Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  jämtlandsmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum crocodes
Jämtlandsmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Jämtlandsmaskrosen hör till gruppen strandmaskrosor, Taraxacum sektionen Palustria. Bladen är oftast smala (knappt centimeterbreda), omkring 1 dm långa och har vanligen mycket små, triangulära tänder, men bredare blad kan ha längre, klolika tänder. Blomningen börjar före midsommar och de sista blommorna slår inte ut förrän i slutet av augusti. Normalt blommar den från början av juni till mitten av juli, men blomningstiden är avhängig av vårflodens varaktighet. Korgen öppnar sig endast obetydligt under blomningen och blommorna förblir inrullade och knappt utslagna under hela blomningen. Blomkorgen får härigenom en orangegul ton (detta p g a att de yttre blommorna är mörkgula med en rödbrun mittstrimma). När blommorna satt frukt öppnar sig korgen och frukterna blottas. De är jämfört med andra maskrosfrukter kortare och har relativt utstående, grova taggar som når tämligen högt upp på näbben.
Utbredning
Länsvis förekomst för jämtlandsmaskros Observationer i  Sverige för jämtlandsmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Jämtlandsmaskros, Taraxacum crocodes, har idag sin utbredning begränsad till mellersta Skandinavien. De allra flesta fynden har gjorts i Sverige, framförallt i Jämtland och södra Lappland. Enstaka fyndorter finns även i Medelpad, Ångermanland och Härjedalen. Den är även funnen i Norge, på en ny lokal i Lom 2005, men har även samlats i Nordland och Sör-Tröndelag samt på en lokal i Suomoslami i Finland, där den troligen inte finns kvar. Den tidigare sammanhängande utbredningen i Sverige har glesats ut och splittrats upp. Den finns idag framförallt i två huvudområden, dels i Åsele, Lycksele och Pite Lappmarker (från övre Vojmån i söder till en lokal vid Piteälven i norr), dels i centrala Jämtland (i norra Storsjöbygden och Långans, Hårkans och Ammeråns vattensystem, ca 100 lokaler). Dessutom finns ett fåtal lokaler i Medelpad och Härjedalen. Arten är endemisk i Fennoskandien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Jämtlandsmaskros, i sektionen strandmaskrosor, förekommer i Härjedalen, Jämtland, Medelpad samt i Lycksele, Åsele och Pite lappmarker. Arten är endemisk i Fennoskandien, med drygt 99% av populationen i Sverige (en lokal i Norge). Jämtlandsmaskrosen växer framförallt på strandängar och strandkärr längs sjö- och älvstränder. I det jämtländska kambrosilurområdet, där den traktvis är rätt vanlig, växer den även i andra typer av kärr och fuktiga ängsmarker. Svag minskning pågår, den kommer troligen också minska även på längre sikt, då bete utmed vattendrag är så beroende av olika stödprogram. Ett åtgärdsprogram håller på att tas fram för att gynna jämtlandsmaskros. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (11000-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 110 (90-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 440 (364-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Jämtlandsmaskrosen växer framförallt på strandängar och strandkärr längs sjö- och älvstränder. I det jämtländska kambrosilurområdet växer den även i andra typer av kärr och fuktiga ängsmarker. I det jämtländska området växer jämtlandsmaskrosen i relativt tät, ej alltför högvuxen ört- och gräsvegetation på sedimentrikt humustäcke medan den i det lappländska området återfinns mestadels på glest bevuxna, steniga-grusiga stränder (vilket den även förekommer på i Jämtland). Den kan finnas rikligt inom begränsade områden.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum crocodes Dahlst. - jämtlandsmaskros Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Jämtlandsmaskros, i sektionen strandmaskrosor, förekommer i Härjedalen, Jämtland, Medelpad samt i Lycksele, Åsele och Pite lappmarker. Arten är endemisk i Fennoskandien, med drygt 99% av populationen i Sverige (en lokal i Norge). Jämtlandsmaskrosen växer framförallt på strandängar och strandkärr längs sjö- och älvstränder. I det jämtländska kambrosilurområdet, där den traktvis är rätt vanlig, växer den även i andra typer av kärr och fuktiga ängsmarker. Svag minskning pågår, den kommer troligen också minska även på längre sikt, då bete utmed vattendrag är så beroende av olika stödprogram. Ett åtgärdsprogram håller på att tas fram för att gynna jämtlandsmaskros. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (11000-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 110 (90-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 440 (364-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Jämtlandsmaskrosen hör till gruppen strandmaskrosor, Taraxacum sektionen Palustria. Bladen är oftast smala (knappt centimeterbreda), omkring 1 dm långa och har vanligen mycket små, triangulära tänder, men bredare blad kan ha längre, klolika tänder. Blomningen börjar före midsommar och de sista blommorna slår inte ut förrän i slutet av augusti. Normalt blommar den från början av juni till mitten av juli, men blomningstiden är avhängig av vårflodens varaktighet. Korgen öppnar sig endast obetydligt under blomningen och blommorna förblir inrullade och knappt utslagna under hela blomningen. Blomkorgen får härigenom en orangegul ton (detta p g a att de yttre blommorna är mörkgula med en rödbrun mittstrimma). När blommorna satt frukt öppnar sig korgen och frukterna blottas. De är jämfört med andra maskrosfrukter kortare och har relativt utstående, grova taggar som når tämligen högt upp på näbben.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för jämtlandsmaskros

Länsvis förekomst och status för jämtlandsmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för jämtlandsmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Jämtlandsmaskros, Taraxacum crocodes, har idag sin utbredning begränsad till mellersta Skandinavien. De allra flesta fynden har gjorts i Sverige, framförallt i Jämtland och södra Lappland. Enstaka fyndorter finns även i Medelpad, Ångermanland och Härjedalen. Den är även funnen i Norge, på en ny lokal i Lom 2005, men har även samlats i Nordland och Sör-Tröndelag samt på en lokal i Suomoslami i Finland, där den troligen inte finns kvar. Den tidigare sammanhängande utbredningen i Sverige har glesats ut och splittrats upp. Den finns idag framförallt i två huvudområden, dels i Åsele, Lycksele och Pite Lappmarker (från övre Vojmån i söder till en lokal vid Piteälven i norr), dels i centrala Jämtland (i norra Storsjöbygden och Långans, Hårkans och Ammeråns vattensystem, ca 100 lokaler). Dessutom finns ett fåtal lokaler i Medelpad och Härjedalen. Arten är endemisk i Fennoskandien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Palustria - strandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum crocodesDahlst. - jämtlandsmaskros

Jämtlandsmaskrosen växer framförallt på strandängar och strandkärr längs sjö- och älvstränder. I det jämtländska kambrosilurområdet växer den även i andra typer av kärr och fuktiga ängsmarker. I det jämtländska området växer jämtlandsmaskrosen i relativt tät, ej alltför högvuxen ört- och gräsvegetation på sedimentrikt humustäcke medan den i det lappländska området återfinns mestadels på glest bevuxna, steniga-grusiga stränder (vilket den även förekommer på i Jämtland). Den kan finnas rikligt inom begränsade områden.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Sötvattensstrand, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
I samband med regleringar av vattendrag och sjöar för vattenkraftsändamål har ett stort antal lokaler med jämtlandsmaskros dämts över och förstörts. Arten tolererar endast en mycket måttlig reglering. Längs vatten är störd vattenregim med utebliven isrensning och ”vårflod” vid fel tidpunkt de största hoten. Jämtlandsmaskrosens nisch mellan stenöken och förtätade strandsnår riskerar att krympa till noll och intet. I övrigt är tät igenväxning med buskar och kraftigare ört- och gräsvegetation de största hoten. Upphörd hävd av ängsmarker har troligtvis också bidragit till artens tillbakagång. Några växtlokaler finns i naturreservat men de flesta lokaler är oskyddade.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
Eftersom arten troligtvis endast finns i Sverige idag har vi ett internationellt ansvar att skydda den. Reglering av sjöar och vattendrag där lokaler med jämtlandsmaskros skulle beröras får ej genomföras. För artens framtida fortbestånd krävs att ett antal vattendrag helt undantas från utbyggnad. För att bevara så många av artens habitattyper som möjligt bör skydd av lokaler utan anknytning till vattendrag övervägas. Såväl slåtter som bete bör gynna jämtlandsmaskrosen förutsatt att det inte sker innan den släppt sina frön. På många lokaler är röjning av tätnande buskage nödvändigt. Ett åtgärdsprogram för jämtlandsmaskros ska upprättas och det kommer att ge förslag på fler lämpliga åtgärder. Floraväktare bör övervaka arten.

Åtgärdsprogram Fastställt
Jämtlandsmaskros är fridlyst. Arten är lätt att odla och har planterats i Tärna fjällparks botaniska trädgård.

Berg, Y.R. 2005. Aursundløvetann (Taraxacum crocodes) funnet ved Bøvertjønnen i Lom. Listera 2005 nr 2: 96–104.

Bäckström, L-Å., Pettersson, B. & Åström, S. 2001. Jämtlandsmaskros Taraxacum crocodes – anonym och hotad. Svensk Bot. Tidskr. 95: 115–118 Dahlstedt, H. 1928. De svenska arterna av släktet Taraxacum. III. Dissimilia. IV. Palustria. V. Ceratophora. VI.

Arctica. VII. Glabra. Kungliga svenska Vetenskapsakademiens handlingar. III. Band 6. No. 3.

Kirschner, J. & Stepanek, J. 1998. A monograph of Taraxacum sect. Palustria. – Pruhonice Lindberg, H. 1908. Taraxacum crocodes Dahlst. funnen i Finland. Soc. Pro Fauna et Flora Fennica. Meddelanden 35: 126–130.

Rydberg, H. 2003. De svenska strandmaskrosorna. Svensk Bot. Tidskr. 97: 274–294.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gunnel Grelsson 1994, Rev. Hans Rydberg & Bengt Petersson 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Palustria - strandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum crocodes, Dahlst. - jämtlandsmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gunnel Grelsson 1994, Rev. Hans Rydberg & Bengt Petersson 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.