Gången fodras successivt med flera ovala bladbitar ("tapetvåder") och fylls ev. på med nya celler, ibland till en lång cigarrliknande bildning bestående av upptill ca 15 celler. Som nektarkällor anges ärtväxter som käringtand Lotus corniculatus, vitklöver Trifolium repens, gullusern Medicago falcata, puktörne Ononis repens men också andra örter som backtimjan Thymus serpyllum m.fl. Larven äter upp pollenprovianten i cellen och spinner sedan in sig i en mörkbrun, oval kokong (4,5 x 8 mm) och övervintrar som vilolarv. Förpuppningen sker på våren. Flygtiden sträcker sig från början av juni till mitten av augusti och havstapetserarbiet flyger i en generation per år. Bon från flera honor aggregeras ofta i koloniliknande förtätningar på lämpliga platser som den sydvättande kanten av små dynsvackor eller mer enstaka. I Sverige är bara boplatser i sand kända, men i litteraturen finns även uppgifter om att bon kan anläggas i ihåliga stjälkar, stänglar eller kvistar. Som kleptoparasiter i bona anges ängskägelbi Coelioxys mandibularis och kilbi Aglaoapis tridentata. På Tysklands Östersjökust anges de små kägelbina C. afra och C. brevis som boparasiter, men den har ännu inte påträffats i vårt land eller i Danmark (Madsen & Calabuig 2010).
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· käringtänder
· käringtänder
· ärtväxter
· ärtväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Megachilidae (buksamlarbin), Släkte Megachile (tapetserarbin), Art Megachile leachella Curtis, 1828 - havstapetserarbi Synonymer strandtapetserarbi, Megachile dorsalis Pérez, 1879

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Havstapetserarbi har sannolikt förekommit på de flesta sandiga havsstrandsområdena från Bohuslän till Öland samt på flera inlandssandfält i södra Sverige. Den finns nu endast kvar på de öst- och sydskånska havsstrandslokalerna där det fortfarande finns tillgång på ärtväxter som käringtand och gullusern samt i svaga populationer på några lokaler i Halland. De flesta sandfälten bakom dynranden på västkusten har helt eller nästan helt förlorat sin tidigare örtrika vegetation pga habitatförstörelse och igenplantering med bergtall mm, men det nyligen påbörjade restaureringsarbetet lyckats vända den negativa trenden där. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 450 (344-900) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv)).
Detta är vår minsta tapetserarbiart med en kroppslängd på 7-9 mm. Kroppsformen är förhållandevis kompakt jämfört med andra tapetserarbin. Kroppen har gråbeige behåring, med vita bakkantsband på bakkroppens ryggsegment 2-5 och båda könen har vit anliggande behåring på sista synliga bakkroppssegmentet (tergiten). Honan har också vit pollensamlingsbehåring (scopa) på bakkroppens undersida. Ögonen är ljust gröna hos levande hanindivider. Arten kan bestämmas med hjälp av Scheuchl (2006).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för havstapetserarbi

Länsvis förekomst och status för havstapetserarbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för havstapetserarbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den svenska utbredningen sträcker sig från norra Halland och följer väst- och sydkusten till Kalmartrakten och till norra Öland. Många av de tidigare kända förekomsterna har inte kunnat beläggas i sen tid. Så är fallet med nästan samtliga inlandsförekomster i främst Skåne (t.ex Revingefältet och Sjöbo) samt ett antal strandnära lokaler längs den skånska sydvästkusten från Bjärehalvön till Malmö. Inga aktuella förekomster är heller kända från Blekinge och Småland, de sista uppgifterna är från 1958 resp.1933, liksom från södra och mellersta delarna av Öland, där arten senast är rapporterad från Sandby 1974. En aktuell, men isolerad förekomst finns i Böda-trakten på nordligaste delen av ön. Arten saknas i Norge och Finland, men förekommer från norra Estland längs Östersjöns östra och södra kust, Tyskland, Danmark inkl. Bornholm, Holland, södra England och Wales och vidare söderut. Utanför Västeuropa är utbredningen något oviss pga förväxlingsrisk med närstående taxa och viss namnförbistring.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Megachile - tapetserarbin 
  • Art
    Megachile leachellaCurtis, 1828 - havstapetserarbi
    Synonymer
    strandtapetserarbi
    Megachile dorsalis Pérez, 1879

Det typiska habitatet för denna art är havsstrandsdyner och kustnära sandfält med sparsam vegetation. Även förekomster längs sandiga flodbäddar, inlandsdynfält, öppna sandfält och sandtag är kända. Bona anläggs i något stabiliserad solexponerad finsand. Det består av en tämligen ytlig gång som går brant ner till stabilt fuktad sand på ca 5-8 cm djup, men planar sedan ut på detta djup. Bogångens längd kan variera avsevärt från ca 5-25 cm. I änden på gången anläggs den första cellen, som ibland också kan utgöra den enda. För det mesta fylls dock den horisontala gången med ett flertal celler tätt följande på varandra. Varje cell fodras med avbitna ovala bladbitar av lämpliga örter eller buskar (flera arter anges i litteraturen tex. lusern, besksöta, åkerbinda, kanelros, syren, björk och videarter). Ofta väljs tunna, vissnade blad som fortfarande är mjuka. Cellen provianteras med pollen, äggbeläggs och försluts med cirkelrunda bladbitar av samma dimension som gångens diameter ca 5 mm. Gången fodras successivt med flera ovala bladbitar ("tapetvåder") och fylls ev. på med nya celler, ibland till en lång cigarrliknande bildning bestående av upptill ca 15 celler. Som nektarkällor anges ärtväxter som käringtand Lotus corniculatus, vitklöver Trifolium repens, gullusern Medicago falcata, puktörne Ononis repens men också andra örter som backtimjan Thymus serpyllum m.fl. Larven äter upp pollenprovianten i cellen och spinner sedan in sig i en mörkbrun, oval kokong (4,5 x 8 mm) och övervintrar som vilolarv. Förpuppningen sker på våren. Flygtiden sträcker sig från början av juni till mitten av augusti och havstapetserarbiet flyger i en generation per år. Bon från flera honor aggregeras ofta i koloniliknande förtätningar på lämpliga platser som den sydvättande kanten av små dynsvackor eller mer enstaka. I Sverige är bara boplatser i sand kända, men i litteraturen finns även uppgifter om att bon kan anläggas i ihåliga stjälkar, stänglar eller kvistar. Som kleptoparasiter i bona anges ängskägelbi Coelioxys mandibularis och kilbi Aglaoapis tridentata. På Tysklands Östersjökust anges de små kägelbina C. afra och C. brevis som boparasiter, men den har ännu inte påträffats i vårt land eller i Danmark (Madsen & Calabuig 2010).

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· käringtänder - Lotus (Viktig)
· ärtväxter - Fabaceae (Viktig)
Skogsplantering och "skyddsplateringar" med bergtall och vresros av sanddynsområden och sandhedar har förstört mycket av havstapetserarbiets habitat. Likaså har exploatering av sandområden för friluftsliv, badturism, golfbanor, småhusbebyggelse, vägar och parkeringsplatser inneburit att ytterligare marker har tagits i anspråk. Rensning av badstränder från skräp och ilandfluten tång mm innebär också att både naturlig blomrik vegetation och eventuella bon rivs upp.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Det är viktigt att dyner och dynhedar inte tillåts växa igen med invasiva planterade arter som vresros, bergtall och dyngräs som knylhavre m.fl. Självklart ska detta i synnerhet gälla i naturreservat, där skötselmedel bör användas för restaurering av naturlig och ursprunglig vegetation. I många reservat är det största hotet den ur biodiversitetssynpunkt helt oförsvarliga utformningen av skötselföreskrifterna för reservatet som försvårar restaurering och bortröjning av främmande arter. Röjning och bränning av bergtallsbestånd och ljung och uppgrävning av vresrosbuskage har visat sig kunna ge god effekt på återetableringen av särskilt ärtväxter som käringtand och bör genomföras på många platser.
Det vetenskapliga namnet på havstapetserabi Megachile leachella reviderades (Schwarz & Gusenleitner 2011) till M. dorsalis Pérez, 1879 med stöd av information (Baker opubl.) om att leachella skulle vara ett nomen nudum. Det har senare visat sig att Curtis torftiga beskrivning av arten ändå kan betraktas som giltig, varför arten rätteligen åter ska heta M. leachella (Schwarz & Gusenleitner 2012).

Banaszak, J. & Romasenko, L. 1998. Megachilid bees of Europe (Hymenoptera, Apoidea, Megachilidae). Pedagogical University of Bydgoszcz, Bydgoszcz.

Edwards, R. & Roy, H. (ed.) 2009. Provisional Atlas of the Aculeate Hymenoptera in Great Britain and Ireland: Part 7. Huntingdon: Biological Records Centre.

Erlandsson, S. 1960.The occurrence of Megachile argentata F.and rotundata F. in the Scandinavian countries. (Hym.). Entomol. Tidskr. 81: 25-29.

Falk, S.J. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and Survey in Nature Conservation, no 35. Peterborough. Nature Conservation Council.

Holm, S.N. & Skou, J.P. 1972. Studier on trap nesting and rearing of some Megachile species (Hymenoptera , Megachilidae) and their parasites in Denmark. Entomologica Scandinavia, 3, 169-180.

Jörgensen, L. 1921. Bier. Danmarks Fauna 25: 1-264.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2010. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 3: Melittidae & Megachilidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr 78(2): 73-99.

Peeters, T.M.J. Raemakers, I.P. & Smit, J. 1999. Voorlopige atlas van de Nederlandse bijen (Apidae). European Invertebrate Survey - Nederland. Leiden.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. II: Megachilidae - Melittidae. 2:a uppl. Apollo Books. Stenstrup.

Smissen, J. van der 2001. Die Wildbienen und Wespen Schleswig-Holsteins Rote Liste, Band II. Landesamt für Natur unf Umwelt des Landes Schleswig-Holstein. s. 45-83.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki.

Schwarz, M. & Gusenleitner, F. 2011. Beitrag zur Kenntnis der Gattung Megachile (Hymenoptera, Apoidea, Megachilinae). Entomofauna 32 (15): 249-260.

Schwarz, M. & Gusenleitner, F. 2012. Tha valid name for Megachile leachella Curtis 1828 (Hymenoptera: Apidae) and some comments. Linzer biol. Beitr. 44 (1): 863-873.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Suomen mesipistiainen ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2010. Rev. Björn Cederberg 2012 & 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Megachile - tapetserarbin 
  • Art
    Megachile leachella, Curtis, 1828 - havstapetserarbi
    Synonymer
    strandtapetserarbi
    Megachile dorsalis Pérez, 1879
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2010. Rev. Björn Cederberg 2012 & 2013.