Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  karelsk maskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum isthmicola
Karelsk maskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Karelsk maskros hör till gruppen sandmaskrosor, Taraxacum sect. Erythrosperma. Den blir 15-25 cm hög. Bladen är lansettlika, de yttre utbredda, de inre upprätta, grågröna, med svagt purpurfärgade, i regel ovingade skaft. Sidoflikarna är triangulära, helbräddade eller på grövre exemplar med tänder på både över- och underkanten. Underkanten är oftast konvex, vilket är ett bra kännetecken. De yttre holkfjällen är rätt små, ca 7 x 2 mm, med svag hinnkant och oftast bara liten knöl på undersidan nära spetsen. Korgen är ca 3 cm bred, ganska tätblommig med grönaktiga märken utan pollen. Frukten är blekt rödbrun, ca 4 mm lång, inkl. det smala utskottet. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för karelsk maskros Observationer i  Sverige för karelsk maskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Karelsk maskros förekommer här och var i Finland, i Baltikum och i Ryssland och har en tydlig östlig utbredning. I Sverige är den överallt sällsynt, något vanligare på Öland och är i nutiden funnen på ett 10-tal lokaler. Förutom på Öland är arten på fastlandet i nutid bara funnen i Småland på två närliggande fyndplatser samt i Sörmland. Den var tidigare funnen på åtskilliga lokaler från Skåne till Dalarna utom i de västligaste landskapen och har troligen gått starkt tillbaka.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
Karelsk maskros är en sandmaskros som är känd från 100-talet lokaler före 1950. Arten växer på torrängar, kalkhedar, sandmarker och i vägkanter, helst på störd mark. Vid revisionen inför rödlistan 2010 var den känd genom 5 nutida fynd, men genom en intensivare inventeringsverksamhet är den nu funnen på 16 lokaler, inklusive en återupptäckt i Sörmland. Arten bedöms trots detta vara minskande på grund av igenväxning av torra betesmarker. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (40-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (16-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 33700 (30000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (50-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Växer på torrängar, kalkhedar, sandmarker eller på annan torr, störd mark, t.ex. i vägrenar. Även om arten har sina flesta förekomster på Öland finns ingenting som tyder på att den är kalkgynnad. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum isthmicola H. Lindb. - karelsk maskros Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)

Dokumentation Karelsk maskros är en sandmaskros som är känd från 100-talet lokaler före 1950. Arten växer på torrängar, kalkhedar, sandmarker och i vägkanter, helst på störd mark. Vid revisionen inför rödlistan 2010 var den känd genom 5 nutida fynd, men genom en intensivare inventeringsverksamhet är den nu funnen på 16 lokaler, inklusive en återupptäckt i Sörmland. Arten bedöms trots detta vara minskande på grund av igenväxning av torra betesmarker. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (40-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (16-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 33700 (30000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (50-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Karelsk maskros hör till gruppen sandmaskrosor, Taraxacum sect. Erythrosperma. Den blir 15-25 cm hög. Bladen är lansettlika, de yttre utbredda, de inre upprätta, grågröna, med svagt purpurfärgade, i regel ovingade skaft. Sidoflikarna är triangulära, helbräddade eller på grövre exemplar med tänder på både över- och underkanten. Underkanten är oftast konvex, vilket är ett bra kännetecken. De yttre holkfjällen är rätt små, ca 7 x 2 mm, med svag hinnkant och oftast bara liten knöl på undersidan nära spetsen. Korgen är ca 3 cm bred, ganska tätblommig med grönaktiga märken utan pollen. Frukten är blekt rödbrun, ca 4 mm lång, inkl. det smala utskottet. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för karelsk maskros

Länsvis förekomst och status för karelsk maskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för karelsk maskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Karelsk maskros förekommer här och var i Finland, i Baltikum och i Ryssland och har en tydlig östlig utbredning. I Sverige är den överallt sällsynt, något vanligare på Öland och är i nutiden funnen på ett 10-tal lokaler. Förutom på Öland är arten på fastlandet i nutid bara funnen i Småland på två närliggande fyndplatser samt i Sörmland. Den var tidigare funnen på åtskilliga lokaler från Skåne till Dalarna utom i de västligaste landskapen och har troligen gått starkt tillbaka.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum isthmicolaH. Lindb. - karelsk maskros

Växer på torrängar, kalkhedar, sandmarker eller på annan torr, störd mark, t.ex. i vägrenar. Även om arten har sina flesta förekomster på Öland finns ingenting som tyder på att den är kalkgynnad. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Växten hotas främst av att de torra betesmarkernas vegetation sluter sig, att de i extrema fall blir skogbevuxna eller intas av buskmarker med en, slån eller nyponbuskar. Minskat slitage i markens ytskikt, t.ex. genom att betesdriften och trampet upphör i betesmarker, kan inverka negativt på föryngringen.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Äldre lokaler bör återinventeras för att fastställa aktuell status. Några individrika lokaler av arten bör identifieras och växtplatserna skötas med hänsyn till växtens ekologiska krav, t.ex. genom att förhindra igenväxning av buskar och gräs. Arten bör hållas under uppsikt och ingå i floraväktarprogram.

Greuter, W. & Raab-Straube, E. von (eds) 2007: Euro+Med Notulae, 3.

Willdenowia 37: 139-189

Hjelt, H. 1924-26: Conspectus Florae Fennicae, vol VII. Acta Soc. Fauna Flora Fennica

54(1): 1-397.

Lindberg, H. 1908: Taraxacum-former från södra och mellersta Finland. Acta Soc. Pro Fauna

et Flora Fennica 29 (9): 42.

Marklund, G. 1940: Die Taraxacum-Flora Nylands. Acta Bot. Fennica 26: 1-187.

Perttula, U. 1944: Syvärin Juksovan seudun kasvillisuudesta. Ann. Bot. Soc. Zool. Bot. Fenn.

Vanamo 23(3): 1-35.

Railonsaala, A. 1954: Havaintoja Valkesaaren Maninlan sekä siihen liittyvien Alakylän ja

Haapalan kasvistosta Pohjois-Inkerissä. Arch. Soc. Zool. Bot. Fenn. Vanamo 9(1): 58-61.

Rydberg, H. 2002: Sandmaskrosor i östra Svealand. Daphne 13(1): 2-14. BILD

Sennikov, A. N. 2007: The genus Taraxacum (Asteraceae) in the Russian part of East

Fennoscandia: distribution, new records and comparison of taxonomic concepts.

Memoranda Soc. Fauna Flora Fennica 83: 59-81.

Wendt, G. 2008: Sandmaskrosor på Öland. Krutbrännaren 1(17).

Øllgaard, H. 2006: Om slaegtet maelkebøtte (Taraxacum) i Danmark, med tonvikt på

indigena arter. Internetsida: [http://www.fugleognatur.dk]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum isthmicola, H. Lindb. - karelsk maskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22