Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kalkkronmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Bucculatrix artemisiella
Kalkkronmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska liten kronmal där framvingen oftast har tydliga längsfläckar och skuggteckningar. Den påträffas lokalt på alvar- och sandmarker med fältmalört.

Vingspann 4,5–7 mm. Arten är mycket variabel. Huvudet hos ljusa exemplar är blekt grågult, hos mörka dunkelt rostbrunt. Första antennsegmentet är vitaktigt till smutsbrunt och antennsträngen enfärgat brunaktig. Framvingen har vit grundfärg. Hos ljusa individer syns en mörk bakkantsfläck samt svaga brungrå teckningar i form av två diffusa längsstreck (ett i vingvecket och ett längs bakkanten), ett kort streck längs radialribban, en snedskugga vid framkanten där fransarna börjar och, hos vissa exemplar, en eller två mörkbruna punkter i spetsområdet. Hos mörka former är dessa teckningar kraftiga och dessutom åtföljda av flera mörka områden, så att det ljusa nästan har försvunnit. Hos de flesta individer kan man skönja ett mer eller mindre tydligt, vitaktigt, svagt böjt rotstreck ovanför vingvecket. Bakvingen är ljusare eller mörkare brungrå. Arten kan knappast särskiljas från sandkronmal Bucculatrix ratisbonensis på det yttre utseendet; hos B. ratisbonensis finns dock vanligen en liten svart prick ovanför ­vingens bakhörn, medan denna prick hos kalkkronmal B. artemisiella är otydlig och brun. Genitalierna uppvisar däremot tydliga skillnader.

Larven är smutsgrön med brunt huvud samt mörkare gröna rygg- och sidolinjer.

Genitalier: Genitalierna liknar dem hos de andra Bucculatrix-arterna som lever på malörter Artemisia spp. Hanens socii har formen av korta haröron men saknar den tydliga söm vid spetsen som utmärker B. ratisbonensis. Genitalklaffarna är ganska regelbundet avsmalnande utåt, svagt böjda och med delvis omvikta spetsar. Honans äggläggningspapiller liknar dem hos malörtskronmal B. absinthii genom att de har sidolister och rader av skleriter, som emellertid inte är kronformiga. På åttonde segmentet finns ett par U-formiga skleriter. Antrum är ungefär tre gånger så långt som brett, jämnbrett och svängt åt höger. Signum består av en rund samling nålar ordnade i ett fiskbensmönster.
Utbredning
Länsvis förekomst för kalkkronmal Observationer i  Sverige för kalkkronmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är kalkkronmal bara funnen på Öland och Gotland, där den lokalt förekommer allmänt vissa år. I Danmark har den påträffats på östra Jylland och nordöstra Själland, i provinsen Lolland-Falster-Mön samt på Bornholm. Den är också rapporterad från ett område utmed den finska sydkusten men saknas i Norge. I övrigt är arten bara känd från ett tiotal länder i centrala och östra Europa, österut till västra Ryssland.

I likhet med andra fjärilsarter som i Sverige befinner sig på nordgränsen av sitt utbredningsområde är arten mycket väderberoende. Vissa år tycks den vara borta, men kan året efter vara talrik på sina lokaler. Inom hela sitt utbredningsområde förekommer kalkkronmal numera mycket sparsamt då lämpliga habitat har minskat kraftigt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Kalkkronmal har en mycket begränsad utbredning i Sverige. Den är bara känd från alvar- och sandområden på Öland och Gotland, där den lokalt kan vara ganska talrik. Arten påträffas på kalkrik eller kalkpåverkad sandmark med fältmalört. Den finns fläckvis också på alvarmark, där värdväxten fältmalört (Artemisia campestris) växer i sprickor på ett tunt lager kalkmorän. Kalkkronmal föredrar områden med någon störning så att det finns småytor med mer eller mindre blottad sand eller grus. Igenväxning, exploatering (bebyggelse, vägdragning, etc.) och kraftigt överbete, eventuellt i kombination med gödsling, kan spoliera förekomster av kalkkronmal. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (6000-8750) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (80-1000) km². -2010. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Kalkkronmal påträffas på alvarmarker och näringsfattiga men kalkhaltiga sandmarker med fältmalört. Fjärilen flyger i juni och åter i en and­ra generation från mitten av juli till mitten av augusti. Förstadierna är ofullständigt kända. Larven lever på fältmalört Artemisia campestris; den är först minerande och sedan äter den utvändigt av värdväxten (på samma sätt som hos sandkronmal B. ratisbonensis). I den första generationen gör larven en brunaktig gångmina i bladskaftet och minerar därefter ut till bladspetsen. Förpuppningen sker i början av maj i en vitaktig kokong, som vanligen fästs vid en torr stängel av värdväxten eller någon annan växt i närheten.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältmalört
· fältmalört
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Bucculatricidae (kronmalar), Släkte Bucculatrix, Art Bucculatrix artemisiella Herrich-Schäffer, 1855 - kalkkronmal Synonymer kalkögonlappmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Kalkkronmal har en mycket begränsad utbredning i Sverige. Den är bara känd från alvar- och sandområden på Öland och Gotland, där den lokalt kan vara ganska talrik. Arten påträffas på kalkrik eller kalkpåverkad sandmark med fältmalört. Den finns fläckvis också på alvarmark, där värdväxten fältmalört (Artemisia campestris) växer i sprickor på ett tunt lager kalkmorän. Kalkkronmal föredrar områden med någon störning så att det finns småytor med mer eller mindre blottad sand eller grus. Igenväxning, exploatering (bebyggelse, vägdragning, etc.) och kraftigt överbete, eventuellt i kombination med gödsling, kan spoliera förekomster av kalkkronmal. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (6000-8750) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (80-1000) km². -2010. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
En ganska liten kronmal där framvingen oftast har tydliga längsfläckar och skuggteckningar. Den påträffas lokalt på alvar- och sandmarker med fältmalört.

Vingspann 4,5–7 mm. Arten är mycket variabel. Huvudet hos ljusa exemplar är blekt grågult, hos mörka dunkelt rostbrunt. Första antennsegmentet är vitaktigt till smutsbrunt och antennsträngen enfärgat brunaktig. Framvingen har vit grundfärg. Hos ljusa individer syns en mörk bakkantsfläck samt svaga brungrå teckningar i form av två diffusa längsstreck (ett i vingvecket och ett längs bakkanten), ett kort streck längs radialribban, en snedskugga vid framkanten där fransarna börjar och, hos vissa exemplar, en eller två mörkbruna punkter i spetsområdet. Hos mörka former är dessa teckningar kraftiga och dessutom åtföljda av flera mörka områden, så att det ljusa nästan har försvunnit. Hos de flesta individer kan man skönja ett mer eller mindre tydligt, vitaktigt, svagt böjt rotstreck ovanför vingvecket. Bakvingen är ljusare eller mörkare brungrå. Arten kan knappast särskiljas från sandkronmal Bucculatrix ratisbonensis på det yttre utseendet; hos B. ratisbonensis finns dock vanligen en liten svart prick ovanför ­vingens bakhörn, medan denna prick hos kalkkronmal B. artemisiella är otydlig och brun. Genitalierna uppvisar däremot tydliga skillnader.

Larven är smutsgrön med brunt huvud samt mörkare gröna rygg- och sidolinjer.

Genitalier: Genitalierna liknar dem hos de andra Bucculatrix-arterna som lever på malörter Artemisia spp. Hanens socii har formen av korta haröron men saknar den tydliga söm vid spetsen som utmärker B. ratisbonensis. Genitalklaffarna är ganska regelbundet avsmalnande utåt, svagt böjda och med delvis omvikta spetsar. Honans äggläggningspapiller liknar dem hos malörtskronmal B. absinthii genom att de har sidolister och rader av skleriter, som emellertid inte är kronformiga. På åttonde segmentet finns ett par U-formiga skleriter. Antrum är ungefär tre gånger så långt som brett, jämnbrett och svängt åt höger. Signum består av en rund samling nålar ordnade i ett fiskbensmönster.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kalkkronmal

Länsvis förekomst och status för kalkkronmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kalkkronmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är kalkkronmal bara funnen på Öland och Gotland, där den lokalt förekommer allmänt vissa år. I Danmark har den påträffats på östra Jylland och nordöstra Själland, i provinsen Lolland-Falster-Mön samt på Bornholm. Den är också rapporterad från ett område utmed den finska sydkusten men saknas i Norge. I övrigt är arten bara känd från ett tiotal länder i centrala och östra Europa, österut till västra Ryssland.

I likhet med andra fjärilsarter som i Sverige befinner sig på nordgränsen av sitt utbredningsområde är arten mycket väderberoende. Vissa år tycks den vara borta, men kan året efter vara talrik på sina lokaler. Inom hela sitt utbredningsområde förekommer kalkkronmal numera mycket sparsamt då lämpliga habitat har minskat kraftigt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix artemisiellaHerrich-Schäffer, 1855 - kalkkronmal
    Synonymer
    kalkögonlappmal

Kalkkronmal påträffas på alvarmarker och näringsfattiga men kalkhaltiga sandmarker med fältmalört. Fjärilen flyger i juni och åter i en and­ra generation från mitten av juli till mitten av augusti. Förstadierna är ofullständigt kända. Larven lever på fältmalört Artemisia campestris; den är först minerande och sedan äter den utvändigt av värdväxten (på samma sätt som hos sandkronmal B. ratisbonensis). I den första generationen gör larven en brunaktig gångmina i bladskaftet och minerar därefter ut till bladspetsen. Förpuppningen sker i början av maj i en vitaktig kokong, som vanligen fästs vid en torr stängel av värdväxten eller någon annan växt i närheten.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältmalört - Artemisia campestris (Viktig)
Igenväxning, exploatering (bebyggelse, vägdragning, etc.) och kraftigt överbete, eventuellt i kombination med gödsling, kan spoliera förekomster av kalkkronmal. Likaså kan kvävenedfallet från luften på lång sikt försämra habitatet inom områden där marken inte lätt kan buffra nedfallet. På vissa platser tycks marklavar ta över och slå ut fältmalörten och det beror då på för svagt betestryck. På alvarmark kan lokaler med kalkkronmal påverkas negativt genom förbuskning av en, slån, hassel och nypon.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Några områden, där kalkkronmal finns, har numera avsatts som naturreservat fast av andra orsaker. Dock finns arten på flera andra platser som kan vara utsatta. Extensivt naturbete med sent påsläpp rekommenderas. Förekomster av fjärilen bör meddelas berörda länsstyrelser och också matas in på Artportalen. En inventering av arten vore önskvärd, och då kunde man samtidigt söka efter andra insektsarter med ungefär samma habitatkrav. Lokaler med synnerligen goda populationer av kalkkronmal bör skötas så att arten gynnas. Detta är också fördelaktigt för många insekter bundna till detta habitat.
Namngivning: Bucculatrix artemisiella Herrich-Schäffer, 1855. Syst. Bearb. Schmett. Eur. 5: 340, f. 858. Synonym: Bucculatrix artemisiae auct., nec Herrich-Schäffer, 1855. Svensk synonym: kalkögonlappmal.

Etymologi: artemisiellus = den lilla på fältmalört; växtsläktet Artemisia; syftar på värdväxt; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Buckulátrix artemisiélla]

Bengtsson, B. Å. & Johansson, R. 2011. Bucculatrix artemisiella kalkkronmal, s. 69–70. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Bronsmalar–rullvingemalar. Lepidoptera: Roeslerstammiidae–Lyonetiidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix artemisiella, Herrich-Schäffer, 1855 - kalkkronmal
    Synonymer
    kalkögonlappmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011.