Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  jordviva

Organismgrupp Kärlväxter Primula vulgaris
Jordviva Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Jordviva är flerårig och vårblommande. De ensamma, skaftade, stora gula blommorna utgår från en bladrosett. Blommorna är heterostyla, dvs det finns två typer, en med långa och en med korta stift. Blommorna pollineras främst av humlor. Fröna sprids av myror.
Utbredning
Länsvis förekomst för jordviva Observationer i  Sverige för jordviva
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Jordviva förekom tidigare på Kullaberg i nordvästra Skåne. Den växte där på flera lokaler och ett par av förekomsterna beskrevs som rikliga. Växten minskade starkt under 1800-talets senare årtionden. De sista exemplaren insamlades 1908. Jordviva förvildas även från odling och kan påträffas fullt naturaliserad här och var i södra Sverige. Arten är ganska vanlig i delar av Danmark och sydvästra Norge. Totalutbredningen omfattar västra, södra och centrala Europa österut till Krim, norra Ukraina och Mindre Asien (men här med en avvikande underart) samt västra Nordafrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Jordviva förekom tidigare på Kullaberg i Skåne. Senast samlad och sedd 1908. Arten försvann främst på grund av insamling. Odlas i trädgårdar och hittas då och då som förvildad. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1908.
Ekologi
Jordvivan växte i lövskog och lundar och tillhörde våraspekten i mullrika ängsbokskogar. Ofta förekom den vid mindre vattendrag i sällskap med gulsippa Anemone ranunculoides och hålnunneört Corydalis cava. Den är ofta odlad och ibland förvildad samt ingår i många trädgårdshybrider.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ericales (ljungordningen), Familj Primulaceae (viveväxter), Släkte Primula (vivor), Art Primula vulgaris Huds. - jordviva Synonymer Primula grandiflora, Primula acaulis (L.) Hill

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Jordviva förekom tidigare på Kullaberg i Skåne. Senast samlad och sedd 1908. Arten försvann främst på grund av insamling. Odlas i trädgårdar och hittas då och då som förvildad. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1908.
Jordviva är flerårig och vårblommande. De ensamma, skaftade, stora gula blommorna utgår från en bladrosett. Blommorna är heterostyla, dvs det finns två typer, en med långa och en med korta stift. Blommorna pollineras främst av humlor. Fröna sprids av myror.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för jordviva

Länsvis förekomst och status för jordviva baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för jordviva

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Jordviva förekom tidigare på Kullaberg i nordvästra Skåne. Den växte där på flera lokaler och ett par av förekomsterna beskrevs som rikliga. Växten minskade starkt under 1800-talets senare årtionden. De sista exemplaren insamlades 1908. Jordviva förvildas även från odling och kan påträffas fullt naturaliserad här och var i södra Sverige. Arten är ganska vanlig i delar av Danmark och sydvästra Norge. Totalutbredningen omfattar västra, södra och centrala Europa österut till Krim, norra Ukraina och Mindre Asien (men här med en avvikande underart) samt västra Nordafrika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Primulaceae - viveväxter 
  • Släkte
    Primula - vivor 
  • Art
    Primula vulgarisHuds. - jordviva
    Synonymer
    Primula grandiflora
    Primula acaulis (L.) Hill

Jordvivan växte i lövskog och lundar och tillhörde våraspekten i mullrika ängsbokskogar. Ofta förekom den vid mindre vattendrag i sällskap med gulsippa Anemone ranunculoides och hålnunneört Corydalis cava. Den är ofta odlad och ibland förvildad samt ingår i många trädgårdshybrider.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Jordvivan försvann från Sverige genom uppgrävning, dels för plantering i trädgårdar, dels till herbarier. I de offentliga samlingarna finns ett omfattande material Kullaberg.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Stor negativ effekt)
Om jordvivan återfinns som spontan i Sverige måste dess förekomster skyddas.
Utländska namn – NO: Kusymre, DK: Storblomstret Kodriver, FI: Kääpiöesikko, GB: Primerose.

Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1977. Projekt Linné rapporterar 29–48. Svensk Bot. Tidskr. 71: 3–22.

Sørensen, T. 1935. Primulaceernes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 43: 133–171.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1984. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Primulaceae - viveväxter 
  • Släkte
    Primula - vivor 
  • Art
    Primula vulgaris, Huds. - jordviva
    Synonymer
    Primula grandiflora
    Primula acaulis (L.) Hill
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1984. ©ArtDatabanken, SLU 2006.