Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klippjordkrypare

Organismgrupp Mångfotingar Geophilus carpophagus
Klippjordkrypare Mångfotingar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Klippjordkryparen är Sveriges största jordkrypare. Den kan bli upp till ca 60 mm lång. Antalet benpar är 51–57, ytterst sällan upp till 59. Färgen är brungul, ofta med gråaktig ton. Kroppen är relativt kraftig, ca 30 gånger så lång som bred. Andra käkparets utskott har en tydlig klo. Käkfotsegmentets ryggplåt avsmalnar framåt och är i bakkanten betydligt bredare än huvudet. Giftklorna är släta med små basknölar. Bukplåtarna i kroppens främre halva (ungefär segment 4–16) har en s k carpophag struktur, vars fördjupning är väl avgränsad men smal. Den upptar som mest ungefär halva bukplåtens bredd till skillnad från hos skogsjordkrypare Geophilus proximus och kvickjordkrypare Geophilus insculptus, där den som mest upptar nästan hela bukplåtens bredd. Sista benparets höfter är något förstorade och försedda med 4–8 porer i två oregelbundna rader på undersidan intill bukplåtens kant. Det finns ingen isolerad por och inga porer på ovansidan till skillnad från hos Linnés jordkrypare Geophilus electricus. Övriga segment på sista benparet är hos hanen starkt förtjockade, hos honan inte tjockare än de på föregående ben. Metatarsen har en tydlig klo. Arten har nyligen delats upp i två arter, Geophilus carpophagus och G. easoni (Arthur et al. 2001). Hittills genomgånget material tyder på att endast klippjordkrypare G. carpophagus finns i Norden. Geophilus easoni skiljs från G. carpophagus på mindre storlek (längd upp till 40 mm), färre ben (47–51 ) samt fler (6–12) porer på sista benparets höfter.
Utbredning
Länsvis förekomst för klippjordkrypare Observationer i  Sverige för klippjordkrypare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Klippjordkryparen har en mycket spridd förekomst i södra Sverige. Utomhusfynd finns från Skåne (3 lokaler), Småland (6 lokaler), Öland (1 lokal), Gotland (12 lokaler + 1 återfynd), Östergötland (4 lokaler), Västergötland (5 lokaler), Bohuslän (1 lokal), Närke (1 lokal) och Södermanland (1 lokal + 1 återfynd) – sammanlagt 34 lokaler och 2 återfynd. Av dessa är 30 undersökta före 1950 och endast 4 fynd föreligger efter 1950. Inomhus är arten funnen i Skåne, Halland och Bohuslän (summa 9 lokaler + 2 återfynd). Fyra av dessa är efter 1950 och inget före 1930. Därtill föreligger 7 spridda fynd från Skåne, Småland, Gotland, Västergötland och Bohuslän utan biotopuppgift – alla utom ett från 1800-talet. För övrigt är den funnen på flera ställen i Danmark, två i Norge (varav ett 1800-talsfynd) och ett i Finland. Utbredningen i övrigt är oklar på grund av förväxlingen med G. easoni, men den omfattar sannolikt huvudsakligen centrala och västra Europa, Medelhavsområdet och Nordafrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
En sällsynt art funnen på spridda platser i Götaland och Svealand och huvudsakligen funnen i ursprungliga biotoper, såsom skogar, klippbranter, steniga ställen och stränder, men även inomhus. Av 34 kända fyndlokaler finns endast 6 fynd efter 1950. Detta tolkas som att arten har minskat under senare tid. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (5-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (25-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iv)).
Ekologi
Klippjordkryparen är huvudsakligen funnen i ursprungliga biotoper, såsom skogar, klippbranter, steniga ställen och stränder, men det är även den enda svenska jordkryparen som anträffas inomhus. Den är tagen under bark på tall, gran, asp och bok, under moss- och lavtäcken på hällar samt under stenar på mera öppen mark.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bladmossor
· bladmossor
· lavar
· lavar
Levande djur
Levande djur
· ryggradslösa djur
· ryggradslösa djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Chilopoda (enkelfotingar), Ordning Geophilomorpha (jordkrypare), Familj Geophilidae (storjordkrypare), Släkte Geophilus, Art Geophilus carpophagus Leach, 1815 - klippjordkrypare Synonymer fruktjordkrypare, Geophilus sodalis Meinert, 1871, fruktätande jordkrypare

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation En sällsynt art funnen på spridda platser i Götaland och Svealand och huvudsakligen funnen i ursprungliga biotoper, såsom skogar, klippbranter, steniga ställen och stränder, men även inomhus. Av 34 kända fyndlokaler finns endast 6 fynd efter 1950. Detta tolkas som att arten har minskat under senare tid. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (5-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (25-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iv)).
Klippjordkryparen är Sveriges största jordkrypare. Den kan bli upp till ca 60 mm lång. Antalet benpar är 51–57, ytterst sällan upp till 59. Färgen är brungul, ofta med gråaktig ton. Kroppen är relativt kraftig, ca 30 gånger så lång som bred. Andra käkparets utskott har en tydlig klo. Käkfotsegmentets ryggplåt avsmalnar framåt och är i bakkanten betydligt bredare än huvudet. Giftklorna är släta med små basknölar. Bukplåtarna i kroppens främre halva (ungefär segment 4–16) har en s k carpophag struktur, vars fördjupning är väl avgränsad men smal. Den upptar som mest ungefär halva bukplåtens bredd till skillnad från hos skogsjordkrypare Geophilus proximus och kvickjordkrypare Geophilus insculptus, där den som mest upptar nästan hela bukplåtens bredd. Sista benparets höfter är något förstorade och försedda med 4–8 porer i två oregelbundna rader på undersidan intill bukplåtens kant. Det finns ingen isolerad por och inga porer på ovansidan till skillnad från hos Linnés jordkrypare Geophilus electricus. Övriga segment på sista benparet är hos hanen starkt förtjockade, hos honan inte tjockare än de på föregående ben. Metatarsen har en tydlig klo. Arten har nyligen delats upp i två arter, Geophilus carpophagus och G. easoni (Arthur et al. 2001). Hittills genomgånget material tyder på att endast klippjordkrypare G. carpophagus finns i Norden. Geophilus easoni skiljs från G. carpophagus på mindre storlek (längd upp till 40 mm), färre ben (47–51 ) samt fler (6–12) porer på sista benparets höfter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klippjordkrypare

Länsvis förekomst och status för klippjordkrypare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klippjordkrypare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Klippjordkryparen har en mycket spridd förekomst i södra Sverige. Utomhusfynd finns från Skåne (3 lokaler), Småland (6 lokaler), Öland (1 lokal), Gotland (12 lokaler + 1 återfynd), Östergötland (4 lokaler), Västergötland (5 lokaler), Bohuslän (1 lokal), Närke (1 lokal) och Södermanland (1 lokal + 1 återfynd) – sammanlagt 34 lokaler och 2 återfynd. Av dessa är 30 undersökta före 1950 och endast 4 fynd föreligger efter 1950. Inomhus är arten funnen i Skåne, Halland och Bohuslän (summa 9 lokaler + 2 återfynd). Fyra av dessa är efter 1950 och inget före 1930. Därtill föreligger 7 spridda fynd från Skåne, Småland, Gotland, Västergötland och Bohuslän utan biotopuppgift – alla utom ett från 1800-talet. För övrigt är den funnen på flera ställen i Danmark, två i Norge (varav ett 1800-talsfynd) och ett i Finland. Utbredningen i övrigt är oklar på grund av förväxlingen med G. easoni, men den omfattar sannolikt huvudsakligen centrala och västra Europa, Medelhavsområdet och Nordafrika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Myriapoda - mångfotingar 
  • Klass
    Chilopoda - enkelfotingar 
  • Ordning
    Geophilomorpha - jordkrypare 
  • Familj
    Geophilidae - storjordkrypare 
  • Släkte
    Geophilus  
  • Art
    Geophilus carpophagusLeach, 1815 - klippjordkrypare
    Synonymer
    fruktjordkrypare
    Geophilus sodalis Meinert, 1871
    fruktätande jordkrypare

Klippjordkryparen är huvudsakligen funnen i ursprungliga biotoper, såsom skogar, klippbranter, steniga ställen och stränder, men det är även den enda svenska jordkryparen som anträffas inomhus. Den är tagen under bark på tall, gran, asp och bok, under moss- och lavtäcken på hällar samt under stenar på mera öppen mark.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bladmossor - Bryophyta (Har betydelse)
· lavar - Lichenes (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· ryggradslösa djur - Evertebrata (Viktig)
Arten klassificeras som VU enligt kriteriet B2ab eftersom förekomstarean är liten och minskar samtidigt som utbredningen är kraftigt fragmenterad. Antalet fynd efter 1950 är markant lägre än tidigare. Detta kan betyda att arten har minskat under senare tid.
Framför allt bör artens staus klarläggas för att se om den förmodade minskningen är reell. I första hand bör de lokaler som undersöktes för över 50 år sedan återbesökas för att se om arten går att återfinna.

Andersson, G. 2005. Klippjordkrypare, sid. 157. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Mångfotingar. Myriapoda. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Andersson, G., Djursvoll, P. & Scheller, U. 2008. Katalog över Nordens mångfotingar. Entomologisk Tidskrift 129: 173-190.

Gärdenfors, U. (ed.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005 – The 2005 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hammer, P. 1931. Tusindben. Danmarks fauna 35. G.E.C. Gads forlag, København. 175 s.

Lohmander, H. 1938. Berättelse för år 1937. – Göteborgs Musei Årstryck 1938: 18-24.

Lohmander, H. 1945. Berättelse för år 1944. – Göteborgs Musei Årstryck 1945: 11-20.

Lohmander, H. 1946. Berättelse för år 1945. – Göteborgs Musei Årstryck 1946: 14-18.

Lohmander, H. 1947. Berättelse för år 1946. – Göteborgs Musei Årstryck 1947: 11-17.

Lohmander, H. 1955. Faunistiskt fältarbete 1954 (Utmed Götalands nordgräns, östra hälften). – Göteborgs Musei Årstryck 1955: 30-97.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Andersson 2007. Rev. Göran Andersson 2014. © 2010 ArtDatabanken.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Myriapoda - mångfotingar 
  • Klass
    Chilopoda - enkelfotingar 
  • Ordning
    Geophilomorpha - jordkrypare 
  • Familj
    Geophilidae - storjordkrypare 
  • Släkte
    Geophilus  
  • Art
    Geophilus carpophagus, Leach, 1815 - klippjordkrypare
    Synonymer
    fruktjordkrypare
    Geophilus sodalis Meinert, 1871
    fruktätande jordkrypare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Andersson 2007. Rev. Göran Andersson 2014. © 2010 ArtDatabanken.