Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  igelknoppsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Globia sparganii
Igelknoppsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingarna är stråfärgade i nyanser från ljust gulbrunt till ljust rödbrunt, sällan mörkare. Framvingens teckningsmönster är sparsamt och otydligt. Ofta syns endast en svagt mörkare ring med ljusare kärna på platsen för njurfläckens nederkant och en rad svarta punkter på vingribborna som markerar mellanfältets ytterkant. Svart pudring finns i varierande grad på några av vingribborna från vingroten mot framvingarnas yttre hälft. Från kanelbrunt rörfly, A. algae, skiljer den sig främst genom de tydliga svarta kantfläckarna innanför vingfransarna. Bakkroppen är alltid proportionerligt lång i förhållande till vingarna hos rörflyn och honan är större än hanen samt med en grövre bakkropp. Vingspann 36-42 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för igelknoppsfly Observationer i  Sverige för igelknoppsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Detta kaveldunsborrande rörfly uppgavs i Sven Lampas katalog (1885) vara funnet i Skåne, Farhult av Wallengren (1823-1894). Kjell Ander (1945) behandlar igelknoppsrörflyet bland de svenska arter som länge betraktades som dubiösa. Den återfanns först långt senare och var 1943 ännu endast känd från Skåne, där den var mycket sällsynt. Från 1953 tillkommer fynd från Gotland. Fram till och med 1969 var arten känd från Skåne: Falsterbohalvön, Sandhammaren och Österslöv, Småland: Kalmar, Gotland: Hemse och Rone, samt från Västergötland: Göteborg. Senare fynd utanför Skåne är bl.a. Halland, Landa 1970 och Vallda 1976, Bohuslän, Väderöarna 1979 och Sydkoster 2006, Blekinge, Utlängan 2004, Småland, Gränsö 1997, Öland, Stenåsa 1985 och Ottenby 1997, Gotland, Sundre och Östergarn, Östergötland Norsholm 1986 (och senare), Södermanland, Torö 2000, Uppland, Rådmansö 1981, 1985 och 2011, Häverö, Västernäs 2010, Väddö 2011-2012, samt Gästrikland, Grinduga 2011. I sydvästra Skåne synes arten ha sitt starkaste fäste i landet, och har där främst insamlats i puppstadiet. Den har även påträffats längre österut längs sydkusten efter 1990. Längre norrut i landet har den oftare påträffats vid UV-ljusfångst och stationära fällor. Det har visat sig att igelknoppsrörflyet kan ha mycket arealmässigt begränsade, men årligen reproducerande förekomster också längre norrut, och här inte endast uppträder som migrant. I Göteborgsområdet har 10-20 puppor påträffats i kaveldun på en mycket begränsad areal vid Göta älvs mynning årligen mellan 1976-1978. Arten har samtidigt eftersökts målinriktat men utan resultat på många platser i trakten, inklusive norra Halland och södra Bohuslän. Överraskande visade den sig även kunna leva i små hällkar på de yttersta skären i havet, på Väderöarna. En liknande liten stabil förekomst har påträffats i Östergötland där larver och puppor påträffats under en följd av år. De senaste åren har nykläckta fjärilar påträffats i kustnära Grinduga och söderut till Rådmansö som antyder att arten nu reproducerar sig i detta område. I Danmark är igelknoppsrörflyet betydligt mer utbrett. Arten är påträffad i alla delar av landet och betraktas där inte som någon sällsynthet, vilket möjligen sammanhänger med dess tydliga preferens för våtmarker på sandiga jordarter. I Norge påträffades arten först i yttre Vest-Agder, Sögne 1959 och nästa fynd gjordes i Östfold, Fredrikstad 1983. Senare har den påträffats på fler platser mellan Arendal och Lista i Aust- och Vest-Agder. I Finland betraktas arten som en expansionsart. Den påträffades första gången 1937 och spred sig under 1940-50-talen längs hela sydkusten, utom Åland, norrut till 62°N (Pyhäselkä). Den har senare försvunnit från flertalet inlandslokaler, men finns ännu kvar på sydkusten. Sannolikt var artens expansion till de svenska östersjölandskapen samtidig, trots att den delvis upptäcktes där först långt senare. I Litauen är igelknoppsrörflyet sällsynt, påvisat från 11 av landets 45 distrikt. I Centraleuropa är den tämligen allmän i många regioner. Världsutbredningen sträcker sig från norra Spanien, södra England och Norden genom Europa till Ural, Afghanistan och Libanon.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Igelknoppsrörfly förekommer på små öppna våtmarksbiotoper med kaveldun (Typha latifolia) lokalt längs Götalands kusttrakter. Arten förekommer främst i habitat där vissa individer av värdväxten inte växer i vatten eller på lokaler som helt torkar ut på sommaren. Fjärilen migrerar ofta och många djur har hittats långt utanför dess egentliga biotop, uppenbarligen dock utan att nya förekomster etablerat sig. Antalet reproduktiva individer skattas till 1250 (750-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 212 (132-320) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Larven lever i kaveldunsarterna, Typha latifolia och T. angustifolia, stor igelknopp, Sparganium erectum, och gul svärdslilja, Iris pseudacorus. I Sverige är arten främst påträffad i kaveldun. Larven förpuppar sig med huvudet uppåt i den outvecklade blomstängeln. Larverna röjer sin närvaro genom att plantans blad i centrum vissnar. Arten har samma levnadssätt som två andra arter, varav en mycket allmän, men igelknoppsrörflyet förekommer mer sällan tillsammans med dessa. Den vanligaste arten förpuppar sig med huvudet nedåt. Igelknoppsrörflyet har en stark förkärlek för mycket små, varmare våta områden som vanligen torkar ut under sommaren, helst på väldränerad sandmark och i solexponerade lägen. Fjärilarna flyger från mitten av juli till början av september, med en frekvenstopp från sista dagarna i juli till andra veckan i augusti. Fjärilarna kan påträffas flygande runt värdväxterna från sen skymning och genom hela natten, då de även lockas till UV-ljus. I synnerhet honor, påträffas oftast som närmigranter från upp till någon kilometers radie. Övervintringen uppges ske i äggstadiet.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bredkaveldun
· bredkaveldun
· igelknoppar
· igelknoppar
· kaveldun
· kaveldun
· smalkaveldun
· smalkaveldun
· storigelknopp (aggregat)
· storigelknopp (aggregat)
· svärdslilja
· svärdslilja
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Globia, Art Globia sparganii (Esper, 1790) - igelknoppsfly Synonymer Archanara sparganii (Esper, 1790), Capsula sparganii (Esper, 1790), Phalaena sparganii Esper, 1790, igelknoppsrörfly

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Igelknoppsrörfly förekommer på små öppna våtmarksbiotoper med kaveldun (Typha latifolia) lokalt längs Götalands kusttrakter. Arten förekommer främst i habitat där vissa individer av värdväxten inte växer i vatten eller på lokaler som helt torkar ut på sommaren. Fjärilen migrerar ofta och många djur har hittats långt utanför dess egentliga biotop, uppenbarligen dock utan att nya förekomster etablerat sig. Antalet reproduktiva individer skattas till 1250 (750-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 212 (132-320) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Framvingarna är stråfärgade i nyanser från ljust gulbrunt till ljust rödbrunt, sällan mörkare. Framvingens teckningsmönster är sparsamt och otydligt. Ofta syns endast en svagt mörkare ring med ljusare kärna på platsen för njurfläckens nederkant och en rad svarta punkter på vingribborna som markerar mellanfältets ytterkant. Svart pudring finns i varierande grad på några av vingribborna från vingroten mot framvingarnas yttre hälft. Från kanelbrunt rörfly, A. algae, skiljer den sig främst genom de tydliga svarta kantfläckarna innanför vingfransarna. Bakkroppen är alltid proportionerligt lång i förhållande till vingarna hos rörflyn och honan är större än hanen samt med en grövre bakkropp. Vingspann 36-42 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för igelknoppsfly

Länsvis förekomst och status för igelknoppsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för igelknoppsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Detta kaveldunsborrande rörfly uppgavs i Sven Lampas katalog (1885) vara funnet i Skåne, Farhult av Wallengren (1823-1894). Kjell Ander (1945) behandlar igelknoppsrörflyet bland de svenska arter som länge betraktades som dubiösa. Den återfanns först långt senare och var 1943 ännu endast känd från Skåne, där den var mycket sällsynt. Från 1953 tillkommer fynd från Gotland. Fram till och med 1969 var arten känd från Skåne: Falsterbohalvön, Sandhammaren och Österslöv, Småland: Kalmar, Gotland: Hemse och Rone, samt från Västergötland: Göteborg. Senare fynd utanför Skåne är bl.a. Halland, Landa 1970 och Vallda 1976, Bohuslän, Väderöarna 1979 och Sydkoster 2006, Blekinge, Utlängan 2004, Småland, Gränsö 1997, Öland, Stenåsa 1985 och Ottenby 1997, Gotland, Sundre och Östergarn, Östergötland Norsholm 1986 (och senare), Södermanland, Torö 2000, Uppland, Rådmansö 1981, 1985 och 2011, Häverö, Västernäs 2010, Väddö 2011-2012, samt Gästrikland, Grinduga 2011. I sydvästra Skåne synes arten ha sitt starkaste fäste i landet, och har där främst insamlats i puppstadiet. Den har även påträffats längre österut längs sydkusten efter 1990. Längre norrut i landet har den oftare påträffats vid UV-ljusfångst och stationära fällor. Det har visat sig att igelknoppsrörflyet kan ha mycket arealmässigt begränsade, men årligen reproducerande förekomster också längre norrut, och här inte endast uppträder som migrant. I Göteborgsområdet har 10-20 puppor påträffats i kaveldun på en mycket begränsad areal vid Göta älvs mynning årligen mellan 1976-1978. Arten har samtidigt eftersökts målinriktat men utan resultat på många platser i trakten, inklusive norra Halland och södra Bohuslän. Överraskande visade den sig även kunna leva i små hällkar på de yttersta skären i havet, på Väderöarna. En liknande liten stabil förekomst har påträffats i Östergötland där larver och puppor påträffats under en följd av år. De senaste åren har nykläckta fjärilar påträffats i kustnära Grinduga och söderut till Rådmansö som antyder att arten nu reproducerar sig i detta område. I Danmark är igelknoppsrörflyet betydligt mer utbrett. Arten är påträffad i alla delar av landet och betraktas där inte som någon sällsynthet, vilket möjligen sammanhänger med dess tydliga preferens för våtmarker på sandiga jordarter. I Norge påträffades arten först i yttre Vest-Agder, Sögne 1959 och nästa fynd gjordes i Östfold, Fredrikstad 1983. Senare har den påträffats på fler platser mellan Arendal och Lista i Aust- och Vest-Agder. I Finland betraktas arten som en expansionsart. Den påträffades första gången 1937 och spred sig under 1940-50-talen längs hela sydkusten, utom Åland, norrut till 62°N (Pyhäselkä). Den har senare försvunnit från flertalet inlandslokaler, men finns ännu kvar på sydkusten. Sannolikt var artens expansion till de svenska östersjölandskapen samtidig, trots att den delvis upptäcktes där först långt senare. I Litauen är igelknoppsrörflyet sällsynt, påvisat från 11 av landets 45 distrikt. I Centraleuropa är den tämligen allmän i många regioner. Världsutbredningen sträcker sig från norra Spanien, södra England och Norden genom Europa till Ural, Afghanistan och Libanon.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Globia  
  • Art
    Globia sparganii(Esper, 1790) - igelknoppsfly
    Synonymer
    Archanara sparganii (Esper, 1790)
    Capsula sparganii (Esper, 1790)
    Phalaena sparganii Esper, 1790
    igelknoppsrörfly

Larven lever i kaveldunsarterna, Typha latifolia och T. angustifolia, stor igelknopp, Sparganium erectum, och gul svärdslilja, Iris pseudacorus. I Sverige är arten främst påträffad i kaveldun. Larven förpuppar sig med huvudet uppåt i den outvecklade blomstängeln. Larverna röjer sin närvaro genom att plantans blad i centrum vissnar. Arten har samma levnadssätt som två andra arter, varav en mycket allmän, men igelknoppsrörflyet förekommer mer sällan tillsammans med dessa. Den vanligaste arten förpuppar sig med huvudet nedåt. Igelknoppsrörflyet har en stark förkärlek för mycket små, varmare våta områden som vanligen torkar ut under sommaren, helst på väldränerad sandmark och i solexponerade lägen. Fjärilarna flyger från mitten av juli till början av september, med en frekvenstopp från sista dagarna i juli till andra veckan i augusti. Fjärilarna kan påträffas flygande runt värdväxterna från sen skymning och genom hela natten, då de även lockas till UV-ljus. I synnerhet honor, påträffas oftast som närmigranter från upp till någon kilometers radie. Övervintringen uppges ske i äggstadiet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bredkaveldun - Typha latifolia (Viktig)
· igelknoppar - Sparganium (Viktig)
· kaveldun - Typha (Viktig)
· smalkaveldun - Typha angustifolia (Viktig)
· storigelknopp (aggregat) - Sparganium erectum agg. (Har betydelse)
· svärdslilja - Iris pseudacorus (Viktig)
Främsta hotet är att artens sammanlagda kända förekomstarea är starkt begränsad och att slumpmässiga faktorer därför får stort inflytande över artens existens i Sverige. Flertalet kända livsmiljöer för artens larver utgörs av mycket marginella våta områden, främst grunda diken på sandmark, vilka snabbt torkar ut. Värdväxten och arten är i dessa miljöer hotad av bl.a. vägkantsslåtter, täckdikning och alltför kraftig dikesfördjupning. Tidigare var tilltagande förbuskning av dikesrenarna mellan tidigare betade ängar ett påtagligt hot, speciellt på Falsterbohalvön.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Sannolikt gynnas igelknoppsrörflyet av en viss återkommande markstörning genom dikesrensningar då det under en period efteråt uppstår en öppnare miljö där värdväxten i mindre grad omges av annan skuggande vegetation. Arten bör eftersökas mer energiskt i puppstadiet för att en mer detaljerad plan för lämpliga åtgärder skall vara möjlig att fastställa. Möjligen kan arten gynnas genom plantering av rotstockar av kaveldun i helt torrlagda diken, där frön normalt skulle ha svårt att gro.
Nils Ryrholm har bidragit med väsentlig information vid första revisionen av artfaktabladet. I den modernaste utländska litteraturen har arten placerats i släktet Capsula med färre arter.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Ander, K. 1945. Kritisk granskning av våra Macrolepidoptera dubiae. Opusc. ent. 10: 65-97.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges Fjärilar. En fälthandbok över Sveriges samtliga dag- och nattfjärilar. Östermarie.

Franzén, M. & Johannesson, M. 2005. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2004. Ent. Tidskr. 126: 55-70.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Kaisila, J. 1962. Immigration und Expansion der Lepidopteren in Finnland in den Jahren 1869-1960. Acta Ent. Fennica 18.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lindeborg, M. 2007. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2006. Ent. Tidskr. 128: 19-32.

Lühr, C.F. 1960. Archanara sparganii Esp. (Lep., Noctuidae) ny for Norge. Norsk Ent. Tidskr. 11(3-4): 111.

Norgaard, I. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-1986. Lepidopterologisk forening.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; III Macrolepidoptera. Additamenta. Opusc. ent. 18: 75-87.

Palmqvist, G. 1980. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1979. Ent. Tidskr. 101: 135-137.

Palmqvist, G. 1982. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1981. Ent. Tidskr. 103: 89-95.

Palmqvist, G. 1986. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1985. Ent. Tidskr. 107: 65-69.

Palmqvist, G. 1998. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1997. Ent. Tidskr. 119: 13-27.

Palmqvist, G. 2001. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 41-55.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Palmqvist, G. 2012. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2011. Ent. Tidskr. 133: 41-53.

Skou, P. 1991. Nordens ugler (Lepidoptera: Noctuidae). Apollo books, Stenstrup.

Tangen, P. & Pettersen, M. 1995. Nye arter av sommerfugle i Östfold fylke. Insekt-Nytt 20(4): 11-12.

Zilli, A., Ronkay, L. & Fibiger, M. 2005. Apameini - Noctuidae Europaeae vol. 8. Entomological Press, Sorö.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Globia  
  • Art
    Globia sparganii, (Esper, 1790) - igelknoppsfly
    Synonymer
    Archanara sparganii (Esper, 1790)
    Capsula sparganii (Esper, 1790)
    Phalaena sparganii Esper, 1790
    igelknoppsrörfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.