Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kattmynta

Organismgrupp Kärlväxter Nepeta cataria
Kattmynta Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kattmynta är en ca meterhög, flerårig, kransblommig ört. Vid odling i Uppsala blir plantorna sällan äldre än 3 år. Skotten, vanligen 3–4, växer oftast styvt upprätt och har ett antal motsatta grenar. Bladen är skaftade, hjärtlika, med grovt sågade kanter. Blommorna är samlade i kransar som i skott- och grenspetsar bildar sammanhängande blomställningar. Fodret är bägarlikt och tätt hårigt. Kronan är tvåläppig, ca 8 mm lång, vit med rosa fläckar på underläppen, som är krusig och har en V-formad hårrand. Arten blommar under juli till september. Blommorna producerar rikligt med nektar och besöks flitigt av blomflugor, humlor och bin som ombesörjer korspollinering relativt effektivt. Kattmyntan är självsteril. Fruktsättningen är ofta mycket god, men spridningsförmågan är begränsad. De små delfrukterna sprids endast passivt och de verkar blott kunna överleva några få år i jorden. Grobarheten är låg.
Utbredning
Länsvis förekomst för kattmynta Observationer i  Sverige för kattmynta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kattmynta är känd från många lokaler upp till Mälartrakten och från några få norrlandslokaler. Idag finns den i Skåne, på Öland, i Småland, Västergötland, Bohuslän, Östergötland, Uppland och Dalarna. Den kom troligen till Sverige med munkar under medeltiden. I södra Norge är enstaka lokaler kända medan några fler är noterade från Danmark och södra Finland. Kattmyntan är ursprunglig i södra och östra Europa, och har introducerats som medicinalväxt i stora delar av övriga Europa, västra Asien, Sydafrika, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland. Arten är hotad i flera andra europeiska länder.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Enstaka spridda förekomster i de södra landskapen till Värmland, Närke och Gästrikland i norr. Kattmynta hör främst hemma i öppna gårdsmiljöer, där den minskat starkt. Arten är konkurrenskänslig. Idag finner man den oftast tillfälligt på soptippar och annan ruderatmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (10-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (25-480) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i); D).
Ekologi
Kattmyntan växer främst i öppna gårdsmiljöer på olika marktyper. Från Danmark är den noterad på havsstränder. Den är konkurrenskänslig i alla växtstadier. Under konkurrensfria betingelser svarar den mycket positivt på hög näringstillgång.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Lamiaceae (kransblommiga), Släkte Nepeta (nepetor), Art Nepeta cataria L. - kattmynta Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Enstaka spridda förekomster i de södra landskapen till Värmland, Närke och Gästrikland i norr. Kattmynta hör främst hemma i öppna gårdsmiljöer, där den minskat starkt. Arten är konkurrenskänslig. Idag finner man den oftast tillfälligt på soptippar och annan ruderatmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (10-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (25-480) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v); C2a(i); D).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Kattmynta är en ca meterhög, flerårig, kransblommig ört. Vid odling i Uppsala blir plantorna sällan äldre än 3 år. Skotten, vanligen 3–4, växer oftast styvt upprätt och har ett antal motsatta grenar. Bladen är skaftade, hjärtlika, med grovt sågade kanter. Blommorna är samlade i kransar som i skott- och grenspetsar bildar sammanhängande blomställningar. Fodret är bägarlikt och tätt hårigt. Kronan är tvåläppig, ca 8 mm lång, vit med rosa fläckar på underläppen, som är krusig och har en V-formad hårrand. Arten blommar under juli till september. Blommorna producerar rikligt med nektar och besöks flitigt av blomflugor, humlor och bin som ombesörjer korspollinering relativt effektivt. Kattmyntan är självsteril. Fruktsättningen är ofta mycket god, men spridningsförmågan är begränsad. De små delfrukterna sprids endast passivt och de verkar blott kunna överleva några få år i jorden. Grobarheten är låg.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kattmynta

Länsvis förekomst och status för kattmynta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kattmynta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kattmynta är känd från många lokaler upp till Mälartrakten och från några få norrlandslokaler. Idag finns den i Skåne, på Öland, i Småland, Västergötland, Bohuslän, Östergötland, Uppland och Dalarna. Den kom troligen till Sverige med munkar under medeltiden. I södra Norge är enstaka lokaler kända medan några fler är noterade från Danmark och södra Finland. Kattmyntan är ursprunglig i södra och östra Europa, och har introducerats som medicinalväxt i stora delar av övriga Europa, västra Asien, Sydafrika, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland. Arten är hotad i flera andra europeiska länder.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Nepeta - nepetor 
  • Art
    Nepeta catariaL. - kattmynta

Kattmyntan växer främst i öppna gårdsmiljöer på olika marktyper. Från Danmark är den noterad på havsstränder. Den är konkurrenskänslig i alla växtstadier. Under konkurrensfria betingelser svarar den mycket positivt på hög näringstillgång.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Flera av kattmyntans biologiska egenskaper, t ex delfrukternas korta livslängd i jord, låg groning, konkurrenskänslighet och klimatkänslighet, gör arten mindre väl anpassad till dagens förhållanden. Ändrad djurhållning, förbättrad gödselhantering och färre lämpliga växtmiljöer gör att den kommer att få mycket svårt att fortleva.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Alla kvarvarande lokaler bör följas upp av floraväktare och om möjligt bevaras. Det viktigaste är att se till att kattmyntan växer utan konkurrens och får möjlighet att reproducera sig. Odling vid kulturhistoriskt intressanta platser och botaniska trädgårdar är viktiga komplement. Arten är lättodlad och ger rikligt med frukt. Bevarande i genbank är också lämpligt.
Kattmynta är fridlyst. Kattmyntan är en gammal läkeväxt som använts även i sen tid mot nervösa besvär, magproblem m m. Den har en karakteristisk, aromatisk doft och utövar en stark lockelse på många katter som gärna gnider sig mot den. Arten förekommer i odling i flera botaniska trädgårdar. Namnet kattmynta används ofta felaktigt för odlade, blåblommiga Nepeta-arter. Utländska namn – NO: Kattemynte, DK: Katteurt, FI: Aitokissanminttu, GB: Cat-mint.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Asp. T. 2003. Övervakning av rödlistade kärlväxter i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län.

Meddelande 2003:23 Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Blomgren, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Bohuslän. Årsrapport 2004. Föreningen Bohusläns flora.

Ekman, J., Frostberg, K. & Svenson, A. 2005. Floraväkteriet i Sörmland och Uppland fram t.o.m. 2004. Daphne 16: 3–111.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Lagerberg, T. 1956–58. Vilda växter i Norden. 3 uppl. Stockholm.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Olsson, K.-A. 1999. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1998. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1991 (1): 1–39.

Pedersen, A. 1969. Labiaternes og Verbenaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 64: 285–379.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Svensson, R. & Wigren, M. 1982. Några gårdsväxters tillbakagång belyst genom konkurrens- och gödslingsförsök. Svensk Bot. Tidskr. 76: 51–65.

Svensson, R. & Wigren, M. 1984. Kattmyntans historia och biologi i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 78: 321–334.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Marita Wigren-Svensson 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Nepeta - nepetor 
  • Art
    Nepeta cataria, L. - kattmynta
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Marita Wigren-Svensson 1992. ©ArtDatabanken, SLU 2007.