Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hedjohannesört

Organismgrupp Kärlväxter Hypericum pulchrum
Hedjohannesört Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hedjohannesört är en upp till drygt halvmeterhög perenn ört (eller ibland halvbuske; förvedad vid basen). De trinda skotten, som ofta är flera, bär uppåtstigande grenar och motsatta, vid basen hjärtformade, halvt stjälkomfattande blad som har en något blågrön ton. De blir ofta kraftigt och vackert rödanlupna frampå sensommaren. Bladen behålls i regel under vintern, om denna inte blir för hård. Blomställningen är glest pyramidformad. Blommorna sitter i fåblommiga knippen. Foderbladen är små, rundade och har oskaftade mörka körtlar i kanten. Kronbladen är gula och rundade; ståndarknapparna är rödorange. Frökapslarna innehåller ett stort antal frön, vilka sprids under höst, vinter och vår medelst vinden som skakar om vinterståndaren.
Utbredning
Länsvis förekomst för hedjohannesört Observationer i  Sverige för hedjohannesört
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hedjohannesörten har ett begränsat utbredningsområde på Inland i södra Bohuslän (90-tal lokaler). Här förekommer den framför allt i Svartedalen-området, men även i Hjärtum. Ett antal lokaler finns även på inre Sotenäset. I norra Halland har arten varit känd sedan början av 1800-talet och finns fortfarande kvar, men bara på en lokal i Ölmevalla, där den är hårt trängd. För övrigt har arten påträffats i Göteborgsområdet i Västergötland, där den dock numera synes vara utgången, liksom även i Skåne på Österlen (från 1888 till 1894). Tillfälligt inkommen har den även dykt upp i Blekinge (Johannishus) och Småland (Nymålen), i det senare fallet på en plats där importerat virke lagrats. I Norge är hedjohannnesörten en av de mest typiska arterna för Vestlandets vintermilda distrikt (upp till Trondheimsfjorden), men saknas i övriga landet. I Danmark förekommer arten över större delen av Jylland, medan den är mera ovanlig på öarna. På Färöarna är arten vanlig, medan den saknas i övriga Norden. Även i övriga Europa visar arten en tydligt västlig utbredning. Totalutbredningen omfattar enbart delar av Väst- och Centraleuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(i,ii)+2ab(i,ii); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer främst i Bohuslän. Växer bland annat i gles tallskog, igenväxande skogsbete, ljunghedar men även i vägkanter. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (100-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1536 km² och förekomstarean (AOO) till 64 (44-164) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde och förekomstarea. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B1ab(i,ii)+2ab(i,ii); C2a(i)).
Ekologi
Hedjohannesört förekommer på några få ställen i Svartedalen, samt på Soteneäset i "naturlig" miljö. Det rör sig dels om piprörsrik, relativt gles tallskog, dels om strandflatan vid branta nordsidor av några sjöar. Gemensamt för bägge ståndorterna, liksom för de kulturskapade är kravet på en god ljustillgång. På Sotenäset växer arten även i igenväxande betad skog. Flertalet lokaler i Sverige är som ovan nämnts kulturskapade; förr rörde det sig i många fall om ljunghedar, numera utgör vägkanter den viktigaste reträttmiljön för arten. Att döma av dess utbredning tycks hedjohannesörten gynnas av en relativt riklig nederbörd under vegetationsperioden.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malpighiales (malpigiaordningen), Familj Hypericaceae (johannesörtsväxter), Släkte Hypericum (johannesörter), Art Hypericum pulchrum L. - hedjohannesört Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(i,ii)+2ab(i,ii); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer främst i Bohuslän. Växer bland annat i gles tallskog, igenväxande skogsbete, ljunghedar men även i vägkanter. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (100-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1536 km² och förekomstarean (AOO) till 64 (44-164) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde och förekomstarea. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B1ab(i,ii)+2ab(i,ii); C2a(i)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Hedjohannesört är en upp till drygt halvmeterhög perenn ört (eller ibland halvbuske; förvedad vid basen). De trinda skotten, som ofta är flera, bär uppåtstigande grenar och motsatta, vid basen hjärtformade, halvt stjälkomfattande blad som har en något blågrön ton. De blir ofta kraftigt och vackert rödanlupna frampå sensommaren. Bladen behålls i regel under vintern, om denna inte blir för hård. Blomställningen är glest pyramidformad. Blommorna sitter i fåblommiga knippen. Foderbladen är små, rundade och har oskaftade mörka körtlar i kanten. Kronbladen är gula och rundade; ståndarknapparna är rödorange. Frökapslarna innehåller ett stort antal frön, vilka sprids under höst, vinter och vår medelst vinden som skakar om vinterståndaren.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hedjohannesört

Länsvis förekomst och status för hedjohannesört baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hedjohannesört

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hedjohannesörten har ett begränsat utbredningsområde på Inland i södra Bohuslän (90-tal lokaler). Här förekommer den framför allt i Svartedalen-området, men även i Hjärtum. Ett antal lokaler finns även på inre Sotenäset. I norra Halland har arten varit känd sedan början av 1800-talet och finns fortfarande kvar, men bara på en lokal i Ölmevalla, där den är hårt trängd. För övrigt har arten påträffats i Göteborgsområdet i Västergötland, där den dock numera synes vara utgången, liksom även i Skåne på Österlen (från 1888 till 1894). Tillfälligt inkommen har den även dykt upp i Blekinge (Johannishus) och Småland (Nymålen), i det senare fallet på en plats där importerat virke lagrats. I Norge är hedjohannnesörten en av de mest typiska arterna för Vestlandets vintermilda distrikt (upp till Trondheimsfjorden), men saknas i övriga landet. I Danmark förekommer arten över större delen av Jylland, medan den är mera ovanlig på öarna. På Färöarna är arten vanlig, medan den saknas i övriga Norden. Även i övriga Europa visar arten en tydligt västlig utbredning. Totalutbredningen omfattar enbart delar av Väst- och Centraleuropa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Hypericaceae - johannesörtsväxter 
  • Släkte
    Hypericum - johannesörter 
  • Art
    Hypericum pulchrumL. - hedjohannesört

Hedjohannesört förekommer på några få ställen i Svartedalen, samt på Soteneäset i "naturlig" miljö. Det rör sig dels om piprörsrik, relativt gles tallskog, dels om strandflatan vid branta nordsidor av några sjöar. Gemensamt för bägge ståndorterna, liksom för de kulturskapade är kravet på en god ljustillgång. På Sotenäset växer arten även i igenväxande betad skog. Flertalet lokaler i Sverige är som ovan nämnts kulturskapade; förr rörde det sig i många fall om ljunghedar, numera utgör vägkanter den viktigaste reträttmiljön för arten. Att döma av dess utbredning tycks hedjohannesörten gynnas av en relativt riklig nederbörd under vegetationsperioden.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Hedjohannesört hotas framför allt av det äldre kulturlandskapets igenplanterande med barrträd, liksom även av spontan igenväxning av tidigare öppna hedar. Ett aktuellt hot på reträttlokalerna utmed vägar utgörs av för tidig vägkantsslåtter.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Lokaler för hedjohannesört inom naturreservat bör skötas på ett sätt som gynnar arten. Vägkanter inom hedjohannesörtens utbredningsområde bör gärna slås, men då under vintern eller våren, ej på sommaren eller hösten. Man bör överväga röjning och eventuellt även bränning för att bevara ljungheden i artens kärnområde i Svartedalen i Bohuslän. Arten bör övervakas av floraväktare.
Hedjohannesört är fridlyst. Utländska namn – NO: Fagerperikum, DK: Smuk Perikon, GB: Slender St John´s-wort.

Bergqvist, S. & Blomgren, E. 1994. Sotenäsets flora. Lund.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Fries, H. 1971. Göteborgs och Bohus läns fanerogamer och ormbunkar. 2. uppl. Uddevalla.

Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Køie, A. 1939. Hypericaceernes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 45: 59–72.

Rühling, Å. 1997. Oskarshamns kommuns flora. Lund. Weimarck, H. 1963. Skånes flora. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1998. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Hypericaceae - johannesörtsväxter 
  • Släkte
    Hypericum - johannesörter 
  • Art
    Hypericum pulchrum, L. - hedjohannesört
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1998. ©ArtDatabanken, SLU 2007.