Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hornslamslända

Organismgrupp Sländor, Dagsländor Brachycercus harrisella
Hornslamslända Sländor, Dagsländor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Larven har, i likhet med de flesta dagsländor, tre bakre spröt, och även sländan har tre bakre spröt. Larverna har två rader med yttre gälar på bakkroppen varav det andra paret är omvandlat till en platta som täcker de övriga gälarna. Kroppssegmentens kanter har bakåtriktade utskott vilka är en artskiljande karaktär. Huvudet har tre piggliknande utskott vilka också är diagnostiska karaktärer. Larven är 6-9 mm och den vuxna sländan ungefär lika stor. Adulterna artbestäms genom avståndet mellan frambenens fästpunkter, längden på antennernas andra segment, könsdelar, och på bakkroppens segment som har långa filament på sidorna.
Utbredning
Länsvis förekomst för hornslamslända Observationer i  Sverige för hornslamslända
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna boreosibiriska art är i Sverige påträffad från Skåne till Norrbotten, hittills i ett tiotal vattendrag i Syd- och Mellansverige samt längst Norrlandskusten. Den är också vid ett tillfälle tagen vid Varteig i Norge, och även känd från Danmark och Finland. Vidare förekommer arten spritt i resten av Europa inklusive Östersjöländerna. Nästan alla svenska fynd har gjorts under de senaste 20 åren, och mycket tyder på att B. harrisella på grund av sin korta larvutveckling och sina snäva miljökrav är förbisedd. I Norge liksom i Finland räknas arten som sällsynt (Aagaard & Hågvar 1979 resp. Rassi & Väisänen 1986).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten lever i sandiga, meandrande åar och älvar med rasbranter. Förekommer över stora delar av landets östra hälft men få fyndlokaler. Saknas i fjällen. Vattenregleringar och ökad igenväxning har reducerat antalet för arten lämpliga lokaler. I Skräbeån i Skåne, där det första fyndet för landet gjordes, är den numera försvunnen. Antalet lokalområden i landet skattas till 275 (50-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Automatgenererat utifrånd fynddata 081107. Förekomstarean (AOO) skattas till 1100 (200-2000) km². Automatgenererat utifrån fynddata 081107. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Skogsbruk, vattenkraft. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Arten lever i floder och åar på grunda sandbottnar. De hittills kända fyndlokalerna har kännetecknats av art- och individrika bottenfaunasamhällen med dagsländor som Metretopus borealis, Baetis vernus och Procloeon bifidum samt nattsländan Brachycentrus subnubilis. Förekomsten av dessa arter indikerar oförsurade förhållanden med goda syrgashalter. B. harrisellus tycks kräva 3–50 meter breda, oförsurade, inte alltför förorenade, långsamt rinnande vattendrag med slamtäckt strilsandsbotten. Det är sannolikt en fördel om vattendragen är omgivna av bland- eller lövskog och deras bottnar glest bevuxna med mannagräs (Glyceria fluitans) och topplösa (Lysimachia thyrsiflora). Det kan inte uteslutas att äggbärande honor för sin orientering upp längs vattendragen är beroende av en spridningskorridor bestående av tät, högvuxen strandvegetation. Arten har en ettårig livscykel och tycks ligga som ägg under större delen av året. De ca 0.3 mm långa äggen har tjocka skal som troligen gör dem mycket motståndskraftiga mot mekanisk nötning. Detta ökar sannolikt artens överlevnadsmöjligheter i de strilsandsmiljöer där den hör hemma. Under vårfloden torde äggen "malas" av kringvirvlande sandkorn, något som inte många andra insektsarter överlever, varför arten kan sägas vara starkt specialiserad till sin livsmiljö. Troligen ligger en stor del av äggen inbäddade i strilsanden efter vårflodens omflyttning av bottenmassorna. Det är dock osäkert om nedbäddade ägg kan utvecklas till larver som tar sig upp ur sanden, detta enär larverna att döma av den platta kroppsformen och de mycket tunna benen sannolikt har dålig grävförmåga. En hona kan dock bära närmare 1000 ägg varför ett visst spill torde spela mindre roll. Äggen kläcks först efter vårfloden när bottnarna stabiliserat sig. Små larver kan troligen påträffas under april i södra Sverige. Larvstadiet varar 1,5–2,5 månader. Såväl fullbildade sländor som vuxna larver, som f.ö. är mycket dåliga simmare, har hittats under juli–augusti. Arten livnär sig i akvarium av mikroskopiska påväxtalger på ovansidan av gamla allöv men också av delar av det bottenslam som samlats in vid fyndplatserna.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Vattenmassa
Vattenmassa
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor, "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Ephemeroptera (dagsländor), Familj Caenidae (slamdagsländor), Släkte Brachycercus, Art Brachycercus harrisella Curtis, 1834 - hornslamslända Synonymer Brachycercus harrisellus Curtis, 1834

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten lever i sandiga, meandrande åar och älvar med rasbranter. Förekommer över stora delar av landets östra hälft men få fyndlokaler. Saknas i fjällen. Vattenregleringar och ökad igenväxning har reducerat antalet för arten lämpliga lokaler. I Skräbeån i Skåne, där det första fyndet för landet gjordes, är den numera försvunnen. Antalet lokalområden i landet skattas till 275 (50-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Automatgenererat utifrånd fynddata 081107. Förekomstarean (AOO) skattas till 1100 (200-2000) km². Automatgenererat utifrån fynddata 081107. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Skogsbruk, vattenkraft. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Larven har, i likhet med de flesta dagsländor, tre bakre spröt, och även sländan har tre bakre spröt. Larverna har två rader med yttre gälar på bakkroppen varav det andra paret är omvandlat till en platta som täcker de övriga gälarna. Kroppssegmentens kanter har bakåtriktade utskott vilka är en artskiljande karaktär. Huvudet har tre piggliknande utskott vilka också är diagnostiska karaktärer. Larven är 6-9 mm och den vuxna sländan ungefär lika stor. Adulterna artbestäms genom avståndet mellan frambenens fästpunkter, längden på antennernas andra segment, könsdelar, och på bakkroppens segment som har långa filament på sidorna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hornslamslända

Länsvis förekomst och status för hornslamslända baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hornslamslända

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna boreosibiriska art är i Sverige påträffad från Skåne till Norrbotten, hittills i ett tiotal vattendrag i Syd- och Mellansverige samt längst Norrlandskusten. Den är också vid ett tillfälle tagen vid Varteig i Norge, och även känd från Danmark och Finland. Vidare förekommer arten spritt i resten av Europa inklusive Östersjöländerna. Nästan alla svenska fynd har gjorts under de senaste 20 åren, och mycket tyder på att B. harrisella på grund av sin korta larvutveckling och sina snäva miljökrav är förbisedd. I Norge liksom i Finland räknas arten som sällsynt (Aagaard & Hågvar 1979 resp. Rassi & Väisänen 1986).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Ephemeroptera - dagsländor 
  • Familj
    Caenidae - slamdagsländor 
  • Släkte
    Brachycercus  
  • Art
    Brachycercus harrisellaCurtis, 1834 - hornslamslända
    Synonymer
    Brachycercus harrisellus Curtis, 1834

Arten lever i floder och åar på grunda sandbottnar. De hittills kända fyndlokalerna har kännetecknats av art- och individrika bottenfaunasamhällen med dagsländor som Metretopus borealis, Baetis vernus och Procloeon bifidum samt nattsländan Brachycentrus subnubilis. Förekomsten av dessa arter indikerar oförsurade förhållanden med goda syrgashalter. B. harrisellus tycks kräva 3–50 meter breda, oförsurade, inte alltför förorenade, långsamt rinnande vattendrag med slamtäckt strilsandsbotten. Det är sannolikt en fördel om vattendragen är omgivna av bland- eller lövskog och deras bottnar glest bevuxna med mannagräs (Glyceria fluitans) och topplösa (Lysimachia thyrsiflora). Det kan inte uteslutas att äggbärande honor för sin orientering upp längs vattendragen är beroende av en spridningskorridor bestående av tät, högvuxen strandvegetation. Arten har en ettårig livscykel och tycks ligga som ägg under större delen av året. De ca 0.3 mm långa äggen har tjocka skal som troligen gör dem mycket motståndskraftiga mot mekanisk nötning. Detta ökar sannolikt artens överlevnadsmöjligheter i de strilsandsmiljöer där den hör hemma. Under vårfloden torde äggen "malas" av kringvirvlande sandkorn, något som inte många andra insektsarter överlever, varför arten kan sägas vara starkt specialiserad till sin livsmiljö. Troligen ligger en stor del av äggen inbäddade i strilsanden efter vårflodens omflyttning av bottenmassorna. Det är dock osäkert om nedbäddade ägg kan utvecklas till larver som tar sig upp ur sanden, detta enär larverna att döma av den platta kroppsformen och de mycket tunna benen sannolikt har dålig grävförmåga. En hona kan dock bära närmare 1000 ägg varför ett visst spill torde spela mindre roll. Äggen kläcks först efter vårfloden när bottnarna stabiliserat sig. Små larver kan troligen påträffas under april i södra Sverige. Larvstadiet varar 1,5–2,5 månader. Såväl fullbildade sländor som vuxna larver, som f.ö. är mycket dåliga simmare, har hittats under juli–augusti. Arten livnär sig i akvarium av mikroskopiska påväxtalger på ovansidan av gamla allöv men också av delar av det bottenslam som samlats in vid fyndplatserna.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor, "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag, Sötvattensstrand, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Vattenregleringar och ökad igenväxning har reducerat antalet för arten lämpliga lokaler. Från Skräbeån i Skåne, där det första fyndet för landet gjordes, är den numera försvunnen.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Vattengrumling (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Artens ekologi och förekomst i landet behöver kartläggas. De två sydligaste åarna där arten ännu finns (Klingavälsån i Skåne och Stensån i Halland) bör även fortsättningsvis skyddas mot rensningar och andra omfattande ingrepp.

Elliott, J.M, Humpesch, U.H. & Macan, T.M 1988. Larvae of the British Ephemeroptera. A key with ecological notes. Freshwater Biological Association, Ambleside. Scientific Publication No. 49.

Engblom, E. 1996. Ephemeroptera, Mayflies. In Aquatic Insects of North Europe. P. 13-53. Apollo Books Stenstrup.

http://www.faunaeur.org/

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Svensson 1990. Rev. Pär-Erik Lingdell 1995, Ulf Bjelke 2007. Beskrivning rev. Eva Engblom 2018 © ArtDatabanken, SLU 2018

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Ephemeroptera - dagsländor 
  • Familj
    Caenidae - slamdagsländor 
  • Släkte
    Brachycercus  
  • Art
    Brachycercus harrisella, Curtis, 1834 - hornslamslända
    Synonymer
    Brachycercus harrisellus Curtis, 1834
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Svensson 1990. Rev. Pär-Erik Lingdell 1995, Ulf Bjelke 2007. Beskrivning rev. Eva Engblom 2018 © ArtDatabanken, SLU 2018