Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kranssalvia

Organismgrupp Kärlväxter Salvia verticillata
Kranssalvia Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kranssalvia är en flerårig, upp till 80 cm hög, kransblommig ört med upprätt, oftast från basen grenig, stjälk. Övre delen av stjälken och de övre bladen är ofta purpurfärgade. Hela växten är m el m utspärrat hårig. De 4–10 cm långa, skaftade stjälkbladen är äggrunt avlånga, grovt naggade och har hjärtformad bas. På bladskaftet sitter ofta ett par spetsiga sidoflikar. Blommorna är violetta, 8–15 mm långa och sitter i relativt glest ställda, 15–30 blommiga kransar. Kronans överläpp är hjärtlik och nästan platt. Underläppen har rundade sidoflikar och bred, urnupen mittflik. Arten blommar i juni-augusti.
Utbredning
Länsvis förekomst för kranssalvia Observationer i  Sverige för kranssalvia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kranssalvia har i sen tid kommit in i Sverige (första fynd 1792) med orent utländskt vallfrö och spannmål. Arten har påträffats, ofta tillfälligt, på spridda lokaler från Skåne till Medelpad. Numera är den endast känd som bofast på ett fåtal lokaler i Skåne, Västergötland, Bohuslän och på Gotland. I Danmark har kranssalvia blivit funnen på många platser men anses idag som sällsynt och i avtagande. Arten är även känd från åtskilliga platser i södra Norge och södra Finland. Kranssalvia uppfattas som ursprunglig i de sydöstra delarna av Europa och i angränsande delar av Främre Orienten. Härifrån har den blivit spridd över en stor del av norra och västra Europa och har lokalt kunnat naturalisera sig. Kranssalvia finns även som införd i Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i Bohuslän, Västergötland ooch Skåne samt på Gotland. Växer på torra, starkt kulturpåverkade lokaler som vägkanter, banvallar, bryn och ruderatmarker. Igenväxning, tidig vägkantsslåtter, ogräsbekämpning och anläggningsarbeten av olika slag utgör ett hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 750 (100-2500). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 68 (40-150) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
I Sverige växer kranssalvia på relativt torra, starkt kulturpåverkade ståndorter som vägkanter, banvallar, bryn, ruderatmarker, samt på fd åkermark. I sitt naturliga ursprungsområde finns arten på gräshedar, torrängar och i öppna skogar på torr och relativt mager mark
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Lamiaceae (kransblommiga), Släkte Salvia (salvior), Art Salvia verticillata L. - kranssalvia Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i Bohuslän, Västergötland ooch Skåne samt på Gotland. Växer på torra, starkt kulturpåverkade lokaler som vägkanter, banvallar, bryn och ruderatmarker. Igenväxning, tidig vägkantsslåtter, ogräsbekämpning och anläggningsarbeten av olika slag utgör ett hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 750 (100-2500). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 68 (40-150) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Kranssalvia är en flerårig, upp till 80 cm hög, kransblommig ört med upprätt, oftast från basen grenig, stjälk. Övre delen av stjälken och de övre bladen är ofta purpurfärgade. Hela växten är m el m utspärrat hårig. De 4–10 cm långa, skaftade stjälkbladen är äggrunt avlånga, grovt naggade och har hjärtformad bas. På bladskaftet sitter ofta ett par spetsiga sidoflikar. Blommorna är violetta, 8–15 mm långa och sitter i relativt glest ställda, 15–30 blommiga kransar. Kronans överläpp är hjärtlik och nästan platt. Underläppen har rundade sidoflikar och bred, urnupen mittflik. Arten blommar i juni-augusti.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kranssalvia

Länsvis förekomst och status för kranssalvia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kranssalvia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kranssalvia har i sen tid kommit in i Sverige (första fynd 1792) med orent utländskt vallfrö och spannmål. Arten har påträffats, ofta tillfälligt, på spridda lokaler från Skåne till Medelpad. Numera är den endast känd som bofast på ett fåtal lokaler i Skåne, Västergötland, Bohuslän och på Gotland. I Danmark har kranssalvia blivit funnen på många platser men anses idag som sällsynt och i avtagande. Arten är även känd från åtskilliga platser i södra Norge och södra Finland. Kranssalvia uppfattas som ursprunglig i de sydöstra delarna av Europa och i angränsande delar av Främre Orienten. Härifrån har den blivit spridd över en stor del av norra och västra Europa och har lokalt kunnat naturalisera sig. Kranssalvia finns även som införd i Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Salvia - salvior 
  • Art
    Salvia verticillataL. - kranssalvia

I Sverige växer kranssalvia på relativt torra, starkt kulturpåverkade ståndorter som vägkanter, banvallar, bryn, ruderatmarker, samt på fd åkermark. I sitt naturliga ursprungsområde finns arten på gräshedar, torrängar och i öppna skogar på torr och relativt mager mark

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Kranssalvia har gått kraftigt tillbaka i Sverige. I exempelvis Skåne har arten blivit funnen ett 40-tal gånger, men är idag endast känd från 4 lokaler. Att växten så sällan påträffas numera beror säkert till stor del på att vallfrö som är förorenat med frön från kranssalvia inte längre förs in. Växten har haft svårt att föröka och sprida sig vilket sannolikt beror på att kranssalvian är en sydlig växt som är dåligt anpassad till vårt klimat. Ofta har förekomsterna därför varit av adventiv natur i vårt land. Igenväxning, tidig vägkantsslåtter, ogräsbekämpning och anläggnings-arbeten av olika slag utgör hot mot de återstående populationerna i landet.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
De lokaler där kranssalvia kan betraktas som bofast bör få en ändamålsenlig skötsel. En relativt rik population i Skåne blir årligen röjd genom floraväktarnas försorg för att förhindra en pågående igenväxning. Vägkants- och banvallsförekomsterna bör markeras så att hänsyn kan tagas till dessa vid slåtter, ogräsbekämpning och anläggningsarbeten av olika slag. Vid behov måste växtplatserna röjas och slås. Kranssalvia övervakas av floraväktare
Utländska namn – NO: Kranssalvie, DK: Krans-Salvie, FI: Kiehkurasalvia, GB: Whorled Clary.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Blomgren, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Bohuslän. Årsrapport 2004. Föreningen Bohusläns flora.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Johansson, B. G. & Larsson, B.† 1997. Odlade växter i Gotlands natur II. Rindi 17: 47–139.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Mattiasson, G. 1993. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1992. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1993 (1).

Pedersen, A. 1969. Labiaternes og Verbenaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 64: 285–379.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten I Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Salvia - salvior 
  • Art
    Salvia verticillata, L. - kranssalvia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.