Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kornsparv

Organismgrupp Fåglar Emberiza calandra
Kornsparv Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kornsparven är Europas största fältsparv, i storlek närmast jämförbar med sånglärka. Även ifråga om dräktens utseende finns likheter med sånglärkan; mörkstreckat gråbrun ovansidan och beige-gråvit undersida med mörka streck på strupsidan, bröstet och på kroppssidan. Kraftig sparvnäbb som är gulskär på sidan. Könen lika, men hanen är märkbart större än honan. Flyger med djupa bågar. Vid kortare förflyttningar hänger den ofta med benen. Den karakteristiska sången, som sker från upphöjda sångplatser, består av en accelererande gnisslande/rasslande strof.
Utbredning
Länsvis förekomst för kornsparv Observationer i  Sverige för kornsparv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige var kornsparven i början av 1800-talet endast känd från slättbygderna i Skåne och södra Halland, men förekom här mycket talrikt. Vid mitten av 1800-talet expanderade arten norrut till Bohuslän, Västergötland, Blekinge, sydöstra Småland, Öland och möjligen Östergötland och Gotland. På 1890-talet började dock en allmän minskning bli märkbar och kornsparven försvann åter från de nordligaste landskapen. Nedgången fortsatte under 1900-talet och i början av 1960-talet fanns den bara kvar på ett fåtal lokaler i södra och västra Skåne. Från mitten av 1960-talet och fram till 1975 häckade mindre bestånd åter på Öland och i Halland, samtidigt som en återhämtning och spridning kunde noteras i Skåne. Således fanns 1975 enbart i ett litet område SO Höganäs i nordvästra Skåne cirka 50 sjungande hanar, dessutom fanns några mindre bestånd öster om Landskrona, norr om Trelleborg och öster om Ystad. Under 1980- och 1990-talet skedde åter en kraftig nedgång och den samlade svenska populationen uppgick vid 1990-talets mitt till endast ett 10-tal individer i sydöstra Skåne. Vid en av artens sista utposter i landet – området mellan Hammar och Kåseberga – genomfördes ett flertal lyckade häckningar 2000–2001. Att häckningarna lyckades förklaras till stor del av ideella ansträngningar att lokalisera boplatserna och därefter skydda dessa mot tidig slåtter. Detta arbete har fortgått sedan dess förutom att vinterutfodring genomförs i nämnda område. Vinterstammen uppgick till cirka 200 ex. vintern 2004/-05 och sommaren 2005 konstaterades totalt 49 revirhävdande hanar, från Ingelstorp i väster till Borrby/Sandby i öster. Av dem genomförde 23 häckning med en hona och 5 hade två honor. En snörik vinter 2005/2006 medförde en halvering av beståndet som därefter åter vuxit. Sommaren 2009 hävdade cirka 50 hanar revir och 26 lyckade häckningar konstaterades. I december nämnda år övervintrade cirka 300 ex. vid vinterutfodringsplatsen i sydöstra Skåne. År 2009 konstaterades dessutom en häckning på Öland, den första sedan 1975. Kornsparven förekommer i Europa söder om 60°N, i nordvästra Afrika och sydvästra Asien österut till västra Sinkiang. Det eropeiska beståndet uppgår till minst 7,9 miljoner par och bestånden minskar i 17 av 33 länder och ökar endast i fem. Det danska beståndet mer än halverades 1980–1990 och uppskattades till 31000 par 1994. Därefter har en påtaglig ökning konstaterats där.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Kornsparv häckar i utpräglad jordbruksbygd, under senare tid främst i områden med små odlingsenheter på något sämre jordar. Från att i slutet av 1800-talet ha varit en allmän häckfågel i södra Bohuslän, Västergötland, Halland, Skåne, södra Blekinge, sydöstra Småland och på Öland återstår numera endast en åtgärdsberoende spillra på ett litet antal lokaler i södra Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 80 (60-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1100 km² och förekomstarean (AOO) till 20 (15-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beståndet har minskat med 25-75 % de senaste 30 åren men bedöms ha varit stabilt de senaste 10 åren främst beroende på stödåtgärder vintertid. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
I Sverige förekommer kornsparven i utpräglad jordbruksbygd, under senare tid främst i områden med små odlingsenheter på något sämre jordar i nordvästra och sydöstra Skåne. Arten är huvudsakligen fröätare men drygar ut kosten med insekter under sommaren. Enligt en engelsk undersökning matas ungarna till stor del med insekter, främst, hopprätvingar, fjärils- och växtstekellarver samt skalbaggar och spindlar. Häckningssystemet är närmast promiskuöst och beståndsuppskattningar beräknade enbart på antalet sjungande hanar är därför osäkra. Polygyni, där en hane parat sig med upp till sju olika honor är känt från England. Boet läggs i åkrar, klövervallar, dikesrenar och liknande ställen. Av funna bon 2009 var 11 placerade i sockerbetsfält, 10 i kornåker och ett par vardera i ärtor, vete, raps, morot och palsternacka. Trots att kornsparven är mycket stationär, sker inte äggläggningen förrän i slutet av maj. Kullen består av 4–5 ägg och det förekommer att vissa honor lägger två kullar. Honan sköter i stort sett ensam om ruvningen och uppfödandet av ungarna.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
· spindlar
· spindlar
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Emberizidae (fältsparvar), Släkte Emberiza, Art Emberiza calandra Linnaeus, 1758 - kornsparv Synonymer Miliaria calandra

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Kornsparv häckar i utpräglad jordbruksbygd, under senare tid främst i områden med små odlingsenheter på något sämre jordar. Från att i slutet av 1800-talet ha varit en allmän häckfågel i södra Bohuslän, Västergötland, Halland, Skåne, södra Blekinge, sydöstra Småland och på Öland återstår numera endast en åtgärdsberoende spillra på ett litet antal lokaler i södra Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 80 (60-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1100 km² och förekomstarean (AOO) till 20 (15-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beståndet har minskat med 25-75 % de senaste 30 åren men bedöms ha varit stabilt de senaste 10 åren främst beroende på stödåtgärder vintertid. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Åtgärdsprogram Fastställt
Kornsparven är Europas största fältsparv, i storlek närmast jämförbar med sånglärka. Även ifråga om dräktens utseende finns likheter med sånglärkan; mörkstreckat gråbrun ovansidan och beige-gråvit undersida med mörka streck på strupsidan, bröstet och på kroppssidan. Kraftig sparvnäbb som är gulskär på sidan. Könen lika, men hanen är märkbart större än honan. Flyger med djupa bågar. Vid kortare förflyttningar hänger den ofta med benen. Den karakteristiska sången, som sker från upphöjda sångplatser, består av en accelererande gnisslande/rasslande strof.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kornsparv

Länsvis förekomst och status för kornsparv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kornsparv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige var kornsparven i början av 1800-talet endast känd från slättbygderna i Skåne och södra Halland, men förekom här mycket talrikt. Vid mitten av 1800-talet expanderade arten norrut till Bohuslän, Västergötland, Blekinge, sydöstra Småland, Öland och möjligen Östergötland och Gotland. På 1890-talet började dock en allmän minskning bli märkbar och kornsparven försvann åter från de nordligaste landskapen. Nedgången fortsatte under 1900-talet och i början av 1960-talet fanns den bara kvar på ett fåtal lokaler i södra och västra Skåne. Från mitten av 1960-talet och fram till 1975 häckade mindre bestånd åter på Öland och i Halland, samtidigt som en återhämtning och spridning kunde noteras i Skåne. Således fanns 1975 enbart i ett litet område SO Höganäs i nordvästra Skåne cirka 50 sjungande hanar, dessutom fanns några mindre bestånd öster om Landskrona, norr om Trelleborg och öster om Ystad. Under 1980- och 1990-talet skedde åter en kraftig nedgång och den samlade svenska populationen uppgick vid 1990-talets mitt till endast ett 10-tal individer i sydöstra Skåne. Vid en av artens sista utposter i landet – området mellan Hammar och Kåseberga – genomfördes ett flertal lyckade häckningar 2000–2001. Att häckningarna lyckades förklaras till stor del av ideella ansträngningar att lokalisera boplatserna och därefter skydda dessa mot tidig slåtter. Detta arbete har fortgått sedan dess förutom att vinterutfodring genomförs i nämnda område. Vinterstammen uppgick till cirka 200 ex. vintern 2004/-05 och sommaren 2005 konstaterades totalt 49 revirhävdande hanar, från Ingelstorp i väster till Borrby/Sandby i öster. Av dem genomförde 23 häckning med en hona och 5 hade två honor. En snörik vinter 2005/2006 medförde en halvering av beståndet som därefter åter vuxit. Sommaren 2009 hävdade cirka 50 hanar revir och 26 lyckade häckningar konstaterades. I december nämnda år övervintrade cirka 300 ex. vid vinterutfodringsplatsen i sydöstra Skåne. År 2009 konstaterades dessutom en häckning på Öland, den första sedan 1975. Kornsparven förekommer i Europa söder om 60°N, i nordvästra Afrika och sydvästra Asien österut till västra Sinkiang. Det eropeiska beståndet uppgår till minst 7,9 miljoner par och bestånden minskar i 17 av 33 länder och ökar endast i fem. Det danska beståndet mer än halverades 1980–1990 och uppskattades till 31000 par 1994. Därefter har en påtaglig ökning konstaterats där.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Emberizidae - fältsparvar 
  • Släkte
    Emberiza  
  • Art
    Emberiza calandraLinnaeus, 1758 - kornsparv
    Synonymer
    Miliaria calandra

I Sverige förekommer kornsparven i utpräglad jordbruksbygd, under senare tid främst i områden med små odlingsenheter på något sämre jordar i nordvästra och sydöstra Skåne. Arten är huvudsakligen fröätare men drygar ut kosten med insekter under sommaren. Enligt en engelsk undersökning matas ungarna till stor del med insekter, främst, hopprätvingar, fjärils- och växtstekellarver samt skalbaggar och spindlar. Häckningssystemet är närmast promiskuöst och beståndsuppskattningar beräknade enbart på antalet sjungande hanar är därför osäkra. Polygyni, där en hane parat sig med upp till sju olika honor är känt från England. Boet läggs i åkrar, klövervallar, dikesrenar och liknande ställen. Av funna bon 2009 var 11 placerade i sockerbetsfält, 10 i kornåker och ett par vardera i ärtor, vete, raps, morot och palsternacka. Trots att kornsparven är mycket stationär, sker inte äggläggningen förrän i slutet av maj. Kullen består av 4–5 ägg och det förekommer att vissa honor lägger två kullar. Honan sköter i stort sett ensam om ruvningen och uppfödandet av ungarna.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
De kraftiga förändringarna inom jordbruket torde vara den viktigaste orsaken till kornsparvens tillbakagång i Nordvästeuropa. Rationella brukningsmetoder med allt större maskiner har medfört allt större odlingsenheter, där ogräsimpediment, åkerholmar, solitära träd och diken inte längre tolereras. Engelska undersökningar har visat att kornsparven vintertid nästan uteslutande födosöker i stubbåkrar. Jordbrukets övergång från vårsådd till övervägande höstsådd kan således ha medfört ökad vinterdödlighet för arten. Den numera tidiga slåttern av vallar medför att många häckningar spolieras. Användningen av metylkvicksilverbetat utsäde under 1900-talets mitt drabbade kornsparven mycket hårt. Numera missgynnas arten hårt av andra kemikalier/gifter vilka används mot ogräs- och insektsbekämpning. De små, isolerade populationer som nu existerar kan lätt slås ut av en kall och snörik vinter eller av ett lokalt hårt predationstryck (sparvhök, kråka, iller, katt, skata etc.). Försvinnandet av telefonledningar i det öppna jordbrukslandskapet kan misstänkas medföra minskande eller utglesade bestånd eftersom kornsparven i mycket hög utsträckning sjunger från upphöjda platser i landskapet.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss positiv effekt)
Det är viktigt för kornsparven, liksom för andra djurarter i jordbrukslandskapet, att bruket av gifter och andra kemikalier snarast begränsas. En förmodligen effektiv metod, i syfte att underlätta för kornsparvens och andra fauna- och floraelements fortsatta existens, vore att konsekvent lämna sprutfria (och därmed giftfria) zoner på åkrar (längs diken, vattendrag, bryn etc.). Dessutom bör vissa landskapsavsnitt undantas från högrationell drift så att de biotopöar som kornsparven utnyttjar får finnas kvar. Till biotopelement som bör sparas hör öppna diken och ogräsbevuxna traktorvägar. Förmodligen är det även viktigt för kornsparven att det i det flacka jordbrukslandskapet finns tillgång på högre belägna sångplatser i form av stolpar, telefontrådar, stora stenblock, solitära träd etc. För att vidmakthålla och förbättra situationen för det mycket fåtaliga sydsvenska beståndet krävs förmodligen speciella insatser under en lång rad av år, t.ex. att lokalisera häckningsplatser och ordna skydd för dessa mot slåtter eller andra jordbruksaktiviteter samt att vinterutfodra fåglarna, helst på flera platser samtidigt för att minimera predationsrisken. Inom jordbruksområden med kornsparv bör lantbrukare uppmuntras att ha åtminstone en viss andel vårsådd samt att spara vissa stubbåkrar och ogräsbevuxna trädor över vintern. I syfte att förbättra artens situation i landet löper f.n. ett nationellt åtgärdsprogram innehållande ovan nämnda åtgärder 2005–2009.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – DK: Bomlærke, NO: Kornspurv, FI: Harmaasirkku, GB: Corn Bunting. Kornsparv är förtecknad i Bernkonventionen bilaga III (skyddade djurarter). Arten är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Bertelsen, J. & Hansen, K. (red.) 1987. Det åbne land. Dansk vildtforskning 1986–87. Medd. nr 216 fra Vildtbiologisk Station, Kalø, Rønde.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Brickle, N. W. & Harper, D. G. C. 1999. Diet of nestling Corn Buntings Miliaria calandra in southern England examined by compositional analysis of faeces. Bird Study 46: 319–329.

Busche, G. 1989. Niedergang des Bestandes der Grauammer (Emberiza calandra) in Schleswig-Holstein. Die Vogelwarte 35: 11–20. Cramp, S., Perrins, C. M. m.fl. (red.) 1994. Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic. Vol. 9. Oxford.

Donald, P. F. & Evans, A. D. 1994. Habitat selection by Corn Buntings Miliaria calandra in winter. Bird Study 41: 199–210.

Donald, P.F. & Evans, A.D. 1995. Habitat selection and population size of Corn Buntings Miliaria calandra breeding in Britain in 1993. Bird Study 42: 190–204.

Donald, P. F. & Forrest, C. 1995. The effects of agricultural change on population size of Corn Bunting Miliaria calandra on individual farms. Bird Study 42: 205–215.

Gliemann, L. 1973. Die Grauammer. Die Neue Brehm-Bücherei 443. Wittenberg-Lutherstadt.

Grell, M. B. 1998. Fuglenes Danmark. Gads forlag, Köpenhamn.

Gyllin, R. 1965. Studier av en kornsparvpopulation. Fauna och Flora 60: 225–274.

Gyllin, R. 1967. Dygnsrytm hos kornsparv (Emberiza calandra). Vår Fågelvärld 26: 19–29.

Hagemeijer, E. J. M. & Blair, M. J. (red.) 1997. The EBCC Atlas of European Breeding Birds: Their Distribution and Abundance. T. & A. D. Poyser, London.

Hegelbach, J. & Ziswiler, V. 1979. Zur Territorialität einer Grauammer-Population Emberiza calandra. Der Orn. Beobachter 76: 119–132.

Hjalte, K. 1969. Kornsparven Emberiza calandra i Skåne 1965–1968. Vår Fågelvärld 28: 124–129.

Ivarsson, K. 2000. Kornsparven i sydöstra Skåne 2000. Anser 39: 270–271.

Ivarsson, K. 2001. Kornsparven i Skåne 2001. Anser 40: 241–244.

Ivarsson, K. 2005. Kornsparven i Skåne 2005 – ännu ett framgångsrikt år för kornsparven i Skåne. Anser 44 (4).

Ivarsson, K. 2005. Åtgärdsprogram för bevarande av kornsparv (Emberiza calandra). Naturvårdsverket Rapport 5502, Stockholm.

Jacobsen, E. M. 1989. Ynglefuglerapport 1988. DOF:s fugleregistreringsgruppe. D.O.F. København.

Jönsson, P. E. 1982. Skånska fåglar: Kornsparven. Anser 21: 213–222.

Jönsson, P. E. 1988. Kornsparv Miliaria calandra L. I: Andersson, S.(red.), Fåglar i jordbrukslandskapet. Vår Fågelvärld, Suppl. 12:375–380.

Jönsson, P. E. 1989. Projekt Kornsparv – en presentation samt verksamhetsrapport för 1988. Anser 28: 17–24.

Jönsson, P. E. 1990. Projekt Kornsparv – en rapport från verksamheten 1989. Anser 29: 63–68.

Jönsson, P. E. 1992. Kornsparven Miliaria calandra i Skåne 1990-91 – en projektrapport. Anser 31: 101–108.

Jönsson, P. E. 1993. Det gamla åkerlandskapets fågel. Skånes Natur (årsbok) 80: 86–89.

Karvik, N.-G. 1963. Kornsparven. I: Curry-Lindahl,K. (red.). Våra Fåglar i Norden, band 4. Stockholm.

Mason, C. F. & Macdonald, S. M. 2000. Corn Bunting Miliaria calandra populations, landscape and land-use in an arable district of eastern England. Bird Conservation International 10(2): 169–186.

Møller, A. P. 1980 Landbrug og fugle - en oversigt. Dansk Orn. Foren. Tidskr. 74: 1–10.

Møller, A. P. 1983. Changes in Danish farmland habitats and their populations of breeding birds. Holarctic Ecol. 6: 95–100.

Otterlind, G. och Lennerstedt, I. 1964. Den svenska fågelfaunan och biocidskadorna. Vår Fågelvärld 23: 363–415.

Ryves, B. H. & F. 1934. The breeding habits of the corn bunting as observed in north Cornwall; with special reference to its polygamous habits. Brit. Birds 28: 2–36.

Stoate, C., Borralho, R. & Araujo, M. 2000. Factors affecting corn bunting Miliaria calandra abundance in a Portoguese agricultural landscape. Agriculture Ecosystems & Environment 77 (3): 219–226.

Thompson, D. B. A. och Gribbin, S. 1986. Ecology of Corn Buntings (Miliaria calandra) in NW England. British Ecol. Soc. Bull. 17: 69–75.

Walpole-Bond, J. 1932. The Breeding-Habits of the Corn Bunting (as observed in Sussex) with some Notes on its Song, Cries and General Deportment. Brit. Birds 25: 292–300.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Paul Eric Jönsson 1986. Rev. Paul Eric Jönsson 1994, Martin Tjernberg & Paul Eric Jönsson 2002, Kurt Ivarsson 2005, Martin Tjernberg 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Emberizidae - fältsparvar 
  • Släkte
    Emberiza  
  • Art
    Emberiza calandra, Linnaeus, 1758 - kornsparv
    Synonymer
    Miliaria calandra
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Paul Eric Jönsson 1986. Rev. Paul Eric Jönsson 1994, Martin Tjernberg & Paul Eric Jönsson 2002, Kurt Ivarsson 2005, Martin Tjernberg 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.