Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  knölig skägglav

Organismgrupp Lavar Usnea ceratina
Knölig skägglav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Knölig skägglav är en mörkt grågrön busklav med en 15–40 cm lång, hängande bål. Grenarna är 1,5–2 mm tjocka i nästan hela sin längd (ej avsmalnande), trubbiga, sparsamt förgrenade, ibland svarta vid basen och har gropar och knölar. Papiller och tuberkler är kraftigt utvecklade medan fibrillerna är korta, få till rikliga eller saknas ibland. Isidiösa soral förekommer ibland rikligt. Märgen är mycket tät och seg, samt ofta svagt rödfärgad, och reagerar K–. Apothecier är tämligen vanliga och sitter längs huvudgrenarna. Apotheciekanten har ett fåtal utskott. Arten kan förväxlas med skägglav Usnea filipendula, som dock har jämnt avsmalnande grenar, är rikligare förgrenad och märgen reagerar K+ rött.
Utbredning
Länsvis förekomst för knölig skägglav Observationer i  Sverige för knölig skägglav
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Den enda fyndet av arten gjordes i Eringsboda socken i Blekinge 1874. Fyndet är inte noggrannare uppgivet än till socken, varför arten, trots besök i socknen, inte kan anses vara fullständigt eftersökt. Eftersom skägglavarna generellt är mycket sparsamma i trakten är det dock inte troligt att laven finns kvar. Redan Almborn (1948) ansåg att det var föga troligt att fler lokaler för arten skulle gå att finna i området. Utbredningen omfattar Europa och Nordamerika i områden med suboceaniskt klimat.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Det enda fyndet av arten gjordes i Blekinge 1874. Arten växte på ett träd men närmare uppgifter om växtplatsen saknas. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1874.
Ekologi
Tyvärr finns inga uppgifter om substrat. Barkbitar i kollekten tyder på att värdträdet varit ek, eller möjligen klibbal, dock inte bok som uppgavs i rödlistan från 1995. I andra delar av Europa växer arten på gamla träd med mer eller mindre sur bark, framför allt bok och ek. Miljön varierar från skogar till parker och hagmarker. Laven trivs bäst på ljusa platser, såsom sydsidan av stammar av gamla träd eller på smala grenar i trädkronorna.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· bok
· bok
· skogsek
· skogsek
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Parmeliaceae, Släkte Usnea (skägglavar), Art Usnea ceratina Ach. - knölig skägglav Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Det enda fyndet av arten gjordes i Blekinge 1874. Arten växte på ett träd men närmare uppgifter om växtplatsen saknas. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1874.
Knölig skägglav är en mörkt grågrön busklav med en 15–40 cm lång, hängande bål. Grenarna är 1,5–2 mm tjocka i nästan hela sin längd (ej avsmalnande), trubbiga, sparsamt förgrenade, ibland svarta vid basen och har gropar och knölar. Papiller och tuberkler är kraftigt utvecklade medan fibrillerna är korta, få till rikliga eller saknas ibland. Isidiösa soral förekommer ibland rikligt. Märgen är mycket tät och seg, samt ofta svagt rödfärgad, och reagerar K–. Apothecier är tämligen vanliga och sitter längs huvudgrenarna. Apotheciekanten har ett fåtal utskott. Arten kan förväxlas med skägglav Usnea filipendula, som dock har jämnt avsmalnande grenar, är rikligare förgrenad och märgen reagerar K+ rött.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för knölig skägglav

Länsvis förekomst och status för knölig skägglav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för knölig skägglav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den enda fyndet av arten gjordes i Eringsboda socken i Blekinge 1874. Fyndet är inte noggrannare uppgivet än till socken, varför arten, trots besök i socknen, inte kan anses vara fullständigt eftersökt. Eftersom skägglavarna generellt är mycket sparsamma i trakten är det dock inte troligt att laven finns kvar. Redan Almborn (1948) ansåg att det var föga troligt att fler lokaler för arten skulle gå att finna i området. Utbredningen omfattar Europa och Nordamerika i områden med suboceaniskt klimat.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Usnea - skägglavar 
  • Art
    Usnea ceratinaAch. - knölig skägglav

Tyvärr finns inga uppgifter om substrat. Barkbitar i kollekten tyder på att värdträdet varit ek, eller möjligen klibbal, dock inte bok som uppgavs i rödlistan från 1995. I andra delar av Europa växer arten på gamla träd med mer eller mindre sur bark, framför allt bok och ek. Miljön varierar från skogar till parker och hagmarker. Laven trivs bäst på ljusa platser, såsom sydsidan av stammar av gamla träd eller på smala grenar i trädkronorna.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
Då knölig skägglav bara är funnen en gång 1874 är både ekologin och hotbilden oklar. Flera andra skägglavar är känsliga för luftföroreningar och detta kan vara ett hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Om arten skulle återfinnas måste hotbilden klargöras och lokalen skyddas.

Almborn, O. 1948. Distribution and ecology of some South Scandinavian Lichens. Bot. Not. suppl. 1(2).

Arup, U. & Ekman, S. 1997. Presentation av arterna. I: Arup, U., Ekman, S., Kärnefelt, I. & Mattsson, J.-E.

(red.), Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige. SBF-förlaget, Lund.

Carlin, G. & Swahn, U. 1977. De svenska Usnea-arterna (skägglavar). Svensk Bot. Tidskr. 71: 89–100.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Usnea - skägglavar 
  • Art
    Usnea ceratina, Ach. - knölig skägglav
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Arup 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.