Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  koppargökstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Evagetes subglaber
Koppargökstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 7–9 mm, hane 6–8 mm. Koppargökstekel kan vara svår att skilja från närstående arter, särskilt från sandgökstekel Evagetes crassicornis. Den kanske mest uppenbara egenskapen är kroppens djupt kastanjebruna grundfärg, t.ex. är efterryggen helt brunhårig. En annan god karaktär är honans långa grävborst, det yttersta på fotsegment 1 når oftast över spetsen av fotsegment 2. Metapostnotum är hos honan smalt bandformad, även detta är en viktig skiljekaraktär mot sandgökstekel E. crassicornis vars metapostnotum är bredare. Mer subtila karaktärer är att munskölden är mindre välvd och att huvudets bakkant (sett ovanifrån) är rak, medan bakhuvudets form hos sandgökstekel E. crassicornis är svagt konkav. Hanens bukplåt 6 har centralt på utsidan en liknande urgröpning som kamgökstekel E. pectinipes, men området runt urgröpningen är mindre blank och glänsande än hos denna art. Könsorganens volsella är en avgörande karaktär men kan närmast förväxlas med kamgökstekel Evagetes pectinipes.
Utbredning
Länsvis förekomst för koppargökstekel Observationer i  Sverige för koppargökstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Första fyndet i Sverige gjordes vid Bödabukten 1977. Koppargökstekel har i sen tid noterats på tre spektakulära sandlokaler i Sverige – Marma skjutfält i Uppland, Skillingaryds skjutfält i Småland och Bödabukten på Öland. Eftersom antalet fynd är få men lokalerna vitt spridda, är det trots allt möjligt att arten har funnits på dessa eller enstaka andra lokaler i landet under lång tid utan att bli upptäckt, men arten har inte påträffats vid genomgång av svenska historiska insektssamlingar. Arten är inte känd från Danmark. I Norge har artens enda förekomst nyligen upptäckts i Telemark och även i Finland har en aktuell lokal rapporterats i norra Karelen. Tyngdpunkten i utbredningen ligger i Mellaneuropa, med enstaka lokaler i Västeuropa. Utbredningsområdet österut i Palaearktis är oklar men arten har rapporterats från Mongoliet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
Alla gökvägsteklar är kleptoparasiter på andra vägsteklar. De kända lokalerna i Sverige för denna art är alla högklassiga sandlokaler, vilket tyder på att värdarten (eller värdarterna) utgörs av sandmarksspecialister. Arten är upptäckt först i sen tid, men tros vara en tidigare förbisedd medlem i den svenska faunan. Första fyndet (vilket nyligen uppdagats) gjordes vid Böda på Öland 1977. Under senaste decenniet har den även påträffats på två militära skjutfält: Marma i Uppland och Skillingaryd i Småland samt i täkter vid Etelhem på Gotland 2008. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (20-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskad användning av naturgrus och schablonmässig återställning av täkter gör att öppna sandmarker minskar. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Kunskapen om levnadssättet hos koppargökstekel är begränsad. Fynd som hittills gjorts visar att arten framför allt förekommer i områden som under lång tid påverkats av mänsklig verksamhet, t.ex. svedjebruk eller militär verksamhet. Förekomsten på norra Öland visar dock att även naturlig påverkan kan vara tillräcklig. En gemensam egenskap för alla kända förekomstområden är en artrik och exklusiv sandmarksfauna. Inga säkra iakttagelser om levnadssättet har gjorts, men en koppling till virvelvägstekeln Arachnospila opinata antyds dock av överlappande förekomster hos de båda arterna.

Blombesök har i Tyskland noterats på vildmorot Daucus carota. I Nordeuropa är koppargökstekel aktiv från mitten av juni till mitten av juli, men aktivitetsperioden är med hänsyn till det låga antalet fynd troligen längre än så.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· spindlar
· spindlar
· virvelvägstekel
· virvelvägstekel
· vägsteklar
· vägsteklar
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flockblommiga
· flockblommiga
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Evagetes (gökvägsteklar), Art Evagetes subglaber (Haupt, 1941) - koppargökstekel Synonymer Evagetes subnudus (Haupt, 1941), Psammochares subglaber Haupt, 1941

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Alla gökvägsteklar är kleptoparasiter på andra vägsteklar. De kända lokalerna i Sverige för denna art är alla högklassiga sandlokaler, vilket tyder på att värdarten (eller värdarterna) utgörs av sandmarksspecialister. Arten är upptäckt först i sen tid, men tros vara en tidigare förbisedd medlem i den svenska faunan. Första fyndet (vilket nyligen uppdagats) gjordes vid Böda på Öland 1977. Under senaste decenniet har den även påträffats på två militära skjutfält: Marma i Uppland och Skillingaryd i Småland samt i täkter vid Etelhem på Gotland 2008. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (20-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskad användning av naturgrus och schablonmässig återställning av täkter gör att öppna sandmarker minskar. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Längd hona 7–9 mm, hane 6–8 mm. Koppargökstekel kan vara svår att skilja från närstående arter, särskilt från sandgökstekel Evagetes crassicornis. Den kanske mest uppenbara egenskapen är kroppens djupt kastanjebruna grundfärg, t.ex. är efterryggen helt brunhårig. En annan god karaktär är honans långa grävborst, det yttersta på fotsegment 1 når oftast över spetsen av fotsegment 2. Metapostnotum är hos honan smalt bandformad, även detta är en viktig skiljekaraktär mot sandgökstekel E. crassicornis vars metapostnotum är bredare. Mer subtila karaktärer är att munskölden är mindre välvd och att huvudets bakkant (sett ovanifrån) är rak, medan bakhuvudets form hos sandgökstekel E. crassicornis är svagt konkav. Hanens bukplåt 6 har centralt på utsidan en liknande urgröpning som kamgökstekel E. pectinipes, men området runt urgröpningen är mindre blank och glänsande än hos denna art. Könsorganens volsella är en avgörande karaktär men kan närmast förväxlas med kamgökstekel Evagetes pectinipes.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för koppargökstekel

Länsvis förekomst och status för koppargökstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för koppargökstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Första fyndet i Sverige gjordes vid Bödabukten 1977. Koppargökstekel har i sen tid noterats på tre spektakulära sandlokaler i Sverige – Marma skjutfält i Uppland, Skillingaryds skjutfält i Småland och Bödabukten på Öland. Eftersom antalet fynd är få men lokalerna vitt spridda, är det trots allt möjligt att arten har funnits på dessa eller enstaka andra lokaler i landet under lång tid utan att bli upptäckt, men arten har inte påträffats vid genomgång av svenska historiska insektssamlingar. Arten är inte känd från Danmark. I Norge har artens enda förekomst nyligen upptäckts i Telemark och även i Finland har en aktuell lokal rapporterats i norra Karelen. Tyngdpunkten i utbredningen ligger i Mellaneuropa, med enstaka lokaler i Västeuropa. Utbredningsområdet österut i Palaearktis är oklar men arten har rapporterats från Mongoliet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Evagetes - gökvägsteklar 
  • Art
    Evagetes subglaber(Haupt, 1941) - koppargökstekel
    Synonymer
    Evagetes subnudus (Haupt, 1941)
    Psammochares subglaber Haupt, 1941

Kunskapen om levnadssättet hos koppargökstekel är begränsad. Fynd som hittills gjorts visar att arten framför allt förekommer i områden som under lång tid påverkats av mänsklig verksamhet, t.ex. svedjebruk eller militär verksamhet. Förekomsten på norra Öland visar dock att även naturlig påverkan kan vara tillräcklig. En gemensam egenskap för alla kända förekomstområden är en artrik och exklusiv sandmarksfauna. Inga säkra iakttagelser om levnadssättet har gjorts, men en koppling till virvelvägstekeln Arachnospila opinata antyds dock av överlappande förekomster hos de båda arterna.

Blombesök har i Tyskland noterats på vildmorot Daucus carota. I Nordeuropa är koppargökstekel aktiv från mitten av juni till mitten av juli, men aktivitetsperioden är med hänsyn till det låga antalet fynd troligen längre än så.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
· virvelvägstekel - Arachnospila opinata (Viktig)
· vägsteklar - Pompilidae (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flockblommiga - Apiaceae (Har betydelse)
Alla förändringar som missgynnar koppargökstekelns värdarter är ett hot. Nedläggning av militär verksamhet som medför upphörd markstörning på värdefulla sandmarkslokaler är ett hot mot denna och en rad andra exklusiva sandmarksarter.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Ökad kunskap om val av värdarter hos denna boparasitiska vägstekeln är önskvärt. I brist på sådan kunskap bör i första hand kända lokaler skötas på ett sätt som innebär att intensiv och kontinuerlig markstörning i tillräcklig omfattning garanteras.
Etymologi: subglaber (lat.) = nästan slät; prefixet sub- = nästan; glaber = slät.

Uttal: [evagétes súbglaber].

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Evagetes - gökvägsteklar 
  • Art
    Evagetes subglaber, (Haupt, 1941) - koppargökstekel
    Synonymer
    Evagetes subnudus (Haupt, 1941)
    Psammochares subglaber Haupt, 1941
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2013.