Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  jordskivlav

Organismgrupp Lavar Buellia epigaea
Jordskivlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Jordskivlaven har en vit till blåaktigt grå, skorplik bål som är vårtig till platt fjällig och kan vara antytt loberad i kanten. Apothecierna är svartbruna till svarta, c. 1 mm breda, platta, ofta vitpruinösa med en starkt vitpruinös kant. Sporerna är tvåcelliga, bruna, 14–26 × 5–12 µm, och får tidigt en vårtig yta. Bålen påminner ofta om den som förekommer hos flera knagglavar Toninia, och reagerar som dessa K-, C-, KC- och I-. Sporerna i detta släkte är dock ofärgade.
Utbredning
Länsvis förekomst för jordskivlav Observationer i  Sverige för jordskivlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Buellia epigaea är mycket sällsynt i Sverige och känd med säkerhet bara från Gotland och Södermanland. Arten har eftersökts intensivt den senaste 15-årsperioden men har inte hittats trots att lämpliga miljöer verkar finnas. Verkar uppenbarligen inte vara sedd sedan 1800-talet. Arten finns dessutom sällsynt i Norge samt på spridda platser runt om i Europa, Asien och Nordamerika. Överallt är den dock sällsynt och arten har uppenbarligen minskat i Europa som helhet. Den är upptagen på bl. a. Österrikes och Tysklands rödlistor.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Mycket få fynd i Sverige och starkt minskande i Europa som helhet. Orsaken till tillbakagången är oklar men igenväxning av öppen kalkjord kan vara en delförklaring. Den är bara känd från två aktuella lokaler trots att den eftersökts intensivt den senaste 20-årsperioden. Antalet reproduktiva individer skattas till 10 (2-50). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-25). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (4-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Jordskivlaven är knuten till kalkområden där den växer på mossa och jord i öppna miljöer. Dessa behöver hållas öppna med hjälp av t.ex. bete, men betet får inte vara för intensivt för då störs laven av tramp. Laven växer i mellersta och södra Europa ofta i samma miljöer som fjällig svavellav Fulgensia bracteata, som är vanligare, och bör i Sverige ytterligare eftersökas där denna art växer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Caliciales, Familj Caliciaceae, Släkte Buellia (rönnlavar), Art Buellia epigaea (Pers.) Tuck. - jordskivlav Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Mycket få fynd i Sverige och starkt minskande i Europa som helhet. Orsaken till tillbakagången är oklar men igenväxning av öppen kalkjord kan vara en delförklaring. Den är bara känd från två aktuella lokaler trots att den eftersökts intensivt den senaste 20-årsperioden. Antalet reproduktiva individer skattas till 10 (2-50). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-25). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (4-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Jordskivlaven har en vit till blåaktigt grå, skorplik bål som är vårtig till platt fjällig och kan vara antytt loberad i kanten. Apothecierna är svartbruna till svarta, c. 1 mm breda, platta, ofta vitpruinösa med en starkt vitpruinös kant. Sporerna är tvåcelliga, bruna, 14–26 × 5–12 µm, och får tidigt en vårtig yta. Bålen påminner ofta om den som förekommer hos flera knagglavar Toninia, och reagerar som dessa K-, C-, KC- och I-. Sporerna i detta släkte är dock ofärgade.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för jordskivlav

Länsvis förekomst och status för jordskivlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för jordskivlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Buellia epigaea är mycket sällsynt i Sverige och känd med säkerhet bara från Gotland och Södermanland. Arten har eftersökts intensivt den senaste 15-årsperioden men har inte hittats trots att lämpliga miljöer verkar finnas. Verkar uppenbarligen inte vara sedd sedan 1800-talet. Arten finns dessutom sällsynt i Norge samt på spridda platser runt om i Europa, Asien och Nordamerika. Överallt är den dock sällsynt och arten har uppenbarligen minskat i Europa som helhet. Den är upptagen på bl. a. Österrikes och Tysklands rödlistor.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Caliciales  
  • Familj
    Caliciaceae  
  • Släkte
    Buellia - rönnlavar 
  • Art
    Buellia epigaea(Pers.) Tuck. - jordskivlav

Jordskivlaven är knuten till kalkområden där den växer på mossa och jord i öppna miljöer. Dessa behöver hållas öppna med hjälp av t.ex. bete, men betet får inte vara för intensivt för då störs laven av tramp. Laven växer i mellersta och södra Europa ofta i samma miljöer som fjällig svavellav Fulgensia bracteata, som är vanligare, och bör i Sverige ytterligare eftersökas där denna art växer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Igenväxning är ett starkt hot och är sannolikt anledningen till att arten försvunnit från någon av lokalerna, men för starkt bete eller tramp är inte heller bra. Ett annat hot kan vara försurning på någon av de lokaler med jord som inte har tillräckligt buffrande förmåga.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Ytterligare inventeringar av kända lokaler liksom av presumtiva lokaler bör göras.

Trinkaus, U. & Mayrhofer, H. 2000. Revision der Buellia epigaea-Gruppe (lichenisierte Ascomyceten, Physciaceae) 1. Die Arten der Nordhemisphäre. Nova Hedwigia 7: 271–314.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Caliciales  
  • Familj
    Caliciaceae  
  • Släkte
    Buellia - rönnlavar 
  • Art
    Buellia epigaea, (Pers.) Tuck. - jordskivlav
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.