Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kontrastsvart klarvingesvävfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Villa paniscus
Kontrastsvart klarvingesvävfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Släktet Villa inom familjen svävflugor omfattar en rad ganska bristfälligt kända och ofta svåråtskilda arter, de flesta mellan 8 och 15 mm långa. De har övervägande klara vingar med mer eller mindre mörk framkant. Bakkroppen är förhållandevis bred med mörk grundfärg, tvärband av ljusa eller mörka hår eller fjäll och ofta två något kontrasterande hårtofsar längst bak. Bestämningen underlättas inte av att både hår och fjäll lätt nöts bort. Kontrastsvart klarvingesvävfluga är 12–14 mm lång. Ansiktet har övervägande ljus behåring medan pannan är svarthårig. Vingarna är längs framkanten bara smalt brunaktiga och svängkolvarnas knopp är ljus. De två hårtofsarna vid bakkanten av tergit 7 är kontrasterande vita mot intilliggande svarta hår och fjäll. Fortsatt bestämning utgår från olika karaktärer för hane resp. hona, varför de här beskrivs var för sig. Hanen: Vingspegeln (vid vingens bas) har bara mörka fjäll. Tergiterna och sterniter saknar ljusa fjäll. Likartat färgad vingspegel förekommer bara hos V. hottentotta, denna art har dock tydliga tvärband med bleka fjäll på de flesta tergiterna och bakkanttofsarna på tergit 7 är gulvita. Hanens genitalier avbildas i Engel (1932–37) och Zaitsev (1988) och skiljer sig tydligt från likande arter. Flera liknade arter har uteslutande silverglänsande fjäll på vingspegeln, däribland den mycket lika V. modesta som också saknar ljusa fjäll på bakkroppen och har liknande kontrasterande vita hårtofsar på bakkanten av tergit 7. Identitet och benämning diskuteras i Lyneborg (1965) under V. modesta. Honan: Tergit 3 saknar helt bleka fjäll och vingarna har smal anallob (bakom analcellen). Övriga liknande arter har alla bleka fjäll på tergit 3 och den mest lika arten V. modesta har bred anallob. Notera att vissa bilder på nätet avser annan art.
Utbredning
Länsvis förekomst för kontrastsvart klarvingesvävfluga Observationer i  Sverige för kontrastsvart klarvingesvävfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Förf. har lärt känna arten vid Stora Vika´s nedlagda kalkbrott nära Nynäshamn (Stockholms län, Södermanland), först genom fynd av J. Abenius 1999-2000 och senare genom regelbundna egna besök mellan 2001 och 2007. Under tiden bestämdes också fynd från Runmarö (F. Sjöberg) från 1997 och framåt. Ytterligare fynd gjordes i Småland under perioden 2006 till 2014. Kontrastsvart klarvingesvävfluga finns sannolikt på fler öar eller andra kustnära områden med kalkrikt eller kalkpåverkat berg i dagen i Södermanland och Uppland. De tidiga fynden från Västergötland kan mycket väl komma från liknande biotoper, flera kan ha dock ha varit utsatta för kraftig försurning och därmed förändringar i vegetationsstruktur. Kanske finns dock flugan fortfarande kvar i något stenbrott. I svenska museer finns enl. tidigare uppgift bara ett fåtal kända 1800-talsexemplar från Västergötland (Skaratrakten, N.E. Forsell resp. Göteborgstrakten, A.W. Malm). Tillkommande uppgifter tyder på ytterligare 1800-tals fynd från Skåne, Gotland, Östergötland och Uppland. En förnyad genomgång av museimaterialet behövs för att bättre klarlägga artens tidigare förekomster. På grund av att artens identitet är dåligt förstådd och benämningen ”V. paniscus” på felaktiga grunder också har använts (och ibland fortfarande används) för liknande arter – måste i princip alla uppgifter om förekomst och utbredning måste tas med stor försiktighet. I övriga Norden finns bara några få fynd från Norge. Uppgift från Finland har dementerats (Kahanpää & Winqvist 2005). I övrigt förekommer arten sannolikt i anslutning till kalkhaltiga bergstrakter i Syd- och Östeuropa samt delar av östra Palearktis. Fynd från dyner, grustag eller andra sandmarker tillhör andra arter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Arten var tidigare bara känd från fem 1800-talsexemplar från Stockholmstrakten, Östergötland och Västergötland. Villa-arterna är svårbestämda och ofta blivit felaktigt uppfattade. Den var till synes försvunnen under 1900-talet. Men arten har ånyo påträffats under senare år och belagts från Uppland, Södermanland och östra Småland. En värmekrävande art som lever på torra öppenmarker som kalkhällmarker och tros fluktuera och sannolikt vara mycket fåtalig vissa år. Larverna lever troligen parasitisk på nattflylarver. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (10000-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (40-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ac(iv)).
Ekologi
Flugan kan vid Stora Vika årligen ses sola på mark eller låg vegetation eller vid varm väderlek ses besöka blommor av den där rikligt förekommande spenört Laserpitium latifolium. Honan ses släppa sina ägg svävande någon dm över sparsamt bevuxen torr mark med bl.a. blodnäva Geranium sanguineum. Dagens miljö är ett minne efter en angränsande nedlagd kalkgruva. Stora avbaningsytor i anslutning till den befintliga gruvans branta väggar tyder på en tidigare planerad fortsatt brytning. På det avskalade berget har bildats en extremt öppen och solig biotop som sakta håller på att växa igen (med lövträd och tall) och i dagsläget bildar en unik torrmarksmiljö. I samma miljö trivs den rödlistade praktmånblomfluga Eumerus grandis och har man tur kan man få se på apollofjärilen och andra rariteter. Fynden i Småland är gjorda på sandtäkter och torrängar. Larver inom släktet Villa förmodas utvecklas i larver eller puppor av nattflyn och andra fjärilar men uppgifter om kläckning från bon av bin finns också. Det första larvstadiet är masklikt och lättrörligt och letar sig fram till och sätter sig fast på eller borrar sig in i aktuell larv eller puppa. Larven/puppan bör rimligen förekomma ganska allmänt på eller nära marken, inte har alltför kort utvecklingstid och bör vara tillräcklig stor för att föda upp en parasiterande larv. Flygtiden varar i Stockholm län från andra veckan i juli och en månad framåt, något beroende av rådande väderlek.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Parasitoid
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Bombyliidae (svävflugor), Släkte Villa, Art Villa paniscus (Rossi, 1790) - kontrastsvart klarvingesvävfluga Synonymer Villa panisca (Rossi, 1790)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Arten var tidigare bara känd från fem 1800-talsexemplar från Stockholmstrakten, Östergötland och Västergötland. Villa-arterna är svårbestämda och ofta blivit felaktigt uppfattade. Den var till synes försvunnen under 1900-talet. Men arten har ånyo påträffats under senare år och belagts från Uppland, Södermanland och östra Småland. En värmekrävande art som lever på torra öppenmarker som kalkhällmarker och tros fluktuera och sannolikt vara mycket fåtalig vissa år. Larverna lever troligen parasitisk på nattflylarver. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (10000-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (40-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ac(iv)).
Släktet Villa inom familjen svävflugor omfattar en rad ganska bristfälligt kända och ofta svåråtskilda arter, de flesta mellan 8 och 15 mm långa. De har övervägande klara vingar med mer eller mindre mörk framkant. Bakkroppen är förhållandevis bred med mörk grundfärg, tvärband av ljusa eller mörka hår eller fjäll och ofta två något kontrasterande hårtofsar längst bak. Bestämningen underlättas inte av att både hår och fjäll lätt nöts bort. Kontrastsvart klarvingesvävfluga är 12–14 mm lång. Ansiktet har övervägande ljus behåring medan pannan är svarthårig. Vingarna är längs framkanten bara smalt brunaktiga och svängkolvarnas knopp är ljus. De två hårtofsarna vid bakkanten av tergit 7 är kontrasterande vita mot intilliggande svarta hår och fjäll. Fortsatt bestämning utgår från olika karaktärer för hane resp. hona, varför de här beskrivs var för sig. Hanen: Vingspegeln (vid vingens bas) har bara mörka fjäll. Tergiterna och sterniter saknar ljusa fjäll. Likartat färgad vingspegel förekommer bara hos V. hottentotta, denna art har dock tydliga tvärband med bleka fjäll på de flesta tergiterna och bakkanttofsarna på tergit 7 är gulvita. Hanens genitalier avbildas i Engel (1932–37) och Zaitsev (1988) och skiljer sig tydligt från likande arter. Flera liknade arter har uteslutande silverglänsande fjäll på vingspegeln, däribland den mycket lika V. modesta som också saknar ljusa fjäll på bakkroppen och har liknande kontrasterande vita hårtofsar på bakkanten av tergit 7. Identitet och benämning diskuteras i Lyneborg (1965) under V. modesta. Honan: Tergit 3 saknar helt bleka fjäll och vingarna har smal anallob (bakom analcellen). Övriga liknande arter har alla bleka fjäll på tergit 3 och den mest lika arten V. modesta har bred anallob. Notera att vissa bilder på nätet avser annan art.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kontrastsvart klarvingesvävfluga

Länsvis förekomst och status för kontrastsvart klarvingesvävfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kontrastsvart klarvingesvävfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Förf. har lärt känna arten vid Stora Vika´s nedlagda kalkbrott nära Nynäshamn (Stockholms län, Södermanland), först genom fynd av J. Abenius 1999-2000 och senare genom regelbundna egna besök mellan 2001 och 2007. Under tiden bestämdes också fynd från Runmarö (F. Sjöberg) från 1997 och framåt. Ytterligare fynd gjordes i Småland under perioden 2006 till 2014. Kontrastsvart klarvingesvävfluga finns sannolikt på fler öar eller andra kustnära områden med kalkrikt eller kalkpåverkat berg i dagen i Södermanland och Uppland. De tidiga fynden från Västergötland kan mycket väl komma från liknande biotoper, flera kan ha dock ha varit utsatta för kraftig försurning och därmed förändringar i vegetationsstruktur. Kanske finns dock flugan fortfarande kvar i något stenbrott. I svenska museer finns enl. tidigare uppgift bara ett fåtal kända 1800-talsexemplar från Västergötland (Skaratrakten, N.E. Forsell resp. Göteborgstrakten, A.W. Malm). Tillkommande uppgifter tyder på ytterligare 1800-tals fynd från Skåne, Gotland, Östergötland och Uppland. En förnyad genomgång av museimaterialet behövs för att bättre klarlägga artens tidigare förekomster. På grund av att artens identitet är dåligt förstådd och benämningen ”V. paniscus” på felaktiga grunder också har använts (och ibland fortfarande används) för liknande arter – måste i princip alla uppgifter om förekomst och utbredning måste tas med stor försiktighet. I övriga Norden finns bara några få fynd från Norge. Uppgift från Finland har dementerats (Kahanpää & Winqvist 2005). I övrigt förekommer arten sannolikt i anslutning till kalkhaltiga bergstrakter i Syd- och Östeuropa samt delar av östra Palearktis. Fynd från dyner, grustag eller andra sandmarker tillhör andra arter.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Asiloidea  
  • Familj
    Bombyliidae - svävflugor 
  • Underfamilj
    Anthracinae  
  • Släkte
    Villa  
  • Art
    Villa paniscus(Rossi, 1790) - kontrastsvart klarvingesvävfluga
    Synonymer
    Villa panisca (Rossi, 1790)

Flugan kan vid Stora Vika årligen ses sola på mark eller låg vegetation eller vid varm väderlek ses besöka blommor av den där rikligt förekommande spenört Laserpitium latifolium. Honan ses släppa sina ägg svävande någon dm över sparsamt bevuxen torr mark med bl.a. blodnäva Geranium sanguineum. Dagens miljö är ett minne efter en angränsande nedlagd kalkgruva. Stora avbaningsytor i anslutning till den befintliga gruvans branta väggar tyder på en tidigare planerad fortsatt brytning. På det avskalade berget har bildats en extremt öppen och solig biotop som sakta håller på att växa igen (med lövträd och tall) och i dagsläget bildar en unik torrmarksmiljö. I samma miljö trivs den rödlistade praktmånblomfluga Eumerus grandis och har man tur kan man få se på apollofjärilen och andra rariteter. Fynden i Småland är gjorda på sandtäkter och torrängar. Larver inom släktet Villa förmodas utvecklas i larver eller puppor av nattflyn och andra fjärilar men uppgifter om kläckning från bon av bin finns också. Det första larvstadiet är masklikt och lättrörligt och letar sig fram till och sätter sig fast på eller borrar sig in i aktuell larv eller puppa. Larven/puppan bör rimligen förekomma ganska allmänt på eller nära marken, inte har alltför kort utvecklingstid och bör vara tillräcklig stor för att föda upp en parasiterande larv. Flygtiden varar i Stockholm län från andra veckan i juli och en månad framåt, något beroende av rådande väderlek.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Parasitoid

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Hotet vid Stora Vika är sannolikt igenväxning. Ett på sikt större hot torde vara att befintliga biotoper sannolik ligger alltför isolerade, långt från varandra.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
I första hand behövs en undersökning av flugans verkliga förekomst och krav på biotop, särskilt längs kusten i östra Svealand, östra Småland, Öland och Gotland och motsvarande tänkbara lokaler i Västergötland. Parallellt bör ovannämnda genomgång av samlingarna i våra museer göras. Inventeringen görs lämpligen etappvis för att om möjligt förbättra sökprofilen. Öppna områden med berg i dagen, förekomst av spenört, praktmånblomfluga, samt tidigare fastlandslokaler för apollofjäril är i dagsläget förstahands-kandidater. Parallellt bör värddjur och livscykel kartläggas, bl.a. genom kläckning av fjärilspuppor från aktuella biotoper.
Enligt nyligt beslut i internationella namnkommittén ska artnamnet följa släktnamnets genus. I detta fall ska namnet alltså vara Villa panisca.

ArtDatabanken 1999. Faktablad: Villa paniscus – kontrastsvart klarvingesvävfluga. Förf. Lars Hedström.

Bartsch, H. 2005. Prel. provinskatalog över svävflugor Bombyliidae. www.sef.nu/insektsguiden/

Dunk, K.v.d. 2003. Rote Liste gefährdeter Wollschweber (Diptera: Bombyliidae) Bayerns. www.lfu.bayern.de/natur/.

Engel, E.O. 1932-1937. 25. Bombyliidae in Lindner, E. (utg.), Die Fliegen der paläarktischen Region. Band IV3. E. Schweizerbart’sche Verlagsbuchhandlung, Stuttgart.

Hedström, L. 1986. Svenska insektsfynd – rapport 2. Ent. Tidksr. 107: 139–147.

Kahanpää, J. & Winqvist, K. 2005. Check-list of Finnish flies: families Xylophagidae – Microphoridae.

Sahlbergia 10: 10–27.

Lyneborg, L. 1965. A revised list of Danish Bombyliidae (Diptera), with a subspecific division of Villa circumdata Meig. Entomologiske Meddelelser 34: 155–166.

Zaitzev, V.F. 1988. 43. Family Bombyliidae. In: i Bei Benko: Key to the Insects of the European Part of the USSR. V part I: 843–885. Zaitzev, V.F. 1989. Family Bombyliidae. In Soós, A. & Papp, L. (red.), Catalogue of Palaearctic Diptera 6: 43–169.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Asiloidea  
  • Familj
    Bombyliidae - svävflugor 
  • Underfamilj
    Anthracinae  
  • Släkte
    Villa  
  • Art
    Villa paniscus, (Rossi, 1790) - kontrastsvart klarvingesvävfluga
    Synonymer
    Villa panisca (Rossi, 1790)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.