Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hjärtsjömus

Organismgrupp Tagghudingar, Sjöborrar Spatangus raschi
Hjärtsjömus Tagghudingar, Sjöborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En djuplevande, hjärtformig och violett mjukbottenart.
Längd upp till 12 cm. Skalet är inte jämnt välvt, utan har ofta en nedsänkning på översidan. Bakänden är dock högre än framänden. Till skillnad från hos purpursjömus förekommer grövre taggar även i ambulakralfälten inom petaloiden (området på översidan som omger och innefattar petalerna), närmare bestämt i det innersta området mellan petalerna och apikalfältet. Dock är dessa grova taggar ganska korta. Den subanala fasciolen är inte fullt dubbelt så bred som lång (jämfört med ungefär tre gånger så bred som lång hos purpursjömus). Den kan dock vara ofullständigt utvecklad (rudimentär) eller nästan helt försvunnen hos vissa exemplar, vilket aldrig tycks vara fallet hos purpursjömus. Precis som hos purpursjömus är munnen djupt insjunken i skalet och labrums framkant brett bågformig. Skillnaden är att kanterna inte är parallella hos hjärtsjömus, vilket innebär att den främre kanten av labrum skjuter fram som en spets. Den främre petalen - och därmed inbuktningen i skalets framände - är något smalare än hos purpursjömus, och inbuktningen är samtidigt en aning djupare.
Utbredning
Länsvis förekomst för hjärtsjömus Observationer i  Sverige för hjärtsjömus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I svenska vatten är hjärtsjömus känd från Kosterrännan och Gullmarsfjorden genom enstaka fynd från 1900-talets början. Senare fynd är huvudsakligen rapporterade från Gullmarsfjordens djuphåla. I övrigt påträffas arten i Skagerrak, längs Norges kust norrut till Tromsö, runt Färöarna, Shetlandsöarna och västra Brittiska öarna samt söderut till Azorerna. Den finns bara i östra Atlanten och når inte in i Medelhavet. Hybrider mellan denna art och purpursjömus Spatangus purpureus kan påträffas.
Den anses vara allmän i djupare bottnar ett stycke nordväst om Bergen och längs irländska västkusten. Endast ett fåtal fynd föreligger från Kosterområdet (1934), varav ett grundare än 40 meter. Enligt uppgift har fynd från de djupare delarna av Gullmarsfjorden gjorts år 2003. I övrigt är arten närmast känd från Arendal-området på norska sydlandet. Spatangus raschi har sannolikt aldrig varit särskilt vanlig i våra vatten, men för närvarande tycks ett relativt rikt bestånd etablerats i Gullmarens djuphåla, och om ingen ny syrebrist inträffar finns goda möjligheter att arten fortlever där. Larverna är sannolikt pelagiska, vilket möjliggör rekrytering från våra grannvatten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
S. raschi är en djuplevande sjöborre som vanligen återfinns på mjuka bottnar under 200 meters djup. Den lever förhållandevis ytnära och gräver endast delvis ner sig. Artens reproduktionsbiologi är i stort okänd. Den är närmast känd från Arendal i Norge, och anses vara allmän på djupare bottnar ett stycke nordväst om Bergen och längs irländska västkusten. I svenska vatten är den huvudsakligen känd från Koster och Gullmaren genom enstaka fynd från seklets början, och därefter sporadiska uppgifter. Under senare år har arten endast påträffats i Gullmarens djuphåla, medan inga fynd gjorts i Kosterområdet. Populationen i Gullmaren kan dock vara illa ute pga omfattande syrebrist de senaste åren, och det är därmed risk att arten försvinner helt från svenska vatten. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-2). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30 (20-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Ekologi
Hjärtsjömus lever på 115-1 000 meters djup i förhållandevis mjuka sediment, men den gräver endast ned sig delvis. Artens utveckling är inte känd, men eftersom den kan hybridisera med purpursjömus Spatangus purpureus har den sannolikt en liknande utveckling.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Echinoidea (sjöborrar), Ordning Spatangoida (grävsjöborrar), Familj Spatangidae (sjömöss), Släkte Spatangus, Art Spatangus raschi Lovén, 1869 - hjärtsjömus Synonymer toppig sjömus

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation S. raschi är en djuplevande sjöborre som vanligen återfinns på mjuka bottnar under 200 meters djup. Den lever förhållandevis ytnära och gräver endast delvis ner sig. Artens reproduktionsbiologi är i stort okänd. Den är närmast känd från Arendal i Norge, och anses vara allmän på djupare bottnar ett stycke nordväst om Bergen och längs irländska västkusten. I svenska vatten är den huvudsakligen känd från Koster och Gullmaren genom enstaka fynd från seklets början, och därefter sporadiska uppgifter. Under senare år har arten endast påträffats i Gullmarens djuphåla, medan inga fynd gjorts i Kosterområdet. Populationen i Gullmaren kan dock vara illa ute pga omfattande syrebrist de senaste åren, och det är därmed risk att arten försvinner helt från svenska vatten. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-2). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30 (20-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
En djuplevande, hjärtformig och violett mjukbottenart.
Längd upp till 12 cm. Skalet är inte jämnt välvt, utan har ofta en nedsänkning på översidan. Bakänden är dock högre än framänden. Till skillnad från hos purpursjömus förekommer grövre taggar även i ambulakralfälten inom petaloiden (området på översidan som omger och innefattar petalerna), närmare bestämt i det innersta området mellan petalerna och apikalfältet. Dock är dessa grova taggar ganska korta. Den subanala fasciolen är inte fullt dubbelt så bred som lång (jämfört med ungefär tre gånger så bred som lång hos purpursjömus). Den kan dock vara ofullständigt utvecklad (rudimentär) eller nästan helt försvunnen hos vissa exemplar, vilket aldrig tycks vara fallet hos purpursjömus. Precis som hos purpursjömus är munnen djupt insjunken i skalet och labrums framkant brett bågformig. Skillnaden är att kanterna inte är parallella hos hjärtsjömus, vilket innebär att den främre kanten av labrum skjuter fram som en spets. Den främre petalen - och därmed inbuktningen i skalets framände - är något smalare än hos purpursjömus, och inbuktningen är samtidigt en aning djupare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hjärtsjömus

Länsvis förekomst och status för hjärtsjömus baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hjärtsjömus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I svenska vatten är hjärtsjömus känd från Kosterrännan och Gullmarsfjorden genom enstaka fynd från 1900-talets början. Senare fynd är huvudsakligen rapporterade från Gullmarsfjordens djuphåla. I övrigt påträffas arten i Skagerrak, längs Norges kust norrut till Tromsö, runt Färöarna, Shetlandsöarna och västra Brittiska öarna samt söderut till Azorerna. Den finns bara i östra Atlanten och når inte in i Medelhavet. Hybrider mellan denna art och purpursjömus Spatangus purpureus kan påträffas.
Den anses vara allmän i djupare bottnar ett stycke nordväst om Bergen och längs irländska västkusten. Endast ett fåtal fynd föreligger från Kosterområdet (1934), varav ett grundare än 40 meter. Enligt uppgift har fynd från de djupare delarna av Gullmarsfjorden gjorts år 2003. I övrigt är arten närmast känd från Arendal-området på norska sydlandet. Spatangus raschi har sannolikt aldrig varit särskilt vanlig i våra vatten, men för närvarande tycks ett relativt rikt bestånd etablerats i Gullmarens djuphåla, och om ingen ny syrebrist inträffar finns goda möjligheter att arten fortlever där. Larverna är sannolikt pelagiska, vilket möjliggör rekrytering från våra grannvatten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Echinoidea - sjöborrar 
  • Underklass
    Euechinoidea  
  • Infraklass
    Irregularia  
  • Överordning
    Atelostomata  
  • Ordning
    Spatangoida - grävsjöborrar 
  • Familj
    Spatangidae - sjömöss 
  • Släkte
    Spatangus  
  • Art
    Spatangus raschiLovén, 1869 - hjärtsjömus
    Synonymer
    toppig sjömus

Hjärtsjömus lever på 115-1 000 meters djup i förhållandevis mjuka sediment, men den gräver endast ned sig delvis. Artens utveckling är inte känd, men eftersom den kan hybridisera med purpursjömus Spatangus purpureus har den sannolikt en liknande utveckling.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Artens biotop är utsatt för negativ påverkan i form av bottentrålning och övergödning.

Påverkan
  • Syrgasbrist (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras. Begränsningar i trålfisket samt inrättandet av fiskefredade områden är andra angelägna åtgärder för att värna havsmiljön.
Namngivning: Spatangus raschi Lovén, 1869. Öfversigt af kongliga Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar: 733-735, plansch XIII.
Etymologi: raschi = efter norrmannen Halvor Heyerdahl Rasch (1805-1883), konservator vid Zoologisk Museum i Kristiania (Oslo) och professor i zoologi vid universitetet där 1852-1874. Rasch påträffade ett av typexemplaren under en insamling med bottenskrapa vid Storeggen år 1844.
Uttal: [Spatángus rásji]

Jägerskiöld, L.A. 1971. A Survey of the Marine Benthonic Macro-Fauna Along the Swedish West Coast 1921–1938. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoburgensis. Zoologica 6. Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället, Göteborg. Lovén, S. 1869. En ny art af slägtet Spatangus från Nordsjön. Öfvers. Kongl. VetenskAkad. Förhandl. 9: 733–35.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Mortensen, T. 1907. Echinoidea (Part II). The Danish Ingolf-Expedition. Vol. IV. 2. Mortensen, T. 1927. Handbook of the Echinoderms of the British Isles. Clarendon Press, Oxford.

Sumida, P.Y.G., P.A. Tyler, M.H. Thurston, & J.D. Gage 2001. Early post-metamorphic ontogenesis of deep-sea spatangoids (Echinoidea, Spatangoida) of the NE Atlantic Ocean. Inv. Biol. 120 (4): 378–385.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Echinoidea - sjöborrar 
  • Underklass
    Euechinoidea  
  • Infraklass
    Irregularia  
  • Överordning
    Atelostomata  
  • Ordning
    Spatangoida - grävsjöborrar 
  • Familj
    Spatangidae - sjömöss 
  • Släkte
    Spatangus  
  • Art
    Spatangus raschi, Lovén, 1869 - hjärtsjömus
    Synonymer
    toppig sjömus
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2005 (naturvårdsinformation).