Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kentsk tärna

Organismgrupp Fåglar Thalasseus sandvicensis
Kentsk tärna Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kentsk tärna är i samma storleksklass som skrattmås, men har slankare vingar och kropp. Näbben är svart med gul spets, till formen förhållandevis lång och jämnsmal. Dräkten är vit med ljusgrå rygg och vingovansida. Hjässan är svart med en rufsig tofs i nacken. Kluven stjärt. Har ett mycket typiskt och ljudligt läte, ett gnisslande, strävt ”krierjik”.
Utbredning
Länsvis förekomst för kentsk tärna Observationer i  Sverige för kentsk tärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige häckade kentska tärnan för första gången 1911 på Måkläppen i Skåne. Under 1900-talets första hälft ökade arten i antal och spred sig längs både väst- och ostkusten. Omkring 1975 häckade cirka 1100 par i Sverige. Sedan dess har populationen minskat kraftigt och under senare delen av 1980-talet verkade arten mer än vanligt instabil vad gäller valet av häckplats (till följd av ökade störningar?). En viss stabilisering blev märkbar 1997–2000 då 400–500 par häckade årligen. Efter år 2000 har stor instabilitet åter inträtt, både vad gäller beståndets storlek och antalet kolonier/häckplatser. År 2000 rapporterades 131 par i Skåne, 70 par i Blekinge, ca 50 par i Småland, 25 par på Gotland, 133 par i Halland och 5 par i Göteborgs skärgård. År 2003 rapporterades 100 par i Skåne, 40 par i Blekinge, 168 par på Gotland och 75 par i Halland. Rapporteringen är långt ifrån fullständig, men siffrorna är ändå representativa för utvecklingen. Den senaste beräkningen (2010) av den genomsnittliga populationsstorleken är cirka 460 par, ganska jämnt fördelade mellan Skåne, Blekinge, Gotland och Halland. Kentska tärnan är utbredd både i Nya och Gamla världen, dock uppvisar utbredningen stora luckor. Häckande bestånd finns i östra Nordamerika och längs Europas västkust samt österut till Indien. I Västeuropa, där den totala populationen i början av 2000-talet uppgick till minst 55000 par, är beståndet främst koncentrerat till Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Danmark. I Danmark har populationen under senare år uppgått till cirka 4000 par, men 2006 skedde en ökning till cirka 6000 par i samband med att en koloni i tyska Waddensee övergavs. I Norge har arten häckat tillfälligt och i Finland är den en tillfällig besökare. Däremot häckar 500–900 par i Estland, där beståndet dock minskade under perioden 1990–2000.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Sårbar (VU°)
Kentsk tärna förekommer i Halland, Skåne, Blekinge, Småland samt på Öland och Gotland. Häckar i kolonier på låga, sandiga eller steniga öar vid kusten, ofta tillsammans med skrattmås. Antalet häckningslokaler varierar mellan åren. Kentsk tärna klassificerades som EN 2010 men en stabilisering av populationen under de senaste tio åren medför att minskningstakten reducerats sett över de senaste 30 åren (tre generationer), vilket medför VU. Antalet reproduktiva individer skattas till 920 (640-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 50 (40-60) km². Minskningstakten har uppgått till 25 (10-40) % under de senaste 27 åren. Bedömningen baseras på direkt observation (inventeringar, störningar från människan), minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (minskad födotillgång, överfiske tobiskung och kusttobis) och negativ påverkan (miljögifter). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Kentska tärnan häckar längs havskuster på låga, sandiga öar utan högre vegetation. Häckningen sker alltid i kolonier, vilkas storlek dock kan variera starkt. I kolonierna ligger bona mycket tätt och upp till 12 bon/m2 är vanligt. I Europa är flertalet kolonier belägna i anslutning till skrattmåskolonier vars häckningsperiod sammanfaller väl med den kentska tärnans. Orsakerna till att de häckar tillsammans med skrattmås är inte helt säkerställda, men man anser att den kentska tärnan drar nytta av skrattmåsens aggressivitet mot predatorer. Fördelarna med ett ökat skydd mot rovdjur överväger nackdelarna som består i att måsarna i viss utsträckning rövar mat från tärnorna samt att de ibland kan äta tärnägg. Äggläggningen – två, undantagsvis tre ägg per kull – sker i början av maj, kläckningen i juni, och ungfåglarna blir flygga i slutet av juli. Familjerna sprider sig sedan vida omkring innan höstflyttningen inleds i juli. Flertalet kentska tärnor lämnar Sverige under september. På hösten sker ibland stora ansamlingar, t.ex. har det som mest setts 900 ex. på Måkläppen i Skåne 11 september 1986. Födan består huvudsakligen av fisk som fångas djupare ned i vatten än vad som är regel bland övriga svenska tärnor. De gamla fåglarna flyger regelmässigt upp till 20–30 km från häckplatserna för att fiska. Övervintrar längs Afrikas västkust. Återkommer från vinterkvarteren från slutet av mars eller början av april.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Hav
Hav
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Vattenyta
Vattenyta
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· kusttobis
· kusttobis
· tobiskung
· tobiskung
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Charadriiformes (vadarfåglar), Familj Laridae (måsfåglar), Släkte Thalasseus, Art Thalasseus sandvicensis (Latham, 1787) - kentsk tärna Synonymer Sterna sandvicensis Latham, 1787

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Sårbar (VU°)

Dokumentation Kentsk tärna förekommer i Halland, Skåne, Blekinge, Småland samt på Öland och Gotland. Häckar i kolonier på låga, sandiga eller steniga öar vid kusten, ofta tillsammans med skrattmås. Antalet häckningslokaler varierar mellan åren. Kentsk tärna klassificerades som EN 2010 men en stabilisering av populationen under de senaste tio åren medför att minskningstakten reducerats sett över de senaste 30 åren (tre generationer), vilket medför VU. Antalet reproduktiva individer skattas till 920 (640-1200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 50 (40-60) km². Minskningstakten har uppgått till 25 (10-40) % under de senaste 27 åren. Bedömningen baseras på direkt observation (inventeringar, störningar från människan), minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (minskad födotillgång, överfiske tobiskung och kusttobis) och negativ påverkan (miljögifter). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, AEWA
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Kentsk tärna är i samma storleksklass som skrattmås, men har slankare vingar och kropp. Näbben är svart med gul spets, till formen förhållandevis lång och jämnsmal. Dräkten är vit med ljusgrå rygg och vingovansida. Hjässan är svart med en rufsig tofs i nacken. Kluven stjärt. Har ett mycket typiskt och ljudligt läte, ett gnisslande, strävt ”krierjik”.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kentsk tärna

Länsvis förekomst och status för kentsk tärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kentsk tärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige häckade kentska tärnan för första gången 1911 på Måkläppen i Skåne. Under 1900-talets första hälft ökade arten i antal och spred sig längs både väst- och ostkusten. Omkring 1975 häckade cirka 1100 par i Sverige. Sedan dess har populationen minskat kraftigt och under senare delen av 1980-talet verkade arten mer än vanligt instabil vad gäller valet av häckplats (till följd av ökade störningar?). En viss stabilisering blev märkbar 1997–2000 då 400–500 par häckade årligen. Efter år 2000 har stor instabilitet åter inträtt, både vad gäller beståndets storlek och antalet kolonier/häckplatser. År 2000 rapporterades 131 par i Skåne, 70 par i Blekinge, ca 50 par i Småland, 25 par på Gotland, 133 par i Halland och 5 par i Göteborgs skärgård. År 2003 rapporterades 100 par i Skåne, 40 par i Blekinge, 168 par på Gotland och 75 par i Halland. Rapporteringen är långt ifrån fullständig, men siffrorna är ändå representativa för utvecklingen. Den senaste beräkningen (2010) av den genomsnittliga populationsstorleken är cirka 460 par, ganska jämnt fördelade mellan Skåne, Blekinge, Gotland och Halland. Kentska tärnan är utbredd både i Nya och Gamla världen, dock uppvisar utbredningen stora luckor. Häckande bestånd finns i östra Nordamerika och längs Europas västkust samt österut till Indien. I Västeuropa, där den totala populationen i början av 2000-talet uppgick till minst 55000 par, är beståndet främst koncentrerat till Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Danmark. I Danmark har populationen under senare år uppgått till cirka 4000 par, men 2006 skedde en ökning till cirka 6000 par i samband med att en koloni i tyska Waddensee övergavs. I Norge har arten häckat tillfälligt och i Finland är den en tillfällig besökare. Däremot häckar 500–900 par i Estland, där beståndet dock minskade under perioden 1990–2000.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Lari - måsfåglar 
  • Familj
    Laridae - måsfåglar 
  • Underfamilj
    Sterninae - tärnor 
  • Släkte
    Thalasseus  
  • Art
    Thalasseus sandvicensis(Latham, 1787) - kentsk tärna
    Synonymer
    Sterna sandvicensis Latham, 1787

Kentska tärnan häckar längs havskuster på låga, sandiga öar utan högre vegetation. Häckningen sker alltid i kolonier, vilkas storlek dock kan variera starkt. I kolonierna ligger bona mycket tätt och upp till 12 bon/m2 är vanligt. I Europa är flertalet kolonier belägna i anslutning till skrattmåskolonier vars häckningsperiod sammanfaller väl med den kentska tärnans. Orsakerna till att de häckar tillsammans med skrattmås är inte helt säkerställda, men man anser att den kentska tärnan drar nytta av skrattmåsens aggressivitet mot predatorer. Fördelarna med ett ökat skydd mot rovdjur överväger nackdelarna som består i att måsarna i viss utsträckning rövar mat från tärnorna samt att de ibland kan äta tärnägg. Äggläggningen – två, undantagsvis tre ägg per kull – sker i början av maj, kläckningen i juni, och ungfåglarna blir flygga i slutet av juli. Familjerna sprider sig sedan vida omkring innan höstflyttningen inleds i juli. Flertalet kentska tärnor lämnar Sverige under september. På hösten sker ibland stora ansamlingar, t.ex. har det som mest setts 900 ex. på Måkläppen i Skåne 11 september 1986. Födan består huvudsakligen av fisk som fångas djupare ned i vatten än vad som är regel bland övriga svenska tärnor. De gamla fåglarna flyger regelmässigt upp till 20–30 km från häckplatserna för att fiska. Övervintrar längs Afrikas västkust. Återkommer från vinterkvarteren från slutet av mars eller början av april.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Marin miljö, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Hav, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Vattenyta, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· kusttobis - Ammodytes tobianus (Viktig)
· tobiskung - Hyperoplus lanceolatus (Viktig)
Exploatering av kentska tärnans häckningsbiotoper, miljögifter samt störningar under häckningsperioden utgör ett hot mot artens fortbestånd. Exploatering av stora kuststräckor för industriändamål i Västeuropa, främst i Holland, har lett till att många för arten lämpliga miljöer gått förlorade. I Holland inträffade i början av 1960-talet en massdöd på grund av miljögifter, främst alkylkvicksilverföreningar (dieldrin, telodrin), varvid beståndet sjönk från 25 000–40 000 par till 650 par. Det holländska beståndet har dock delvis återhämtat sig och i slutet av 1990-talet uppgick det till 14 500 par. Antalet par i den största kolonin i Holland har varierat mellan 5000 och 9000 under 1990-talet. De lägsta antalen noterades under åren 1996 och 1997, då bestånden av tobiskung Hyperoplus lanceolatus och kusttobis Ammodytes tobianus hade kraschat. Minskad födotillgång kan således vara ett fullt tillräckligt skäl för arten att överge häckningsplatser. Det är dessutom rimligt att anta att även tämligen små försämringar av födounderlaget i kombination med långa födosöksavstånd kan orsaka att en häckningsplats överges. Syrebrist i kustnära havsområden och massförekomst av trådalger kan därför tänkas påverka lokala bestånd negativt. Arten är extremt känslig för störningar under äggläggningen och den tidiga delen av ruvningen. Det finns dokumenterade fall då ett enda besök av en människa föranlett en hel koloni kentska tärnor att överge sina bon. Ökade störningar i samband med att ett fritt handredskapsfiske infördes i Östersjön 1/4 1985 har lokalt medfört avsevärda störningar, inte bara för kentska tärnan utan även för flera andra strandhäckande arter som t.ex. småtärna, skärfläcka och grågås. På norra Öland övergav 300 par kentska tärnor sina häckningsplatser på den fridlysta ön Lilla grundet p.g.a. att fritidsfiskare inte respekterade beträdnadsförbudet. Många tänkbara häckningsplatser håller på att förlora sitt värde till följd av igenväxning.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Kentska tärnan är känd som ganska ombytlig vad gäller häckplats. En koloni kan finnas ett par år, för att sedan flytta till en annan plats. På ön Schiermonnikoog i den holländska delen av Waddensee etablerades en koloni år 1995 som på två år ökade till cirka 1000 par för att året därefter vara helt borta. Den stora rörligheten har ansetts vara en svårighet vid avsättandet av skyddsområden. Emellertid torde fåglarnas ombytlighet ofta bero på störning under häckningsperioden och hade häckplatsen varit skyddad primärt, hade kolonin i många fall förmodligen funnits kvar. Därför är det angeläget att såväl kända kolonier som andra tänkbara häckningsplatser, skyddas med absolut beträdnadsförbud under perioden 1 april–31 juli. I sammanhanget bör man tänka på att det är mycket viktigt att även skrattmåskolonier skyddas med beträdnadsförbud eftersom kolonier av häckande tärnor ofta är starkt knutna till skrattmåskolonier. För att förhindra igenväxning med buskar och sly kan det vara aktuellt med röjning efter häckningsperiodens slut.
Utländska namn – NO: Splitterne, DK: Splitterne, FI: Riutatiira, GB: Sandwich tern. Kentsk tärna är förtecknad i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv (rådets direktiv 79/409/EEG) och ingår i Natura 2000. Den är även förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter), Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter) samt AEWA (African-Euroasian Waterbird Agreement). Kentsk tärna är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Brenninkmeijer, A. E. & Stienen, W. M. 1992. Ecologisch profiel van de grote stern Sterna sandvicensis. Inst. Voor Bos- en Natuuronderzoek. Arnhem. Report 107 s.

Everaert, J. & Stienen, E.W.M. 2007. Impact of wind turbines on birds in Zeebrugge (Belgium). Biodiversity and Conservation 16(12) : 3345-3359.

Gregersen, J. 2006. The breeding population of sandwich tern in Denmark, 1993-2005. Dansk Ornitologisk Forenings Tidsskrift 100(2): 88-96

Hagemeijer, E.J.M. & Blair, M.J. (red.) 1997. The EBCC Atlas of European Breeding Birds: Their Distribution an Abundance. T. & A.D. Poyser, London.

Herrmann, C., Nehls, H.W, Gregersen, J. et al. 2008. Distribution and population trends of the Sandwich Tern Sterna sandvicensis in the Baltic Sea. Vogelwelt 129(1): 35-46

Lloyd, C.S., Bibby, C.J. & Everett, M.J. 1975. Breeding terns in Britain and Ireland in 1969–74. Brit. Birds 68: 221–237.

Mathiasson, S. 1956. Den kentska tärnan – en särpräglad skånefågel. Skånes Natur 43: 35–44.

Olsson, V. 1964. Förändringar i ostkustens fågelfauna och något om orsakerna därtill. Vår Fågelvärld 23: 352–362.

Smith, A.J.M. 1975. Studies of breeding sandwich terns. Brit. Birds 68: 142–156.

Stienen E. W. M. & Brenninkmeijer, A. 1998. Effects of changing food availability on population dynamics of the Sandwich Tern Sterna sandvicensis. BEON Rapport nr. 98-3. IBN-DLO.

Stienen, E. W. M. & Brenninkmeijer, A. 2002. Foraging decisions of Sandwich Terns in the presence of kleptoparasitising gulls. The Auk 119: 473–486.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.

Tucker, G.M. & Heath, M.F. 1994. Birds in Europe: their conservation status. Cambridge, U.K.: BirdLife International (BirdLife Conservation Series no. 3).

Veen J. 1977. Functional and causal aspects of nest distribution in colonies of the Sandwich Tern Sterna s. sandvicensis. Brill. Leiden.

Waldenström, A. 1973. Kentska tärnan på Öland. Calidris 2: 43–49.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Martin Tjernberg 1989. Rev. Martin Tjernberg 1996, Nils Waldemarsson 2002, Mikael Svensson & Martin Tjernberg 2006, Martin Tjernberg 2011 © ArtDatabanken, SLU 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Lari - måsfåglar 
  • Familj
    Laridae - måsfåglar 
  • Underfamilj
    Sterninae - tärnor 
  • Släkte
    Thalasseus  
  • Art
    Thalasseus sandvicensis, (Latham, 1787) - kentsk tärna
    Synonymer
    Sterna sandvicensis Latham, 1787
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Martin Tjernberg 1989. Rev. Martin Tjernberg 1996, Nils Waldemarsson 2002, Mikael Svensson & Martin Tjernberg 2006, Martin Tjernberg 2011 © ArtDatabanken, SLU 2011.