Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hedröksvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Lycoperdon ericaeum
Hedröksvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hedröksvampen är en liten till medelstor röksvamp (som mogen 1,5–4 cm i diameter) med en rundad, cylindrisk eller omvänt konisk fruktkropp. Som ung är den ljust beige-gråvit, som mogen blir den ljust gråbrun (”café au lait”-färgad). Svampens yta täcks av små, knappt millimiterstora, sköra gråvita taggar som är sammanböjda i grupper. Den mogna spormassan är brun. Mikroskopiskt kännetecknas hedröksvampen av ganska kraftigt vårtiga runda sporer som är 4-5 µm i diameter och sterila hyfer (sk kapillitietrådar) som har rikligt med porer i sina hyfväggar. Dessa karaktärer kan studeras i spormassan hos fullt mogna, rykande exemplar. Förväxlingar kan lätt ske med den korniga röksvampen, Lycoperdon lividum, som skiljer sig genom att ha en kornig yta, utan sammanböjda taggar. Båda arterna förekommer huvudsakligen i öppna, torra gräsmarker men de skiljer sig åt i sina krav på markens pH-värde. Hedröksvampen föredrar sura miljöer medan kornig röksvamp helst växer i basiska (kalkrika) biotoper. Ett taxon som betraktats som närstående hedröksvampen och som urskiljts från denna på varietetsnivå är L. ericaeum var. subareolatum (Kreisel) Demoulin. Den känns lättast igen på sina slankare, långfotade fruktkroppar, sin yta av små, isolerade mörka taggar och på sina växtplatser i fuktiga skogsbiotoper, ofta med björnmossa (Polytrichum spp) eller vitmossa (Spagnum spp) (Demoulin 1979). Kreisel (2001) betraktar denna varietet som en egen art och väljer namnet L. muscorum Morgan. Detta taxon förekommer sällsynt i Skandinavien men förväxlingar med hedröksvampen är knappast aktuella, eftersom de dels skiljer sig åt morfologiskt, dels påträffas i skilda växtmiljöer.
Utbredning
Länsvis förekomst för hedröksvamp Observationer i  Sverige för hedröksvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hedröksvampen är spridd över hela landet utom fjällkedjan, men har en tyngdpunkt i söder. Totalt är den känd från drygt 100 lokaler. Mörkertalet kan antas vara maximalt gånger 100 de idag kända lokalerna varför det verkliga antalet lokaler i landet kan skattas som högst vara 10 000. I Skandinavien i övrigt är den känd från ca 45 lokaler i södra Norge och några få isolerade fynd i Nordnorge liksom några få fynd i vardera Finland och Danmark. På den europeiska kontinenten betecknas den som subkontinental med en viss montan tendens (Italien, Polen, Tyskland, Österrike). Äldre fynd föreligger i östra England, Nederländerna, Belgien och nordvästra Frankrike men i övrigt är den mycket sällsynt i västra Europa. Från Spanien och Portugal finns rapporter om fynd i fuktiga biotoper under tall, bok, ek och cistrosor (Cistus) på surt underlag men det är ännu inte helt klarlagt att dessa fynd verkligen överensstämmer med hedröksvampen. Utbredningen österut på den eurasiatiska kontinenten är okänd. De östligaste fynden hittills är gjorda i Estland och i västligaste Ryssland. Utanför Europa är hedröksvampen känd från nordöstra USA. Den är rödlistad i Finland (NT).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare som lever i torra, hedartade och näringsfattiga habitat på urlakad mark såsom sandhedsvegetation och torra ogödslade naturbetesmarker på sand/grusblandad jord. Gynnas troligen av markslitage och hårt betestryck. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. minskad hävd av naturbetesmarker och försämrade habitatkvaliteér. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (2000). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (40-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Hedröksvampen är en nedbrytare som förekommer i torra, hedartade och näringsfattiga habitat på sur mark. Man ser den i borsttåtel- och ljunghedar liksom i sanddynsvegetation (silikatsand) och torra naturbetesmarker. Den verkar vara gynnad av att den omgivande vegetationen är låg och mosaikartad varför den påverkas positivt av markslitage och ett ganska hårt betestryck. Ofta ses den växa i torra, hedartade mattor av gråfibbla, Hieracium pilosella komplexet. Under senare år verkar hedröksvampen ha expanderat något i östra Skåne till följd av att den starkt kalkhaltiga sandstäppsvegetationen på några av sina lokaler har urlakats och övergått i surare borsttåtelhed och ljunghed. Hedröksvampen bildar ofta rikligt med fruktkroppar på sina lokaler och verkar vara framme så gott som varje år. Ofta växer hedröksvampen tillsammans med andra betesmarkssvampar (t.ex. vaxskivlingar, rödskivlingar, sammetsmusseroner, fingersvampar och jordtungor).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Lycoperdon (por-röksvampar), Art Lycoperdon ericaeum Bonord. - hedröksvamp Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare som lever i torra, hedartade och näringsfattiga habitat på urlakad mark såsom sandhedsvegetation och torra ogödslade naturbetesmarker på sand/grusblandad jord. Gynnas troligen av markslitage och hårt betestryck. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. minskad hävd av naturbetesmarker och försämrade habitatkvaliteér. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (2000). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (40-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Hedröksvampen är en liten till medelstor röksvamp (som mogen 1,5–4 cm i diameter) med en rundad, cylindrisk eller omvänt konisk fruktkropp. Som ung är den ljust beige-gråvit, som mogen blir den ljust gråbrun (”café au lait”-färgad). Svampens yta täcks av små, knappt millimiterstora, sköra gråvita taggar som är sammanböjda i grupper. Den mogna spormassan är brun. Mikroskopiskt kännetecknas hedröksvampen av ganska kraftigt vårtiga runda sporer som är 4-5 µm i diameter och sterila hyfer (sk kapillitietrådar) som har rikligt med porer i sina hyfväggar. Dessa karaktärer kan studeras i spormassan hos fullt mogna, rykande exemplar. Förväxlingar kan lätt ske med den korniga röksvampen, Lycoperdon lividum, som skiljer sig genom att ha en kornig yta, utan sammanböjda taggar. Båda arterna förekommer huvudsakligen i öppna, torra gräsmarker men de skiljer sig åt i sina krav på markens pH-värde. Hedröksvampen föredrar sura miljöer medan kornig röksvamp helst växer i basiska (kalkrika) biotoper. Ett taxon som betraktats som närstående hedröksvampen och som urskiljts från denna på varietetsnivå är L. ericaeum var. subareolatum (Kreisel) Demoulin. Den känns lättast igen på sina slankare, långfotade fruktkroppar, sin yta av små, isolerade mörka taggar och på sina växtplatser i fuktiga skogsbiotoper, ofta med björnmossa (Polytrichum spp) eller vitmossa (Spagnum spp) (Demoulin 1979). Kreisel (2001) betraktar denna varietet som en egen art och väljer namnet L. muscorum Morgan. Detta taxon förekommer sällsynt i Skandinavien men förväxlingar med hedröksvampen är knappast aktuella, eftersom de dels skiljer sig åt morfologiskt, dels påträffas i skilda växtmiljöer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hedröksvamp

Länsvis förekomst och status för hedröksvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hedröksvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hedröksvampen är spridd över hela landet utom fjällkedjan, men har en tyngdpunkt i söder. Totalt är den känd från drygt 100 lokaler. Mörkertalet kan antas vara maximalt gånger 100 de idag kända lokalerna varför det verkliga antalet lokaler i landet kan skattas som högst vara 10 000. I Skandinavien i övrigt är den känd från ca 45 lokaler i södra Norge och några få isolerade fynd i Nordnorge liksom några få fynd i vardera Finland och Danmark. På den europeiska kontinenten betecknas den som subkontinental med en viss montan tendens (Italien, Polen, Tyskland, Österrike). Äldre fynd föreligger i östra England, Nederländerna, Belgien och nordvästra Frankrike men i övrigt är den mycket sällsynt i västra Europa. Från Spanien och Portugal finns rapporter om fynd i fuktiga biotoper under tall, bok, ek och cistrosor (Cistus) på surt underlag men det är ännu inte helt klarlagt att dessa fynd verkligen överensstämmer med hedröksvampen. Utbredningen österut på den eurasiatiska kontinenten är okänd. De östligaste fynden hittills är gjorda i Estland och i västligaste Ryssland. Utanför Europa är hedröksvampen känd från nordöstra USA. Den är rödlistad i Finland (NT).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Lycoperdon - por-röksvampar 
  • Art
    Lycoperdon ericaeumBonord. - hedröksvamp

Hedröksvampen är en nedbrytare som förekommer i torra, hedartade och näringsfattiga habitat på sur mark. Man ser den i borsttåtel- och ljunghedar liksom i sanddynsvegetation (silikatsand) och torra naturbetesmarker. Den verkar vara gynnad av att den omgivande vegetationen är låg och mosaikartad varför den påverkas positivt av markslitage och ett ganska hårt betestryck. Ofta ses den växa i torra, hedartade mattor av gråfibbla, Hieracium pilosella komplexet. Under senare år verkar hedröksvampen ha expanderat något i östra Skåne till följd av att den starkt kalkhaltiga sandstäppsvegetationen på några av sina lokaler har urlakats och övergått i surare borsttåtelhed och ljunghed. Hedröksvampen bildar ofta rikligt med fruktkroppar på sina lokaler och verkar vara framme så gott som varje år. Ofta växer hedröksvampen tillsammans med andra betesmarkssvampar (t.ex. vaxskivlingar, rödskivlingar, sammetsmusseroner, fingersvampar och jordtungor).

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Trots att arten verkar expandera något i urlakade kalkmarker i östra Skåne är dess totala förekomster i landet begränsade och dess habitat i minskande. Under de senaste 20 åren kan den totala populationen antas ha minskat med mer än 15%. I och med utebliven markhävd växer lämpliga lokaler igen, vilket på sikt kan innebära en fragmentering av den idag, åtminstone i södra Sverige, sammanhängande utbredningen. I de norra delarna av landet är dess förekomster mycket spridda. Hedröksvampen uppträder oftast i torra och näringsfattiga miljöer och det kan antas att konstgödning och atmosfäriskt nedfall av kväve har kraftigt negativa effekter på dess levnadsbetingelser.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Hedröksvamp gynnas av generella åtgärder som bevarar ogödslade betes- och slåttermarker i sura områden. Bete bör upprätthållas. Vid skötseln får inte gödsling förekomma. Sker slåtter, bör slåttergräset forslas bort för att bibehålla markens låga näringsstatus och för att minska kväveanrikning från atmosfäriskt kvävenedfall.

Demoulin, V. 1979. The typification of Lycoperdon described by Peck and Morgan. Beihefte zur Sydowia, Annales Mycologici Ser. II, Beiheft VIII:139–151.

Jeppson, M. 1984. Släktet Lycoperdon i Sverige. Sveriges Mykologiska Förening.(BILD – streckteckning).

Kreisel, H. 2001. Checklist of the gasteral and secotioid Basidiomycetes of Europe, Africa and the Middle East.

Österreichische Zeitschrift für Pilzkunde 10:213–313.

Pegler, D. N., Læssøe, Spooner, B. M. 1995. British Puffballs, earthstars and stinkhorns. Royal Botanic Gardens, Kew.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Lycoperdon - por-röksvampar 
  • Art
    Lycoperdon ericaeum, Bonord. - hedröksvamp
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2005.