Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kalknarv

Organismgrupp Kärlväxter Arenaria gothica
Kalknarv Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kalknarv är en höst- eller vårgroende ört. Höstgrodda individer kan blomma samma höst och ibland övervintra och blomma även nästa vår. Sådana individer blir kraftiga med stor fröproduktion. Vårgrodda individer blir svagare och blommar på försommaren. Stjälkarna är rikt greniga nedtill, delvis nedliggande, 5–10 cm höga. De är finhåriga och avslutas med en blomställning. Bladen är talrika, motsatta, ca 5x 2 mm, elliptiska, spetsiga, i kanten håriga från basen till ungefär mitten, mittnerven är tydlig. Blommor som mest 7 i varje blomställning. Foderbladen har 3 nerver och en hinnkant, cirka 4 x 1,6 mm. Kronblad är elliptiska, vita, i toppen hela, utbredda, något längre än foderbladen. Kapseln är äggrund till nästan klotrund med talrika svarta frön. Självpollination är troligen vanlig.
Utbredning
Länsvis förekomst för kalknarv Observationer i  Sverige för kalknarv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kalknarv har en märklig tvådelad utbredning med flera förekomster på Gotland samt en begränsad förekomst på Kinnekulle (10-tal lokaler) i Västergötland. På Gotland finns talrika lokaler på norra och sydligaste delen samt på Östergarnshalvön och på alvaren öster om Visby. I övrigt är den mycket sällsynt. Populationerna är sällan individrika, men antalet individer växlar mellan åren. I inskränkt bemärkelse, Arenaria gothica var. gothica, måste kalknarv betraktas som en svensk endem, se vidare under övrigt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer på Gotland samt i Västergötland. Kalknarv växer på alvarmarker, i kalkstensbrott och på kalkstenshällar med tunt kalkgrus. Den växer också på stigar och i körspåren på mindre vägar, där nötningen minskar konkurrensen från andra arter. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25344 km² och förekomstarean (AOO) till 190 (150-312) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Kalknarv växer på alvarmarker, i kalkstensbrott och på kalkstenshällar med tunt kalkgrus. Den växer också på stigar och i körspåren på mindre vägar, där nötningen minskar konkurrensen från andra arter. På Fårö finns arten på strandvallar och klapperstensfält.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Caryophyllaceae (nejlikväxter), Släkte Arenaria (narvar), Art Arenaria gothica Fr. - kalknarv Synonymer Gotlandsnarv

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer på Gotland samt i Västergötland. Kalknarv växer på alvarmarker, i kalkstensbrott och på kalkstenshällar med tunt kalkgrus. Den växer också på stigar och i körspåren på mindre vägar, där nötningen minskar konkurrensen från andra arter. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25344 km² och förekomstarean (AOO) till 190 (150-312) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Konventioner Typisk art i 6280 Alvar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Kalknarv är en höst- eller vårgroende ört. Höstgrodda individer kan blomma samma höst och ibland övervintra och blomma även nästa vår. Sådana individer blir kraftiga med stor fröproduktion. Vårgrodda individer blir svagare och blommar på försommaren. Stjälkarna är rikt greniga nedtill, delvis nedliggande, 5–10 cm höga. De är finhåriga och avslutas med en blomställning. Bladen är talrika, motsatta, ca 5x 2 mm, elliptiska, spetsiga, i kanten håriga från basen till ungefär mitten, mittnerven är tydlig. Blommor som mest 7 i varje blomställning. Foderbladen har 3 nerver och en hinnkant, cirka 4 x 1,6 mm. Kronblad är elliptiska, vita, i toppen hela, utbredda, något längre än foderbladen. Kapseln är äggrund till nästan klotrund med talrika svarta frön. Självpollination är troligen vanlig.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kalknarv

Länsvis förekomst och status för kalknarv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kalknarv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kalknarv har en märklig tvådelad utbredning med flera förekomster på Gotland samt en begränsad förekomst på Kinnekulle (10-tal lokaler) i Västergötland. På Gotland finns talrika lokaler på norra och sydligaste delen samt på Östergarnshalvön och på alvaren öster om Visby. I övrigt är den mycket sällsynt. Populationerna är sällan individrika, men antalet individer växlar mellan åren. I inskränkt bemärkelse, Arenaria gothica var. gothica, måste kalknarv betraktas som en svensk endem, se vidare under övrigt.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Arenaria - narvar 
  • Art
    Arenaria gothicaFr. - kalknarv
    Synonymer
    Gotlandsnarv

Kalknarv växer på alvarmarker, i kalkstensbrott och på kalkstenshällar med tunt kalkgrus. Den växer också på stigar och i körspåren på mindre vägar, där nötningen minskar konkurrensen från andra arter. På Fårö finns arten på strandvallar och klapperstensfält.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Igenväxning av kalkhällmarkerna på grund av minskat bete utgör ett hot. Trampet vid betesgången gav vegetationsfria småytor där kalknarven kunde etablera sig. På Gotland utgörs hoten av kalkbrytning på växtplatserna men även av långsam igenväxning av lokalerna.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Reservatet Österplana hed och vall på Kinnekulle betas. En omfattande restaurering av betesmarker på Kinnekulle har gjorts inom ett Life-projekt. På Gotland behövs på sikt extensivt bete på de utmarker kalknarven finns. Genom att kalknarven är en svensk endem är vårt ansvar för dess överlevnad stort. Arten bör övervakas av floraväktare.
Utländska namn – DK: Gotlandsk Sandarve, NO: gotlandsarve. Kalknarv tillhör en taxonomiskt kritisk grupp arter och dess status gentemot besläktade taxa utanför Norden har varit föremål för diskussion. Här redovisas det ställningstagande som gjorts i Flora Nordica 2.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Jonsell, B. 2001. Släktet Arenaria. Flora Nordica 2: 99–104.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 2002. Rev Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Arenaria - narvar 
  • Art
    Arenaria gothica, Fr. - kalknarv
    Synonymer
    Gotlandsnarv
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 2002. Rev Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.