Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kejsarskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Catathelasma imperiale
Kejsarskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor och kraftig, musseronlik skivling med nedlöpande skivor och dubbel ring. Hatten är 5–20 cm bred, köttig, smutsvit till brun, först välvd, senare trattformat utbredd med länge inrullad kant. Som ung ibland med tilltryckta velumrester på hatten. Foten är tjock, tillspetsad och ibland något rotlikt förlängd, 5–12 cm hög. Dess sporer färgas blå i Melzers lösning. Lukt och smak är mjöllik, eller som färsk gurka eller melon. Kejsarskivlingen är den enda arten i sitt släkte. Den kan förväxlas med kragmusseron (Tricholoma robustum) som har urnupna, ej nedlöpande, skivor.
Utbredning
Länsvis förekomst för kejsarskivling Observationer i  Sverige för kejsarskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kejsarskivling har en ojämn utbredning i landet och förekommer främst i Svealand och södra Norrland med sydliga utposter i Dalsland, Bohuslän och Västergötland. Den har en förkärlek för trakter med kalkrika jordar. Runt 40 kända aktuella lokaler i landet (2017). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500, vilket motsvarar 10 000 individer. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a.slutavverkning men även igenväxning av tidigare hävdade skogsbeten. Minskningen bedöms fortgå framöver. Arten saknas troligen i Danmark men förekommer sällsynt i Norge och Finland. Den förekommer också i Mellaneuropa. Från Nordamerika är den känd från bergiga skogar i de västra delarna av kontinenten. Arten är rödlistad i bl.a. Tyskland. Svampen förekommer även i Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c; C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med främst tall, men även med gran. Växer på huvudsakligen kalkrik mark i barrskog, helst mossig gammal granskog med inslag av tall. Arten förefaller vara knuten till skogar med lång trädkontinuitet och gynnas troligen av skogsbete. Total population i landet bedöms ha minskat och minskar, p.g.a. avverkningar av äldre kalkbarrskogar. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (800-8000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (40-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (284-800) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1+2a(i)).
Ekologi
Bildar mykorrhiza med tall, men även gran. Växer på kalkrik mark i barrskog, helst mossig gammal granskog med inslag av tall. Ibland påträffas den i torr tallskog eller i örtrik ängsgranskog. Lokalerna utgörs av naturligt föryngrade bestånd med påtagligt inslag av gamla träd. Arten kräver dock inte orörd skog utan kan växa i plockhuggna bestånd. Många lokaler är tydligt kulturpåverkade och präglade av tidigare skogsbete. Den bildar fruktkroppar i augusti och september men är inte årsviss. Fruktkropparna sitter ofta djupt i mosstäcket och kan lätt förbigås. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gran
· gran
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Tricholomataceae, Släkte Catathelasma, Art Catathelasma imperiale (Fr.) Singer - kejsarskivling Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c; C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med främst tall, men även med gran. Växer på huvudsakligen kalkrik mark i barrskog, helst mossig gammal granskog med inslag av tall. Arten förefaller vara knuten till skogar med lång trädkontinuitet och gynnas troligen av skogsbete. Total population i landet bedöms ha minskat och minskar, p.g.a. avverkningar av äldre kalkbarrskogar. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (800-8000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (40-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (284-800) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1+2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
En stor och kraftig, musseronlik skivling med nedlöpande skivor och dubbel ring. Hatten är 5–20 cm bred, köttig, smutsvit till brun, först välvd, senare trattformat utbredd med länge inrullad kant. Som ung ibland med tilltryckta velumrester på hatten. Foten är tjock, tillspetsad och ibland något rotlikt förlängd, 5–12 cm hög. Dess sporer färgas blå i Melzers lösning. Lukt och smak är mjöllik, eller som färsk gurka eller melon. Kejsarskivlingen är den enda arten i sitt släkte. Den kan förväxlas med kragmusseron (Tricholoma robustum) som har urnupna, ej nedlöpande, skivor.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kejsarskivling

Länsvis förekomst och status för kejsarskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kejsarskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kejsarskivling har en ojämn utbredning i landet och förekommer främst i Svealand och södra Norrland med sydliga utposter i Dalsland, Bohuslän och Västergötland. Den har en förkärlek för trakter med kalkrika jordar. Runt 40 kända aktuella lokaler i landet (2017). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 500, vilket motsvarar 10 000 individer. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a.slutavverkning men även igenväxning av tidigare hävdade skogsbeten. Minskningen bedöms fortgå framöver. Arten saknas troligen i Danmark men förekommer sällsynt i Norge och Finland. Den förekommer också i Mellaneuropa. Från Nordamerika är den känd från bergiga skogar i de västra delarna av kontinenten. Arten är rödlistad i bl.a. Tyskland. Svampen förekommer även i Japan.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Catathelasma  
  • Art
    Catathelasma imperiale(Fr.) Singer - kejsarskivling

Bildar mykorrhiza med tall, men även gran. Växer på kalkrik mark i barrskog, helst mossig gammal granskog med inslag av tall. Ibland påträffas den i torr tallskog eller i örtrik ängsgranskog. Lokalerna utgörs av naturligt föryngrade bestånd med påtagligt inslag av gamla träd. Arten kräver dock inte orörd skog utan kan växa i plockhuggna bestånd. Många lokaler är tydligt kulturpåverkade och präglade av tidigare skogsbete. Den bildar fruktkroppar i augusti och september men är inte årsviss. Fruktkropparna sitter ofta djupt i mosstäcket och kan lätt förbigås. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som ofta fragmenterats till uppemot 10 frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Kejsarskivling hotas av slutavverkning, markberedning och en generell minskning av andelen gamla träd i våra skogar.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Särskilt värdefulla växtplatser bör skyddas. På övriga lokaler kan ett skonsamt skogsbruk med plockhuggning eller blädning tillåtas. Ett betydande antal äldre träd måste i så fall alltid finnas kvar i beståndet. Markberedning bör ej ske och markskador i samband med körning med terrängfordon måste minimeras. Örtrika, olikåldriga barrskogar bör generellt sett skötas så att kontinuiteten av äldre träd och av olika trädslag inte bryts.
Utländska namn – NO: Keisersopp, FI: Keisarimalikat.

Dähncke, R. M. & Dähncke, S. M. 1979. 700 Pilze in Farbfotos. AT Verlag, Stuttgart.

Jacobsson, S., Stridvall, L. & Stridvall, A. 1992. Den svenska utbredningen av några mindre vanliga inventeringsarter. Jordstjärnan 13(1): 6–7.

Nitare J. 2000. Signalarter, indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen. Jönköping

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Catathelasma  
  • Art
    Catathelasma imperiale, (Fr.) Singer - kejsarskivling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2001.