Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  källvapenfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Oxycera pardalina
Källvapenfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Strömvapenflugan är en 4,5–5 mm lång fluga med gula teckningar. Liksom hos övriga vapenflugor är bakkroppen förhållandevis bred och platt. Två bakåtriktade taggar på ryggen är karaktäriska och har gett familjen dess namn. Hos Oxycera pardalina är skutellen gul, liksom benen. Färgteckningen är dock variabel och mörkare exemplar förekommer. Hannarna artbestäms med utseendet på genitialerna och honorna på ryggens mönster. Larverna är avlånga och har 12 segment samt ett synligt huvud. Artbestämning görs utifrån utseendet på den kitinösa plattan på det bakersta segmentet.
Utbredning
Länsvis förekomst för källvapenfluga Observationer i  Sverige för källvapenfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I hela Norden bara ett fåtal fynd från Småland och Västergötland. Ett av dem sentida, vid Kräftån i Västergötland 2006. Det första fyndet i Sverige sedan 1860-talet då den hittades vid Kinnekulle. Det totala utbredningsområdet utgörs av stora delar av Västeuropa från Östersjöområdet till Medelhavsländerna. Den finns även i Sydösteuropa men förutom förekomster kring St Petersburg saknas den i Ryssland. I norden är den endast funnen i Sverige.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
I hela Norden finns bara två gamla fynd av källvapenfluga från Småland och Västergötland (Kinnekulle 1800-tal). Arten återupptäcktes i en bäck nedanför Billingens västsida 2007. Larverna lever i moss- och algpåväxt på stenar i klara bäckar och källflöden. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2500 (500-27000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Larverna lever i moss- och algpåväxt på stenar i klara bäckar och källflöden. De vuxna insekterna håller sig i närheten av larvernas uppväxtmiljö och påträffas på vegetation och stenar. I övrigt råder kunskapsbrist.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Vattenmassa
Vattenmassa
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bladmossor
· bladmossor
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Stratiomyidae (vapenflugor), Släkte Oxycera, Art Oxycera pardalina Meigen, 1822 - källvapenfluga Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation I hela Norden finns bara två gamla fynd av källvapenfluga från Småland och Västergötland (Kinnekulle 1800-tal). Arten återupptäcktes i en bäck nedanför Billingens västsida 2007. Larverna lever i moss- och algpåväxt på stenar i klara bäckar och källflöden. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2500 (500-27000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Strömvapenflugan är en 4,5–5 mm lång fluga med gula teckningar. Liksom hos övriga vapenflugor är bakkroppen förhållandevis bred och platt. Två bakåtriktade taggar på ryggen är karaktäriska och har gett familjen dess namn. Hos Oxycera pardalina är skutellen gul, liksom benen. Färgteckningen är dock variabel och mörkare exemplar förekommer. Hannarna artbestäms med utseendet på genitialerna och honorna på ryggens mönster. Larverna är avlånga och har 12 segment samt ett synligt huvud. Artbestämning görs utifrån utseendet på den kitinösa plattan på det bakersta segmentet.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för källvapenfluga

Länsvis förekomst och status för källvapenfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för källvapenfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I hela Norden bara ett fåtal fynd från Småland och Västergötland. Ett av dem sentida, vid Kräftån i Västergötland 2006. Det första fyndet i Sverige sedan 1860-talet då den hittades vid Kinnekulle. Det totala utbredningsområdet utgörs av stora delar av Västeuropa från Östersjöområdet till Medelhavsländerna. Den finns även i Sydösteuropa men förutom förekomster kring St Petersburg saknas den i Ryssland. I norden är den endast funnen i Sverige.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Stratiomyoidea  
  • Familj
    Stratiomyidae - vapenflugor 
  • Släkte
    Oxycera  
  • Art
    Oxycera pardalinaMeigen, 1822 - källvapenfluga

Larverna lever i moss- och algpåväxt på stenar i klara bäckar och källflöden. De vuxna insekterna håller sig i närheten av larvernas uppväxtmiljö och påträffas på vegetation och stenar. I övrigt råder kunskapsbrist.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Vattendrag, Vattenmassa, Öppna strandbiotoper, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bladmossor - Bryophyta (Har betydelse)
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Artens livsmiljö hotas i Sverige av försurning, övergödning samt av skogsbruk med tillhörande terrängkörning och vägbygge vilka påverkar mindre bäckar negativt.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Vattengrumling (Stor negativ effekt)
Att öka kunskapen om vapenflugor i Sverige genom inventeringssatsningar.

Lyneborg; L. 1960. Tovinger II. Danmarks fauna 66: 120.

Rozkosny, R. 1973. The Stratiomyioidea (Diptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 1: 107–109. Rozkosny, R. 1996. Stratiomyidae, Soldier Flies. In Aquatic Insects of North Europe II. P. 321-332. Apollo Books Stenstrup.

Stubbs, A.E. & Drake M. 2001. British soldierflies and their allies. British Entomological and Natural History Society. Dorset.

Wahlgren, E. 1907. Diptera 1. Svensk insektfauna XI:1: 2.

Wahlgren, E. 1907. Ent. tidskr. 28: 136–137.

Zetterstedt, J.W. 1842. Diptera Scandinaviae. I: 142.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Bjelke 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Stratiomyoidea  
  • Familj
    Stratiomyidae - vapenflugor 
  • Släkte
    Oxycera  
  • Art
    Oxycera pardalina, Meigen, 1822 - källvapenfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Bjelke 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.