Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvardvärgmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Trifurcula cryptella
Alvardvärgmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En gråbrun dvärgmal, vanligen med en ljus bakhörnsfläck. Sällsynt art på torr ängsmark där larven lever på käringtand.

Vingspann 4,5–6 mm, honan något mindre än hanen. Huvudet är ljust orange till rostbrunt, kragen något ljusare. Ögonlocken är gulvita med några inblandade bruna, fjäll. Antennen är tydligt längre än halva framvingen och har hos hanen 33–37 segment, hos honan 28–33. Framvingen är gråbrun med övervägande mörkspetsade fjäll och varierande antal helvita fjäll, vid bakhörnet finns oftast en vitaktig fläck, som ibland kan vara liten och otydlig. Delningslinjen i framvingens fransar är distinkt och utanför den är fransarna gulvita. Bakvingen är grå. På bakvingens undersida, nära frenulumborstet, har hanen en lång, vit hårpensel och en sammetsliknande fläck med doftfjäll på den yttre delen av bakvingen.

Larven är ljusgul men ser grönaktig ut när den ligger i minan. Kokongen är ockragul.

Genitalier: Genitalierna hos båda könen är svåra att skilja från stranddvärgmal Trifurcula eurema. Hos hanen är uncus vasst tillspetsad och fint kluven i mitten. Vinculum är svagt, men tydligt, inbuktat. Genitalklaffen har en skarp spets och långa utskott på transtilla. Aedeagus har två mycket kraftiga, olikstora cornuti (den längsta är ungefär en tredjedel av aedeagus längd), samt ytterligare en grupp med 3–5 mindre och smalare cornuti, förutom ytterligare grupper med små cornuti. Hos honan är corpus bursae lång och smal med två nätformiga, oregelbundna signa med otydliga kanter. Ductus spermathecae har 9 vindlingar.
Utbredning
Länsvis förekomst för alvardvärgmal Observationer i  Sverige för alvardvärgmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Alvardvärgmal är sällsynt och mycket lokal i Sverige och har hittats på Öland samt i Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland och Närke. Från Danmark är arten känd från Jylland. I Norge har den rapporterats från sydöstra kusten – från Osloområdet till strax söder om Stavanger – samt i Möre och Romsdal. I Finland är den hittills okänd. Arten är spridd, och lokalt förekommande i ett dussintal länder, i centrala och södra Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Käringtandsdvärgmal har tidigare haft en vid utbredning i Västsverige från Halland-Bohuslän och Närke där den sannolikt är utdöd. Den är i modern tid bara känd från ett par lokaler på Stora alvaret på Öland. Senare årens intensiva fårbete kan ha påverat arten negativt även här. Larven lever på käringtand. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (120-12000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
Ekologi
Alvardvärgmal förekommer på torra, öppna marker, t.ex. extensivt brukade marker, ruderatmarker eller vägkanter. Fjärilen har troligen en generation per år och flyger från slutet av maj till början av juli. Ägget placeras på undersidan av blad av käringtand Lotus corniculatus eller stor käringtand L. pedunculatus (utanför Norden även på andra närstående ärtväxter t.ex. rosenkronill Securigera varia). Larven minerar i bladen under juli–september. Det är vanligen de största bladen på värdväxten som blir minerade. Minan är i början mycket smal och helt fylld med exkrementer, därefter vidgar den sig plötsligt till en fläck som upptar nästan hela bladet. Larven lämnar minan från undersidan och strax därefter fall­er bladet till marken. Förpuppningen sker i förnan på marken. Minan liknar den som stranddvärgmalen T. eurema gör.

 
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· käringtand
· käringtand
· sumpkäringtand
· sumpkäringtand
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nepticulidae (dvärgmalar), Släkte Trifurcula, Art Trifurcula cryptella (Stainton, 1856) - alvardvärgmal Synonymer Nepticula cryptella Stainton, 1856, enkel käringtanddvärgmal, käringtandsdvärgmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Käringtandsdvärgmal har tidigare haft en vid utbredning i Västsverige från Halland-Bohuslän och Närke där den sannolikt är utdöd. Den är i modern tid bara känd från ett par lokaler på Stora alvaret på Öland. Senare årens intensiva fårbete kan ha påverat arten negativt även här. Larven lever på käringtand. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (120-12000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
En gråbrun dvärgmal, vanligen med en ljus bakhörnsfläck. Sällsynt art på torr ängsmark där larven lever på käringtand.

Vingspann 4,5–6 mm, honan något mindre än hanen. Huvudet är ljust orange till rostbrunt, kragen något ljusare. Ögonlocken är gulvita med några inblandade bruna, fjäll. Antennen är tydligt längre än halva framvingen och har hos hanen 33–37 segment, hos honan 28–33. Framvingen är gråbrun med övervägande mörkspetsade fjäll och varierande antal helvita fjäll, vid bakhörnet finns oftast en vitaktig fläck, som ibland kan vara liten och otydlig. Delningslinjen i framvingens fransar är distinkt och utanför den är fransarna gulvita. Bakvingen är grå. På bakvingens undersida, nära frenulumborstet, har hanen en lång, vit hårpensel och en sammetsliknande fläck med doftfjäll på den yttre delen av bakvingen.

Larven är ljusgul men ser grönaktig ut när den ligger i minan. Kokongen är ockragul.

Genitalier: Genitalierna hos båda könen är svåra att skilja från stranddvärgmal Trifurcula eurema. Hos hanen är uncus vasst tillspetsad och fint kluven i mitten. Vinculum är svagt, men tydligt, inbuktat. Genitalklaffen har en skarp spets och långa utskott på transtilla. Aedeagus har två mycket kraftiga, olikstora cornuti (den längsta är ungefär en tredjedel av aedeagus längd), samt ytterligare en grupp med 3–5 mindre och smalare cornuti, förutom ytterligare grupper med små cornuti. Hos honan är corpus bursae lång och smal med två nätformiga, oregelbundna signa med otydliga kanter. Ductus spermathecae har 9 vindlingar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvardvärgmal

Länsvis förekomst och status för alvardvärgmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvardvärgmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Alvardvärgmal är sällsynt och mycket lokal i Sverige och har hittats på Öland samt i Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland och Närke. Från Danmark är arten känd från Jylland. I Norge har den rapporterats från sydöstra kusten – från Osloområdet till strax söder om Stavanger – samt i Möre och Romsdal. I Finland är den hittills okänd. Arten är spridd, och lokalt förekommande i ett dussintal länder, i centrala och södra Europa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Trifurculini  
  • Släkte
    Trifurcula  
  • Art
    Trifurcula cryptella(Stainton, 1856) - alvardvärgmal
    Synonymer
    Nepticula cryptella Stainton, 1856
    enkel käringtanddvärgmal
    käringtandsdvärgmal

Alvardvärgmal förekommer på torra, öppna marker, t.ex. extensivt brukade marker, ruderatmarker eller vägkanter. Fjärilen har troligen en generation per år och flyger från slutet av maj till början av juli. Ägget placeras på undersidan av blad av käringtand Lotus corniculatus eller stor käringtand L. pedunculatus (utanför Norden även på andra närstående ärtväxter t.ex. rosenkronill Securigera varia). Larven minerar i bladen under juli–september. Det är vanligen de största bladen på värdväxten som blir minerade. Minan är i början mycket smal och helt fylld med exkrementer, därefter vidgar den sig plötsligt till en fläck som upptar nästan hela bladet. Larven lämnar minan från undersidan och strax därefter fall­er bladet till marken. Förpuppningen sker i förnan på marken. Minan liknar den som stranddvärgmalen T. eurema gör.

 

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· käringtand - Lotus corniculatus (Viktig)
· sumpkäringtand - Lotus pedunculatus (Har betydelse)
Spontan igenväxning av extensivt brukade naturbetesmarker. Dessutom är vägkanter och ruderatmarker med förekomster av arten också hotade av igenväxning. Plantering av skog och exploatering av torrmarker som åskullar och sandmarker för bebyggelse och dylikt.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Habitat där arten förekommer bör ingå i en naturvårdsplan med måttligt bete av nötboskap och röjning av uppväxande sly.
Namngivning: Trifurcula cryptella (Stainton, 1856). Originalbeskrivning: Nepticula cryptella Entomologist’s Annu. 1856: 41. Svensk synonym: enkel käringtanddvärgmal, käringtandsdvärgmal.

Etymologi: cryptella = ung. den lilla dolda; kryptos (gr.) = dold, syftar troligen på att fjärilen är liten och svårfunnen; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Trifúrkula kryptélla]

Bengtsson, B.Å., Johansson, R. & Palmqvist, G. 2008. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Käkmalar-säckspinnare. Lepidoptera: Micropterigidae-Psychidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Johansson, R., Nielsen, E.S., van Nieukerken, E.J. & Gustafsson, B. 1990. The Nepticulidae and Opostegidae (Lepidoptera) of North West Europe. – Fauna Entomologica Scandinavica. Volume 23.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Trifurculini  
  • Släkte
    Trifurcula  
  • Art
    Trifurcula cryptella, (Stainton, 1856) - alvardvärgmal
    Synonymer
    Nepticula cryptella Stainton, 1856
    enkel käringtanddvärgmal
    käringtandsdvärgmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008.