Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  jättefräken

Organismgrupp Kärlväxter Equisetum telmateia
Jättefräken Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Jättefräken är en flerårig, 0,5–1,8 m hög kärlkryptogam, vars vågräta jordstam producerar två skilda typer av skott under säsongen. Det elfenbensvita, fertila vårskottet saknar klorofyll och visar sig redan tidigt om våren. I toppen på detta grova, ihåliga och ogrenade skott sitter sporangieaxet, vilket jämte hela skottet hastigt vissnar ned efter sporspridningen i maj. Det högväxta, sterila sommarskottet är strävt, mångledat och enkelgrenigt, med 20–40 tänder på stjälkslidan. Jättefräken förökar sig huvudsakligen vegetativt och bildar gärna vida bestånd på lämpliga lokaler. De svenska förekomsterna är oftast en enda klon som spridet sig vegetativt, men vid Domsten-Viken upptäcktes ett exemplar nyligen som växte ett stycke ifrån och troligen spridit sig med sporer dit. Från övriga fräkenarter skiljs jättefräken lätt på sin storlek, sin vita till grönvita stjälk och det stora antalet stjälktänder.
Utbredning
Länsvis förekomst för jättefräken Observationer i  Sverige för jättefräken
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Jättefräken når i Sverige en nordlig utpost inom sitt europeiska utbredningsområde. Den svenska populationen av arten finns utmed Skånes västkust, där jättefräken iakttagits på tre platser – i backafallan på Ven, vid Ålabodarna norr om Landskrona samt Domsten-Viken norr om Helsingborg. Förekomsten vid Ålabodarna upptäcktes 1926 och arten växte på platsen fram till och med 1994, därefter inte återfunnen. År 2006 fanns alltså jättefräken kvar på två av plasterna. Beståndet vid Domsten-Viken har ökat kontinuerligt efter upptäckten 1993. I Danmark har jättefräken många stora förekomster, fram för allt på Jylland, där arten når sin nordligaste europeiska fastlandsgräns. Arten saknas helt i övriga Norden. Jättefräken är diffust oceaniskt associerad och spridd över hela Europa, från Baltikum och Svarta Havet till Irland och Azorerna. Världsutbredningen omfattar två helt åtskilda utbredningsområden; dels Europa, Nordafrika och Mindre Asien, dels västligaste Nordamerika, där arten representeras av en avvikande underart. Under varmare skeden av förhistorien har jättefräken av allt att döma ägt en betydligt vidare utbredning i Norden. Subfossila fynd från Göteborgs skärgård vittnar om att jättefräken under tidig bronsålder växte i sumpiga bokskogar, där också människa och uroxe levde.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2a(i); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Jättefräken når i Sverige en nordlig utpost inom sitt europeiska utbredningsområde. Tre lokaler är idag aktuella i Skåne. Den kan bilda stora vegetativa bestånd, förökningen sker till största delarna vegetativt, endast ett fåtal plantor bildar sporer. Arten är knuten till rörligt grundvatten på näringsrika jordar. Hot mot arten och dess lokaler är igenväxning, dränering och torrläggning. På en av lokalerna Domsten - Viken där den upptäcktes 1993, har jättefräken ökat konstant fram till 2006, men därefter har det hänt något, en ordentlig tillbakagång har skett senaste åren, troligen är det en kombination av ovan nämnda hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 45 (10-75). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 120 km² och förekomstarean (AOO) till 12 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (C2a(i); D).
Ekologi
Jättefräken är en lövskogsart som är knuten till rörligt kalkrikt grundvatten på näringsrika jordar. Den kan bilda stora vegetativa bestånd i mullrika och skuggiga bäckraviner eller i lundar där källflöden bryter fram, men skyr stillastående vatten. Emellanåt växer den även i mer exponerade och störda miljöer. Det kan vara snår- och gräsmarker som i backafallen på Ven, eller (i Danmark) i människoskapade miljöer som banvallar o dyl, där arten kan uppträda som en aggressiv pionjär. Sporsättningen förefaller vara rikligast på de öppnare och torrare lokalerna. Förökningen och spridningen hos jättefräken sker hos oss oftast vegetativt, genom rotskott och fragmentering.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Equisetopsida (fräkenväxter), Ordning Equisetales (fräkenordningen), Familj Equisetaceae (fräkenväxter), Släkte Equisetum (fräknar), Art Equisetum telmateia Ehrh. - jättefräken Synonymer Equisetum majus, Equisetum maximum Duval-Jouve

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2a(i); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Jättefräken når i Sverige en nordlig utpost inom sitt europeiska utbredningsområde. Tre lokaler är idag aktuella i Skåne. Den kan bilda stora vegetativa bestånd, förökningen sker till största delarna vegetativt, endast ett fåtal plantor bildar sporer. Arten är knuten till rörligt grundvatten på näringsrika jordar. Hot mot arten och dess lokaler är igenväxning, dränering och torrläggning. På en av lokalerna Domsten - Viken där den upptäcktes 1993, har jättefräken ökat konstant fram till 2006, men därefter har det hänt något, en ordentlig tillbakagång har skett senaste åren, troligen är det en kombination av ovan nämnda hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 45 (10-75). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 120 km² och förekomstarean (AOO) till 12 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (C2a(i); D).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Jättefräken är en flerårig, 0,5–1,8 m hög kärlkryptogam, vars vågräta jordstam producerar två skilda typer av skott under säsongen. Det elfenbensvita, fertila vårskottet saknar klorofyll och visar sig redan tidigt om våren. I toppen på detta grova, ihåliga och ogrenade skott sitter sporangieaxet, vilket jämte hela skottet hastigt vissnar ned efter sporspridningen i maj. Det högväxta, sterila sommarskottet är strävt, mångledat och enkelgrenigt, med 20–40 tänder på stjälkslidan. Jättefräken förökar sig huvudsakligen vegetativt och bildar gärna vida bestånd på lämpliga lokaler. De svenska förekomsterna är oftast en enda klon som spridet sig vegetativt, men vid Domsten-Viken upptäcktes ett exemplar nyligen som växte ett stycke ifrån och troligen spridit sig med sporer dit. Från övriga fräkenarter skiljs jättefräken lätt på sin storlek, sin vita till grönvita stjälk och det stora antalet stjälktänder.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för jättefräken

Länsvis förekomst och status för jättefräken baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för jättefräken

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Jättefräken når i Sverige en nordlig utpost inom sitt europeiska utbredningsområde. Den svenska populationen av arten finns utmed Skånes västkust, där jättefräken iakttagits på tre platser – i backafallan på Ven, vid Ålabodarna norr om Landskrona samt Domsten-Viken norr om Helsingborg. Förekomsten vid Ålabodarna upptäcktes 1926 och arten växte på platsen fram till och med 1994, därefter inte återfunnen. År 2006 fanns alltså jättefräken kvar på två av plasterna. Beståndet vid Domsten-Viken har ökat kontinuerligt efter upptäckten 1993. I Danmark har jättefräken många stora förekomster, fram för allt på Jylland, där arten når sin nordligaste europeiska fastlandsgräns. Arten saknas helt i övriga Norden. Jättefräken är diffust oceaniskt associerad och spridd över hela Europa, från Baltikum och Svarta Havet till Irland och Azorerna. Världsutbredningen omfattar två helt åtskilda utbredningsområden; dels Europa, Nordafrika och Mindre Asien, dels västligaste Nordamerika, där arten representeras av en avvikande underart. Under varmare skeden av förhistorien har jättefräken av allt att döma ägt en betydligt vidare utbredning i Norden. Subfossila fynd från Göteborgs skärgård vittnar om att jättefräken under tidig bronsålder växte i sumpiga bokskogar, där också människa och uroxe levde.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Equisetopsida - fräkenväxter 
  • Ordning
    Equisetales - fräkenordningen 
  • Familj
    Equisetaceae - fräkenväxter 
  • Släkte
    Equisetum - fräknar 
  • Art
    Equisetum telmateiaEhrh. - jättefräken
    Synonymer
    Equisetum majus
    Equisetum maximum Duval-Jouve

Jättefräken är en lövskogsart som är knuten till rörligt kalkrikt grundvatten på näringsrika jordar. Den kan bilda stora vegetativa bestånd i mullrika och skuggiga bäckraviner eller i lundar där källflöden bryter fram, men skyr stillastående vatten. Emellanåt växer den även i mer exponerade och störda miljöer. Det kan vara snår- och gräsmarker som i backafallen på Ven, eller (i Danmark) i människoskapade miljöer som banvallar o dyl, där arten kan uppträda som en aggressiv pionjär. Sporsättningen förefaller vara rikligast på de öppnare och torrare lokalerna. Förökningen och spridningen hos jättefräken sker hos oss oftast vegetativt, genom rotskott och fragmentering.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Jättefräken fanns i Ålabodarna till och med 1994. Försök att etablera plantor, som kom från samma bestånd, i omgivningen på till synes lämpliga växtplatser har inte lyckats. Dränering och torrläggning är de troliga orsakerna till försvinnandet. Lokalen i Domsten-Viken hyste upptäcktsåret 1993: 3 ex, 1996: 30 ex, 2001: 300 ex och 2006: 630 exemplar.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
På Ven bör arten bevaras från alltför konkurrerande vegetation. En åtgärd som eventuellt kan stärka denna population, är betning och ökat slitage, alternativt försök med aktiv spridning av rotfragment till mer erosionspåverkade delar av backafallen. Backafallen på Ven avsattes 1990 som Naturreservat, delvis med intentionen att gynna förekomsten av jättefräken. Även förekomsten i Domsten-Viken befinner sig inom ett naturreservat. Emedan de svenska populationerna sammanhänger med den kontinentala, kan de inte förmodas äga någon uttalad genetisk särprägel. Detta gör inte de svenska bestånden av jättefräken särskilt skyddsvärda ur ett vidare perspektiv än det nationella. Jättefräken övervakas av floraväktare.
Jättefräken är fridlyst. Material från de svenska lokalerna finns i odling vid Helsingborgs botaniska trädgård och även privat. Växten uppges vara lätt att odla, men svår att flytta. Utländska namn – NO: Kjempesnelle, DK: Elfenbens-Padderokk, GB: Great Horsetail.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Arvidsson, L. & Larsson, E.-L. 1987. Subfossil jättefräken, Equisetum telmateia, i Göteborg. Svensk Bot. Tidskr. 81: 109–110.

Jonsell, B. 1988. Taxonomi och floravård – vad behöver vi veta om arters variation och relationer? Svensk Bot. Tidskr. 82: 403–409.

Kraft, J. 1996. Floran i Landskrona kommun. Lund.

Mattiasson, G. 2000. Jättefräken – utveckling och tillbakagång. Svensk Bot. Tidskr. 94: 53–55.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-E. 1976. Projekt Linné rapporterar 14–28. Svensk Bot. Tidskr. 70: 211–224.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Wiinstedt, K. 1953. Pteridofyternes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 49: 305–388.

Øllgaard, B. 1993. Scandinavian Ferns. Rhodos. København.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1996. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Equisetopsida - fräkenväxter 
  • Ordning
    Equisetales - fräkenordningen 
  • Familj
    Equisetaceae - fräkenväxter 
  • Släkte
    Equisetum - fräknar 
  • Art
    Equisetum telmateia, Ehrh. - jättefräken
    Synonymer
    Equisetum majus
    Equisetum maximum Duval-Jouve
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1996. Rev. Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2006.