Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klinttapetserarbi

Organismgrupp Steklar, Bin Megachile pyrenaea
Klinttapetserarbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten är ett 11–13 mm stort tapetserarbi. Kroppen är svart med huvudsakligen ljusgrå-ljusbrun behåring. Bakkroppssegmenten är på sidorna försedda med relativt breda, vita hårfransar som på det femte segmentet bildar ett komplett band. Skutellen är hos honan i profil tydligt välvd och sjätte ryggplåten är försedd med tydlig, tät silvervit behåring som syns bäst snett från sidan. Arten är snarlik ett flertal andra svenska arter av tapetserarbin och förväxlas ofta t.ex. med det allmänna och utbredda ängstapetserarbiet Megachile versicolor eller rosentapetserarbiet Megachile centuncularis. Hanen kan bestämmas med hjälp av detaljer i könsorganens utformning men även dessa är mycket lika närstående arter varför referensmaterial ofta krävs.
Utbredning
Länsvis förekomst för klinttapetserarbi Observationer i  Sverige för klinttapetserarbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Klinttapetserarbiets världsutbredning omfattar stora delar av Europa men arten förefaller vara ganska lokal och främst knuten till bergstrakter. I Sverige omfattar artens aktuella utbredning idag endast Öland och ett starkt begränsat område kring Kinnekulle i Västergötland. Troligen finns också en population kring Döderhult i Småland. Övriga fynd är mest av sporadisk karaktär och det är tveksamt om de representerar lokala livskraftiga populationer. Historiskt har arten haft en avsevärt mycket större utbredning med till synes stabila populationer över stora delar av södra Sverige upp till Värmland, Dalsland och Gästrikland. Tillbakagången är signifikant för flera av de stora vildbiarter som nyttjar väddklint som huvudsaklig pollenkälla och klinttapetserarbiet uppvisar den kanske mest påtagliga tillbakagången av alla vildbin som är knutna till klintar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Klinttapetserarbi var tidigare spridd på blomrika, ofta sandiga torrmarker från Skåne norrut till Medelpad. Under slutet på 1900-talet tycks arten blivit betydligt mer sällsynt, vilket stöds av fynddata som antyder en minskning av antalet kända lokaler med >90% på 50 år. Förutom ett par reliktartade populationer i Västergötland och Småland, finns arten kvar i minskande populationer på Öland. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (24400-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (100-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Biet förekommer på torra, blomrika marker som sandmarker och alvarmark med större bestånd av framför allt väddklint Centaurea scabiosa. Arten pollensöker även på andra korgblommiga örter som tistlar och fibblor, likväl som åkervädd Knautia arvensis men tycks föredra väddklinten. Kontinental litteratur anger att arten födosöker på många växtarter (polylekti). Boet anläggs i befintliga håligheter under stenar och flygtiden varar från mitten av juni till mitten av augusti. Megachile-arterna parasiteras ofta av kägelbin Coelioxys. Någon specifik boparasit för svenska vidkommanden är dock inte känd men tänkbara arter är C. mandibularis eller C. elongata.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· korgblommiga
· korgblommiga
· väddklint
· väddklint
· åkervädd
· åkervädd
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Megachilidae (buksamlarbin), Släkte Megachile (tapetserarbin), Art Megachile pyrenaea Pérez, 1890 - klinttapetserarbi Synonymer ängstapetserarbi

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Klinttapetserarbi var tidigare spridd på blomrika, ofta sandiga torrmarker från Skåne norrut till Medelpad. Under slutet på 1900-talet tycks arten blivit betydligt mer sällsynt, vilket stöds av fynddata som antyder en minskning av antalet kända lokaler med >90% på 50 år. Förutom ett par reliktartade populationer i Västergötland och Småland, finns arten kvar i minskande populationer på Öland. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (24400-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (100-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Arten är ett 11–13 mm stort tapetserarbi. Kroppen är svart med huvudsakligen ljusgrå-ljusbrun behåring. Bakkroppssegmenten är på sidorna försedda med relativt breda, vita hårfransar som på det femte segmentet bildar ett komplett band. Skutellen är hos honan i profil tydligt välvd och sjätte ryggplåten är försedd med tydlig, tät silvervit behåring som syns bäst snett från sidan. Arten är snarlik ett flertal andra svenska arter av tapetserarbin och förväxlas ofta t.ex. med det allmänna och utbredda ängstapetserarbiet Megachile versicolor eller rosentapetserarbiet Megachile centuncularis. Hanen kan bestämmas med hjälp av detaljer i könsorganens utformning men även dessa är mycket lika närstående arter varför referensmaterial ofta krävs.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klinttapetserarbi

Länsvis förekomst och status för klinttapetserarbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klinttapetserarbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Klinttapetserarbiets världsutbredning omfattar stora delar av Europa men arten förefaller vara ganska lokal och främst knuten till bergstrakter. I Sverige omfattar artens aktuella utbredning idag endast Öland och ett starkt begränsat område kring Kinnekulle i Västergötland. Troligen finns också en population kring Döderhult i Småland. Övriga fynd är mest av sporadisk karaktär och det är tveksamt om de representerar lokala livskraftiga populationer. Historiskt har arten haft en avsevärt mycket större utbredning med till synes stabila populationer över stora delar av södra Sverige upp till Värmland, Dalsland och Gästrikland. Tillbakagången är signifikant för flera av de stora vildbiarter som nyttjar väddklint som huvudsaklig pollenkälla och klinttapetserarbiet uppvisar den kanske mest påtagliga tillbakagången av alla vildbin som är knutna till klintar.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Megachile - tapetserarbin 
  • Art
    Megachile pyrenaeaPérez, 1890 - klinttapetserarbi
    Synonymer
    ängstapetserarbi

Biet förekommer på torra, blomrika marker som sandmarker och alvarmark med större bestånd av framför allt väddklint Centaurea scabiosa. Arten pollensöker även på andra korgblommiga örter som tistlar och fibblor, likväl som åkervädd Knautia arvensis men tycks föredra väddklinten. Kontinental litteratur anger att arten födosöker på många växtarter (polylekti). Boet anläggs i befintliga håligheter under stenar och flygtiden varar från mitten av juni till mitten av augusti. Megachile-arterna parasiteras ofta av kägelbin Coelioxys. Någon specifik boparasit för svenska vidkommanden är dock inte känd men tänkbara arter är C. mandibularis eller C. elongata.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
· väddklint - Centaurea scabiosa (Viktig)
· åkervädd - Knautia arvensis (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Hoten mot klinttapetserarbiet utgörs av processer som medför en minskning av dess pollenkällor och möjlighet till bobyggnad. Framför allt har arten drabbats hårt av den storskaliga intensifieringen av jordbruket i slättbygder och detta är troligen förklaringen till artens försvinnande från stora delar av södra Sverige. Arten har troligen också drabbats hårt av det småskaliga jordbrukslandskapets försvinnande i skogsbygder där arten troligen var helt beroende av den rika blomresurs som slåtterängar och andra extensivt hävdade marginalmarker erbjöd. Negativa processer som försämrar artens habitat innefattar övergödning av för arten lämpliga marker samt hårt bete. Allför tidig slåtter av vägkanter med rik förekomst av väddklint tycks också vara ett hot mot arten på flera håll. Även efterbehandling av täkter och vägarbetsytor som innefattar återförande av jordmassor, täckning med krossten eller insådd av bindande gräsvegetation påverkar arten negativt. Då arten i princip försvunnit från Västsverige där den fordom hade goda populationer kan man inte utesluta att försurning drabbar arten och dess kalkgynnade födoresurs negativt.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Rekommenderade åtgärder för bevarande av klinttapetserarbi innefattar utökande och säkerställande av artens habitat. Detta innebär i sin tur dels ett förstärkande av blomresursen inom artens nuvarande utbredningsområde och dels etablerandet av lämpliga boplatser i anslutning till dessa blomresurser. Åtgärder för att säkerställa födoresursen kan bestå i att senarelägga slåtter på vägsträckningar med rik förekomst av väddklint och att så in väddklint, rotfibbla och åkervädd i vägkanter eller andra ytor som genomgått markarbeten. I hårt betade marker med förekomst av väddklint och andra korgblommiga växter kan man se till att betesfreda vissa delar av marken för att tillåta blomning. Beredning av boplatser bör omfatta nyskapande av sydlänta och solbelysta markavsnitt vid efterbehandling av täkter eller vid vägarbeten.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2004. Fauna Helvetica 9, Apidae 4 Anthidium, Chelostoma, Coelioxys, Dioxys, Heriades, Lithurgus, Megachile, Osmia, Stelis. SchweizerischeEntomologische Gesellschaft.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. II: Megachilidae-Melittidae. 2:a uppl. Apollo Books. Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Megachile - tapetserarbin 
  • Art
    Megachile pyrenaea, Pérez, 1890 - klinttapetserarbi
    Synonymer
    ängstapetserarbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2013.