Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kalkkronmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Bucculatrix artemisiella
Kalkkronmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kalkkronmal är en liten kronmal som varierar en del i utseende. Typisk för arterna i släktet Bucculatrix är den yviga hårbeklädnaden på huvudet, därav namnet kronmal. Huvudet kan vara blekt grågult hos ljusa individer och mörkt rostbrunt hos mörka. Framvingens grundfärg är vitaktig, ibland med en beige ton. Hos vältecknade exemplar finns en mörkbrun längsgående strimma från vingroten nästan når bakre hörnet, där en isolerad rund fläck oftast hänger samman med strimman. I yttre vinghalvan finns ett mönster av mörka fjäll, där det mest iögonfallande är en liten ansamling av mörkbruna fjäll en bit innanför spetsen så att en liten fläck kan skönjas. Kalkkronmal kan lätt förväxlas med sandkronmal Bucculatrix ratisbonensis, som dock brukar ha en liten men skarpt avsatt prick innanför vingspetsen, inte suddig som hos kalkkronmal. Vingspann 4,5-7 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för kalkkronmal Observationer i  Sverige för kalkkronmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kalkkronmal har en mycket begränsad utbredning i Sverige. Den är bara känd från alvar- och sandområden på Öland och Gotland, där den lokalt kan vara ganska talrik. Som vanligt med fjärilsarter som befinner sig på nordgränsen av sitt utbredningsområde är också denna art mycket väderberoende. Vissa år tycks den vara borta, men kan året efter vara talrik sin lokal. Arten är funnen på flera platser i Danmark i provinserna östra Jylland, nordöstra Själland, Lolland-Falster-Mön och på Bornholm. Kalkkronmal tycks, liksom de flesta andra malar, ännu inte vara rödlisteklassad i Danmark. I Finland är arten bara funnen inom ett mindre område på sydkusten. Den har där bedömts vara starkt hotad (EN). Artens vidare utbredning omfattar mellersta och östra Europa, men kalkkronmal är numera mycket lokal då lämpliga habitat har minskat kraftigt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Kalkkronmal har en mycket begränsad utbredning i Sverige. Den är bara känd från alvar- och sandområden på Öland och Gotland, där den lokalt kan vara ganska talrik. Arten påträffas på kalkrik eller kalkpåverkad sandmark med fältmalört. Den finns fläckvis också på alvarmark, där värdväxten fältmalört (Artemisia campestris) växer i sprickor på ett tunt lager kalkmorän. Kalkkronmal föredrar områden med någon störning så att det finns småytor med mer eller mindre blottad sand eller grus. Igenväxning, exploatering (bebyggelse, vägdragning, etc.) och kraftigt överbete, eventuellt i kombination med gödsling, kan spoliera förekomster av kalkkronmal. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (6000-8750) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (80-1000) km². -2010. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Arten påträffas på kalkrik eller kalkpåverkad sandmark med fältmalört. Den finns fläckvis också på alvarmark, där fältmalört växer i sprickor på ett tunt lager kalkmorän. Kalkkronmal föredrar områden med någon störning så att det finns småytor med mer eller mindre blottad sand eller grus. Fjärilen flyger i två generationer, i juni och från mitten av juli till mitten av augusti. Larven lever först i en smal gångmina i ett blad av fältmalört Artemisia campestris, men äter möjligen utvändigt på blad i slutet av sin utveckling.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältmalört
· fältmalört
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Bucculatricidae (kronmalar), Släkte Bucculatrix, Art Bucculatrix artemisiella Herrich-Schäffer, 1855 - kalkkronmal Synonymer kalkögonlappmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Kalkkronmal har en mycket begränsad utbredning i Sverige. Den är bara känd från alvar- och sandområden på Öland och Gotland, där den lokalt kan vara ganska talrik. Arten påträffas på kalkrik eller kalkpåverkad sandmark med fältmalört. Den finns fläckvis också på alvarmark, där värdväxten fältmalört (Artemisia campestris) växer i sprickor på ett tunt lager kalkmorän. Kalkkronmal föredrar områden med någon störning så att det finns småytor med mer eller mindre blottad sand eller grus. Igenväxning, exploatering (bebyggelse, vägdragning, etc.) och kraftigt överbete, eventuellt i kombination med gödsling, kan spoliera förekomster av kalkkronmal. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (6000-8750) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (80-1000) km². -2010. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Kalkkronmal är en liten kronmal som varierar en del i utseende. Typisk för arterna i släktet Bucculatrix är den yviga hårbeklädnaden på huvudet, därav namnet kronmal. Huvudet kan vara blekt grågult hos ljusa individer och mörkt rostbrunt hos mörka. Framvingens grundfärg är vitaktig, ibland med en beige ton. Hos vältecknade exemplar finns en mörkbrun längsgående strimma från vingroten nästan når bakre hörnet, där en isolerad rund fläck oftast hänger samman med strimman. I yttre vinghalvan finns ett mönster av mörka fjäll, där det mest iögonfallande är en liten ansamling av mörkbruna fjäll en bit innanför spetsen så att en liten fläck kan skönjas. Kalkkronmal kan lätt förväxlas med sandkronmal Bucculatrix ratisbonensis, som dock brukar ha en liten men skarpt avsatt prick innanför vingspetsen, inte suddig som hos kalkkronmal. Vingspann 4,5-7 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kalkkronmal

Länsvis förekomst och status för kalkkronmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kalkkronmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kalkkronmal har en mycket begränsad utbredning i Sverige. Den är bara känd från alvar- och sandområden på Öland och Gotland, där den lokalt kan vara ganska talrik. Som vanligt med fjärilsarter som befinner sig på nordgränsen av sitt utbredningsområde är också denna art mycket väderberoende. Vissa år tycks den vara borta, men kan året efter vara talrik sin lokal. Arten är funnen på flera platser i Danmark i provinserna östra Jylland, nordöstra Själland, Lolland-Falster-Mön och på Bornholm. Kalkkronmal tycks, liksom de flesta andra malar, ännu inte vara rödlisteklassad i Danmark. I Finland är arten bara funnen inom ett mindre område på sydkusten. Den har där bedömts vara starkt hotad (EN). Artens vidare utbredning omfattar mellersta och östra Europa, men kalkkronmal är numera mycket lokal då lämpliga habitat har minskat kraftigt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix artemisiellaHerrich-Schäffer, 1855 - kalkkronmal
    Synonymer
    kalkögonlappmal

Arten påträffas på kalkrik eller kalkpåverkad sandmark med fältmalört. Den finns fläckvis också på alvarmark, där fältmalört växer i sprickor på ett tunt lager kalkmorän. Kalkkronmal föredrar områden med någon störning så att det finns småytor med mer eller mindre blottad sand eller grus. Fjärilen flyger i två generationer, i juni och från mitten av juli till mitten av augusti. Larven lever först i en smal gångmina i ett blad av fältmalört Artemisia campestris, men äter möjligen utvändigt på blad i slutet av sin utveckling.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältmalört - Artemisia campestris (Viktig)
Igenväxning, exploatering (bebyggelse, vägdragning, etc.) och kraftigt överbete, eventuellt i kombination med gödsling, kan spoliera förekomster av kalkkronmal. Likaså kan kvävenedfallet från luften på lång sikt försämra habitatet inom områden där marken inte lätt kan buffra nedfallet. På vissa platser tycks marklavar ta över och slå ut fältmalörten och det beror då på för svagt betestryck. På alvarmark kan lokaler med kalkkronmal påverkas negativt genom förbuskning av en, slån, hassel och nypon.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Några områden, där kalkkronmal finns, har numera avsatts som naturreservat fast av andra orsaker. Dock finns arten på flera andra platser som kan vara utsatta. Extensivt naturbete med sent påsläpp rekommenderas. Förekomster av fjärilen bör meddelas berörda länsstyrelser och också matas in på Artportalen. En inventering av arten vore önskvärd, och då kunde man samtidigt söka efter andra insektsarter med ungefär samma habitatkrav. Lokaler med synnerligen goda populationer av kalkkronmal bör skötas så att arten gynnas. Detta är också fördelaktigt för många insekter bundna till detta habitat.

Bengtsson, B. Å. & Johansson, R. 2011. Bucculatrix artemisiella kalkkronmal, s. 69-70. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Bronsmalar-rullvingemalar. Lepidoptera: Roeslerstammiidae-Lyonetiidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Internet (November 2011)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011. © ArtDatabanken

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix artemisiella, Herrich-Schäffer, 1855 - kalkkronmal
    Synonymer
    kalkögonlappmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011. © ArtDatabanken