Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  jättespärgel

Organismgrupp Kärlväxter Spergula arvensis subsp. maxima
Jättespärgel Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Jättespärgel är en från basen grenig, 3–8 dm hög, ettårig ört med vita blommor. Den saknar glandelhår och har långskaftade, glänsande kapslar med hård och tjock vägg.
Utbredning
Länsvis förekomst för jättespärgel Observationer i  Sverige för jättespärgel
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Jättespärgel är känd från Skåne till mellersta Norrland (ej Öland). De senaste fynden i Sverige, Norge och Danmark är från 1946, 1876 respektive 1917 (anges som försvunnen i alla tre länderna). För Norge påpekas att arten troligen var vanligare före 1850 än vad som anges i äldre floror, då dessa skrevs sedan linodlingen börjat gå tillbaka. I Danmark var arten under 1800-talet inte sällsynt som ogräs i linåkrar. I Finland anges den som försvunnen. Arten förekommer i Östeuropa, Centraleuropa, norra/nordvästra Europa liksom i delar av Sibirien och den har även spritts till de flesta andra kontinenter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Växte nästan enbart i linåkrar, försvann i och med att linodlingen upphörde. Senast funnen 1946. Underarten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1946.
Ekologi
Jättespärgel växte nästan enbart i linåkrar, särskilt på sandjord i kalkfattiga trakter.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Caryophyllaceae (nejlikväxter), Släkte Spergula (spärglar), Underart Spergula arvensis subsp. maxima (Weihe) O. Schwartz - jättespärgel Synonymer Spergula maxima Weihe, Spergula arvensis var. maxima (Weihe) Mert. & W. D. J. Koch, Spergula arvensis maxima, Spergula arvensis ssp. maxima (Weihe) O. Schwartz

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Växte nästan enbart i linåkrar, försvann i och med att linodlingen upphörde. Senast funnen 1946. Underarten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1946.
Jättespärgel är en från basen grenig, 3–8 dm hög, ettårig ört med vita blommor. Den saknar glandelhår och har långskaftade, glänsande kapslar med hård och tjock vägg.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för jättespärgel

Länsvis förekomst och status för jättespärgel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för jättespärgel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Jättespärgel är känd från Skåne till mellersta Norrland (ej Öland). De senaste fynden i Sverige, Norge och Danmark är från 1946, 1876 respektive 1917 (anges som försvunnen i alla tre länderna). För Norge påpekas att arten troligen var vanligare före 1850 än vad som anges i äldre floror, då dessa skrevs sedan linodlingen börjat gå tillbaka. I Danmark var arten under 1800-talet inte sällsynt som ogräs i linåkrar. I Finland anges den som försvunnen. Arten förekommer i Östeuropa, Centraleuropa, norra/nordvästra Europa liksom i delar av Sibirien och den har även spritts till de flesta andra kontinenter.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Spergula - spärglar 
  • Art
    Spergula arvensis - åkerspärgel 
  • Underart
    Spergula arvensis subsp. maxima(Weihe) O. Schwartz - jättespärgel
    Synonymer
    Spergula maxima Weihe
    Spergula arvensis var. maxima (Weihe) Mert. & W. D. J. Koch
    Spergula arvensis maxima
    Spergula arvensis ssp. maxima (Weihe) O. Schwartz

Jättespärgel växte nästan enbart i linåkrar, särskilt på sandjord i kalkfattiga trakter.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Jättespärgel försvann förmodligen i samband med bättre utsädesrensning och linodlingens upphörande.
Eftersom det inte finns något inhemskt material av jättespärgel att bevara är det främst ett kulturhistoriskt värde att kunna visa upp arten i en linåker. Det kan ske i allmogeåkrar, botaniska trädgårdar etc.
Jättespärgel tas inte upp som ett eget taxon i "Flora Europaea" utan ingår i S. arvensis som sägs vara en mycket variabel art t.ex. vad gäller utseende, hårighet och fröstorlek. Arten har åtminstone sedan medeltiden odlats i Mellaneuropa som grönfoder- och gröngödslingsväxt men har successivt trängts undan av mer produktiva arter. Den passar som gröda på fuktig sandjord i nederbördsrika trakter. Utländska namn – NO: Storbendel, DK: Stor-Spergel, FI: Pellavahatikka.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hjelmqvist, H. 1950. The flax weeds and the origin of cultivated flax. Bot. Not. 103: 257–298.

Høiland, K. 1993. Truete kulturbetingeteplanter i Norge. 1 Åkerugras. NINA Utredning 47: 1-44.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G. E. C. Gads Forlag, København.

Osvald, H. 1959. Åkerns nyttoväxter. AB Svensk litteratur, Stockholm.

Pedersen, A. 1959. Caryophyllaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 55: 157–267.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Tutin, T. G. m fl (red.) 1964–1980. Flora Europaea 1–5. Cambridge University Press.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Göran Thor 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Spergula - spärglar 
  • Art
    Spergula arvensis - åkerspärgel 
  • Underart
    Spergula arvensis subsp. maxima, (Weihe) O. Schwartz - jättespärgel
    Synonymer
    Spergula maxima Weihe
    Spergula arvensis var. maxima (Weihe) Mert. & W. D. J. Koch
    Spergula arvensis maxima
    Spergula arvensis ssp. maxima (Weihe) O. Schwartz
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Göran Thor 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2006.