Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kal rödblära

Organismgrupp Kärlväxter Silene dioica var. smithii
Kal rödblära Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kal rödblära är en av rödblärans serpentinekotyper. Den skiljer sig från vanlig rödblära genom att vara helt kal, ha ogrenad blomställning och smala blad (<6 mm breda). Den blir oftast lägre än vanlig rödblära, cirka 2 dm hög. (Jonsell 2002, Aronsson m.fl. 2015)
Utbredning
Länsvis förekomst för kal rödblära Observationer i  Sverige för kal rödblära
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kal rödblära är endast känd från två lokaler, Täljstensberget vid Handöl i västra Jämtland, där den först upptäcktes i början av 1900-talet. Fram till 1950-talet var brytningen av täljsten obetydlig, men sedan ökade brytningen och merparten av förekomsten av kal rödblära förstördes. Numer återstår endast en obetydlig rest på en utfyllnad med skräpsten från brottet. Den andra förekomsten är sydväst om Tärnaby i Lycksele lappmark, Västerbottens län. På en mindre serpentinyta växer kal rödblära tillsammans med dvärgrödblära. Dessa förekomster är de enda kända i Sverige och i världen. Idag är förekomsterna stabila, men gruvprospektering är ett ständigt överhängande hot mot serpentinlokalerna. (Smith 1920, Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1+2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
Kal rödblära är en serpentinvarietet av rödblära som är känd från bara två serpentinberg i landet: Handöl i Åre sn, Jämland och Mosekälla i Tärna sn, Lycksele lappmark. Varieteten hotas av pågående gruvdrift och prospektering på båda sina lokaler. Varieteten har troligen minst halva, kanske hela, sin världspopulation i Sverige (finns möjligen även i Norge). Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (500-800). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (2-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 548 (548-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (8-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D1+2).
Ekologi
Kal rödblära växer uteslutande på sten och klippor av serpentinbergarter, dvs. bergarter med höga halter av giftiga tungmetaller som t.ex. nickel och låga halter av kalcium och andra viktiga mineralämnen. Bägge lokalerna är öppna men omgärdas av skog, som isolerar populationerna från andra rödblärepopulationer. Bägge lokalerna ligger på ca 600 meter över havet. (Rune 1953, 1957, 1988, Aronsson m.fl. 2015)
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Caryophyllaceae (nejlikväxter), Släkte Silene (glimmar), Varietet Silene dioica var. smithii (Rune) Ericsson - kal rödblära Synonymer Melandrium rubrum var. smithii Rune, Silene dioica ssp. smithii (Rune) Ericsson

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1+2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)

Dokumentation Kal rödblära är en serpentinvarietet av rödblära som är känd från bara två serpentinberg i landet: Handöl i Åre sn, Jämland och Mosekälla i Tärna sn, Lycksele lappmark. Varieteten hotas av pågående gruvdrift och prospektering på båda sina lokaler. Varieteten har troligen minst halva, kanske hela, sin världspopulation i Sverige (finns möjligen även i Norge). Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (500-800). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (2-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 548 (548-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (8-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D1+2).
Kal rödblära är en av rödblärans serpentinekotyper. Den skiljer sig från vanlig rödblära genom att vara helt kal, ha ogrenad blomställning och smala blad (<6 mm breda). Den blir oftast lägre än vanlig rödblära, cirka 2 dm hög. (Jonsell 2002, Aronsson m.fl. 2015)

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kal rödblära

Länsvis förekomst och status för kal rödblära baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kal rödblära

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kal rödblära är endast känd från två lokaler, Täljstensberget vid Handöl i västra Jämtland, där den först upptäcktes i början av 1900-talet. Fram till 1950-talet var brytningen av täljsten obetydlig, men sedan ökade brytningen och merparten av förekomsten av kal rödblära förstördes. Numer återstår endast en obetydlig rest på en utfyllnad med skräpsten från brottet. Den andra förekomsten är sydväst om Tärnaby i Lycksele lappmark, Västerbottens län. På en mindre serpentinyta växer kal rödblära tillsammans med dvärgrödblära. Dessa förekomster är de enda kända i Sverige och i världen. Idag är förekomsterna stabila, men gruvprospektering är ett ständigt överhängande hot mot serpentinlokalerna. (Smith 1920, Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Silene - glimmar 
  • Art
    Silene dioica - rödblära 
  • Varietet
    Silene dioica var. smithii(Rune) Ericsson - kal rödblära
    Synonymer
    Melandrium rubrum var. smithii Rune
    Silene dioica ssp. smithii (Rune) Ericsson

Kal rödblära växer uteslutande på sten och klippor av serpentinbergarter, dvs. bergarter med höga halter av giftiga tungmetaller som t.ex. nickel och låga halter av kalcium och andra viktiga mineralämnen. Bägge lokalerna är öppna men omgärdas av skog, som isolerar populationerna från andra rödblärepopulationer. Bägge lokalerna ligger på ca 600 meter över havet. (Rune 1953, 1957, 1988, Aronsson m.fl. 2015)

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Den kvarvarande populationen av kal rödblära i Handöl är hotad av fortsatt exploatering i området och oförsiktig hantering av tippmassorna. (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)


Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Bägge förekomsterna av kal rödblära bör få ett långsiktigt skydd. Populationerna bör övervakas av floraväktare, med några års mellanrum och de evolutionära processerna bör följas med lämpliga metoder.
Serpentin är för de flesta växter ett ogästvänligt substrat. Detta beror på giftiga mängder av tungmetaller som nickel, krom och kobolt och att för växterna viktiga ämnen som kalcium, kalium och natrium nästan helt saknas. Giftigheten, underskott på kalcium och även brist på näringsämnen som fosfor och kväve brukar ge upphov till serpentinsyndromet, vilket innebär låg produktivitet och hög grad av endemism. (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)

De två populationerna av kal rödblära har visats uppstå oberoende av varandra, sannolikt till följd av att samma mutation(-er) har uppstått flera gånger (Westerbergh & Rune 1996).

Aronsson, M., Gardfjell, H. & Sjödin, M. 2015. Serpentinfloran i Tärnaby – endemiskt växtsamhälle hotat av gruvnäring. Fauna & Flora 110(2): 12-24.

Jonsell, B. (red.) 2002. Flora Nordica 2. Stockholm.

Rune, O. 1953. Plant life on serpentine and related rocks in the north of Sweden. Acta Phytogeographica Suecica 31.

Rune, O. 1957. De serpentinicola elementen i Fennoskandiens flora. Svensk Botanisk Tidskrift 51: 43-105.

Rune, O. 1988. Serpentinfloran i Skandinavien. Blyttia 46: 43-51.

Smith, H. 1920. Vegetationen och dess utvecklingshistoria i det centraljämtska högfjällsområdet. Norrländskt handbibliotek 9. Uppsala.

Westerbergh, A. & Rune, O. 1996. Genetic relationship among Silene dioica (Caryophyllaceae) populations on and off serpentine – a review. Symbolae Botanicae Upsalienses 31(3): 277-284.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2017. © ArtDatabanken, SLU 2017

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Silene - glimmar 
  • Art
    Silene dioica - rödblära 
  • Varietet
    Silene dioica var. smithii, (Rune) Ericsson - kal rödblära
    Synonymer
    Melandrium rubrum var. smithii Rune
    Silene dioica ssp. smithii (Rune) Ericsson
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2017. © ArtDatabanken, SLU 2017