Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klittviol

Organismgrupp Kärlväxter Viola tricolor subsp. curtisii
Klittviol Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Klittviol är en flerårig underart av Viola tricolor. Den är 5–15 cm hög och skiljer sig från styvmorsviolen Viola tricolor ssp. tricolor främst genom förgrenade jordstammar. Kronbladen är ofta enfärgat blekblå och blomman något mindre än styvmorsviolens (1,5–2 cm mot 2–2,5 cm). Bladen är oftast något köttiga.
Utbredning
Länsvis förekomst för klittviol Observationer i  Sverige för klittviol
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Klittviol är främst känd från kuststråk i Skåne och Halland. Enstaka belägg finns från Bohuslän, Västergötland, Blekinge, Småland, Öland, Gotland och Uppland. I Skåne har den under senare åren blivit funnen på 25 lokaler. Utbredningen är dock dåligt känd, och aktuell status ytterst osäker. I övriga Norden är klittviolen endast känd från Danmark. I övrigt förekommer den efter Västeuropas kuster (osäkert var sydgränsen går) norrut till Sverige, och i Östersjön norrut till Estland. Eftersom underarten saknats i de flesta floror, och botanisterna genom tiderna ägnat den mycket litet uppmärksamhet, är informationen om förhållandena i Sverige ytterst knapphändig.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Förekommer sällsynt utmed kusterna i södra delarna av landet samt på Öland och Gotland. Klittviolen växer på sanddyner och i dyngräsmarker, oftast nära havet. På Gotland växer den även på sandgräsmarker en bit från kusten. Valet av biotop tyder på att den är mycket konkurrenskänslig. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (75-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på underartens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att underarten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Klittviolen växer på sanddyner och i dyngräsmarker, oftast nära havet. På Gotland växer den även på sandgräsmarker en bit från kusten. Valet av biotop tyder på att den är mycket konkurrenskänslig.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Havsstrand
Havsstrand
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malpighiales (malpigiaordningen), Familj Violaceae (violväxter), Släkte Viola (violer), Underart Viola tricolor subsp. curtisii (E. Forst.) Syme - klittviol Synonymer Viola tricolor ssp. ammotropha, Viola tricolor ssp. bellioides, Viola tricolor ssp. coniophila, Viola tricolor ssp. stenochila, Viola tricolor ssp. maritima (Schweigg.) Hyl., Viola tricolor var. maritima Schweigg., Viola tricolor curtisii, Viola tricolor ssp. curtisii (E. Forst.) Syme

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Förekommer sällsynt utmed kusterna i södra delarna av landet samt på Öland och Gotland. Klittviolen växer på sanddyner och i dyngräsmarker, oftast nära havet. På Gotland växer den även på sandgräsmarker en bit från kusten. Valet av biotop tyder på att den är mycket konkurrenskänslig. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (75-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på underartens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att underarten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Klittviol är en flerårig underart av Viola tricolor. Den är 5–15 cm hög och skiljer sig från styvmorsviolen Viola tricolor ssp. tricolor främst genom förgrenade jordstammar. Kronbladen är ofta enfärgat blekblå och blomman något mindre än styvmorsviolens (1,5–2 cm mot 2–2,5 cm). Bladen är oftast något köttiga.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klittviol

Länsvis förekomst och status för klittviol baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klittviol

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Klittviol är främst känd från kuststråk i Skåne och Halland. Enstaka belägg finns från Bohuslän, Västergötland, Blekinge, Småland, Öland, Gotland och Uppland. I Skåne har den under senare åren blivit funnen på 25 lokaler. Utbredningen är dock dåligt känd, och aktuell status ytterst osäker. I övriga Norden är klittviolen endast känd från Danmark. I övrigt förekommer den efter Västeuropas kuster (osäkert var sydgränsen går) norrut till Sverige, och i Östersjön norrut till Estland. Eftersom underarten saknats i de flesta floror, och botanisterna genom tiderna ägnat den mycket litet uppmärksamhet, är informationen om förhållandena i Sverige ytterst knapphändig.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola tricolor - styvmorsviol 
  • Underart
    Viola tricolor subsp. curtisii(E. Forst.) Syme - klittviol
    Synonymer
    Viola tricolor ssp. ammotropha
    Viola tricolor ssp. bellioides
    Viola tricolor ssp. coniophila
    Viola tricolor ssp. stenochila
    Viola tricolor ssp. maritima (Schweigg.) Hyl.
    Viola tricolor var. maritima Schweigg.
    Viola tricolor curtisii
    Viola tricolor ssp. curtisii (E. Forst.) Syme

Klittviolen växer på sanddyner och i dyngräsmarker, oftast nära havet. På Gotland växer den även på sandgräsmarker en bit från kusten. Valet av biotop tyder på att den är mycket konkurrenskänslig.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Havsstrand, Blottad mark, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Eftersom kunskapen om klittviol är dålig är även hotbilden oklar. Dess biotop är dock hotad, av dels igenväxning på grund av minskad eller upphörd hävd, dels av olika typer av exploatering för bebyggelse, bad mm.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Främsta åtgärden är att inventera klittviol för att få ett grepp om aktuell status och hur många aktuella lokaler det finns.
Utländska namn – DK: Klit-Stedmoderblomst.

Georgson, K. m. fl. 1997. Hallands flora. Lund. Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22–33.

Rasmussen, S. M. 1954. Euphorbiaceernes, Malvaceernes og Violaceernes udbredelse i Danmark. Bot Tidsskr. 50: 239–278.

Valentine, G. H., Merxmüller, H. & Schmidt, A. 1968. Viola. I Tutin, T. G., m.fl. Flora Europaea, 2: 270–282. Cambridge University Press, Cambridge.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2001. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola tricolor - styvmorsviol 
  • Underart
    Viola tricolor subsp. curtisii, (E. Forst.) Syme - klittviol
    Synonymer
    Viola tricolor ssp. ammotropha
    Viola tricolor ssp. bellioides
    Viola tricolor ssp. coniophila
    Viola tricolor ssp. stenochila
    Viola tricolor ssp. maritima (Schweigg.) Hyl.
    Viola tricolor var. maritima Schweigg.
    Viola tricolor curtisii
    Viola tricolor ssp. curtisii (E. Forst.) Syme
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2001. © ArtDatabanken, SLU 2007.