Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hurtfibbla

Organismgrupp Kärlväxter Hieracium hilare
Hurtfibbla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En nordlig art som är snarlik vissa former av glatt klippfibbla H. anodon, men åtminstone i Sverige är dessa båda arter geografiskt och ekologiskt isolerade från varandra. Dessutom skiljer sig hurtfibbla från glatt klippfibbla genom bredare blad som är mer eller mindre jämnt håriga på undersidan och som har längre kanthår, samt genom bredare holkfjäll och en mer gaffelgrenig korgställning med längre grenar och holkskaft.

Stjälk och bladskaft ända från basen gröna eller närmast basen mörkvioletta, med gles 3–4 mm lång behåring (ibland nästan kala). Stjälk vid mitten oftast utan borst- och stjärnhår. Blad blågröna, ovan kala eller nästan kala men med 1,8–3,5 mm långa kanthår, undertill mer eller mindre jämnt håriga. Bladskiva medelbrett elliptisk med killik bas, nästan helbräddad eller glest och grunt såglikt till triangulärt tandad. Stjälkblad 0–2, åtminstone de övre oftast rudimentära, utan eller med få stjärnhår på undersidan. Korgställning enkel och gaffelgrenig med långa grenar som ibland utgår även nedom stjälkens mitt, samt minst medellångt (ofta mycket långt) akladium. Holkskaft med tätt sittande hår och glandler. Holkfjäll 10,5–12,5 mm, breda, med mer eller mindre långt utdragen men smaltrubbig spets, de yttre löst anlagda. Holkglandler tätt sittande, korta, oftast svarta. Holkhår tätt sittande, medellånga till långa, åtminstone från mitten ljusspetsade. Holkstjärnludd sparsamt och mer eller mindre tydligt koncentrerat till holkbasen och de basala fjällkanterna. Spetstofs liten men oftast ganska tydlig. Märke rent gult. Kronbräm kalt eller någon gång cilierat.

Cytogenetiska data saknas för denna art.

Närmaste förväxlingsart är glatt klippfibbla H. anodon.

Populationen i Jämtland har mer eller mindre cilierat kronbräm, medan allt annat tillgängligt material av arten har kalt kronbräm. I övrigt förefaller denna art homogen och enhetlig.
Utbredning
Länsvis förekomst för hurtfibbla Observationer i  Sverige för hurtfibbla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sällsynt med endast ett fåtal kända lokaler i de mellersta fjälltrakterna där förekomsterna ansluter till en större utbredning i Norge. På artens typlokal i Funäsdalsbergets sydbrant i Härjedalen återfanns arten 2017 efter mer än 100 år, medan den 2018 eftersöktes förgäves på den gamla lokalen vid Enafors i Jämtland. Se även bild med separat karta över validerade fynd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Känd från cirka 5 lokaler i Härjedalen och Jämtland. Senast funne 1908 men ej eftersökt. Antalet reproduktiva individer skattas till 375 (250-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (1-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (1000-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (4-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Hurtfibbla växer på klippor eller sydbergsbranter i lågfjällsmiljö.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Hieracium (hökfibblor), Art Hieracium hilare (Dahlst. ex Omang) T. Tyler - hurtfibbla Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Dokumentation Känd från cirka 5 lokaler i Härjedalen och Jämtland. Senast funne 1908 men ej eftersökt. Antalet reproduktiva individer skattas till 375 (250-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (1-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (1000-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (4-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
En nordlig art som är snarlik vissa former av glatt klippfibbla H. anodon, men åtminstone i Sverige är dessa båda arter geografiskt och ekologiskt isolerade från varandra. Dessutom skiljer sig hurtfibbla från glatt klippfibbla genom bredare blad som är mer eller mindre jämnt håriga på undersidan och som har längre kanthår, samt genom bredare holkfjäll och en mer gaffelgrenig korgställning med längre grenar och holkskaft.

Stjälk och bladskaft ända från basen gröna eller närmast basen mörkvioletta, med gles 3–4 mm lång behåring (ibland nästan kala). Stjälk vid mitten oftast utan borst- och stjärnhår. Blad blågröna, ovan kala eller nästan kala men med 1,8–3,5 mm långa kanthår, undertill mer eller mindre jämnt håriga. Bladskiva medelbrett elliptisk med killik bas, nästan helbräddad eller glest och grunt såglikt till triangulärt tandad. Stjälkblad 0–2, åtminstone de övre oftast rudimentära, utan eller med få stjärnhår på undersidan. Korgställning enkel och gaffelgrenig med långa grenar som ibland utgår även nedom stjälkens mitt, samt minst medellångt (ofta mycket långt) akladium. Holkskaft med tätt sittande hår och glandler. Holkfjäll 10,5–12,5 mm, breda, med mer eller mindre långt utdragen men smaltrubbig spets, de yttre löst anlagda. Holkglandler tätt sittande, korta, oftast svarta. Holkhår tätt sittande, medellånga till långa, åtminstone från mitten ljusspetsade. Holkstjärnludd sparsamt och mer eller mindre tydligt koncentrerat till holkbasen och de basala fjällkanterna. Spetstofs liten men oftast ganska tydlig. Märke rent gult. Kronbräm kalt eller någon gång cilierat.

Cytogenetiska data saknas för denna art.

Närmaste förväxlingsart är glatt klippfibbla H. anodon.

Populationen i Jämtland har mer eller mindre cilierat kronbräm, medan allt annat tillgängligt material av arten har kalt kronbräm. I övrigt förefaller denna art homogen och enhetlig.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hurtfibbla

Länsvis förekomst och status för hurtfibbla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hurtfibbla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sällsynt med endast ett fåtal kända lokaler i de mellersta fjälltrakterna där förekomsterna ansluter till en större utbredning i Norge. På artens typlokal i Funäsdalsbergets sydbrant i Härjedalen återfanns arten 2017 efter mer än 100 år, medan den 2018 eftersöktes förgäves på den gamla lokalen vid Enafors i Jämtland. Se även bild med separat karta över validerade fynd.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Hieracium - hökfibblor 
  • Sektion
    Hieracium sect. Oreadea - klippfibblor 
  • Aggregat
    Hieracium saxifragum agg.  
  • Art
    Hieracium hilare(Dahlst. ex Omang) T. Tyler - hurtfibbla

Hurtfibbla växer på klippor eller sydbergsbranter i lågfjällsmiljö.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)


Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Namngivning: Hieracium hilare (Dahlst. ex Omang) T.Tyler; Tyler, T., Nordic Journal of Botany 28: 568 (2011). Originalbeskrivning: H. argenteum ssp. hilare Dahlst. ex Omang; Omang, S.O.F., Nyt Magazin for Naturvetenskaberne 46: 404 (1908).

Typmaterial: ”Suecia: Herjedalen in abruptis petrosis montis Funäsdalsberget inter betulas, 12/8 1895, legi ipse” (Dahlstedt, Herb. Hier. Scand. X: 68) i S (lektotyp, Tyler 2011).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Tyler 2019.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Hieracium - hökfibblor 
  • Sektion
    Hieracium sect. Oreadea - klippfibblor 
  • Aggregat
    Hieracium saxifragum agg.  
  • Art
    Hieracium hilare, (Dahlst. ex Omang) T. Tyler - hurtfibbla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Tyler 2019.