Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kalkvaxskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Hygrocybe calciphila
Kalkvaxskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kalkvaxskivling är en av de små gulröda vaxskivlingarna på öppna marker. Hatten är som utväxt högst 2,5 cm bred, plattad eller svagt nedtryckt i mitten, torr och fint småfjällig åtminstone i mitten, mot kanten ofta något genomskinligt strimmig. Färgen är scharlakans- eller orangeröd men kanten kan vara mera gul. Lamellerna är brett vidväxta eller sällan något nedlöpande, gula eller orangegula. Foten är cylindrisk eller något tillplattad, ofta avsmalnande neråt och orange eller guldgul, torr och matt. Sporerna är brett ellipsoida, vilket är det säkraste sättet att skilja den från den snarlika och vanligare mönjevaxskivlingen (Hygrocybe miniata). Denna har mer eller mindre päronformade sporer.
Utbredning
Länsvis förekomst för kalkvaxskivling Observationer i  Sverige för kalkvaxskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer sällsynt på kalkrika naturbetesmarker. Hittills är den bara känd från Skåne, Öland, Bohuslän och Södermanland, men sannolikt är den mer spridd än så. Eftersom arten är sent beskriven och tillhör en grupp med flera snarlika arter är utbredning och frekvens ännu ofullständigt känd. Alla observationer av ”mönjevaxingar” inom kalkområden bör granskas kritiskt, då de kan vara Hygrocybe calciphila. Arten är först beskriven från Nederländerna, där den är rödlistad och senare funnen även i Danmark (rödlistad), England, Tyskland, Österrike och Schweiz. Den har också rapporterats från Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Levnadsätt okänt. Växer i torräng på sandig, kalkrik mark både i låglandet och sällsynt i Dryas-hedar i alpin miljö. Måste mikroskoperas och förbisedd p.g.a. förväxling med H. miniata men växer enbart i kalkrika marker.Arten försvinner vid gödsling och missgynnas av atmosfäriskt kvävenedfall.Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd med åtföljande vegetationsförändringar samt ändrad djurhållning med tyngre köttdjur och stödutfordring som leder till förhöjda näringsnivåer i marken. Samtidigt är ökad djurhållning tack vare miljöstöd generellt gynnsamt för många ängssvampar. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (1000-20000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (20-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (100-800) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C1+2a(i)).
Ekologi
Svampen lever som förnanedbrytare i torr, betad eller på annat sätt hävdad naturlig gräsmark på kalkgrund. På Öland hittar man den oftast på stenbundna, kalkrika torrbackar med ganska hög täckning av buskskikt av en, hassel etc. och de bohuslänska lokalerna utgörs av skalgrusbankar. I Skåne är arten funnen i gles lövskog på kalkrik mark. I Mellaneuropa uppges den också kunna växa på vägkanter i gles lövskog, men alltid bara på kalkrik mark.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Okänt
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Hygrophoraceae, Släkte Hygrocybe (hagvaxingar), Art Hygrocybe calciphila Arnolds - kalkvaxskivling Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Levnadsätt okänt. Växer i torräng på sandig, kalkrik mark både i låglandet och sällsynt i Dryas-hedar i alpin miljö. Måste mikroskoperas och förbisedd p.g.a. förväxling med H. miniata men växer enbart i kalkrika marker.Arten försvinner vid gödsling och missgynnas av atmosfäriskt kvävenedfall.Total population i landet bedöms ha minskat kraftigt och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd med åtföljande vegetationsförändringar samt ändrad djurhållning med tyngre köttdjur och stödutfordring som leder till förhöjda näringsnivåer i marken. Samtidigt är ökad djurhållning tack vare miljöstöd generellt gynnsamt för många ängssvampar. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (1000-20000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (20-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (100-800) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C1+2a(i)).
Kalkvaxskivling är en av de små gulröda vaxskivlingarna på öppna marker. Hatten är som utväxt högst 2,5 cm bred, plattad eller svagt nedtryckt i mitten, torr och fint småfjällig åtminstone i mitten, mot kanten ofta något genomskinligt strimmig. Färgen är scharlakans- eller orangeröd men kanten kan vara mera gul. Lamellerna är brett vidväxta eller sällan något nedlöpande, gula eller orangegula. Foten är cylindrisk eller något tillplattad, ofta avsmalnande neråt och orange eller guldgul, torr och matt. Sporerna är brett ellipsoida, vilket är det säkraste sättet att skilja den från den snarlika och vanligare mönjevaxskivlingen (Hygrocybe miniata). Denna har mer eller mindre päronformade sporer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kalkvaxskivling

Länsvis förekomst och status för kalkvaxskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kalkvaxskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer sällsynt på kalkrika naturbetesmarker. Hittills är den bara känd från Skåne, Öland, Bohuslän och Södermanland, men sannolikt är den mer spridd än så. Eftersom arten är sent beskriven och tillhör en grupp med flera snarlika arter är utbredning och frekvens ännu ofullständigt känd. Alla observationer av ”mönjevaxingar” inom kalkområden bör granskas kritiskt, då de kan vara Hygrocybe calciphila. Arten är först beskriven från Nederländerna, där den är rödlistad och senare funnen även i Danmark (rödlistad), England, Tyskland, Österrike och Schweiz. Den har också rapporterats från Nordamerika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Hygrophoraceae  
  • Underfamilj
    Hygrocyboideae  
  • Tribus
    Hygrocybeae  
  • Släkte
    Hygrocybe - hagvaxingar 
  • Art
    Hygrocybe calciphilaArnolds - kalkvaxskivling

Svampen lever som förnanedbrytare i torr, betad eller på annat sätt hävdad naturlig gräsmark på kalkgrund. På Öland hittar man den oftast på stenbundna, kalkrika torrbackar med ganska hög täckning av buskskikt av en, hassel etc. och de bohuslänska lokalerna utgörs av skalgrusbankar. I Skåne är arten funnen i gles lövskog på kalkrik mark. I Mellaneuropa uppges den också kunna växa på vägkanter i gles lövskog, men alltid bara på kalkrik mark.

Ekologisk grupp: Okänt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Det främsta hotet mot arten är att hävden upphör, så att en lågvuxen grässvål ersätts med högvuxet gräs, sly och senare skog. Gödsling av dessa marker innebär ett allvarligt hot, eftersom kalkvaxskivlingen har utvecklats i och är anpassad till marker med låg näringsstatus. Gödsling resulterar i en ändrad markkemi och förändrade konkurrensförhållanden mellan olika marklevande svampars mycel, vilket troligen starkt missgynnar kalkvaxskivlingen.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Arten bör eftersökas ytterligare på lämpliga marker. Kända växtplatser, där det också brukar finnas en rad andra sällsynta och skyddsvärda svampar, bör hävdas för att förhindra igenväxning. Gödsling undviks på marker där arten förekommer.

Boertmann, D. 1996. The genus Hygrocybe. Fungi of Northern Europe, vol. 1.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson & Tommy Knutsson 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Hygrophoraceae  
  • Underfamilj
    Hygrocyboideae  
  • Tribus
    Hygrocybeae  
  • Släkte
    Hygrocybe - hagvaxingar 
  • Art
    Hygrocybe calciphila, Arnolds - kalkvaxskivling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson & Tommy Knutsson 2001.