Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kamouflageräka

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Hippolyte varians
Kamouflageräka Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En vanlig art i algbältet och bland mjukkoraller som ”död mans hand” Alcyonium digitatum. Lång panntagg med endast en tand ovanför ögat. Färg och mönster varierar stort och är anpassat till att smälta in i bakgrunden. Hittills enda arten av släktet Hippolyte som påträffas i svenska vatten. Liknar H. inermis, som skulle kunna dyka upp i Sverige, men har till skillnad från denna art tänder längst ut på panntaggens översida och saknar en munkanttagg på ryggskölden.

Totallängd: upp till 30 mm, vanligen kortare. Panntaggen är rak eller svagt uppåtböjd, och det finns en tand vid basen av överkanten, just ovanför ögat. Panntaggen varierar i längd och djup, den har ofta kluven spets och 2-3 tänder på den främre delen av undersidan. Panntaggen når ungefär lika långt som antennplattan och är nästan lika lång som ryggskölden. Ryggskölden har ögon-, antenn- och sidotagg, men ingen munkantstagg. Bakkroppen är försedd med en kraftig puckel på tredje segmentet. Första antennen har två antennspröt. Antennskaftsfliken (styloceriten) är spetsig och når ut till drygt halva antennskaftet. Käkarna saknar palp. Tredje paret käkfötter når ut till drygt halva antennplattan.

De båda första paren gångben är försedda med klosax, första paret är mycket kortare och kraftigare än andra paret. Carpus på andra benparet är uppdelad i tre segment, där det översta segmentet är lika långt som de två nedre tillsammans. Övriga tre benpar är normala gångben. Stjärtplattan har två par sidotaggar och tre par ändtaggar.

Man kan påträffa individer som har små knippen av fjäderlika korta hår på utsidan av skalet. Denna så kallade fascigera-form, som är vanligast, kan ses under den kalla årstiden och är vanlig bland honor med yttre rom under bakkroppen.

Färgteckning. Kamouflageräka är mycket variabel, från helt brun, grön, till fläckigt rödbrun och genomskinlig med röda prickar.
Utbredning
Länsvis förekomst för kamouflageräka Observationer i  Sverige för kamouflageräka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kamouflageräka förekommer längs hela svenska västkusten ner till Öresund (ovanligare söder om Halland), samt upp till Vestlandet i Norge och runt Färöarna, men den har inte påträffats vid Svalbard eller Island. Utbredningen söderut inkluderar Brittiska öarna samt hela europeiska atlantkusten, och arten finns även längs Medelhavets norra kust österut till Turkiet (ej rapporterad från den afrikanska kusten av Medelhavet).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Hippolyte varians lever i algbältet, med huvudsaklig djuputbredning på mellan 3 och 20 meter. Den förekommer oftast på grenade brunalger av typ Halidrys siliquosa, men djupare ner även på rödalger. Under algzonen kan den påträffas bland nerdrivna alger eller på Död mans hand, Alcyonium digitatum. I vårt närområde finns arten längs norska kusten upp till Västlandet. I svenska vatten är den rapporterad från västkusten ned till Öresund. Den tycks dock vara ovanligare söder om Halland. I Svenska artprojektets marina inventering framförallt påträffad på utsjöbankarna i Kattegatt. Arten har tidigare varit en av de vanligaste räkorna i västkustens algbälten, men har under senare år gått tillbaka kraftigt. Orsaken till detta är sannolikt den omfattande övergödningen, som lett till ökad produktion av fintrådiga alger vilka skuggar och kväver de fleråriga algerna. Arten återfinns i dag huvudsakligen i algbälten längre ut, t.ex. på utsjöbankar, där övergödningen inte är lika omfattande som närmare kusten. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (1000-7000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Ekologi
Kamouflageräka påträffas i algbältet (på 3-20 meters djup) och föredrar grenade brunalger av typ Halidrys siliquosa, men på större djup finns den på rödalger. Nedanför algzonen påträffas den bland nerdrivna alger eller på koralldjuret ”död mans hand” Alcyonium digitatum. Den har också påträffas på hårstjärnan Antedon bifida. Arten kan vara parasiterad av en gråsugga av bopyridiumtyp, Bopyrina ocellata.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· Alcyonium digitatum
· Alcyonium digitatum
·
·
· ektång
· ektång
· rödalger
· rödalger
· spretig fjäderstjärna
· spretig fjäderstjärna
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Hippolytidae (hippolytider), Släkte Hippolyte, Art Hippolyte varians Leach, 1814 - kamouflageräka Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Hippolyte varians lever i algbältet, med huvudsaklig djuputbredning på mellan 3 och 20 meter. Den förekommer oftast på grenade brunalger av typ Halidrys siliquosa, men djupare ner även på rödalger. Under algzonen kan den påträffas bland nerdrivna alger eller på Död mans hand, Alcyonium digitatum. I vårt närområde finns arten längs norska kusten upp till Västlandet. I svenska vatten är den rapporterad från västkusten ned till Öresund. Den tycks dock vara ovanligare söder om Halland. I Svenska artprojektets marina inventering framförallt påträffad på utsjöbankarna i Kattegatt. Arten har tidigare varit en av de vanligaste räkorna i västkustens algbälten, men har under senare år gått tillbaka kraftigt. Orsaken till detta är sannolikt den omfattande övergödningen, som lett till ökad produktion av fintrådiga alger vilka skuggar och kväver de fleråriga algerna. Arten återfinns i dag huvudsakligen i algbälten längre ut, t.ex. på utsjöbankar, där övergödningen inte är lika omfattande som närmare kusten. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (1000-7000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
En vanlig art i algbältet och bland mjukkoraller som ”död mans hand” Alcyonium digitatum. Lång panntagg med endast en tand ovanför ögat. Färg och mönster varierar stort och är anpassat till att smälta in i bakgrunden. Hittills enda arten av släktet Hippolyte som påträffas i svenska vatten. Liknar H. inermis, som skulle kunna dyka upp i Sverige, men har till skillnad från denna art tänder längst ut på panntaggens översida och saknar en munkanttagg på ryggskölden.

Totallängd: upp till 30 mm, vanligen kortare. Panntaggen är rak eller svagt uppåtböjd, och det finns en tand vid basen av överkanten, just ovanför ögat. Panntaggen varierar i längd och djup, den har ofta kluven spets och 2-3 tänder på den främre delen av undersidan. Panntaggen når ungefär lika långt som antennplattan och är nästan lika lång som ryggskölden. Ryggskölden har ögon-, antenn- och sidotagg, men ingen munkantstagg. Bakkroppen är försedd med en kraftig puckel på tredje segmentet. Första antennen har två antennspröt. Antennskaftsfliken (styloceriten) är spetsig och når ut till drygt halva antennskaftet. Käkarna saknar palp. Tredje paret käkfötter når ut till drygt halva antennplattan.

De båda första paren gångben är försedda med klosax, första paret är mycket kortare och kraftigare än andra paret. Carpus på andra benparet är uppdelad i tre segment, där det översta segmentet är lika långt som de två nedre tillsammans. Övriga tre benpar är normala gångben. Stjärtplattan har två par sidotaggar och tre par ändtaggar.

Man kan påträffa individer som har små knippen av fjäderlika korta hår på utsidan av skalet. Denna så kallade fascigera-form, som är vanligast, kan ses under den kalla årstiden och är vanlig bland honor med yttre rom under bakkroppen.

Färgteckning. Kamouflageräka är mycket variabel, från helt brun, grön, till fläckigt rödbrun och genomskinlig med röda prickar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kamouflageräka

Länsvis förekomst och status för kamouflageräka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kamouflageräka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kamouflageräka förekommer längs hela svenska västkusten ner till Öresund (ovanligare söder om Halland), samt upp till Vestlandet i Norge och runt Färöarna, men den har inte påträffats vid Svalbard eller Island. Utbredningen söderut inkluderar Brittiska öarna samt hela europeiska atlantkusten, och arten finns även längs Medelhavets norra kust österut till Turkiet (ej rapporterad från den afrikanska kusten av Medelhavet).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Caridea - egentliga räkor 
  • Överfamilj
    Alpheoidea  
  • Familj
    Hippolytidae - hippolytider 
  • Släkte
    Hippolyte  
  • Art
    Hippolyte variansLeach, 1814 - kamouflageräka

Kamouflageräka påträffas i algbältet (på 3-20 meters djup) och föredrar grenade brunalger av typ Halidrys siliquosa, men på större djup finns den på rödalger. Nedanför algzonen påträffas den bland nerdrivna alger eller på koralldjuret ”död mans hand” Alcyonium digitatum. Den har också påträffas på hårstjärnan Antedon bifida. Arten kan vara parasiterad av en gråsugga av bopyridiumtyp, Bopyrina ocellata.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· Alcyonium digitatum (Har betydelse)
· (Viktig)
· ektång - Halidrys siliquosa (Viktig)
· rödalger - Rhodophyta (Har betydelse)
· spretig fjäderstjärna - Antedon bifida (Har betydelse)
Vatten (Viktig)
Levande djur (Har betydelse)
Arten har gått tillbaka i sitt huvudsakliga habitat algbältet. En trolig orsak till detta är övergödningen, som lett till ökad produktion av fintrådiga alger vilka skuggar och kväver de fleråriga algerna.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras.
Namngivning: Hippolyte varians Leach, 1814. Crustaceology. Brewster's Edinburgh Encyclopedia, E. Routledge, London. Vol 7: 2, sid. 385-437. Synonymer: Alpheus elongatus Risso, 1826; Hippolyte smaragdina Krøyer, 1841; Hippolyte grayana Thompson, 1853; Hippolyte fascigera Gosse, 1853; Virbius varians Heller, 1863; Caradina varians Bate, 1866; Virbius productus Henserson, 1887; Hippolyte holthuisi Zariquiey Alvarez, 1953.
Etymologi: varians (lat.) =föränderlig, variabel. Syftar på de många olika färgvarianter som kan förekomma.

Enckell, P. H. 1980. Kräftdjur. Signum i Lund, (8) 685 Hayward, P. J & Ryland, J. S. 1995. Handbook of the Marine Fauna of North-West Europe. Oxford University Press. BILD (Fig. 8.44).

Smaldon, G. 1994. Coastal Shrimps and Prawns Keys and Notes for Identification of the Species edition 2.

Edited by G Smaldon, LB Holthius and CHJM Fransen Synopsis of the British Fauna. Vol. 15.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Matz Berggren 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Caridea - egentliga räkor 
  • Överfamilj
    Alpheoidea  
  • Familj
    Hippolytidae - hippolytider 
  • Släkte
    Hippolyte  
  • Art
    Hippolyte varians, Leach, 1814 - kamouflageräka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Matz Berggren 2006 (naturvårdsinformation).