Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  knaggrocka

Organismgrupp Fiskar Raja clavata
Knaggrocka Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Knaggrockan är brokig och variabel, och den har fått sitt namn av de stora knaggar som den ibland kan ha. Arten är allmän utmed svenska västkusten.

Totallängd hane 105 cm, hona 120 cm. Kroppsskivan är rombisk med tillspetsade bukfenor samt väl avsatt, kort och trubbig nos. Översidan är täckt av hudtänder, även hos mycket unga djur. Undersidan är helt täckt av hudtänder hos större honor, men hos unga djur och stora hanar har bara nosen och skivkanten hudtänder. På nosen och i en rad innanför ögonen sitter ett fåtal taggar. En jämn mittrad med 30-50 taggar löper från nacken till första ryggfenan. Mellan de tydligt åtskilda ryggfenorna finns som mest två (ofta inga) taggar. På svansen finns parallellrader med taggar, hos stora honor ibland dubbla parallellrader. Förstorade taggar (knaggar) med uppsvällda, släta eller delvis räfflade baser sitter spridda på översidan hos vuxna individer, och särskilt hos stora honor förekommer knaggar även på undersidan. Dessa knaggar är ganska ovanliga i sin mest utpräglade form. Vi har i Nationalnyckeln därför avbildat hur knaggarna ser ut på de rockor vi kunnat studera. Förutom variationen i knaggarnas storlek är också taggmönstret mycket variabelt hos knaggrocka.
Översidan är brunaktig, vanligen med mörkare och ljusare fläckar i olika storlekar. Den är ofta marmorerad eller har ögonfläcksmönster men kan sällsynt också vara enfärgad. Svansen har skarpt avgränsade tvärband eller tydligt kontrasterande mörka och ljusa fläckar. Undersidan är vit, skivkanten ofta grå.
Äggkapseln är 50-90 mm lång och 34-68 mm bred. Ena änden är rak, den andra konkav, och de korta hornen är sinsemellan lika långa samt ungefär hälften så långa som kapseln.
Den närstående arten fläckrocka Raja montagui förekommer inte i svenska vatten, men väl längs Atlantkusten norrut till Storbritannien och södra Nordsjön upp till Danmark. Den liknar knaggrocka, men dess översida är delvis slät, och undersidan saknar alltid taggar. Fläckrocka har mörka fläckar på översidan, men ljusa fläckar saknas. Den har som regel en väl markerad ögonfläck på vardera bröstfenan. Svansen är enfärgat gråbrun, utan tvärbandning.
Utbredning
Länsvis förekomst för knaggrocka Observationer i  Sverige för knaggrocka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige förekommer knaggrocka allmänt i Skagerrak, Kattegatt och Öresund. I södra Östersjön är arten mycket sällsynt, men den har påträffats söderut till kusten av Mecklenburg i norra Tyskland. Utbredningsområdet omfattar i övrigt nordöstra Atlantkusten, inklusive Medelhavet och Svarta havet samt Island, Färöarna och norra Norge. Arten förekommer även sällsynt från Barents hav söderut till Marocko och Kanarieöarna. Den är även rapporterad från kusten utanför Namibia i södra Afrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Knaggrocka har ett utbredningsområde som omfattar nordöstra Atlanten, Medelhavet och Svarta havet. Den förekommer från Marocko norrut till Island, Färöarna och Norge, där arten förekommer sällsynt upp i Barents hav. Tidigare var arten allmän i Skagerrak och Kattegatt med förekomster ner i Öresund. I södra Östersjön har arten alltid varit mycket sällsynt, men den har påträffats söderut till tyska kusten. I Sverige är knaggrocka numera mycket sällsynt med förekomsten begränsad till Skagerrak och Kattegatt. Knaggrocka är inte föremål för något riktat fiske i vare sig svenska farvatten eller i Nordsjön, men har fångats i betydande omfattning i blandade fisken och som bifångst vid bottentrålning. Få fiskar når könsmogen ålder då den redan under första, eller senast andra året, når upp till fångstbar storlek i trålfisket. Fekunditeten är låg (ca 140 ägg/år). Analys av provtrålningar utförda av Havsfiskelab under perioden 1915-1977 visar att arten minskade med upp till 90 % under denna period och med tanke på den omfattande bottentrålning som bedrivs i Nordsjön och Västerhavet är förutsättningarna för återhämtning dåliga. Fångsterna av "rocka" har varierat mellan 1 och 20 ton under åren 1994-2008 och det fångas antagligen betydligt mer än så som bifångst. Det är svårt att utläsa någon populationstrend ur detta material, särskilt som rockor i normalfallet endast noteras i loggböckerna som "rocka sp". Säkert identifierade knaggrockor i fisket saknas i stort sett helt under den senaste 2000-talet. Inventeringsdata från Nordsjön antyder en mera stabil situation sedan mitten av 1990-talet. Knaggrocka klassas som Nära hotad NT i nordöstra Atlanten (2005). Arten är fredad i svenska farvatten sedan 2004. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 14000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 50 (30-70) % under de senaste 40 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2bd). Global rödlistningskategori: NT (2001).
Ekologi
Knaggrocka lever uteslutande i marina miljöer. Den är bottenlevande och håller sig på grunt vatten med sand-, dy- eller grusbotten ned till ca 300 meters djup, i Barents hav ända ned till 800 m. Under vintern uppehåller sig knaggrockorna på de större djupen och flyttar vid olika tidpunkter - först honorna, sedan hanarna - in till grundare vatten på våren. Födan utgörs av alla sorters bottenlevande djur; huvudsakligen kräftdjur, men större individer äter också fiskar. Hanar blir könsmogna när de är ca 60 cm långa, honor vid ca 70 cm längd, som tidigast vid fyra respektive fem års ålder. Knaggrocka lägger sina äggkapslar under vår och sommar (mars till augusti). Kapslarna läggs en åt gången och kläcks efter ca 5 månader. De nykläckta ungarna är ca 8 cm breda och livnär sig några dagar av gulesäcken.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· blötdjur
· blötdjur
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
· tagghudingar
· tagghudingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Chondrichthyes (broskfiskar), Ordning Rajiformes (äggrockeartade rockor), Familj Rajidae (äggrockor), Släkte Raja, Art Raja clavata Linnaeus, 1758 - knaggrocka Synonymer Sømrokke, piggskate, Nagelrochen, Thornback Ray

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Knaggrocka har ett utbredningsområde som omfattar nordöstra Atlanten, Medelhavet och Svarta havet. Den förekommer från Marocko norrut till Island, Färöarna och Norge, där arten förekommer sällsynt upp i Barents hav. Tidigare var arten allmän i Skagerrak och Kattegatt med förekomster ner i Öresund. I södra Östersjön har arten alltid varit mycket sällsynt, men den har påträffats söderut till tyska kusten. I Sverige är knaggrocka numera mycket sällsynt med förekomsten begränsad till Skagerrak och Kattegatt. Knaggrocka är inte föremål för något riktat fiske i vare sig svenska farvatten eller i Nordsjön, men har fångats i betydande omfattning i blandade fisken och som bifångst vid bottentrålning. Få fiskar når könsmogen ålder då den redan under första, eller senast andra året, når upp till fångstbar storlek i trålfisket. Fekunditeten är låg (ca 140 ägg/år). Analys av provtrålningar utförda av Havsfiskelab under perioden 1915-1977 visar att arten minskade med upp till 90 % under denna period och med tanke på den omfattande bottentrålning som bedrivs i Nordsjön och Västerhavet är förutsättningarna för återhämtning dåliga. Fångsterna av "rocka" har varierat mellan 1 och 20 ton under åren 1994-2008 och det fångas antagligen betydligt mer än så som bifångst. Det är svårt att utläsa någon populationstrend ur detta material, särskilt som rockor i normalfallet endast noteras i loggböckerna som "rocka sp". Säkert identifierade knaggrockor i fisket saknas i stort sett helt under den senaste 2000-talet. Inventeringsdata från Nordsjön antyder en mera stabil situation sedan mitten av 1990-talet. Knaggrocka klassas som Nära hotad NT i nordöstra Atlanten (2005). Arten är fredad i svenska farvatten sedan 2004. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 14000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 50 (30-70) % under de senaste 40 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2bd). Global rödlistningskategori: NT (2001).
Global rödlistning NT (2001)
Knaggrockan är brokig och variabel, och den har fått sitt namn av de stora knaggar som den ibland kan ha. Arten är allmän utmed svenska västkusten.

Totallängd hane 105 cm, hona 120 cm. Kroppsskivan är rombisk med tillspetsade bukfenor samt väl avsatt, kort och trubbig nos. Översidan är täckt av hudtänder, även hos mycket unga djur. Undersidan är helt täckt av hudtänder hos större honor, men hos unga djur och stora hanar har bara nosen och skivkanten hudtänder. På nosen och i en rad innanför ögonen sitter ett fåtal taggar. En jämn mittrad med 30-50 taggar löper från nacken till första ryggfenan. Mellan de tydligt åtskilda ryggfenorna finns som mest två (ofta inga) taggar. På svansen finns parallellrader med taggar, hos stora honor ibland dubbla parallellrader. Förstorade taggar (knaggar) med uppsvällda, släta eller delvis räfflade baser sitter spridda på översidan hos vuxna individer, och särskilt hos stora honor förekommer knaggar även på undersidan. Dessa knaggar är ganska ovanliga i sin mest utpräglade form. Vi har i Nationalnyckeln därför avbildat hur knaggarna ser ut på de rockor vi kunnat studera. Förutom variationen i knaggarnas storlek är också taggmönstret mycket variabelt hos knaggrocka.
Översidan är brunaktig, vanligen med mörkare och ljusare fläckar i olika storlekar. Den är ofta marmorerad eller har ögonfläcksmönster men kan sällsynt också vara enfärgad. Svansen har skarpt avgränsade tvärband eller tydligt kontrasterande mörka och ljusa fläckar. Undersidan är vit, skivkanten ofta grå.
Äggkapseln är 50-90 mm lång och 34-68 mm bred. Ena änden är rak, den andra konkav, och de korta hornen är sinsemellan lika långa samt ungefär hälften så långa som kapseln.
Den närstående arten fläckrocka Raja montagui förekommer inte i svenska vatten, men väl längs Atlantkusten norrut till Storbritannien och södra Nordsjön upp till Danmark. Den liknar knaggrocka, men dess översida är delvis slät, och undersidan saknar alltid taggar. Fläckrocka har mörka fläckar på översidan, men ljusa fläckar saknas. Den har som regel en väl markerad ögonfläck på vardera bröstfenan. Svansen är enfärgat gråbrun, utan tvärbandning.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för knaggrocka

Länsvis förekomst och status för knaggrocka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för knaggrocka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige förekommer knaggrocka allmänt i Skagerrak, Kattegatt och Öresund. I södra Östersjön är arten mycket sällsynt, men den har påträffats söderut till kusten av Mecklenburg i norra Tyskland. Utbredningsområdet omfattar i övrigt nordöstra Atlantkusten, inklusive Medelhavet och Svarta havet samt Island, Färöarna och norra Norge. Arten förekommer även sällsynt från Barents hav söderut till Marocko och Kanarieöarna. Den är även rapporterad från kusten utanför Namibia i södra Afrika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Batoidea - rockor 
  • Ordning
    Rajiformes - äggrockeartade rockor 
  • Familj
    Rajidae - äggrockor 
  • Släkte
    Raja  
  • Art
    Raja clavataLinnaeus, 1758 - knaggrocka
    Synonymer
    Sømrokke
    piggskate
    Nagelrochen
    Thornback Ray

Knaggrocka lever uteslutande i marina miljöer. Den är bottenlevande och håller sig på grunt vatten med sand-, dy- eller grusbotten ned till ca 300 meters djup, i Barents hav ända ned till 800 m. Under vintern uppehåller sig knaggrockorna på de större djupen och flyttar vid olika tidpunkter - först honorna, sedan hanarna - in till grundare vatten på våren. Födan utgörs av alla sorters bottenlevande djur; huvudsakligen kräftdjur, men större individer äter också fiskar. Hanar blir könsmogna när de är ca 60 cm långa, honor vid ca 70 cm längd, som tidigast vid fyra respektive fem års ålder. Knaggrocka lägger sina äggkapslar under vår och sommar (mars till augusti). Kapslarna läggs en åt gången och kläcks efter ca 5 månader. De nykläckta ungarna är ca 8 cm breda och livnär sig några dagar av gulesäcken.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· blötdjur - Mollusca (Har betydelse)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Har betydelse)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
· tagghudingar - Echinodermata (Viktig)
Knaggrockans storlek, långsamma tillväxt, sena könsmognad och låga reproduktionstakt gör den känslig för ett högt fisketryck. Redan vid ett års ålder är knaggrockan så stor att den fångas i trålfisket. Det är tveksamt om andra tänkbara orsaker, som biotopförändringar eller brist på föda, har någon som helst betydelse för den kraftiga populationsminskningen.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Fiskeriverket har i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön förbjudit fiske efter knaggrocka. Det är alltså helt förbjudet att fånga och landa knaggrockor fångade i svenska vatten.
Namngivning: Raja clavata Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 232.
Etymologi: clavata = spikförsedd; clavus (lat.), spik; suffixet -atus (lat.). Syftar på de kraftiga taggarna.
Uttal: [Rája klaváta]

Namn på andra språk Norska: Piggrocke, Danska: Sømrocke, Engelska: Thornback Skate, Thornback Ray, Roker.

Carlstrand, H. 1997. Hotbild, trender och status hos marina fiskarter. Projektrapport WWF, Sportfiskarna.

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm.

Lindgren, B. (red.) 1984. Värna Västerhavet. Sportfiskarna.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Naturvårdsverket, 1995. Miljötillståndet i Sverige. Stockholm.

Walker, P.A. & Hislop, J. 1998. Senitive skates or resilent rays? Spatial and temporal shift in ray species composition in the central and nortwestern North sea between 1930 and the present day. ICES Journal Marine of Marine Science 55: 392–402. Whitehead, P.J.P., Bauchot, M.-L., Hureau, J.-C., Nielsen, J. & Tortonese, E. (red.) 1989. Fishes of the North-eastern Atlantic and the Mediterranean. Volume 1. Unesco.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Håkan Carlstrand 2002. Rev. Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Batoidea - rockor 
  • Ordning
    Rajiformes - äggrockeartade rockor 
  • Familj
    Rajidae - äggrockor 
  • Släkte
    Raja  
  • Art
    Raja clavata, Linnaeus, 1758 - knaggrocka
    Synonymer
    Sømrokke
    piggskate
    Nagelrochen
    Thornback Ray
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Håkan Carlstrand 2002. Rev. Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).