Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  jättetråding

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Inocybe fibrosa
Jättetråding Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Jättetrådingen är vår största trådskivling. I form och färg påminner den om silkesmusseron, Tricholoma columbetta. Hatten blir upp till 10 cm i diameter och är påfallande köttig, upp till 3 cm tjock. Den har en bred puckel. Hattfärgen är vit till elfenbensvit, gulnande, med åldern med ockrafärgade partier. Ovansidan är mycket fint fibrig, men för blotta ögat ger den ett slätt glänsande, närmast sidenartat intryck. Eftersom fruktkropparna utvecklas djupt nere i jorden sitter det en mängd jordpartiklar på hatten då den växer fram. Foten är ljusare än hatten, som ung nästan vit, mot basen mera bruntonad, något strimmig, cylindrisk, upp till 10 cm hög och omkring 1,5 cm tjock. Nedtill kan den vara något förtjockad men saknar avsatt fotknöl. Lamellerna är normaltäta, breda, urnupna med tand eller nästan vidvuxna, unga lameller har samma färg som hatten men blir med åldern blekt gråbruna. Köttet är vitaktigt. Lukten är jordartad till svagt spermatisk, smaken är mild och fadd. Svampen är giftig.
Utbredning
Länsvis förekomst för jättetråding Observationer i  Sverige för jättetråding
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Jättetrådingen är extremt sällsynt och bara funnen på två lokaler i Sverige: på Billingen och Kinnekulle i Västergötland. Lange anger i Flora Agaricina Danica ett osäkert fynd från Jylland i Danmark, men sannolikt finns inget belägg bevarat. Arten är sällsynt i Syd- och Mellaneuropas bergstrakter, men fynd är rapporterade från England, Frankrike, Irland, Italien, Luxenburg, Schweiz, f.d. Tjeckoslovakien, Tyskland och Österrike. Jättetrådingen är även känd från Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Bildar mykorrhiza med gran i ängsgranskog på kalkrik mark. Det finns 2 kända aktuella lokaler i landet; Billingen (Melldala NR) samt Kinnekulle (Hjälmsäter NR) i Västergötland. Arten bildar iögonfallande stora (en av de största i släktet) och vita sidenglänsande fruktkroppar. Förefaller knuten till kalkrika och exklusiva miljöer och har en mycket liten total population i landet. Svårt att bedöma ev. populationsförändring. Inocybe fibrosoides är en snarlik art som växer i bokskog i Skåne, den skiljer sig genom att ha en kantad fotbas och bredare sporer. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (40-400). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 72 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (12-40) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Jättetrådingen bildar mykorrhiza med gran. Fruktkropparna bildas under juli till oktober. Det första svenska fyndet gjordes på Billingens västsluttning i mycket kalkrik och fuktig barrblandskog. Sluttningen är påverkad av rörligt grundvatten och flera källor rinner upp i närheten av fyndlokalen. Kalktuff ses i dagen på flera ställen och fragment av kalktuff finns i jorden överallt i sluttningen. I området växer gamla granar. Alm, ask och hassel är de dominerande lövträden. Fältskiktet utgörs bland annat av rikligt med ramslök, blåsippa och lungört. Det andra västgötafyndet gjordes i september 2001 på Kinnekulle. Här växer svampen på ortocerkalklagret i granskog med stora inslag av ädellövträd. Även här sipprar källvatten fram på många ställen, och bl.a. guckusko, ramslök och nästrot växer i området.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gran
· gran
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Crepidotaceae, Släkte Inocybe (trådingar), Art Inocybe fibrosa (Sowerby) Gillet - jättetråding Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med gran i ängsgranskog på kalkrik mark. Det finns 2 kända aktuella lokaler i landet; Billingen (Melldala NR) samt Kinnekulle (Hjälmsäter NR) i Västergötland. Arten bildar iögonfallande stora (en av de största i släktet) och vita sidenglänsande fruktkroppar. Förefaller knuten till kalkrika och exklusiva miljöer och har en mycket liten total population i landet. Svårt att bedöma ev. populationsförändring. Inocybe fibrosoides är en snarlik art som växer i bokskog i Skåne, den skiljer sig genom att ha en kantad fotbas och bredare sporer. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (40-400). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 72 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (12-40) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Jättetrådingen är vår största trådskivling. I form och färg påminner den om silkesmusseron, Tricholoma columbetta. Hatten blir upp till 10 cm i diameter och är påfallande köttig, upp till 3 cm tjock. Den har en bred puckel. Hattfärgen är vit till elfenbensvit, gulnande, med åldern med ockrafärgade partier. Ovansidan är mycket fint fibrig, men för blotta ögat ger den ett slätt glänsande, närmast sidenartat intryck. Eftersom fruktkropparna utvecklas djupt nere i jorden sitter det en mängd jordpartiklar på hatten då den växer fram. Foten är ljusare än hatten, som ung nästan vit, mot basen mera bruntonad, något strimmig, cylindrisk, upp till 10 cm hög och omkring 1,5 cm tjock. Nedtill kan den vara något förtjockad men saknar avsatt fotknöl. Lamellerna är normaltäta, breda, urnupna med tand eller nästan vidvuxna, unga lameller har samma färg som hatten men blir med åldern blekt gråbruna. Köttet är vitaktigt. Lukten är jordartad till svagt spermatisk, smaken är mild och fadd. Svampen är giftig.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för jättetråding

Länsvis förekomst och status för jättetråding baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för jättetråding

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Jättetrådingen är extremt sällsynt och bara funnen på två lokaler i Sverige: på Billingen och Kinnekulle i Västergötland. Lange anger i Flora Agaricina Danica ett osäkert fynd från Jylland i Danmark, men sannolikt finns inget belägg bevarat. Arten är sällsynt i Syd- och Mellaneuropas bergstrakter, men fynd är rapporterade från England, Frankrike, Irland, Italien, Luxenburg, Schweiz, f.d. Tjeckoslovakien, Tyskland och Österrike. Jättetrådingen är även känd från Nordamerika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Crepidotaceae  
  • Släkte
    Inocybe - trådingar 
  • Art
    Inocybe fibrosa(Sowerby) Gillet - jättetråding

Jättetrådingen bildar mykorrhiza med gran. Fruktkropparna bildas under juli till oktober. Det första svenska fyndet gjordes på Billingens västsluttning i mycket kalkrik och fuktig barrblandskog. Sluttningen är påverkad av rörligt grundvatten och flera källor rinner upp i närheten av fyndlokalen. Kalktuff ses i dagen på flera ställen och fragment av kalktuff finns i jorden överallt i sluttningen. I området växer gamla granar. Alm, ask och hassel är de dominerande lövträden. Fältskiktet utgörs bland annat av rikligt med ramslök, blåsippa och lungört. Det andra västgötafyndet gjordes i september 2001 på Kinnekulle. Här växer svampen på ortocerkalklagret i granskog med stora inslag av ädellövträd. Även här sipprar källvatten fram på många ställen, och bl.a. guckusko, ramslök och nästrot växer i området.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
De båda kända svenska växtplatserna ligger inom befintliga naturreservat. Situationen skulle dock bli allvarlig om förhållandena på växtplatserna förändras drastiskt, t ex genom att grankontinuiteten bryts eller fuktighetsförhållandena ändras.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Växtlokalerna bör övervakas för att säkerställa att miljön i de båda naturreservaten garanterat bibehålls. Det viktigaste är att grankontinuiteten säkras. Dessutom får inte hydrologin påverkas negativt.

Andersson, L., Carlsson, R.-G., Johansson, K.-A. & Nitare, J. 1997. Inocybe fibrosa (Sowerby) Gillet funnen i kalkgranskog på Billingen. Jordstjärnan. 18 (3): 41–46.

Breitenbach, J. & Kränzlin, F. 2000. Fungi of Switzerland, del 5 sid. 90, nr. 75.

Courtecuisse, R. & Duhem, B. 1994. Guide des Champignons de France et DEurope.1994. sid 320 nr 1077. BILD.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Crepidotaceae  
  • Släkte
    Inocybe - trådingar 
  • Art
    Inocybe fibrosa, (Sowerby) Gillet - jättetråding
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2001.