Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hussvala

Organismgrupp Fåglar Delichon urbicum
Hussvala Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kortstjärtad svala med blåsvart ovansida och vit undersida. Utmärkande mot andra svalor är den lysande vita övergumpen, vidare är hussvalan större än backsvalan och saknar ladusvalans långa stjärtspröt. Flykten är också annorlunda, ofta stiger den med fladdriga vingslag uppåt mot en insekt och därefter glidande neråt. Lätet ett arttypiskt kvittrande.
Utbredning
Länsvis förekomst för hussvala Observationer i  Sverige för hussvala
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Häckfågel över i stort sett hela Sverige, från sydligaste Skåne upp till nordligaste Norrland och förekommer även högt upp i fjällkedjan (sällsynt ovanför skogsgränsen). Den är i södra Sverige mest knuten till samhällen, byar och gårdar i kulturlandskapet där den häckar på byggnader och konstruktioner medan den i t.ex. fjälltrakterna även häckar sällsynt i klippstup. Den förekommer dock i en lång rad olika miljöer - såväl i kusttrakter (t.o.m. på isolerade öar) som i mer utpräglad skogs- och mellanbygd. Den svenska populationen av hussvala uppskattades 2012 till kring 100 000 par vilket är en nedgång mot tidigare uppskattningar på 200 000-400 000 par. På 1980-talet uppmärksammades en tydligt negativ trend och kolonier försvann på många platser spridda över hela landet, såväl i nordligaste delarna såväl som längst i söder. Den mest dramatiska nedgången skedde förmodligen under 1980-talet men har sedemera fortsatt från redan låga nivåer (Svensk fågeltaxering). Även i omkringliggande nordiska länder liksom på kontinenten har liknande nedgångar i bestånden noterats varför mönstret tycks generellt för stora delar av Nordeuropa. Även på europeisk nivå visar den en måttlig minskning sedan 1980 enligt det europeiska fågelövervakningsprogrammet Pan-European Common Bird Monitoring Scheme (PECBMS). Hussvalan är i övrigt spridd över stora delar av Europa, Asien och Nordafrika och saknas endast i de mest extrema miljöerna såsom på tundran, i ökenområden och de högsta bergskedjorna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Hussvala häckar oftast i kolonier på byggnader men även i klippbranter. Den förekommer över i stort sett hela landet, även upp i fjällens videbälte. Den minskning som registrerats under lång tid har accelererat under de senaste 12 åren (tre generationer) vilket medför att arten nu blir bedömd som VU (LC år 2010). Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (20-40) % under de senaste 12 åren. Arten har även minskat i Finland (31-92 %) och i Danmark (33-50 %) under samma period. Under de senaste 30 åren har den svenska populationen minskat med 49-63 %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bc).
Ekologi
Häckar i Sverige i stort sett bara i människans närhet. En betydande andel häckar i tätorter, oftast på flervåningshus, lagerlokaler eller andra större byggnader. I övrigt häckar den på ladugårdar, uthus, lador och bostadshus på landsbygden, dessutom på vissa typer av broar, i fyrar och så vidare. Det förekommer också sparsamt häckningar på mer ursprungligt vis, i klippbranter (båda i fjälltrakterna och i kalkbrott). Den är social och uppträder i mer eller mindre stora flockar under såväl flyttning som häckning. Även om solitära par förekommer ibland så är smärre kolonier det vanligaste. Boet är en hängande ”kupa” som muras med en blandning av blöt lera och fjädrar, växtdelar och liknande på utsidan av byggnader, i nischer och under takutsprång. Leran hämtas i närheten av boet, vid vattensamlingar, stränder, öppna gödselstäder (förr) eller liknande. 3-5 ägg läggs så snart boet är färdigbyggt och ruvas i 14 dygn. Ungarna är flygfärdiga efter 20-30 dygn. Åtminstone i södra Sverige hinner en del av paren med ytterligare en kull, och det är ofta ungar i bona in i början av augusti. Hussvalan födosöker uteslutande i luften där den fångar insekter (särskilt tvåvingar och bladlöss). Jämfört med ladusvalan tar den i genomsnitt mindre byten, födosöker på högre höjd och närmare boplatsen än ladusvalan. Bortflyttningen sker huvudsakligen i augusti. Övervintrar i Afrika söder om Sahara, enligt svenska återfynd i sydöstra Afrika. Mycket lite känt om detaljerna i val av övervintringsområden och ekologi under vinterhalvåret.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Levande djur
Levande djur
· fjärilar
· fjärilar
· skalbaggar
· skalbaggar
· spindlar
· spindlar
· tvåvingar
· tvåvingar
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Hirundinidae (svalor), Släkte Delichon, Art Delichon urbicum (Linnaeus, 1758) - hussvala Synonymer Delichon urbica, Hirundo urbica Linnaeus, 1758

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Hussvala häckar oftast i kolonier på byggnader men även i klippbranter. Den förekommer över i stort sett hela landet, även upp i fjällens videbälte. Den minskning som registrerats under lång tid har accelererat under de senaste 12 åren (tre generationer) vilket medför att arten nu blir bedömd som VU (LC år 2010). Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (20-40) % under de senaste 12 åren. Arten har även minskat i Finland (31-92 %) och i Danmark (33-50 %) under samma period. Under de senaste 30 åren har den svenska populationen minskat med 49-63 %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bc).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Kortstjärtad svala med blåsvart ovansida och vit undersida. Utmärkande mot andra svalor är den lysande vita övergumpen, vidare är hussvalan större än backsvalan och saknar ladusvalans långa stjärtspröt. Flykten är också annorlunda, ofta stiger den med fladdriga vingslag uppåt mot en insekt och därefter glidande neråt. Lätet ett arttypiskt kvittrande.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hussvala

Länsvis förekomst och status för hussvala baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hussvala

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Häckfågel över i stort sett hela Sverige, från sydligaste Skåne upp till nordligaste Norrland och förekommer även högt upp i fjällkedjan (sällsynt ovanför skogsgränsen). Den är i södra Sverige mest knuten till samhällen, byar och gårdar i kulturlandskapet där den häckar på byggnader och konstruktioner medan den i t.ex. fjälltrakterna även häckar sällsynt i klippstup. Den förekommer dock i en lång rad olika miljöer - såväl i kusttrakter (t.o.m. på isolerade öar) som i mer utpräglad skogs- och mellanbygd. Den svenska populationen av hussvala uppskattades 2012 till kring 100 000 par vilket är en nedgång mot tidigare uppskattningar på 200 000-400 000 par. På 1980-talet uppmärksammades en tydligt negativ trend och kolonier försvann på många platser spridda över hela landet, såväl i nordligaste delarna såväl som längst i söder. Den mest dramatiska nedgången skedde förmodligen under 1980-talet men har sedemera fortsatt från redan låga nivåer (Svensk fågeltaxering). Även i omkringliggande nordiska länder liksom på kontinenten har liknande nedgångar i bestånden noterats varför mönstret tycks generellt för stora delar av Nordeuropa. Även på europeisk nivå visar den en måttlig minskning sedan 1980 enligt det europeiska fågelövervakningsprogrammet Pan-European Common Bird Monitoring Scheme (PECBMS). Hussvalan är i övrigt spridd över stora delar av Europa, Asien och Nordafrika och saknas endast i de mest extrema miljöerna såsom på tundran, i ökenområden och de högsta bergskedjorna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Hirundinidae - svalor 
  • Släkte
    Delichon  
  • Art
    Delichon urbicum(Linnaeus, 1758) - hussvala
    Synonymer
    Delichon urbica
    Hirundo urbica Linnaeus, 1758

Häckar i Sverige i stort sett bara i människans närhet. En betydande andel häckar i tätorter, oftast på flervåningshus, lagerlokaler eller andra större byggnader. I övrigt häckar den på ladugårdar, uthus, lador och bostadshus på landsbygden, dessutom på vissa typer av broar, i fyrar och så vidare. Det förekommer också sparsamt häckningar på mer ursprungligt vis, i klippbranter (båda i fjälltrakterna och i kalkbrott). Den är social och uppträder i mer eller mindre stora flockar under såväl flyttning som häckning. Även om solitära par förekommer ibland så är smärre kolonier det vanligaste. Boet är en hängande ”kupa” som muras med en blandning av blöt lera och fjädrar, växtdelar och liknande på utsidan av byggnader, i nischer och under takutsprång. Leran hämtas i närheten av boet, vid vattensamlingar, stränder, öppna gödselstäder (förr) eller liknande. 3-5 ägg läggs så snart boet är färdigbyggt och ruvas i 14 dygn. Ungarna är flygfärdiga efter 20-30 dygn. Åtminstone i södra Sverige hinner en del av paren med ytterligare en kull, och det är ofta ungar i bona in i början av augusti. Hussvalan födosöker uteslutande i luften där den fångar insekter (särskilt tvåvingar och bladlöss). Jämfört med ladusvalan tar den i genomsnitt mindre byten, födosöker på högre höjd och närmare boplatsen än ladusvalan. Bortflyttningen sker huvudsakligen i augusti. Övervintrar i Afrika söder om Sahara, enligt svenska återfynd i sydöstra Afrika. Mycket lite känt om detaljerna i val av övervintringsområden och ekologi under vinterhalvåret.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· fjärilar - Lepidoptera (Har betydelse)
· skalbaggar - Coleoptera (Har betydelse)
· spindlar - Araneae (Viktig)
· tvåvingar - Diptera (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Orsaken till minskningen är okänd, men minskad insektstillgång, förlust av lämpliga boplatser och ökad predation (t.ex. skata) kan ha bidragit. Siffror från t.ex. England som visar på en nedgång av insekter med 80% i jordbrukslandskapet, men liknande undersökningar saknas i Sverige. Det är inte osannolikt att det intensivare jord- och skogsbruket, användningen av bekämpningsmedel och konstgödsel kan minska mängden av lämpliga insekter. Förföljelse (rivning av bon) förekommer men har troligen liten betydelse i ett större perspektiv. Studier har visat att väderlek under flyttningen har en stark inverkan på överlevnaden och därmed på populationsstorleken. Även väderleken under sommaren påverkar häckningsframgången. Det är sannolikt att klimatförändringarna kommer påverka hussvalan, men på vilket sätt återstår att se.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Hänsyn bör tas till hussvalekolonier vid renovering av hus. Uppsättning av brädor kan underlätta bobygget. Häckning på byggnader betraktas ibland som en olägenhet och kolonier/ bon rivs. Information om hussvalan, lagstiftningen samt nyttan av att ha insektsätande småfåglar bör tas fram. Minskningen hos insektslevande arter som tornseglare och hussvala är oroande, och mer studier behövs om tillgången till insekter i landskapet. Det är angeläget med ytterligare inventeringar av häckande hussvalor, som komplement till Svensk fågeltaxering.
Utländska namn - NO: Taksvale, DK: Bysvale, FI: Räystäspääsky, GB: House Martin

Bengtsson, K. 2014. Hussvalan - allt för ofta ovälkommen. Anser 2014, nr 3: 32-33.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.

Cramp, S. (red) 1988. The Birds of the Western Palearctic, vol. V. Tyrant Flycatchers to Thrushes. Oxford University Press, Oxford.

Andersson, S. 1988. Hussvala Delichon urbica. I: Andersson, S. (red). Fåglar i jordbrukslandskapet. Sveriges Ornitologiska förening. Stockholm.

Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. SOF, Halmstad.

Sandkvist, M., Pärt, T., Wretenberg, J. & Söderström, B. 2005. Häckfåglar i jordbrukslandskapet. Rapport, Länsstyrelsen i Skåne län.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Sveriges Ornitologiska förening, ArtDatabanken & Lunds universitet. Stockholm.

Valkama, J., Vepsäläinen, V. & Lehikoinen, A. 2011. The Third Finnish Breeding Bird Atlas. Finnish Museum of Natural History and Ministry of Environment. [http://atlas3.lintuatlas.fi] (cited 2015-04-20)

Stokke, B.G., Møller, A.P., Sæther, B.-E., Rheinwald, G., Gutscher, H. & Holberton, R. L. 2005. Weather in the breeding area and during migration affects the demography of a small long-distance passerine migrant. Auk 122: 637-647.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn & Tommy Knutsson 2015-06-18 © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Hirundinidae - svalor 
  • Släkte
    Delichon  
  • Art
    Delichon urbicum, (Linnaeus, 1758) - hussvala
    Synonymer
    Delichon urbica
    Hirundo urbica Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Grahn & Tommy Knutsson 2015-06-18 © ArtDatabanken, SLU 2015.