Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hedsidenbi

Organismgrupp Steklar, Bin Colletes fodiens
Hedsidenbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 9–11 mm, hane 8–10 mm. Hedsidenbi har rödbrun behåring på hjässan och mellankroppens rygg. Ansikte, mellankroppens sidor, undersida och ben har gulaktig till vitaktig behåring. Bakkroppen är svart med breda, vitaktiga band av tilltryckt behåring längs ryggplåtarnas bakkant. Hos honan är första ryggplåtens band brett avbrutet i mitten och hela den främre halvan är täckt av en lucker, upprätt ljus behåring. Ytan har grov och tät punktur med ett punktavstånd som är kortare än punktdiametern.

Honans täta behåring på munskölden döljer helt den underliggande ytan och skiljer arten från honorna av förväxlingsarterna korgsidenbi C. similis och klöversidenbi C. marginatus. Hanen liknar honan men har längre behåring. Den skiljs från andra sidenbihanar på att sista synliga bukplåten på var sida har en tvärt avslutad upphöjning (lamell) med en distinkt hårtofs. Förväxlingsarten korgsidenbi C. similis har liknande utformning av sista bukplåten, men med jämnt avrundade upphöjningar.
Utbredning
Länsvis förekomst för hedsidenbi Observationer i  Sverige för hedsidenbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige finns arten från Halland till Blekinge med huvuddelen av föreomsterna i Skåne. Arten har en alltmer tynande population på Öland och saknas på Gotland. Det svenska beståndet är fragmenterat. En äldre museiuppgift från Västergötland (1800-tal i Skara-trakten) har inte säkert kunnat styrkas då den är alltför bristfälligt etiketterad, men har bedömts som trovärdig. I våra nordiska grannländer förekommer arten bara i Danmark. Utbredningen följer sedan Östersjöns syd- och östkust norrut till Estland. Världsutbredningen omfattar stora delar av Eurasien från England och Spanien över Syd- och Mellaneuropa över Mellanöstern, Iran och Pakistan till Kina och Mongoliet. 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c; B2b(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Hedsidenbi har minskat i takt med att hedblomster gått starkt tillbaka de senare decennierna i Skåne – den huvudsakliga pollenkällan för biet. På Öland och andra lokaler, där hedblomster saknas, utnyttjas huvudsakligen renfana som pollenkälla. Sandstäpp och andra torrmarker med hedblomster har under senaste decenniet minskat starkt i areal. Minskningstakten för sandhed och sandstäpp var under 1990-talet 50%/10år och det är rimligt att misstänka att minskningen fortsatt och att hedsidenbiet minskat i liknande omfattning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 36000 (21000-69000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (300-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-40) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2c; B2b(iii,v)).
Ekologi
Hedsidenbi är en sandmarksspecialist som påträffas på sandfält längs sydkusten och i inlandet. Sandhed och sandstäpp med bestånd av hedblomster är en typisk miljö för arten. Den påträffas på upprepat störd mark med gles pionjärvegetation. Militära övningsfält och mindre husbehovstäkter på sandmark är betydelsefulla biotoper. Arten samlar pollen på korgblommiga växter (Asteraceae). I Sverige är arten starkt attraherad av hedblomster Helichrysum arenarium, vilken tjänar som huvudsaklig pollenkälla, nektarkälla och parningsplats. På Öland, där hedblomster saknas, är istället renfana Tanacetum vulgare den dominerande pollenkällan. I andra delar av Europa uppges även andra pollenväxter. Flygtiden sammanfaller relativt väl med blomningen hos hedblomster, från början av juli till slutet av augusti. Hanarna börjar vissa år flyga redan sista veckan i juni. Bona anläggs i stabiliserad vegetationsfattig finsand, ofta på solexponerade platser. Det händer att bon anläggs i aggregationer. Bona parasiteras av ängsfiltbi Epeolus variegatus.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hedblomster
· hedblomster
· korgblommiga
· korgblommiga
· renfana
· renfana
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Colletidae (korttungebin), Släkte Colletes (sidenbin), Art Colletes fodiens (Geoffroy, 1785) - hedsidenbi Synonymer Apis fodiens Geoffroy, 1785

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c; B2b(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Hedsidenbi har minskat i takt med att hedblomster gått starkt tillbaka de senare decennierna i Skåne – den huvudsakliga pollenkällan för biet. På Öland och andra lokaler, där hedblomster saknas, utnyttjas huvudsakligen renfana som pollenkälla. Sandstäpp och andra torrmarker med hedblomster har under senaste decenniet minskat starkt i areal. Minskningstakten för sandhed och sandstäpp var under 1990-talet 50%/10år och det är rimligt att misstänka att minskningen fortsatt och att hedsidenbiet minskat i liknande omfattning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 36000 (21000-69000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (300-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-40) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2c; B2b(iii,v)).
Längd hona 9–11 mm, hane 8–10 mm. Hedsidenbi har rödbrun behåring på hjässan och mellankroppens rygg. Ansikte, mellankroppens sidor, undersida och ben har gulaktig till vitaktig behåring. Bakkroppen är svart med breda, vitaktiga band av tilltryckt behåring längs ryggplåtarnas bakkant. Hos honan är första ryggplåtens band brett avbrutet i mitten och hela den främre halvan är täckt av en lucker, upprätt ljus behåring. Ytan har grov och tät punktur med ett punktavstånd som är kortare än punktdiametern.

Honans täta behåring på munskölden döljer helt den underliggande ytan och skiljer arten från honorna av förväxlingsarterna korgsidenbi C. similis och klöversidenbi C. marginatus. Hanen liknar honan men har längre behåring. Den skiljs från andra sidenbihanar på att sista synliga bukplåten på var sida har en tvärt avslutad upphöjning (lamell) med en distinkt hårtofs. Förväxlingsarten korgsidenbi C. similis har liknande utformning av sista bukplåten, men med jämnt avrundade upphöjningar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hedsidenbi

Länsvis förekomst och status för hedsidenbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hedsidenbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige finns arten från Halland till Blekinge med huvuddelen av föreomsterna i Skåne. Arten har en alltmer tynande population på Öland och saknas på Gotland. Det svenska beståndet är fragmenterat. En äldre museiuppgift från Västergötland (1800-tal i Skara-trakten) har inte säkert kunnat styrkas då den är alltför bristfälligt etiketterad, men har bedömts som trovärdig. I våra nordiska grannländer förekommer arten bara i Danmark. Utbredningen följer sedan Östersjöns syd- och östkust norrut till Estland. Världsutbredningen omfattar stora delar av Eurasien från England och Spanien över Syd- och Mellaneuropa över Mellanöstern, Iran och Pakistan till Kina och Mongoliet. 
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Colletidae - korttungebin 
  • Underfamilj
    Colletinae  
  • Släkte
    Colletes - sidenbin 
  • Art
    Colletes fodiens(Geoffroy, 1785) - hedsidenbi
    Synonymer
    Apis fodiens Geoffroy, 1785

Hedsidenbi är en sandmarksspecialist som påträffas på sandfält längs sydkusten och i inlandet. Sandhed och sandstäpp med bestånd av hedblomster är en typisk miljö för arten. Den påträffas på upprepat störd mark med gles pionjärvegetation. Militära övningsfält och mindre husbehovstäkter på sandmark är betydelsefulla biotoper. Arten samlar pollen på korgblommiga växter (Asteraceae). I Sverige är arten starkt attraherad av hedblomster Helichrysum arenarium, vilken tjänar som huvudsaklig pollenkälla, nektarkälla och parningsplats. På Öland, där hedblomster saknas, är istället renfana Tanacetum vulgare den dominerande pollenkällan. I andra delar av Europa uppges även andra pollenväxter. Flygtiden sammanfaller relativt väl med blomningen hos hedblomster, från början av juli till slutet av augusti. Hanarna börjar vissa år flyga redan sista veckan i juni. Bona anläggs i stabiliserad vegetationsfattig finsand, ofta på solexponerade platser. Det händer att bon anläggs i aggregationer. Bona parasiteras av ängsfiltbi Epeolus variegatus.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· hedblomster - Helichrysum arenarium (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
· renfana - Tanacetum vulgare (Viktig)
Exploatering för bebyggelse, vägar, golfbanor och andra anläggningar i kustområden innebär förlust av livsmiljöer. Även anspråkstagande av sandmark för odling har under senare decennier inneburit förlust av platser för bobygge och näringsväxter. Igenväxning och plantering med skogsträd i nedlagda sandtäkter ökar beskuggningen och gör snart en boplats oanvändbar för arten. Särskilt på Öland är vägkantsslåtter under högsommaren negativ för arten eftersom den huvudsakliga pollenkällan renfana har sina största bestånd på vägrenar. 


Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Genom att se till att en naturlig succession av tidiga växtsamhällen på sandfält med stäpp- och hedvegetation tillåts förekomma kan också livsrum för hedsidenbi och många andra arter säkras. Återkommande störning under våren i form av pinnharvning på sandhed gynnar fröetablering av örter och avbryter stabilisering av sandmarken. Restaurering av sandstäpp är ett kostnadskrävande arbete som även innebär omfattande markarbeten för att det försurade ytskiktet ska kunna ersättas eller omvandlas till kalkhaltigare mark, därför har ett särskilt åtgärdsprogram för sandstäpp inrättats. Bete på lokaler med hedblomster bör ej förkomma. Kanalisering av alltför intensivt tramp från badturister eller ridning på platser med boområden av hedsidenbi genom temporär inhägnad under högsommaren (biets flygperiod) kan sannolikt lösa intressekonflikter.

Amiet, F., Müller, A. & Neumeyer, R. 1999. Apidae 2. Fauna Helvetica 4: 1-–219.

Falk, S. 2015. Field guide to the bees of Great Britain and Irland. British Wildlife Field Guides. Bloomsbury Publishing Plc.

Noskiewicz, J. 1936. Die Palaearktischen Colletesarten. Pr. nauk. Wyd. Tow. Nauk. Lwow. 3: 1–532.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Colletidae - korttungebin 
  • Underfamilj
    Colletinae  
  • Släkte
    Colletes - sidenbin 
  • Art
    Colletes fodiens, (Geoffroy, 1785) - hedsidenbi
    Synonymer
    Apis fodiens Geoffroy, 1785
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2018.