Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kransborre

Organismgrupp Kärlväxter Marrubium vulgare
Kransborre Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kransborren är en flerårig (upp till 10 år enligt egna observationer), grågrön, 1–5 dm hög ört med små vita blommor i kransar i bladvecken. Blomfodret har tio likstora, klolikt böjda flikar vilket är karaktäristiskt för arten. Som steril kan kransborre lätt förbises bland t ex nässlor och bosyska Ballota nigra, eftersom den har likartad bladform. Kransborren avslöjar sig dock genom den grågröna färgen och den vita hårfilten på stam och bladundersidor. Höjd och färg tycks något variabel från population till population och på Öland finns såväl gulgrönare och klenare som grågrönare och kraftigare populationer. Uppgifter om att arten skulle vara dåligt anpassad till vårt svenska klimat stämmer inte generellt. Åtminstone på Öland och Gotland klarar arten även de strängaste vintrar mycket bra. Den enda faran är att då individerna blir gamla så försvagas de vid stambasen och blåser lätt av vid kraftiga vinterstormar.
Utbredning
Länsvis förekomst för kransborre Observationer i  Sverige för kransborre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kransborre har tidigare funnits i samtliga landskap i södra och mellersta Sverige upp till Uppsala, Västmanlands och Örebro län. Under 1900-talet har en kraftig minskning skett och idag finns arten endast kvar på Öland (sju lokaler 2005) och Gotland (åtta lokaler 2004). Möjligen är arten något förbisedd p g a sin huvudsakliga förekomst tätt inpå människan i miljöer som oftast är otillgängliga för botanister. Arten har minskat även i övriga nordiska länder och är utgången eller hotad även i Finland, Norge och Danmark. Artens övriga utbredning omfattar Europa, norra Afrika och österut till västra Sibirien. Den är införd till de flesta världsdelarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer främst på Öland och Gotland. Växer i allehanda torra och kalkrika, kulturnära miljöer som t ex. gårdsplaner, bygator, vid sjöbodar, jordkällare och vägkanter. Ändrade brukningsmetoder i gårdsmiljöer missgynnar arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-2500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 48 (25-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Kransborren har en för konkurrenssvaga, kulturgynnade och djurspridda arter typisk ekologi och växer i allehanda torra och kalkrika, kulturnära miljöer som gårdsplaner, bygator, vid sjöbodar,jordkällare, gruskullar, stenmurar, hamnar, vägkanter och soptippar etc. På såväl Öland som Gotland finns också enstaka växtplatser av mera naturlig karaktär som rasbranter (Lilla Karlsö) och vid basen av rauk (Öland). Kransborrens blommor besöks tämligen flitigt av insekter. Av viss betydelse tycks dagaktiva arter vara, men nattetid är såväl antal individer som artdiversiteten av blombesökande fjärilar betydligt större. Arten har förmåga att kunna bilda frön med eget pollen (egna observationer). Kransborren kräver för sin etablering en konkurrensfri och relativt näringsrik miljö. Den är under groningen och det första året av sin levnad mycket känslig och blir lätt utträngd av övrig vegetation. Sedan plantan väl har etablerats kan den med framgång stå kvar under många år. Kransborrens frukter är tämligen tunga och därmed svårspridda. Emellertid fungerar artens foderflikar som hullingar och fastnar lätt i pälsen på djur. Samtidigt är mynningen i fodret tämligen trång och hårbeklädd vilket gör att frukterna ofta stannar kvar inuti fodret långt efter att de har mognat. Kransborren har på detta sätt förmåga att spridas med djur hela vintern och påföljande vår. Kransborrens frö har förmodligen förmåga att länge överleva i fröbanken. Några andra sätt finns inte att förklara vissa förekomsters uppdykande.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Lamiaceae (kransblommiga), Släkte Marrubium (kransborrar), Art Marrubium vulgare L. - kransborre Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer främst på Öland och Gotland. Växer i allehanda torra och kalkrika, kulturnära miljöer som t ex. gårdsplaner, bygator, vid sjöbodar, jordkällare och vägkanter. Ändrade brukningsmetoder i gårdsmiljöer missgynnar arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-2500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 48 (25-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Kransborren är en flerårig (upp till 10 år enligt egna observationer), grågrön, 1–5 dm hög ört med små vita blommor i kransar i bladvecken. Blomfodret har tio likstora, klolikt böjda flikar vilket är karaktäristiskt för arten. Som steril kan kransborre lätt förbises bland t ex nässlor och bosyska Ballota nigra, eftersom den har likartad bladform. Kransborren avslöjar sig dock genom den grågröna färgen och den vita hårfilten på stam och bladundersidor. Höjd och färg tycks något variabel från population till population och på Öland finns såväl gulgrönare och klenare som grågrönare och kraftigare populationer. Uppgifter om att arten skulle vara dåligt anpassad till vårt svenska klimat stämmer inte generellt. Åtminstone på Öland och Gotland klarar arten även de strängaste vintrar mycket bra. Den enda faran är att då individerna blir gamla så försvagas de vid stambasen och blåser lätt av vid kraftiga vinterstormar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kransborre

Länsvis förekomst och status för kransborre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kransborre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kransborre har tidigare funnits i samtliga landskap i södra och mellersta Sverige upp till Uppsala, Västmanlands och Örebro län. Under 1900-talet har en kraftig minskning skett och idag finns arten endast kvar på Öland (sju lokaler 2005) och Gotland (åtta lokaler 2004). Möjligen är arten något förbisedd p g a sin huvudsakliga förekomst tätt inpå människan i miljöer som oftast är otillgängliga för botanister. Arten har minskat även i övriga nordiska länder och är utgången eller hotad även i Finland, Norge och Danmark. Artens övriga utbredning omfattar Europa, norra Afrika och österut till västra Sibirien. Den är införd till de flesta världsdelarna.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Marrubium - kransborrar 
  • Art
    Marrubium vulgareL. - kransborre

Kransborren har en för konkurrenssvaga, kulturgynnade och djurspridda arter typisk ekologi och växer i allehanda torra och kalkrika, kulturnära miljöer som gårdsplaner, bygator, vid sjöbodar,jordkällare, gruskullar, stenmurar, hamnar, vägkanter och soptippar etc. På såväl Öland som Gotland finns också enstaka växtplatser av mera naturlig karaktär som rasbranter (Lilla Karlsö) och vid basen av rauk (Öland). Kransborrens blommor besöks tämligen flitigt av insekter. Av viss betydelse tycks dagaktiva arter vara, men nattetid är såväl antal individer som artdiversiteten av blombesökande fjärilar betydligt större. Arten har förmåga att kunna bilda frön med eget pollen (egna observationer). Kransborren kräver för sin etablering en konkurrensfri och relativt näringsrik miljö. Den är under groningen och det första året av sin levnad mycket känslig och blir lätt utträngd av övrig vegetation. Sedan plantan väl har etablerats kan den med framgång stå kvar under många år. Kransborrens frukter är tämligen tunga och därmed svårspridda. Emellertid fungerar artens foderflikar som hullingar och fastnar lätt i pälsen på djur. Samtidigt är mynningen i fodret tämligen trång och hårbeklädd vilket gör att frukterna ofta stannar kvar inuti fodret långt efter att de har mognat. Kransborren har på detta sätt förmåga att spridas med djur hela vintern och påföljande vår. Kransborrens frö har förmodligen förmåga att länge överleva i fröbanken. Några andra sätt finns inte att förklara vissa förekomsters uppdykande.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Sedan kransborren har upphört att odlas som medicinalväxt har den svenska populationen successivt utarmats. Ännu kring 1920-1930 var den allmän kring gårdar på Öland för att sedan minska snabbt till dagens mycket låga individantal. Så länge kreatursskötsel förekom på varje gård, och gårdsmiljöerna fick den småskaliga störning som gynnade etablering och spridning av arten, klarade sig kransborren bra och fanns i livskraftiga bestånd Ifrån gårdsmiljön kunde med djur ständiga ”satellitförekomster” etableras, ofta långt från den ursprungliga växtplatsen. Idag är situationen annorlunda, kärnförekomsterna är färre och spridningsmöjligheterna sämre. Ett av de allvarligare hoten mot kransborre ligger i det faktum att de flesta populationer är mycket små och slås därmed lätt ut av slumpfaktorer. En annan fara, av obekant omfattning, är att åtminstone på Öland förekommer populationer som tycks genetiskt utarmade. I dessa förekommer självpollinering (vilket ofta är det enda alternativet då populationerna består av en till några få individer) vilket ger upphov till plantor med kraftig vegetativ tillväxt med noll till nästan helt obefintlig blom- och fröproduktion!

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
För att arten i längden skall klara sig själv krävs en förändring av jordbrukssamhället med en tillbakagång till småskalig djurhållning och lagom skräpiga gårdsmiljöer. I de fall arten finns i hamn- och bymiljöer kan information om artens existens medföra att städning, rensning och gräsklippning görs utan att skada de kvarvarande plantorna. Arten övervakas av floraväktare.
Kransborre är fridlyst. Arten är lättodlad och på Öland förekommer "genbanksodlingar" av de flesta kvarvarande populationer. Utländska namn – NO: Borremynte, DK: Kransburre, FI: Hurtanminttu, GB: White Horehound.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Anonym 1997. Under luppen... Krutbrännaren 6 (1): 29–30.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Knutsson, T. 1992. Kransborre, Marrubium vulgare på Öland, läget 1992. Krutbrännaren 1 (2): 28–29.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 80-92. Svensk Bot. Tidskr. 72: 189–203.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Pedersen, A. 1969. Labiaternes og Verbenaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 64: 285–379.

Petersson, J. 1995. Nyheter i Gotlands flora 1994. Rindi 15: 4–17.

Petersson, J. 1996. Nyheter i Gotlands flora 1995. Rindi 16: 14–33.

Petersson, J. 1997. Nyheter i Gotlands flora 1996. Rindi 17: 3–14.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Förvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Petersson, J. 2004. Nyheter i Gotlands flora 2003 och 2004. Rindi 24: 3–25.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Marrubium - kransborrar 
  • Art
    Marrubium vulgare, L. - kransborre
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.