Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  jättelav

Organismgrupp Lavar Lobaria amplissima
Jättelav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Jättelav är en bladlav med i torrt tillstånd silvervit bål, som ibland blir upp till en meter i diameter. De rundade loberna har typiska buktiga inskärningar och kanterna är svagt nedvikta. Undersidan är ljust brunaktig och tätt korthårig utan nakna fläckar. Jättelav har sällan apothecier med rödbrun disk och tydlig bålkant. På jättelavens bål finns ibland bruna till svarta buskartade bildningar med samma svamp men som innehåller cyanobakterier i stället för grönalger (cephalodier). Ibland finns enbart dessa buskartade bålar och har då ibland tidigare getts ett eget namn, jättelavskorall Dendriscocaulon umhausense.
Utbredning
Länsvis förekomst för jättelav Observationer i  Sverige för jättelav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Jättelav är en suboceanisk lav vars huvudutbredning är koncentrerad till de sydvästra delarna av landet. Enstaka förekomster finns längre mot öster och norr t.ex. på Gotland, i Närke, Uppland, Gästrikland, Jämtland och Ångermanland. Bålar med bara cyanobakterier, jättelavskorall Dendriscocaulon umhausense, förekommer sannolikt främst på klippor i norra Sverige. Dessa bålar är små och därmed svårinventerade och här är mörkertalet oklart. Jättelav har försvunnit från många av sina gamla lokaler i sydvästra Sverige men har också påträffats på flera nya under senare tid. Totalt finns ca 70 lokaler med jättelav i landet. Det finns endast några få rika förekomster, i övrigt endast mycket individfattiga lokaler (vanligen ett eller två träd med arten). Återfanns vid inventeringar i slutet av 1980-talet i sydligaste Sverige på 10% av sina gamla lokaler. I Danmark är den funnen på två lokaler men den är nu rödlistad som Försvunnen. Den är sällsynt i Finland men i Norge finns den på åtskilliga lokaler utmed kusten. I övriga Europa är den rapporterad från ett flertal länder, speciellt i kustområdena. Utanför Europa anses den sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
A3bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
En suboceanisk art vars utbredning är koncentrerad till de sydvästra delarna av landet. Växer på lövträd eller sällsynt på klippor men lever då ofta enbart med cyanobakterier ("Dendriscocaulon umhausense"). Totalt finns knappt 70 aktuella lokaler. Det finns endast några få rika förekomster och i de flesta fallen finns endast mycket individfattiga lokaler (vanligen ett eller två träd) där risken att arten försvinner genom avverkning, ålder på trädet eller slump är hög. Sedan 2010 har arten försvunnit från flera lokaler och har minskat på många andra varför arten ändras från EN till CR. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (250-340). Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (65-85). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (280-340) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 50 (40-60) % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 80 (50-90) %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 70 (40-80) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A3bc).
Ekologi
Jättelav förekommer i örtrika blandlövskogar, ofta i bergbranter, raviner eller rasmarker och ofta i anslutning till sjöar och vattendrag eller nära kusten i områden med hög och jämn luftfuktighet. Den växer på lövträd såsom ask, lönn, alm, ek, lind, asp, bok och rönn. Den förefaller vara relativt ljuskrävande och växer gärna högt uppe på trädstammarna och i kronorna, där den är lätt att förbise. Förekomster på sten i sydvästra Sverige är numera ytterst sällsynta. Arten tros vara känslig för luftföroreningar och den anses av det skälet ha gått tillbaka under förra seklet. Lokalen i Närke är belägen i en trädbevuxen betesmark.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Vattendrag
Vattendrag
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ask
· ask
· asp
· asp
· bok
· bok
· ekar
· ekar
· rönn
· rönn
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
· skogslind
· skogslind
· skogslönn
· skogslönn
· sälg
· sälg
· ädellövträd
· ädellövträd
Levande träd
Levande träd
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Peltigerales, Familj Lobariaceae, Släkte Lobaria (lunglavar), Art Lobaria amplissima (Scop.) Forssell - jättelav Synonymer Lobaria laciniata (Huds.) Vain., jättelavskorall, Dendriscocaulon umhausense (Auersw.) Degel., Lichen amplissimus Scop., Polychidium umhausense (Auersw.) Henssen

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier A3bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation En suboceanisk art vars utbredning är koncentrerad till de sydvästra delarna av landet. Växer på lövträd eller sällsynt på klippor men lever då ofta enbart med cyanobakterier ("Dendriscocaulon umhausense"). Totalt finns knappt 70 aktuella lokaler. Det finns endast några få rika förekomster och i de flesta fallen finns endast mycket individfattiga lokaler (vanligen ett eller två träd) där risken att arten försvinner genom avverkning, ålder på trädet eller slump är hög. Sedan 2010 har arten försvunnit från flera lokaler och har minskat på många andra varför arten ändras från EN till CR. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (250-340). Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (65-85). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (280-340) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 50 (40-60) % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 80 (50-90) %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 70 (40-80) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A3bc).
Konventioner Typisk art i 9180 Ädellövskog i branter (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Skogsstyrelsens signalart
Jättelav är en bladlav med i torrt tillstånd silvervit bål, som ibland blir upp till en meter i diameter. De rundade loberna har typiska buktiga inskärningar och kanterna är svagt nedvikta. Undersidan är ljust brunaktig och tätt korthårig utan nakna fläckar. Jättelav har sällan apothecier med rödbrun disk och tydlig bålkant. På jättelavens bål finns ibland bruna till svarta buskartade bildningar med samma svamp men som innehåller cyanobakterier i stället för grönalger (cephalodier). Ibland finns enbart dessa buskartade bålar och har då ibland tidigare getts ett eget namn, jättelavskorall Dendriscocaulon umhausense.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för jättelav

Länsvis förekomst och status för jättelav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för jättelav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Jättelav är en suboceanisk lav vars huvudutbredning är koncentrerad till de sydvästra delarna av landet. Enstaka förekomster finns längre mot öster och norr t.ex. på Gotland, i Närke, Uppland, Gästrikland, Jämtland och Ångermanland. Bålar med bara cyanobakterier, jättelavskorall Dendriscocaulon umhausense, förekommer sannolikt främst på klippor i norra Sverige. Dessa bålar är små och därmed svårinventerade och här är mörkertalet oklart. Jättelav har försvunnit från många av sina gamla lokaler i sydvästra Sverige men har också påträffats på flera nya under senare tid. Totalt finns ca 70 lokaler med jättelav i landet. Det finns endast några få rika förekomster, i övrigt endast mycket individfattiga lokaler (vanligen ett eller två träd med arten). Återfanns vid inventeringar i slutet av 1980-talet i sydligaste Sverige på 10% av sina gamla lokaler. I Danmark är den funnen på två lokaler men den är nu rödlistad som Försvunnen. Den är sällsynt i Finland men i Norge finns den på åtskilliga lokaler utmed kusten. I övriga Europa är den rapporterad från ett flertal länder, speciellt i kustområdena. Utanför Europa anses den sällsynt.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Peltigerineae  
  • Familj
    Lobariaceae  
  • Släkte
    Lobaria - lunglavar 
  • Art
    Lobaria amplissima(Scop.) Forssell - jättelav
    Synonymer
    Lobaria laciniata (Huds.) Vain.
    jättelavskorall
    Dendriscocaulon umhausense (Auersw.) Degel.
    Lichen amplissimus Scop.
    Polychidium umhausense (Auersw.) Henssen

Jättelav förekommer i örtrika blandlövskogar, ofta i bergbranter, raviner eller rasmarker och ofta i anslutning till sjöar och vattendrag eller nära kusten i områden med hög och jämn luftfuktighet. Den växer på lövträd såsom ask, lönn, alm, ek, lind, asp, bok och rönn. Den förefaller vara relativt ljuskrävande och växer gärna högt uppe på trädstammarna och i kronorna, där den är lätt att förbise. Förekomster på sten i sydvästra Sverige är numera ytterst sällsynta. Arten tros vara känslig för luftföroreningar och den anses av det skälet ha gått tillbaka under förra seklet. Lokalen i Närke är belägen i en trädbevuxen betesmark.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap, Skog

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog, Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog, Vattendrag, Blottad mark, Öppen fastmark, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
· rönn - Sorbus aucuparia (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
· skogslönn - Acer platanoides (Har betydelse)
· sälg - Salix caprea (Viktig)
· ädellövträd - Hardwood forest trees - red list assemblage (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
De individfattiga lokalerna gör att risken att arten försvinner från en lokal genom avverkning, ålder på trädet eller slump är hög. Avverkning av gamla lövträd i närheten av förekomster utgör ett hot, liksom avverkning av andra potentiella värdträd på växtlokalen. En vidlyftig utglesning av träd- och buskskikten kan utgöra ett hot då detta medför förändring av lokalklimatet, men en kraftig igenväxning kan också vara negativ då jättelav är ljuskrävande. För hävdade lokaler är upphörande av hävden ett hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
Samtliga lokaler bör skyddas. Hävdade lokaler måste säkerställas genom hävd eller manuellt öppethållande.
Utländska namn – DK: Sølvgrå lungelav, NO: Sølvnever.

Degelius, G. 1935. Das ozeanische Element der Strauch- und Laubflechtenflora von Skandinavien. Acta Phytogeogr. Suec. 7.

Hallingbäck, T. & Thor, G. 1988. Jättelav, Lobaria amplissima, i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 82: 125–139.

Hultengren, S., Kannesten, C. & Svensson S. 1993. Om några oceaniska lavar i Sydvästsverige. Graphis Scripta 5: 24–38.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1984. Rev. Svante Hultengren & Anders Nordin 1999, Göran Thor 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Peltigerineae  
  • Familj
    Lobariaceae  
  • Släkte
    Lobaria - lunglavar 
  • Art
    Lobaria amplissima, (Scop.) Forssell - jättelav
    Synonymer
    Lobaria laciniata (Huds.) Vain.
    jättelavskorall
    Dendriscocaulon umhausense (Auersw.) Degel.
    Lichen amplissimus Scop.
    Polychidium umhausense (Auersw.) Henssen
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1984. Rev. Svante Hultengren & Anders Nordin 1999, Göran Thor 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.