Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  källfräne

Organismgrupp Kärlväxter Nasturtium officinale
Källfräne Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Källfräne är en flerårig, 4–10 dm hög, korsblommig ört med uppstigande, men vid basen krypande och rotslående stjälk. De friskt gröna, något köttiga bladen är långt skaftade och har 1–4 par ovala småblad och ett större ändsmåblad. Småbladen är ofta oregelbundet och trubbigt tandade. Blommorna har omkring 4 mm långa, vita kronblad och sitter i en kort kvastlik klase som förlängs i frukt. De mogna skidorna är 11–19 mm långa och 1,9–2,7 mm breda och sitter på 7–12 mm långa skaft. Fröna sitter i två rader i varje rum av skidan. Fröytan har ett grovt nätverk med 25–50 maskor per sida (6–12 över det bredaste stället). Arten blommar i juni-september och förökar sig med frön och krypande stammar. Den vissnar inte ned under hösten utan förblir vintergrön. Källfräne är mycket lik bäckfräne Rorippa microphylla som skiljer sig genom att vissna ned under höst och vinter, ha något längre kronblad och 16–24 mm långa och 1,3–1,8 mm breda skidor på 14–19 mm långa skaft. Fröna sitter i en rad hos bäckfräne och har ett finare nätverk med 90–120 maskor per sida (12–20 över det bredaste stället på fröet). Våra två vitblommiga fräne-arter är snarlika den traktvis allmänna bäckbräsman Cardamine amara. Bäckbräsman har dock violetta ståndarknappar, plattad skida och mera upprätta stjälkar som aldrig är krypande och rotslående. (Bäckfräne och källfräne har gula ståndarknappar och trind skida.)
Utbredning
Länsvis förekomst för källfräne Observationer i  Sverige för källfräne
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Källfräne är känd från Skåne, Halland och Gotland. I Skåne har arten omkring 30 aktuella lokaler och är fortfarande relativt vanlig i vissa kustnära trakter i de västra och södra delarna av landskapet. I Halland finns den kvar på 1 lokal. Källfräne och/eller hybriden med bäckfräne har dessutom påträffats som tillfälligt inkommen eller förvildad från odling i flera landskap upp till mellersta Norrland. I Danmark är källfräne sällsynt och endast känd från ett fåtal platser. I Norge och Finland har arten endast uppträtt som tillfällig vid något enstaka tillfälle. Källfräne har en sammanhängande utbredning i Europa norr till Sydskandinavien och i stora delar av Västasien. Som kulturväxt har den spridits över en stor del av världen och finns numera som inkommen i de flesta världsdelar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer främst i Skåne. 1 lokal känd i Halland. Källfräne växer på näringsrik mark längs bäckar, men även vid diken och större åar. Många av förekomsterna finns vid bäckutflöden på havsstränder. Lokalerna är framförallt belägna inom områden som hävdas genom bete. Arten förefaller konkurrenssvag och etablering av nya individ gynnas troligen av att marken blottlägges genom bl.a. kreaturstramp. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-15000). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (30-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9500 (9000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 150 (100-180) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Källfräne växer på näringsrik mark längs bäckar, men även vid diken och större åar. Många av förekomsterna finns vid bäckutflöden på havsstränder. Lokalerna är framförallt belägna inom områden som hävdas genom bete. Arten förefaller konkurrenssvag och etablering av nya individ gynnas troligen av att marken blottlägges genom bl.a. kreaturstramp.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Sötvatten
Sötvatten
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Brassicales (kålordningen), Familj Brassicaceae (korsblommiga), Släkte Nasturtium (källfränen), Art Nasturtium officinale W. T. Aiton - källfräne Synonymer Rorippa nasturtium-aquaticum (L.) Hayek, Källkrasse, Nasturtium aquaticum, Vattenkrasse

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer främst i Skåne. 1 lokal känd i Halland. Källfräne växer på näringsrik mark längs bäckar, men även vid diken och större åar. Många av förekomsterna finns vid bäckutflöden på havsstränder. Lokalerna är framförallt belägna inom områden som hävdas genom bete. Arten förefaller konkurrenssvag och etablering av nya individ gynnas troligen av att marken blottlägges genom bl.a. kreaturstramp. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-15000). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (30-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9500 (9000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 150 (100-180) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Källfräne är en flerårig, 4–10 dm hög, korsblommig ört med uppstigande, men vid basen krypande och rotslående stjälk. De friskt gröna, något köttiga bladen är långt skaftade och har 1–4 par ovala småblad och ett större ändsmåblad. Småbladen är ofta oregelbundet och trubbigt tandade. Blommorna har omkring 4 mm långa, vita kronblad och sitter i en kort kvastlik klase som förlängs i frukt. De mogna skidorna är 11–19 mm långa och 1,9–2,7 mm breda och sitter på 7–12 mm långa skaft. Fröna sitter i två rader i varje rum av skidan. Fröytan har ett grovt nätverk med 25–50 maskor per sida (6–12 över det bredaste stället). Arten blommar i juni-september och förökar sig med frön och krypande stammar. Den vissnar inte ned under hösten utan förblir vintergrön. Källfräne är mycket lik bäckfräne Rorippa microphylla som skiljer sig genom att vissna ned under höst och vinter, ha något längre kronblad och 16–24 mm långa och 1,3–1,8 mm breda skidor på 14–19 mm långa skaft. Fröna sitter i en rad hos bäckfräne och har ett finare nätverk med 90–120 maskor per sida (12–20 över det bredaste stället på fröet). Våra två vitblommiga fräne-arter är snarlika den traktvis allmänna bäckbräsman Cardamine amara. Bäckbräsman har dock violetta ståndarknappar, plattad skida och mera upprätta stjälkar som aldrig är krypande och rotslående. (Bäckfräne och källfräne har gula ståndarknappar och trind skida.)

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för källfräne

Länsvis förekomst och status för källfräne baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för källfräne

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Källfräne är känd från Skåne, Halland och Gotland. I Skåne har arten omkring 30 aktuella lokaler och är fortfarande relativt vanlig i vissa kustnära trakter i de västra och södra delarna av landskapet. I Halland finns den kvar på 1 lokal. Källfräne och/eller hybriden med bäckfräne har dessutom påträffats som tillfälligt inkommen eller förvildad från odling i flera landskap upp till mellersta Norrland. I Danmark är källfräne sällsynt och endast känd från ett fåtal platser. I Norge och Finland har arten endast uppträtt som tillfällig vid något enstaka tillfälle. Källfräne har en sammanhängande utbredning i Europa norr till Sydskandinavien och i stora delar av Västasien. Som kulturväxt har den spridits över en stor del av världen och finns numera som inkommen i de flesta världsdelar.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Nasturtium - källfränen 
  • Art
    Nasturtium officinaleW. T. Aiton - källfräne
    Synonymer
    Rorippa nasturtium-aquaticum (L.) Hayek
    Källkrasse
    Nasturtium aquaticum
    Vattenkrasse

Källfräne växer på näringsrik mark längs bäckar, men även vid diken och större åar. Många av förekomsterna finns vid bäckutflöden på havsstränder. Lokalerna är framförallt belägna inom områden som hävdas genom bete. Arten förefaller konkurrenssvag och etablering av nya individ gynnas troligen av att marken blottlägges genom bl.a. kreaturstramp.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Det främsta hotet mot lokalerna för källfräne är sannolikt igenväxning till följd av upphörd hävd, men troligen missgynnas arten även av ett alltför kraftigt betestryck. Dränering och andra förändringar som påverkar vattendragens naturliga flöden och deras vattenkvalitet är, tillsammans med konstgödning på de omgivande betesmarkerna, andra hot mot arten.

Påverkan
  • Vattengrumling (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Lokalerna för källfräne måste hävdas med ett lämpligt utformat betestryck, eventuellt kombinerat med röjningar för att förhindra att växtplatserna växer igen. Alla åtgärder som förändrar de hydrologiska förhållandena vid källfränens lokaler måste undvikas. Omkring hälften av de skånska lokalerna är skyddade genom att de är belägna i naturreservat. Skötselplanerna för dessa reservat bör utformas så att de gynnar förekomsterna av källfräne. Arten bör övervakas av floraväktare.
Källfräne bildar en vegetativt livskraftig hybrid med bäckfräne, denna hybrid Rorippa x sterilis har nedsatt fertilitet och finns i självständiga bestånd i Skåne och på Gotland. Källfräne och dess hybrid är en omtyckt salladsväxt som odlas på många håll i världen. Den har även haft en mångsidig användning som medicinalväxt, bl a som C-vitaminrik "skörbjuggsört". Utländska namn – NO: Grøn engelskkarse, DK: Tykskulpet Brøndkarsek, FI: Isovesikrassi, GB: Water-cress.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1): 1–40.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Olsson, K.-A. 1999. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1998. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1999 (1): 1- 39.

Pedersen. A. 1958. Cruciférernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 54: 191–304.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Nasturtium - källfränen 
  • Art
    Nasturtium officinale, W. T. Aiton - källfräne
    Synonymer
    Rorippa nasturtium-aquaticum (L.) Hayek
    Källkrasse
    Nasturtium aquaticum
    Vattenkrasse
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.