Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  korskovall

Organismgrupp Kärlväxter Melampyrum cristatum
Korskovall Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Korskovall hör till de halvparasitiska lejongapsväxterna. Dess rötter står i kontakt med och hämtar näring från många olika växter. Den är en ettårig ört med liten rot och 2–3 dm hög stjälk som är styv och ogrenad eller utspärrat grenig. Bladen är lansettlika, oskaftade och motsatta. Toppen på stam och grenar avslutas med ett fyrsidigt, pyramidformat, 2–3 cm långt blomax. Axet har fyra rader av rödbruna, starkt ihopvikta, kamlikt vasstandade stödblad. Blommorna är 1,5 cm långa, purpurröda med gult kring läppar och svalg och krökt pip. Kapseln är osymmetrisk och innehåller ett fåtal frön. Arten blommar hela sommaren. Ganska ofta förekommer korskovall i en form med blekgröna stödblad och bleka blommor (f. alutaceum).
Utbredning
Länsvis förekomst för korskovall Observationer i  Sverige för korskovall
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Korskovall finns i södra Sverige från Skåne till Gästrikland. Överallt har den minskat mer eller mindre kraftigt under den senaste 40–60 åren. På många av lokalerna finns den nu i små och allt mer avtagande populationer. Variationerna i frekvens allt efter årsmån är dock stora: den tycks gynnas av fuktiga somrar. Korskovall finns i stora delar av Europa, utom längst i syd och väst, samt i västra Asien till Kazachstan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Korskovall finns i södra Sverige från Skåne till Gästrikland samt på Öland och Gotland. Korskovall växer på torr till frisk naturlig gräsmark, där den föredrar tämligen torr mulljord med goda närings- och basförhållanden. Växtplatserna kan vara skogsbryn, ljusa ängsartade skogar, öppna ängar och strandsnår. Korskovallen är troligen en gammal slåtterängsväxt, som gynnades av måttlig hävd med slåtter och bete. Både uteblivet bete och alltför hårt bete utgör hot för korskovallen. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (500-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3500 (2500-4500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Korskovall växer på torr till frisk naturlig gräsmark, där den föredrar tämligen torr mulljord med goda närings- och basförhållanden. Växtplatserna kan vara skogsbryn, ljusa ängsartade skogar, öppna ängar och strandsnår. Korskovallen är troligen en gammal slåtterängsväxt, som gynnades av måttlig hävd med slåtter och bete, som skapade mosaiker i hagar och skogsbryn. I dagens allt mer ensartade produktionslandskap med uteblivet bete eller alltför hårt bete har den svårt att överleva. De ursprungliga växtplatserna för korskovall kan ha varit klippängar och strandsnår vid havet. Troligen har den ibland odlats vid torp och liknande. Påfallande ofta hittas bleka former av arten just vid gamla ödetorp.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Parasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Orobanchaceae (snyltrotsväxter), Släkte Melampyrum (kovaller), Art Melampyrum cristatum L. - korskovall Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Korskovall finns i södra Sverige från Skåne till Gästrikland samt på Öland och Gotland. Korskovall växer på torr till frisk naturlig gräsmark, där den föredrar tämligen torr mulljord med goda närings- och basförhållanden. Växtplatserna kan vara skogsbryn, ljusa ängsartade skogar, öppna ängar och strandsnår. Korskovallen är troligen en gammal slåtterängsväxt, som gynnades av måttlig hävd med slåtter och bete. Både uteblivet bete och alltför hårt bete utgör hot för korskovallen. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (500-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 3500 (2500-4500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Konventioner Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Korskovall hör till de halvparasitiska lejongapsväxterna. Dess rötter står i kontakt med och hämtar näring från många olika växter. Den är en ettårig ört med liten rot och 2–3 dm hög stjälk som är styv och ogrenad eller utspärrat grenig. Bladen är lansettlika, oskaftade och motsatta. Toppen på stam och grenar avslutas med ett fyrsidigt, pyramidformat, 2–3 cm långt blomax. Axet har fyra rader av rödbruna, starkt ihopvikta, kamlikt vasstandade stödblad. Blommorna är 1,5 cm långa, purpurröda med gult kring läppar och svalg och krökt pip. Kapseln är osymmetrisk och innehåller ett fåtal frön. Arten blommar hela sommaren. Ganska ofta förekommer korskovall i en form med blekgröna stödblad och bleka blommor (f. alutaceum).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för korskovall

Länsvis förekomst och status för korskovall baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för korskovall

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Korskovall finns i södra Sverige från Skåne till Gästrikland. Överallt har den minskat mer eller mindre kraftigt under den senaste 40–60 åren. På många av lokalerna finns den nu i små och allt mer avtagande populationer. Variationerna i frekvens allt efter årsmån är dock stora: den tycks gynnas av fuktiga somrar. Korskovall finns i stora delar av Europa, utom längst i syd och väst, samt i västra Asien till Kazachstan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Orobanchaceae - snyltrotsväxter 
  • Släkte
    Melampyrum - kovaller 
  • Art
    Melampyrum cristatumL. - korskovall

Korskovall växer på torr till frisk naturlig gräsmark, där den föredrar tämligen torr mulljord med goda närings- och basförhållanden. Växtplatserna kan vara skogsbryn, ljusa ängsartade skogar, öppna ängar och strandsnår. Korskovallen är troligen en gammal slåtterängsväxt, som gynnades av måttlig hävd med slåtter och bete, som skapade mosaiker i hagar och skogsbryn. I dagens allt mer ensartade produktionslandskap med uteblivet bete eller alltför hårt bete har den svårt att överleva. De ursprungliga växtplatserna för korskovall kan ha varit klippängar och strandsnår vid havet. Troligen har den ibland odlats vid torp och liknande. Påfallande ofta hittas bleka former av arten just vid gamla ödetorp.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Både uteblivet bete och alltför hårt bete utgör hot för korskovallen. Den föredrar alltså öppna vegetationstyper och klarar inte konkurrens av högvuxna gräs och örter. Den hämmas även av hårt bete, eftersom den genom att den är ettårig måste ha en säker fröproduktion.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Korskovallens lokaler bör hävdas genom måttligt bete eller ännu hellre slåtter, kanske periodiserat till vartannat år. Vid ev. röjning av växtplatserna bör man gynna en mjuk övergång mellan skog och öppen mark och lämna buskar som kan erbjuda ett skydd mot betesdjuren. Olika hävdformers påverkan på utvecklingen av korskovallspopulationer bör studeras.
Utländska namn – DK: Kantet Kohvede, FI: tähkämaitikka, NO: kam-marimjelle, GB: Crested Cow-wheat

Almquist, E. 1929. Upplands vegetation och flora. Acta Phytogeogr. Suec. 1.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötland flora. Lund.

Ekstam, U., Jacobson, R., Mattsson, M. & Porsne, T. 1984. Ölands och Gotlands växtvärld. Helsingborg.

Hjort, S. 1991. Utbredningen av korskovall (Melampyrum cristatum) i Uppsalatrakten. 4 p.-uppsats, Biologiska övningslaboratoriet, Uppsala universitet.

Lagerberg, T. 1957. Vilda växter i Norden IV, 3:e uppl.

Pedersen, A. 1963. Scrophulariaceernes og Orobanchaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 59: 1–140.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 2000. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Orobanchaceae - snyltrotsväxter 
  • Släkte
    Melampyrum - kovaller 
  • Art
    Melampyrum cristatum, L. - korskovall
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 2000. © ArtDatabanken, SLU 2005.