Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klocksolbi

Organismgrupp Steklar, Bin Dufourea inermis
Klocksolbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Detta är ett litet svart, något glänsande, svagt behårat bi med en kroppslängd på 7–8 mm. Solbin har inte några direkt påfallande fältkaraktärer som tvärband på bakkroppen o.dyl. utan kräver mer närgånget studium. De liknar vid en flyktig observation smalbin Lasioglossum eller små sandbin Andrena (usl. Micrandrena). Viktiga skiljekaraktärer är dock att framvingen bara har två cubitalceller (de flesta bisläktena har tre). Honan samlar pollen i bakbenens behåring. Huvudet är runt, brett och lite toppigt. Bakkroppens punktur hos klocksolbi är tämligen tät och tydlig; punktmellanrum på första tergiten är 1–2 ggr punktdiametern. Detta är en egenskap som skiljer honan från den mer utbredda arten ängssolbi Dufourea dentiventris, som har gles och fin punktur med ett punktavstånd på flera gånger punktdiametern. Hanarna av de båda likstora arterna skiljs lättast på att ängssolbi har utdraget spetsiga sidovinklar på bakkropppens sternit fem vilka klocksolbi saknar.
Utbredning
Länsvis förekomst för klocksolbi Observationer i  Sverige för klocksolbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Klocksolbi har en begränsad utbredning i södra Sverige. Den är känd från relativt få aktuella lokaler i Skåne, Halland, Blekinge och på Öland. Förekomsterna i Småland och på Gotland, indikerade av en hona från Vassmolösa 1927 respektive en hane från Visby 1936, har inte kunnat ytterligare beläggas trots att lokalerna ofta besökts sedan dess. Ibland figurerande uppgifter om fynd från Östergötlands och Jönköpings län är felaktiga. Arten är aktivt eftersökt, men ej återfunnen på många av de övriga tidigare kända lokalerna. Detta indikerar att arten har förlorat habitatareal och habitatkvalitet samt att biets population har genomgått en stark tillbakagång under senare decennier. Närmast finns arten i våra södra grannländer Danmark, Tyskland och Balticum men har aldrig påträffats i Norge eller Finland. Utbredningen omfattar också övriga Mellaneuropa från Spanien längs Alperna och Kaukasus till Ural i Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Torrängar med liten blåklocka, den viktigaste pollenkällan för klocksolbi, har minskat areellt genom hårdutnyttjande av odlingsmark med kvävegödning och herbicider samt kvävenedfall och igenväxning eller försämrad habitatkvalitet av naturbetesmarker. Mycket lokala och begränsade förekomster av arten finns på militära övningsfält och marginalmarker. Biet är eftersökt men ej återfunnet på flera tidigare lokaler, vilket indikerar en tillbakagång. Känd från några få aktuella förekomstområden i Skåne, Halland, Blekinge och på Öland, förekomster i Småland och på Gotland ej belagda sedan 1930-talet. (Tidigare uppgifter om förekomst i Östergötland beror på felbestämning). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 23000 (12000-33000) km² och förekomstarean (AOO) till 300 (100-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Klocksolbi samlar endast pollen på blåklockor Campanula, särskilt liten blåklocka C. rotundifolia är ofta besökt. Dess blomningstid och växtplatser överensstämmer bra med biets flygtid och habitatval. Arten uppträder, till skillnad från sin nära släkting ängssolbiet D. dentiventris, i princip alltid i öppna stäppartade miljöer. Boet grävs ut i sand och ligger solexponerat i områden med glest vegetationsskikt, gärna i sluttande områden. Flygtiden varar från början av juli till slutet av augusti. Pärlbi Biastes truncatus är noterad som boparasit.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blåklockor
· blåklockor
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Dufourea (solbin), Art Dufourea inermis (Nylander, 1848) - klocksolbi Synonymer fredssolbi, blåklocksandbi, Halictoides inermis Nylander, 1848

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Torrängar med liten blåklocka, den viktigaste pollenkällan för klocksolbi, har minskat areellt genom hårdutnyttjande av odlingsmark med kvävegödning och herbicider samt kvävenedfall och igenväxning eller försämrad habitatkvalitet av naturbetesmarker. Mycket lokala och begränsade förekomster av arten finns på militära övningsfält och marginalmarker. Biet är eftersökt men ej återfunnet på flera tidigare lokaler, vilket indikerar en tillbakagång. Känd från några få aktuella förekomstområden i Skåne, Halland, Blekinge och på Öland, förekomster i Småland och på Gotland ej belagda sedan 1930-talet. (Tidigare uppgifter om förekomst i Östergötland beror på felbestämning). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 23000 (12000-33000) km² och förekomstarean (AOO) till 300 (100-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Detta är ett litet svart, något glänsande, svagt behårat bi med en kroppslängd på 7–8 mm. Solbin har inte några direkt påfallande fältkaraktärer som tvärband på bakkroppen o.dyl. utan kräver mer närgånget studium. De liknar vid en flyktig observation smalbin Lasioglossum eller små sandbin Andrena (usl. Micrandrena). Viktiga skiljekaraktärer är dock att framvingen bara har två cubitalceller (de flesta bisläktena har tre). Honan samlar pollen i bakbenens behåring. Huvudet är runt, brett och lite toppigt. Bakkroppens punktur hos klocksolbi är tämligen tät och tydlig; punktmellanrum på första tergiten är 1–2 ggr punktdiametern. Detta är en egenskap som skiljer honan från den mer utbredda arten ängssolbi Dufourea dentiventris, som har gles och fin punktur med ett punktavstånd på flera gånger punktdiametern. Hanarna av de båda likstora arterna skiljs lättast på att ängssolbi har utdraget spetsiga sidovinklar på bakkropppens sternit fem vilka klocksolbi saknar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klocksolbi

Länsvis förekomst och status för klocksolbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klocksolbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Klocksolbi har en begränsad utbredning i södra Sverige. Den är känd från relativt få aktuella lokaler i Skåne, Halland, Blekinge och på Öland. Förekomsterna i Småland och på Gotland, indikerade av en hona från Vassmolösa 1927 respektive en hane från Visby 1936, har inte kunnat ytterligare beläggas trots att lokalerna ofta besökts sedan dess. Ibland figurerande uppgifter om fynd från Östergötlands och Jönköpings län är felaktiga. Arten är aktivt eftersökt, men ej återfunnen på många av de övriga tidigare kända lokalerna. Detta indikerar att arten har förlorat habitatareal och habitatkvalitet samt att biets population har genomgått en stark tillbakagång under senare decennier. Närmast finns arten i våra södra grannländer Danmark, Tyskland och Balticum men har aldrig påträffats i Norge eller Finland. Utbredningen omfattar också övriga Mellaneuropa från Spanien längs Alperna och Kaukasus till Ural i Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Rophitinae  
  • Släkte
    Dufourea - solbin 
  • Art
    Dufourea inermis(Nylander, 1848) - klocksolbi
    Synonymer
    fredssolbi
    blåklocksandbi
    Halictoides inermis Nylander, 1848

Klocksolbi samlar endast pollen på blåklockor Campanula, särskilt liten blåklocka C. rotundifolia är ofta besökt. Dess blomningstid och växtplatser överensstämmer bra med biets flygtid och habitatval. Arten uppträder, till skillnad från sin nära släkting ängssolbiet D. dentiventris, i princip alltid i öppna stäppartade miljöer. Boet grävs ut i sand och ligger solexponerat i områden med glest vegetationsskikt, gärna i sluttande områden. Flygtiden varar från början av juli till slutet av augusti. Pärlbi Biastes truncatus är noterad som boparasit.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blåklockor - Campanula (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Torrängar med liten blåklocka, den viktigaste pollenkällan, har minskat areellt genom hårdutnyttjande av odlingsmark med kvävegödning och herbicider samt kvävenedfall och igenväxning eller försämrad habitatkvalitet av naturbetesmarker. På Ölands alvar har hårt fårbete under senare år minskat artens möjligheter till överlevnad och även på Ravlunda skjutfält utgör det hårda betestrycket under torrare perioder ett hot. Kombinationen extremt hårt bete, vägkantsslåtter under högsommaren och eftersommartorka som inträffat under några år på 2000-talet utgör akuta hot för arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Om möjligt bör man på berörda lokaler minska betestrycket under sensommaren vilket också skulle gynna många andra skyddsvärda arter som förekommer i samma habitat. I de fall arten förekommer på militära övningsfält är det viktigt att den militära övningstrafiken fortsätter med den markstörning som både gynnar biet och dess värdväxt. Inom hårt betade områden kan det vara aktuellt att spara spridda buskage med taggbuskar då blommande örter i anslutning till dessa ofta lämnas ifred av betande djur.

Åtgärdsprogram Fastställt

Amiet, F., Neumeyer, R. & Müller, A. 1999. Fauna Helvetica 4, Apidae 2. Colletes, Dufourea, Hylaeus, Nomia, Nomioides, Rhophitoides, Rhophites, Sphecodes, Systropha. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Karlsson, T. & Larsson, K. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin på ängsmark 2011-2016. Naturvårdsverket rapport 6425.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge- en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg & Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Rophitinae  
  • Släkte
    Dufourea - solbin 
  • Art
    Dufourea inermis, (Nylander, 1848) - klocksolbi
    Synonymer
    fredssolbi
    blåklocksandbi
    Halictoides inermis Nylander, 1848
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg & Niklas Johansson 2012