Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kalkfjällskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Echinoderma calcicola
Kalkfjällskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kalkfjällskivlingen är en mycket iögonfallande, fjällig och kontrastfattig, hjortbrun till mörkt rosabrun svamp. Hatten är filtartat gråbrun 3–6 cm i diameter med 1–4 mm upprättstående fjäll, de kraftigaste fjällen mitt på hatten. Fjällen är krumma och betydligt längre än breda. Hos andra fjällskivlingar med fjäll är dessa pyramidformiga, dvs lika långa som breda och inte eller bara svagt krumma och kortare . Skivor gräddfärgade till blekt svavelgula. Foten är 3–6 cm hög och 4–10 mm tjock. Under fotens otydliga ring har foten utstående fjäll som på hatten. Dextrinoida ellipsoida sporer 4–5 x 2,5–3 µm (dextrinoida sporer färgas rödbruna av Melzerz reagens (jod), amyloida sporer blir blåfärgade). Kalkfjällskivling har en obehaglig doft liknande den hos syrlig fjällskivling, Lepota cristata. I samma miljö som kalkfjällskivlingen kan också mörk spärrfjällskivling, L. hystrix, uppträda. Den har liknande storlek och utseende men har lamellegg som är svart, foten utsöndrar upptill rödaktiga droppar och dessutom har en stark oangenäm doft av katturin eller fläderblom. Mest snarlik är annars den mer vanliga arten taggfjällskivling, Lepiota echinacea, som har ganska spetsiga och krumma hatt- och fotfjäll. Den är dock generellt mindre och dess fjäll är högst 1 mm höga. Taggfjällskivling uppges förekomma i såväl barrskog som på mulljord i lövskog.
Utbredning
Länsvis förekomst för kalkfjällskivling Observationer i  Sverige för kalkfjällskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är trots sitt iögonfallande utseende och att den eftersök mycket, bara känd från tre lokaler i landet, i Degeberga i Skåne och i Västergötland (2005). Det första fyndet i Sverige gjordes i Degeberga 2000. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 20, vilket motsvarar ungefär 60 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 600 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 100 km2. Kalkfjällskivlingen är uppenbart en mycket sällsynt svamp. De ädellövskogsmiljöer där den förekommer i Sverige har minskat starkt i areal under de senast 100 åren, men det är svårt att utifrån de få fynden bedöma hur artens förekomster har utvecklats under de senaste 50 åren. Arten är ursprungligen beskriven från Danmark, men har sin huvudutbredning i det kontinentala Europa och finns där noterad från flertalet länder. Den är även rapporterad från Japan. Kalkfjällskivling är rödlistad i Danmark (sårbar VU), Tyskland och Holland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i förna på kalkhaltig mark i ädellövskog, park, vägkanter och strandsnår. Arten är väl eftersökt och trots sitt iögonfallande utseende är den bara känd från tre lokaler i landet, i Skåne och i Västergötland. Total population mycket liten. Svårt att bedöma ev. minskning. Antalet reproduktiva individer skattas till 240 (90-600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (8). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (3-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (4-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Kalkfjällskivlingen är nedbrytare i förna på mullrik kalkhaltig mark med högt pH. De svenska fynden är gjorda i ädellövskog, park, vägkanter och strandsnår. På Herremöllan, en av de svenska lokalerna växer den i förnan strax ovan en åbrink med skog av bl a ask, bok, hassel och al. I Danmark är den funnen på kalkrik mark vid resterna av en nedbruten lövträdsstubbe. De två lokalerna i Degeberga hyser vardera ett känt stationärt och flerårigt mycel under gynnsamma år producerar flera fruktkroppar vardera. Varje genetiskt unik svampindivid (svampindivid eller genet) kan fragmenteras till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Echinoderma, Art Echinoderma calcicola (Knudsen) Bon - kalkfjällskivling Synonymer Lepiota calcicola Knudsen

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i förna på kalkhaltig mark i ädellövskog, park, vägkanter och strandsnår. Arten är väl eftersökt och trots sitt iögonfallande utseende är den bara känd från tre lokaler i landet, i Skåne och i Västergötland. Total population mycket liten. Svårt att bedöma ev. minskning. Antalet reproduktiva individer skattas till 240 (90-600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (8). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (3). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (3-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (4-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Kalkfjällskivlingen är en mycket iögonfallande, fjällig och kontrastfattig, hjortbrun till mörkt rosabrun svamp. Hatten är filtartat gråbrun 3–6 cm i diameter med 1–4 mm upprättstående fjäll, de kraftigaste fjällen mitt på hatten. Fjällen är krumma och betydligt längre än breda. Hos andra fjällskivlingar med fjäll är dessa pyramidformiga, dvs lika långa som breda och inte eller bara svagt krumma och kortare . Skivor gräddfärgade till blekt svavelgula. Foten är 3–6 cm hög och 4–10 mm tjock. Under fotens otydliga ring har foten utstående fjäll som på hatten. Dextrinoida ellipsoida sporer 4–5 x 2,5–3 µm (dextrinoida sporer färgas rödbruna av Melzerz reagens (jod), amyloida sporer blir blåfärgade). Kalkfjällskivling har en obehaglig doft liknande den hos syrlig fjällskivling, Lepota cristata. I samma miljö som kalkfjällskivlingen kan också mörk spärrfjällskivling, L. hystrix, uppträda. Den har liknande storlek och utseende men har lamellegg som är svart, foten utsöndrar upptill rödaktiga droppar och dessutom har en stark oangenäm doft av katturin eller fläderblom. Mest snarlik är annars den mer vanliga arten taggfjällskivling, Lepiota echinacea, som har ganska spetsiga och krumma hatt- och fotfjäll. Den är dock generellt mindre och dess fjäll är högst 1 mm höga. Taggfjällskivling uppges förekomma i såväl barrskog som på mulljord i lövskog.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kalkfjällskivling

Länsvis förekomst och status för kalkfjällskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kalkfjällskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är trots sitt iögonfallande utseende och att den eftersök mycket, bara känd från tre lokaler i landet, i Degeberga i Skåne och i Västergötland (2005). Det första fyndet i Sverige gjordes i Degeberga 2000. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 20, vilket motsvarar ungefär 60 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 600 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 100 km2. Kalkfjällskivlingen är uppenbart en mycket sällsynt svamp. De ädellövskogsmiljöer där den förekommer i Sverige har minskat starkt i areal under de senast 100 åren, men det är svårt att utifrån de få fynden bedöma hur artens förekomster har utvecklats under de senaste 50 åren. Arten är ursprungligen beskriven från Danmark, men har sin huvudutbredning i det kontinentala Europa och finns där noterad från flertalet länder. Den är även rapporterad från Japan. Kalkfjällskivling är rödlistad i Danmark (sårbar VU), Tyskland och Holland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Echinoderma  
  • Art
    Echinoderma calcicola(Knudsen) Bon - kalkfjällskivling
    Synonymer
    Lepiota calcicola Knudsen

Kalkfjällskivlingen är nedbrytare i förna på mullrik kalkhaltig mark med högt pH. De svenska fynden är gjorda i ädellövskog, park, vägkanter och strandsnår. På Herremöllan, en av de svenska lokalerna växer den i förnan strax ovan en åbrink med skog av bl a ask, bok, hassel och al. I Danmark är den funnen på kalkrik mark vid resterna av en nedbruten lövträdsstubbe. De två lokalerna i Degeberga hyser vardera ett känt stationärt och flerårigt mycel under gynnsamma år producerar flera fruktkroppar vardera. Varje genetiskt unik svampindivid (svampindivid eller genet) kan fragmenteras till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Kalkfjällskivlingen är otvetydigt en sällsynt art. Artens sällsynthet motiverar att alla kända lokaler av arten skyddas. Den ena av Degeberga-lokalerna finns delvis inom biotopskyddat område. Avverkning med efterföljande markberedning och gallring utan att beakta artens förekomster eller dålig naturvårdshänsyn i skogar med arten innebär med stor sannolikhet att arten försvinner.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Artens ekologi och förekomst i Sverige bör klargöras bättre. Den bör eftersökas på potentiella lokaler Samtliga lokaler måste skyddas. För att gynna arten måste skogsbruket i de ofta mycket skyddsvärda, näringsrika äldre skogarna på i södra Sverige bedrivas med stor aktsamhet.

Candusso M och Lanzoni G 1990. Lepioita s.l. Fungi Europaei 4: 1–743.

Heilman-Claussen J 1996. HøjskalletParasolhat (Lepiota calcicola) genfundet i Møns Klinteskov. In - Usedvanlige danske svampefund. Vesterholt J (red). Svampe 34: 32–34

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Echinoderma  
  • Art
    Echinoderma calcicola, (Knudsen) Bon - kalkfjällskivling
    Synonymer
    Lepiota calcicola Knudsen
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.