Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kirskålsmalmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Eupithecia selinata
Kirskålsmalmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Både framvingar och bakvingar är mörkt grå och vanligen med diffus teckning. De är sidenglänsande hos nykläckta individer, medan äldre individer blir svagt brunaktiga. Diskfläcken är relativt stor och tydlig på framvingen, knappt skönjbar på bakvingen. Vid framvingekanten finns mer eller mindre tydliga mörkare fläckar som markerar mellanfältets yttre och våglinjens inre. Arten är till förväxling lik den närstående arten spenörtsmalmätare, Eupithecia trisignaria. Den kan även vara lik en liten individ av paddbärsmalmätare, E. actaeata, men båda de föregående nämnda arterna saknar en tydlig, ljusare utvidgning av våglinjen närmast framvingens bakkant. För en säker artbestämning av kirskålmalmätare krävs ett genitalpreparat. Vingspann 16-19 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för kirskålsmalmätare Observationer i  Sverige för kirskålsmalmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kirskålmalmätaren är en av vår faunas mer svårfunna arter av mätare. Länge har den ansetts ha en starkt begränsad utbredning i sydöstra Skåne, Sandhammaren. Den upptäcktes här första gången 1973 och insamlades på samma plats under de följande två åren i ett till tre exemplar årligen. Arten attraheras sannolikt endast svagt av UV-ljus. Trots metodiskt sökande efter kirskålmalmätaren påträffades inga ytterligare exemplar efter 1975, annat än i äldre insamlat material. Först 1984 påträffades arten på nytt vid Sandhammaren och återigen 1989. År 1986 påträffades arten för första gången i sydvästra Skåne, Bara, Torup. Efter ännu en period utan fynd påträffades en fjäril vid Sandhammaren 1996, en fjäril vid Ystad sandskog 2000, en fjäril håvades vid Sandhammaren 2003 och senaste fyndet är en fjäril som hittades där 2006. Sammantaget rör det sig inte om mer än 18 rapporterade fynd av kirskålmalmätaren. Från 2006 bestämde sig tre entomologer för att eftersöka artens larver metodiskt i Sandhammarsområdet. Genom att man lyckades ringa in den rätta värdväxten kunde antalet påträffade (framkläckta) individer i området ökas med ett tiotal. Arten framstår dock fortfarande som en stor raritet i området. Samtidigt har artens kända utbredning i landet utökats till Gotland, där ett exemplar insamlades i ljusfälla i Sundre redan 2002 och Uppland, Rådmansö där två exemplar insamlades 2011. Om dessa fynd representerar tidigare gjorda landvinningar eller är migration under de aktuella åren är ännu okänt, men med hänsyn till hur lätt arten kan förbises kan den redan vara etablerad i dessa områden. I Danmark uppmärksammades kirskålmalmätaren först 1973 då ett exemplar insamlades på Bornholm och två exemplar insamlades i Frejlev skov på Lolland. Den senare lokalen har visat sig hålla en livskraftig population av arten och här påträffades redan påföljande år 16 fjärilar och 16 larver. Från denna lokal har den rapporterats mer eller mindre årligen fram till 2002. I övrigt har endast ett fåtal individer påträffats på andra platser såsom, Horreby lyng 1981 och 1992, Rodemark 1998 och 1999 båda på Falster, samt 2000 i Hyde skov nära Frejlev skov. I äldre insamlat material har två individer påträffats från Falster, Mellemskoven 1950 och Slagelse på Sydsjälland 1951. Det förefaller således mindre övertygande att arten skulle vara nyinvandrad. Snarare har den varit förbisedd och uppmärksammades först under en fas av populationstillväxt under inledningen av 1970-talet, då den möjligen även uppträtt som kortdistansmigrant. I Finland har kirskålmalmätaren påträffats från Åboregionen/Varsinais till södra Karelen/Etelä-Karjala, södra Tavastehus/Etelä-Häme och södra Savonia/Etelä-Savo. Från 1955 då kirskålmalmätaren först igenkändes och senare har cirka 50-100 exemplar påträffats, flertalet i Sjundeå, Helsingfors och Lahti. Bland äldre insamlat material har påträffats många exemplar från 1931, 1934, 1946, 1947 och från 1952 i större antal från Helsingfors, Nordsjö. Under perioden 2000-2010 rapporterades drygt 150 fynd från Finland. Först 1964 påvisades arten i Estland och senare har den påträffats i samtliga länder i Baltikum. Den är i Litauen inte sällsynt och rapporterad från tio regioner. I Tyskland är kirskålmalmätaren lokal och sällsynt, nordligast funnen i Mecklenburg och Pommern. Världsutbredningen sträcker sig från Pyrenéerna, mellersta Frankrike, Holland, Tyskland, Danmark, Sverige, Polen och Ryssland i norr och Alperna, Italien, Karpaterna och via Kaukasus och Uralbergen i söder genom Sibirien till Japan och Amurområdet. Arten är upptagen i Danmarks rödlista som Sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT°)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Kirskålmalmätare är endast känd från Sandhammarsområdet i sydöstra Skåne samt från några enstaka fynd från södra Skåne. Arten är knuten till ljusa fuktiga skogsmiljöer och skogsbryn med flockblomstriga växter (Apiaceae), exempelvis kirskål (Aegopodium podagraria). Arten har under senare uppvisat migratoriska tendenser. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (50-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (60-228) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till NT. (D).
Ekologi
Artens livsmiljö är gläntrika eller glesa lövskogar med riklig förekomst av flockblomstriga växter. I Danmark har larverna endast påträffats på kirskål, Aegopodium podagraria. Från Finland och Litauen anges även strätta, Angelica sylvestris. I Tyskland har larver även insamlats på vit björnloka, Heracleum sphondylium, kärrsilja, Peucedanum palustre, och backsilja, Peucedanum oreoselinum. De senaste årens eftersök av larver i Skåne, Sandhammarsområdet har visat att den där lever av backsilja, som också är en av karaktärsväxterna i de torra glesa skogarna. Medan andra malmätares larver påträffades på öppnare ängar i området var kirskålmalmätaren knuten till mer halvskuggiga miljöer. Larverna livnär sig av blommor och frukter och utvecklas i Danmark under mitten av juli till mitten av augusti och i Finland från början av juli till början av september. I Sverige påträffades flest larver strax före mitten av augusti. Arten övervintrar i puppstadiet och är då känslig för uttorkning. Flygperioden anges i Tyskland infalla från maj till juni och igen med en andra generation i augusti, eller enbart juni till juli. Huruvida de svenska exemplaren härrör från en population med en generation eller två årliga generationer är svårt att avgöra. Flertalet svenska fynd är gjorda mellan 17 juni och 11 juli, men ett par fynd är från 22 och 28 juli respektive 2 augusti. I Danmark är ett större antal fynd koncentrerade till perioden 24 juni till 17 juli, vilket mer entydigt indikerar att arten bara har en generation per år. En orsak till skillnaden kan vara att Sandhammarsområdet har ovanligt glesa ekskogar med stora soliga gläntor, vilket kan bidra till en påskyndad utveckling av övervintrade puppor och därmed ge tillfälle till en partiell andra generation. Värdväxtvalet kan även vara av stor betydelse. Fyndplatsen i Torup, Bara är en planterad ung ekskog med undervegetation av kaprifol och björnbär.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· kirskål
· kirskål
· strätta
· strätta
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Eupithecia, Art Eupithecia selinata Herrich-Schäffer, 1861 - kirskålsmalmätare Synonymer kirskålmalmätare

Kategori Nära hotad (NT°)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Kirskålmalmätare är endast känd från Sandhammarsområdet i sydöstra Skåne samt från några enstaka fynd från södra Skåne. Arten är knuten till ljusa fuktiga skogsmiljöer och skogsbryn med flockblomstriga växter (Apiaceae), exempelvis kirskål (Aegopodium podagraria). Arten har under senare uppvisat migratoriska tendenser. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (50-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (60-228) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till NT. (D).
Både framvingar och bakvingar är mörkt grå och vanligen med diffus teckning. De är sidenglänsande hos nykläckta individer, medan äldre individer blir svagt brunaktiga. Diskfläcken är relativt stor och tydlig på framvingen, knappt skönjbar på bakvingen. Vid framvingekanten finns mer eller mindre tydliga mörkare fläckar som markerar mellanfältets yttre och våglinjens inre. Arten är till förväxling lik den närstående arten spenörtsmalmätare, Eupithecia trisignaria. Den kan även vara lik en liten individ av paddbärsmalmätare, E. actaeata, men båda de föregående nämnda arterna saknar en tydlig, ljusare utvidgning av våglinjen närmast framvingens bakkant. För en säker artbestämning av kirskålmalmätare krävs ett genitalpreparat. Vingspann 16-19 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kirskålsmalmätare

Länsvis förekomst och status för kirskålsmalmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kirskålsmalmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kirskålmalmätaren är en av vår faunas mer svårfunna arter av mätare. Länge har den ansetts ha en starkt begränsad utbredning i sydöstra Skåne, Sandhammaren. Den upptäcktes här första gången 1973 och insamlades på samma plats under de följande två åren i ett till tre exemplar årligen. Arten attraheras sannolikt endast svagt av UV-ljus. Trots metodiskt sökande efter kirskålmalmätaren påträffades inga ytterligare exemplar efter 1975, annat än i äldre insamlat material. Först 1984 påträffades arten på nytt vid Sandhammaren och återigen 1989. År 1986 påträffades arten för första gången i sydvästra Skåne, Bara, Torup. Efter ännu en period utan fynd påträffades en fjäril vid Sandhammaren 1996, en fjäril vid Ystad sandskog 2000, en fjäril håvades vid Sandhammaren 2003 och senaste fyndet är en fjäril som hittades där 2006. Sammantaget rör det sig inte om mer än 18 rapporterade fynd av kirskålmalmätaren. Från 2006 bestämde sig tre entomologer för att eftersöka artens larver metodiskt i Sandhammarsområdet. Genom att man lyckades ringa in den rätta värdväxten kunde antalet påträffade (framkläckta) individer i området ökas med ett tiotal. Arten framstår dock fortfarande som en stor raritet i området. Samtidigt har artens kända utbredning i landet utökats till Gotland, där ett exemplar insamlades i ljusfälla i Sundre redan 2002 och Uppland, Rådmansö där två exemplar insamlades 2011. Om dessa fynd representerar tidigare gjorda landvinningar eller är migration under de aktuella åren är ännu okänt, men med hänsyn till hur lätt arten kan förbises kan den redan vara etablerad i dessa områden. I Danmark uppmärksammades kirskålmalmätaren först 1973 då ett exemplar insamlades på Bornholm och två exemplar insamlades i Frejlev skov på Lolland. Den senare lokalen har visat sig hålla en livskraftig population av arten och här påträffades redan påföljande år 16 fjärilar och 16 larver. Från denna lokal har den rapporterats mer eller mindre årligen fram till 2002. I övrigt har endast ett fåtal individer påträffats på andra platser såsom, Horreby lyng 1981 och 1992, Rodemark 1998 och 1999 båda på Falster, samt 2000 i Hyde skov nära Frejlev skov. I äldre insamlat material har två individer påträffats från Falster, Mellemskoven 1950 och Slagelse på Sydsjälland 1951. Det förefaller således mindre övertygande att arten skulle vara nyinvandrad. Snarare har den varit förbisedd och uppmärksammades först under en fas av populationstillväxt under inledningen av 1970-talet, då den möjligen även uppträtt som kortdistansmigrant. I Finland har kirskålmalmätaren påträffats från Åboregionen/Varsinais till södra Karelen/Etelä-Karjala, södra Tavastehus/Etelä-Häme och södra Savonia/Etelä-Savo. Från 1955 då kirskålmalmätaren först igenkändes och senare har cirka 50-100 exemplar påträffats, flertalet i Sjundeå, Helsingfors och Lahti. Bland äldre insamlat material har påträffats många exemplar från 1931, 1934, 1946, 1947 och från 1952 i större antal från Helsingfors, Nordsjö. Under perioden 2000-2010 rapporterades drygt 150 fynd från Finland. Först 1964 påvisades arten i Estland och senare har den påträffats i samtliga länder i Baltikum. Den är i Litauen inte sällsynt och rapporterad från tio regioner. I Tyskland är kirskålmalmätaren lokal och sällsynt, nordligast funnen i Mecklenburg och Pommern. Världsutbredningen sträcker sig från Pyrenéerna, mellersta Frankrike, Holland, Tyskland, Danmark, Sverige, Polen och Ryssland i norr och Alperna, Italien, Karpaterna och via Kaukasus och Uralbergen i söder genom Sibirien till Japan och Amurområdet. Arten är upptagen i Danmarks rödlista som Sällsynt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia selinataHerrich-Schäffer, 1861 - kirskålsmalmätare
    Synonymer
    kirskålmalmätare

Artens livsmiljö är gläntrika eller glesa lövskogar med riklig förekomst av flockblomstriga växter. I Danmark har larverna endast påträffats på kirskål, Aegopodium podagraria. Från Finland och Litauen anges även strätta, Angelica sylvestris. I Tyskland har larver även insamlats på vit björnloka, Heracleum sphondylium, kärrsilja, Peucedanum palustre, och backsilja, Peucedanum oreoselinum. De senaste årens eftersök av larver i Skåne, Sandhammarsområdet har visat att den där lever av backsilja, som också är en av karaktärsväxterna i de torra glesa skogarna. Medan andra malmätares larver påträffades på öppnare ängar i området var kirskålmalmätaren knuten till mer halvskuggiga miljöer. Larverna livnär sig av blommor och frukter och utvecklas i Danmark under mitten av juli till mitten av augusti och i Finland från början av juli till början av september. I Sverige påträffades flest larver strax före mitten av augusti. Arten övervintrar i puppstadiet och är då känslig för uttorkning. Flygperioden anges i Tyskland infalla från maj till juni och igen med en andra generation i augusti, eller enbart juni till juli. Huruvida de svenska exemplaren härrör från en population med en generation eller två årliga generationer är svårt att avgöra. Flertalet svenska fynd är gjorda mellan 17 juni och 11 juli, men ett par fynd är från 22 och 28 juli respektive 2 augusti. I Danmark är ett större antal fynd koncentrerade till perioden 24 juni till 17 juli, vilket mer entydigt indikerar att arten bara har en generation per år. En orsak till skillnaden kan vara att Sandhammarsområdet har ovanligt glesa ekskogar med stora soliga gläntor, vilket kan bidra till en påskyndad utveckling av övervintrade puppor och därmed ge tillfälle till en partiell andra generation. Värdväxtvalet kan även vara av stor betydelse. Fyndplatsen i Torup, Bara är en planterad ung ekskog med undervegetation av kaprifol och björnbär.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· kirskål - Aegopodium podagraria (Har betydelse)
· strätta - Angelica sylvestris (Har betydelse)
Arten hotas sannolikt av intensivt bete, slutavverkning av skogsmiljön och av olika röjningar i kantzoner, där buskage kan tänkas ge ett gynnsamt vindskydd. Värdväxten backsilja har på få år förflyttats i hotkategori från hänsynskrävande (nära hotad, NT) till starkt hotad (EN). I rekommendationerna för bevarandet av denna växtart omtalas att den hotas av upphörande bete med igenväxning eller förbuskning av öppna skogar, såsom på Öland. Detta hot gäller dock sannolikt inte växtens fortbestånd i Sandhammarsområdet, men generella överväganden kan leda till att naturvårdsinriktat bete delvis även kommer att omfatta detta område i framtiden. Även backsilja uppfattas som hotad av alltför hårt bete.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Kirskålmalmätarens och backsiljans ekologi bör närmare undersökas i Sandhammarsområdet innan några definitiva förslag till åtgärder kan presenteras. Kirskålmalmätarens förekomstområden bör tills vidare av försiktighetsskäl inte vårdas genom återupptaget bete. Arten delar i Sandhammarsområdet livsmiljö med ett flertal rödlistade fjärilsarter, som alla missgynnas av ett återupptaget bete på de magra ängarna i den senväxta ekskogen, som på flertalet ytor är av typen krattskog.
Clas Källander har bidragit med väsentlig information vid första revisionen av faktabladet.

Björn, P., Jelnes, J.E. & Karsholt, O. 1976. Eupithecia selinata Herrich-Schäffer, 1861, i Danmark. Lepidoptera ny serie bd III, 1: 15-18.

Douwes, P. 1974. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1973. Ent. Tidskr. 95: 190-191.

Franzén, M. 2004. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 27-42.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Kaisila, J. 1962. Immigration und Expansion der Lepidopteren in Finnland in den Jahren 1869-1960. Acta Ent. Fennica 18.

Knudsen, K., Bech, K., Bittcher, J., Christensen, E., Fibiger, M., Madsen, A., Möller, H., E., Helsing, F. & Stovgaard, K., E. 1995. Fund af storsummerfugle i Danmark 1995. Lepidoptera bd VII nr. 1, tillæg.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lind, J. Lindeborg, M. & Lindmark, H. 2012. Kirskålmalmätare Eupithecia selinata - en doldis i den svenska storfjärilsfaunan. Ent. Tidskr. 133: 33-39.

Lindeborg, M. 2007. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2006. Ent. Tidskr. 128: 19-32.

Lindeborg, M. 2009. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2008. Ent. Tidskr. 130: 11-20.

Mironov, V. Larentiinae II. 2003. In: A. Hausmann (Ed.): Geometrid moths of Europe, vol. 4. Apollo Books, Svendborg.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1976. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1975. Ent. Tidskr. 97: 43-44.

Palmqvist, G. 1982. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1981. Ent. Tidskr. 103: 89-95.

Palmqvist, G. 1983. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1982. Ent. Tidskr. 104: 55-58.

Palmqvist, G. 1988. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1987. Ent. Tidskr. 109: 59-64.

Palmqvist, G. 1989. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1988. Ent. Tidskr. 110: 96-102.

Palmqvist, G. 1990. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1989. Ent. Tidskr. 111: 61-68.

Palmqvist, G. 1999. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120: 59-74.

Palmqvist, G. 2001. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 41-55.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Palmqvist, G. 2012. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2011. Ent. Tidskr. 133: 41-53.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1977. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna en tredje tioårsperiod (Lep.). Ent. Tidskr. 98: 113-122.

Thor, Göran. 1992. Faktablad: Peucedanum oreoselinum - backsilja: In: Aronsson (ed.) 1999. Rödlistade kärlväxter i Sverige - Artfakta, vol. 2. ArtDatabanken, SLU, Uppsala

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia selinata, Herrich-Schäffer, 1861 - kirskålsmalmätare
    Synonymer
    kirskålmalmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.