Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  humlesuga

Organismgrupp Kärlväxter Betonica officinalis
Humlesuga Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Humlesuga är en något hårig, flerårig ört med kort jordstam. De skaftade bladen är smalt, trubbigt hjärtlika eller äggrunda och grovnaggade i kanten, de flesta sitter i en basal rosett, stjälkbladen i 1–2 par. Den upprätta stjälken blir 30–80 cm hög. I stjälktoppen finns en tät samling av blomkransar, varje krans med ca 20 blommor. Den tvåläppiga blomkronan är 12–18 mm lång och purpurröd, sällan blekare. Blomningen sker i juli och augusti. Humlesuga är självsteril, endast undantagsvis bildas frön. Inom bestånden sker en förökning med jordstammarna.
Utbredning
Länsvis förekomst för humlesuga Observationer i  Sverige för humlesuga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Som indigen förekommer humlesuga endast i Skåne. Där har den varit känd sedan 1534, och har vuxit på talrika platser i den sydvästra delen. I början av 1930-talet uppmärksammades en omfattande lokalreduktion och växten uppgavs endast finnas kvar i Torrlösa, Strö, Stehag, Remmarslöv, Bosarp, V. Sallerup och S. Sandby socknar. Från 1950-talet blir växten allt ovanligare och i mitten på 1970-talet fanns den bara kvar i Stehag, S. Sandby och Bosarp, på den senare lokalen dock rikligt. Läget har sedan blivit alltmera kritiskt. Humlesugan återfanns i få exemplar 1980, i en granplantering, i Stehag. För närvarande är arten känd från fyra platser i Stehagsområdet, ett bestånd på Kungsmarken i S. Sandby, som också kunnat förökas med frön, uppdrivna i Lunds Botaniska Trädgård. 1994 blev humlesuga funnen i Svalöv. Även denna förekomst är troligen spontan. Närmast växer humlesugan i Danmark, där den blivit mycket sällsynt och endast är kvar på några få platser. I Central- och Sydösteuropa är den vanligare. I Sverige är den också odlad och förvildad på flera platser norrut till Stockholmsområdet. Tidigare främst odlad som medicinalväxt. Någon gång inkommen med importerat gräsfrö.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Fåtal äldre lokaler i Skåne och en lokal i Uppland. Finns kvarstående/förvildade förekomster i andra landskap men dessa är ej inräknade här. Ändrad markanvändning, främst igenväxning av öppna marker samt för hårt bete misgynnar arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 150 (25-250). Antalet lokalområden i landet skattas till 4. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2912 km² och förekomstarean (AOO) till 24 (16-50) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v); D).
Ekologi
Humlesugan växer i öppen krattskog, i betesmarker och ängar, vanligen ganska torrt och näringsrikt. Ibland på åker- och vägrenar. Den förefaller kulturgynnad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Buskmark
Buskmark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Lövskog
Lövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Lamiaceae (kransblommiga), Släkte Betonica (betonikor), Art Betonica officinalis L. - humlesuga Synonymer Stachys officinalis (L.) Trevis., Stachys betonica Benth., Betonica danica, Läkebetonica, Läkebetonika, Humlesyska

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Fåtal äldre lokaler i Skåne och en lokal i Uppland. Finns kvarstående/förvildade förekomster i andra landskap men dessa är ej inräknade här. Ändrad markanvändning, främst igenväxning av öppna marker samt för hårt bete misgynnar arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 150 (25-250). Antalet lokalområden i landet skattas till 4. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2912 km² och förekomstarean (AOO) till 24 (16-50) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v); D).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Humlesuga är en något hårig, flerårig ört med kort jordstam. De skaftade bladen är smalt, trubbigt hjärtlika eller äggrunda och grovnaggade i kanten, de flesta sitter i en basal rosett, stjälkbladen i 1–2 par. Den upprätta stjälken blir 30–80 cm hög. I stjälktoppen finns en tät samling av blomkransar, varje krans med ca 20 blommor. Den tvåläppiga blomkronan är 12–18 mm lång och purpurröd, sällan blekare. Blomningen sker i juli och augusti. Humlesuga är självsteril, endast undantagsvis bildas frön. Inom bestånden sker en förökning med jordstammarna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för humlesuga

Länsvis förekomst och status för humlesuga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för humlesuga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Som indigen förekommer humlesuga endast i Skåne. Där har den varit känd sedan 1534, och har vuxit på talrika platser i den sydvästra delen. I början av 1930-talet uppmärksammades en omfattande lokalreduktion och växten uppgavs endast finnas kvar i Torrlösa, Strö, Stehag, Remmarslöv, Bosarp, V. Sallerup och S. Sandby socknar. Från 1950-talet blir växten allt ovanligare och i mitten på 1970-talet fanns den bara kvar i Stehag, S. Sandby och Bosarp, på den senare lokalen dock rikligt. Läget har sedan blivit alltmera kritiskt. Humlesugan återfanns i få exemplar 1980, i en granplantering, i Stehag. För närvarande är arten känd från fyra platser i Stehagsområdet, ett bestånd på Kungsmarken i S. Sandby, som också kunnat förökas med frön, uppdrivna i Lunds Botaniska Trädgård. 1994 blev humlesuga funnen i Svalöv. Även denna förekomst är troligen spontan. Närmast växer humlesugan i Danmark, där den blivit mycket sällsynt och endast är kvar på några få platser. I Central- och Sydösteuropa är den vanligare. I Sverige är den också odlad och förvildad på flera platser norrut till Stockholmsområdet. Tidigare främst odlad som medicinalväxt. Någon gång inkommen med importerat gräsfrö.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Betonica - betonikor 
  • Art
    Betonica officinalisL. - humlesuga
    Synonymer
    Stachys officinalis (L.) Trevis.
    Stachys betonica Benth.
    Betonica danica
    Läkebetonica
    Läkebetonika
    Humlesyska

Humlesugan växer i öppen krattskog, i betesmarker och ängar, vanligen ganska torrt och näringsrikt. Ibland på åker- och vägrenar. Den förefaller kulturgynnad.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Buskmark, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Det mest sannolika skälet till humlesugans försvinnande är en ändrad markanvändning, främst igenplantering av öppna marker med gran samt för hårt bete. Växten är självsteril vilket starkt begränsar dess sexuella reproduktion om de lokala förekomsterna representeras av kloner, såsom fallet varit i S. Sandby. Totalt i landet finns det kvar mindre än 150 individer om de räknade exemplaren skulle representera självständiga individer, vilket sannolikt ej är fallet. Förhållandet dock ej prövat.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Förekomsten i S. Sandby är sedan 1942 skyddad som naturminne inom ett reservat, detta skydd bör kvarstå. Här har även en plantförökning kunnat ske med slumpvis bildade frön från lokalen. En rik förekomst i Sollentuna, Stockholms län, är sedan 1975 skyddad som naturminne. För skötseln av tre av lokalerna i Stehag har avtal träffats mellan länsstyrelsen och markägarna. För den fjärde lokalen saknas avtal. Lokalerna kontrolleras regelbundet av floraväktare. Om möjligt bör avtal också träffas för den fjärde lokalen. Fröförökningsförsöken bör fortsätta och återplanteringar ske.
Humlesuga är fridlyst. Växten är lättodlad. Material från Ramstorp i Torrlösa uppges finnas i odling. Utländska namn – NO: Betonie, DK: Almindelig Betonie, FI: Rohtopähkämö, GB: Betony.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 93–105. Svensk Bot. Tidskr. 73: 71–85.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Lövkvist, B. 1960. Om några sällsynta skåneväxter och deras tillbakagång. Skånes Natur. 1960: 373–380.

Olsson, K.-A. 2004. Floraväktarrapport 2004. Bot. Not. 137 (3): 1–36..

Olsson, K.-A. & Tyler, T. 2001. Skånes rödlistade kärlväxter i ett historiskt perspektiv. Bot. Not. 134 (2): 1–21.

Pedersen, A. 1969. Labiaternes og Verbenaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 64: 285–379.

Sylvén, N. 1932. Några ord om den svenska florans Skåne-arter. Skånes Natur. 1932: 20–34.

Sylvén, N. 1953. Enligt naturskyddslagen i Skåne fridlysta enskilda växtarter. Skånes Natur. 1953: 75–102.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Förlagstjänsten. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1994. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Betonica - betonikor 
  • Art
    Betonica officinalis, L. - humlesuga
    Synonymer
    Stachys officinalis (L.) Trevis.
    Stachys betonica Benth.
    Betonica danica
    Läkebetonica
    Läkebetonika
    Humlesyska
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1994. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.