Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kärrgrässnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Landlevande snäckor Vallonia enniensis
Kärrgrässnäcka Blötdjur, Landlevande snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skalet är högervridet, plattat och skivformigt. Skalformen, sedd från ovanifrån, är nästan rund med något utstående mynningsparti. Skalet når en höjd av 1,1–1,3 mm och en bredd av 1,8–2,5 mm. Toppen har formen av en bred mycket flack kupol. Antalet vindlingar är 3,1-3,5. De tillväxer jämnt och ganska snabbt i bredd, och eftersom de ligger nästan helt utanför varandra ger skalet ett platt intryck. I höjd har sista vindlingen (kroppsvindlingen) en jämnt rundad ytterlinje. De övriga vindlingarna (spiran) är mycket lite uppskjutande. Fogen mellan dem är tydlig och medeldjup. Skalet är ganska tjockt och nästan färglöst gråvitt till ljust gulgrått. Skalytan är, hos levande djur, halvgenomskinlig och sidenglänsande. Embryonalskalet (ca de första 1,3 vindlingarna) är nästan helt glatt, men en svag, fint grynig ytstruktur kan finnas. Resten av skalet har tydliga men låga, lamellformiga, radiära ribbor (45–60 på den sista vindlingen) bildade av skalytterhuden (periostracum). Mellan ribborna finns en fin, oregelbunden radiärstriering. Vallonia costata skiljer sig från V. enniensis genom att den har färre och mycket kraftigare radiärribbor. I de sällsynta fall ribbor finns även hos V. pulchella är dessa svagare och mer oregelbundna. Den sista vindlingens slut är inte vridet nedåt. Mynningsformen är nästan rund. Mynningsläppen är mycket tydlig och höjer sig konvext över mynningens kant. Mynningsläppens ytterkant är tunn Tänder saknas. Naveln är mycket bred och upptar ungefär 1/3 av den totala skaldiametern. Den är asymmetriskt oval, med botten placerad i ovalens ena ände. Mjukdelarna är vita till färglösa.

 
Utbredning
Länsvis förekomst för kärrgrässnäcka Observationer i  Sverige för kärrgrässnäcka
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Arten är i Sverige endast känd från Stora Harrie mosse nära Kävlinge i västra Skåne. Det råder ingen tvekan om att det rört sig om en inhemsk förekomst. Den upptäcktes här 1964 och återfanns på lokalen under ett par år. Under 1970-talet förändrades dock lokalen starkt genom för hårt betestryck och dikning. Senare eftersökningar på lokalen har varit resultatlösa, och arten får nu anses som utdöd. De skånska rikkärren har inventerats ingående vad gäller landsnäckor, och det är osannolikt att det skulle finnas förbisedda förekomster. Det är emellertid inte omöjligt att arten tidigare, under postglacial värmetid, funnits i flera skånska extremrikkärr, även om det inte finns några subfossila belägg som stöder detta. Vallonia enniensis förekommer i hela Central- och Österuropa, genom Tyskland, Polen och Österrike österut till västra Ryssland och Ukraina, i sydost genom Balkan och Turkiet. Ett isolerat fynd finns från norra Egypten. I väster når arten östra Frankrike och östra Spanien (inklusive Balearerna).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Endast känd från en lokal i Skåne (St Harrie mosse) där den upptäcktes och senast sågs på 1960-talet. Lokalen utsattes senare för dränering och kraftigt överbete vilket helt förändrade hydrologi och vegetation. Arten har eftersökts vid ett flertal tillfällen under 1990- och 2000-talet utan resultat. Motsvarande miljöer i Skåne får anses vara väl undersökta med avseende på landmollusker, varför sannolikheten att den skulle finnas på andra, ännu icke upptäckta lokaler bedöms som mycket låg. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Arten är mycket krävande och specialiserad, den är termofil (värmeälskande) och bunden till kalkrika extremrikkärr. Den är över hela sitt utbredningsområde mycket sällsynt och lokal. De flesta mellan- och östeuropeiska fynd har gjorts i flacka rikkärr, men även på kalkpåverkade, fuktiga ängar längs floder och sjöar. I Stora Harrie mosse levde arten bland axag Schoenus ferrugineus, näbbstarr Carex lepidocarpa m.fl. Carex-arter, gräsull Eriophorum latifolium, småvänderot Valeriana dioica, majviva Primula farinosa, slåttergubbe Parnassia palustris och rikkärrsmossor.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Stylommatophora (landlungsnäckor), Familj Valloniidae (grässnäckor), Släkte Vallonia, Art Vallonia enniensis (Gredler, 1856) - kärrgrässnäcka Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Endast känd från en lokal i Skåne (St Harrie mosse) där den upptäcktes och senast sågs på 1960-talet. Lokalen utsattes senare för dränering och kraftigt överbete vilket helt förändrade hydrologi och vegetation. Arten har eftersökts vid ett flertal tillfällen under 1990- och 2000-talet utan resultat. Motsvarande miljöer i Skåne får anses vara väl undersökta med avseende på landmollusker, varför sannolikheten att den skulle finnas på andra, ännu icke upptäckta lokaler bedöms som mycket låg. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Global rödlistning DD (2006)
Skalet är högervridet, plattat och skivformigt. Skalformen, sedd från ovanifrån, är nästan rund med något utstående mynningsparti. Skalet når en höjd av 1,1–1,3 mm och en bredd av 1,8–2,5 mm. Toppen har formen av en bred mycket flack kupol. Antalet vindlingar är 3,1-3,5. De tillväxer jämnt och ganska snabbt i bredd, och eftersom de ligger nästan helt utanför varandra ger skalet ett platt intryck. I höjd har sista vindlingen (kroppsvindlingen) en jämnt rundad ytterlinje. De övriga vindlingarna (spiran) är mycket lite uppskjutande. Fogen mellan dem är tydlig och medeldjup. Skalet är ganska tjockt och nästan färglöst gråvitt till ljust gulgrått. Skalytan är, hos levande djur, halvgenomskinlig och sidenglänsande. Embryonalskalet (ca de första 1,3 vindlingarna) är nästan helt glatt, men en svag, fint grynig ytstruktur kan finnas. Resten av skalet har tydliga men låga, lamellformiga, radiära ribbor (45–60 på den sista vindlingen) bildade av skalytterhuden (periostracum). Mellan ribborna finns en fin, oregelbunden radiärstriering. Vallonia costata skiljer sig från V. enniensis genom att den har färre och mycket kraftigare radiärribbor. I de sällsynta fall ribbor finns även hos V. pulchella är dessa svagare och mer oregelbundna. Den sista vindlingens slut är inte vridet nedåt. Mynningsformen är nästan rund. Mynningsläppen är mycket tydlig och höjer sig konvext över mynningens kant. Mynningsläppens ytterkant är tunn Tänder saknas. Naveln är mycket bred och upptar ungefär 1/3 av den totala skaldiametern. Den är asymmetriskt oval, med botten placerad i ovalens ena ände. Mjukdelarna är vita till färglösa.

 

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för kärrgrässnäcka

Länsvis förekomst och status för kärrgrässnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kärrgrässnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige endast känd från Stora Harrie mosse nära Kävlinge i västra Skåne. Det råder ingen tvekan om att det rört sig om en inhemsk förekomst. Den upptäcktes här 1964 och återfanns på lokalen under ett par år. Under 1970-talet förändrades dock lokalen starkt genom för hårt betestryck och dikning. Senare eftersökningar på lokalen har varit resultatlösa, och arten får nu anses som utdöd. De skånska rikkärren har inventerats ingående vad gäller landsnäckor, och det är osannolikt att det skulle finnas förbisedda förekomster. Det är emellertid inte omöjligt att arten tidigare, under postglacial värmetid, funnits i flera skånska extremrikkärr, även om det inte finns några subfossila belägg som stöder detta. Vallonia enniensis förekommer i hela Central- och Österuropa, genom Tyskland, Polen och Österrike österut till västra Ryssland och Ukraina, i sydost genom Balkan och Turkiet. Ett isolerat fynd finns från norra Egypten. I väster når arten östra Frankrike och östra Spanien (inklusive Balearerna).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Eupulmonata  
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Helicina  
  • Infraordning
    Pupilloidei  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Valloniidae - grässnäckor 
  • Släkte
    Vallonia  
  • Art
    Vallonia enniensis(Gredler, 1856) - kärrgrässnäcka

Arten är mycket krävande och specialiserad, den är termofil (värmeälskande) och bunden till kalkrika extremrikkärr. Den är över hela sitt utbredningsområde mycket sällsynt och lokal. De flesta mellan- och östeuropeiska fynd har gjorts i flacka rikkärr, men även på kalkpåverkade, fuktiga ängar längs floder och sjöar. I Stora Harrie mosse levde arten bland axag Schoenus ferrugineus, näbbstarr Carex lepidocarpa m.fl. Carex-arter, gräsull Eriophorum latifolium, småvänderot Valeriana dioica, majviva Primula farinosa, slåttergubbe Parnassia palustris och rikkärrsmossor.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Arten försvann i Stora Harrie mosse p.g.a. biotopförändringar orsakade av för hårt betestryck och dikning. Hot mot arten är främst hot mot dess speciella livsmiljö, dvs. extremrikkärren. Hoten består i Skåne (Sydsverige) främst i felaktigt betestryck – för hårt eller avsaknad (vilket orsakar igenväxning), förändringar av hydrologin och eutrofiering genom läckage av näringsämnen från omgivande/angränsande jordbruksmark. Ett stort antal rikkärr i Skåne och övriga Sydsverige har förstörts. Det är mycket viktigt att de kvarvarande rikkärren skyddas och har särskilda skötselföreskrifter för att möjliggöra att de mycket sällsynta, till rikkärren knutna landsnäcksarterna, ges möjligheter att kvarleva.


Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Möjligen kan en återintroduktion av arten övervägas. Men eftersom den på många håll i Centraleuropa är på tillbakagång kan det bli svårt att finna populationer som kan skattas tillräckligt för att möjliggöra direktutplantering. Möjligen skulle man kunna hitta lämpliga populationer i Östeuropa. En mer möjlig väg vore kanske genom odling av arten ex situ för att få tillräckligt med individer för att en utsättning ska lyckas. För att kunna utföra detta bör man först skaffa sig erfarenhet av odling av någon närstående art, förslagsvis V. pulchella. Stabila rikkärr, lämpliga för utplantering, måste också utväljas. Möjligen kan den pågående klimatförändringen underlätta en återetablering av den värmeälskande V. enniensis.

Gärdenfors, U. 1989. Förändringar i landsnäckornas världs de senaste 50 åren. Skånes Natur Årsbok 76: 26–34.

Gärdenfors, U. 1994. Snäckor i kärr. Skånes Natur Årsbok 81: 104–105.

Kerney, M.P. & Cameron, R.A.D. 1979. A field guide to the land snails of Britain and North-west Europe. Collins, London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Eupulmonata  
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Helicina  
  • Infraordning
    Pupilloidei  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Valloniidae - grässnäckor 
  • Släkte
    Vallonia  
  • Art
    Vallonia enniensis, (Gredler, 1856) - kärrgrässnäcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2018.