Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  krattsnabbvinge

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Satyrium ilicis
Krattsnabbvinge Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
De övervägande bruna vingöversidorna, med en större orangefärgad fläck på framvingen hos honan, visar fjärilen just aldrig. Vingundersidorna är bruna med en smal vit regelbundet avbruten linje, påminnande om kaststygn genom tyg, som mot bakvingens bakhörn gör ett litet hopp i sicksack. Arten är till förväxling lik sina två närmaste släktingar och skiljer sig främst genom den sparsammare gulröda teckningen på bakvingarnas undersidor, utan inramning av distinkta svarta kantmånar och runda prickar. Vingbredd 28-34 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för krattsnabbvinge Observationer i  Sverige för krattsnabbvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Krattsnabbvinge var redan under 1800-talet känd från Skåne: Lund, Stehag och Hjärsås, samt från Blekinge: Sölvesborg. Den var möjligen mer sällsynt under första hälften av 1900-talet än idag, då den saknas i publicerade lokala faunaförteckningar från denna tidsperiod. Krattsnabbvinge förekommer ännu i östra Skåne, från sydöstra hörnet till Brösarp och Vä, samt mellan Bromölla och Rödeby i Blekinge. Från östra Blekinge följer arten en bredare kraftledningsgata in i Småland, Nybro där en stark population av arten upptäcktes 2003. Huruvida den funnits i södra Småland en längre tid är oklart, men Nordström (1955) nämner en fynduppgift från Småland, Kalmar som han betvivlar riktigheten av. Arten har tidigare även uppgivits påträffad i nordvästra Skåne: Båstad och från Västergötland: Göteborgs stad och Brottkärr, fram till början av 1950-talet. Från dessa platser finns idag inga kända beläggsexemplar på svenska muséer. Enligt muntlig uppgift (Anders Lewin) var det först påträffade av de två fynden i Västergötland ett exemplar av den omisskännliga honan. Detta fynd följde senare med samlingen till Tyskland. Det finns även overifierade uppgifter om ett fynd under 1970-80-talen från sydligaste Halland, samt ett tidigare förbisett museiexemplar från Halland utan exaktare lokaluppgift, men möjligen Skedala, insamlat av A. Lyttkens, troligen under 1890-talet. Krattsnabbvinge är starkt lokaltrogen och vanligen sällsynt. Den kan lätt förbises genom sitt tillhåll i trädens och buskarnas övre delar, där den på grund av motljusförhållanden lätt kan förväxlas med den vanligare arten eksnabbvinge, Thecla quercus. I Danmark har krattsnabbvingens kända förekomst varit begränsad till ett fåtal förekomstområden i centrala och sydligaste Jylland. Fram till 1982 var arten ännu lokalt talrik på den sista kända lokalen i Hvidding krat, men betraktas nu som utdöd i landet. Försvinnandet beror sannolikt främst på granplantering av ekskogens gläntor. Krattsnabbvinge har aldrig påträffats i Finland, men förekommer på ett fåtal platser i Estland, främst på Ösel. Världsutbredningen sträcker sig från norra Spanien österut till Libanon och i norr östligast till södra Ural. Arten saknas i England, men har en kustnära utbredning i Frankrike, Belgien, Holland och nordöstra Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Krattsnabbvingen förekommer sällsynt i östra Skåne, Blekinge, samt lokalt i sydligaste delen av Kalmar län. Arten har under senare årtionden haft ett minskande utbredningsområde i Skåne. Fjärilen, som är knuten till områden med mer lågväxt ek (Quercus spp.) i varma miljöer, kräver också tillgång till torra blomrika ängar för att kunna överleva. Larverna utvecklas främst på lägre ekgrenar. Så kallad krattskog uppstår främst på torra klipp- eller sandmarker och av den anledningen är flertalet lokaler kustnära eller på öar. Dock finns den i östra delen av utbredningsområdet också i några kraftledningsgator. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (12-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9000 (8600-9600) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (120-300) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (ändrad markanvändningen som förvandlat blomsterängarna till gräsmarker eller tallplanteringar) och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)).
Ekologi
Beskrivningen av krattsnabbvingens utvecklingsstadier kommer från Mellaneuropa och Danmark. Larverna som övervintrar fullbildade i äggen lever från knoppsprickningstid på ek, Quercus robur, och bergek, Quercus petraea. De förtär först knopparna och de späda bladen, senare även fullt utväxta blad. De har en förkärlek för bladen på rotskott från avverkade träd, som vanligen producerar skott och unga blad under en längre tidsperiod efter knoppsprickningen. Rotskottens blad innehåller möjligen lägre kvantiteter av garvämnen. Larverna uppvaktas endast i begränsad omfattning av myror. Utvecklingen tar en dryg månad. Förpuppningen sker i början av juni. Puppan fästs med en gördeltråd på fjolårslöv. Flygtiden infaller i Sverige tidigast från de sista dagarna i juni, vanligare från andra veckan i juli till början av augusti. Under varma somrar kan den vara överflugen i mitten av juli. Fjärilarna besöker i högre grad blommor i fältskiktet än de andra trädlevande snabbvingearterna, vilket sannolikt betyder att arten i sin livsmiljö kräver en mosaik av ängsmark och lågvuxen ek. Honan lägger endast cirka 90 ägg vilket är avsevärt färre än hos de närmast besläktade snabbvingearterna. Sannolikt ger den större äggstorleken arten vissa fördelar, såsom en snabbare tillväxt vid gynnsam väderlek i de första och mest sårbara stadierna. Äggen placeras enstaka i fördjupningar vid knopparna eller i förgreningar på marknära tunna kvistar av ek. I hela Mellaneuropa är krattsnabbvingen knuten till torra och varma miljöer med lågvuxen ek. Det är således inte artens högre värmekrav mot norr som gör att den endast återfinns i mer vindskyddade och samtidigt solexponerade miljöer i Sverige. I Sandhammarsområdet i Skåne växer en för Sverige unik krattekskog i torr stabiliserad flygsand. De buskformiga ekarna som mer sällan når en höjd av tio meter har talrika vattenskott på stammarna. Krattsnabbvingen är där en av karaktärsarterna, främst där också ett antal öppnare ängsmarker även erbjuder nektarresurser i form av bl.a. blommande timjan. I Karlskrona skärgård förekommer arten i ekskogens gläntor runt nakna klippor och vid vägar. Även denna livsmiljö erbjuder mycket marknära solexponerade grenar. Bredare kraftledningsgator med en regelbunden röjning av unga ekar har nyligen uppmärksammats som en betydelsefull miljö för arten. I anslutning till mer stabila livsmiljöer med permanenta populationer kan den även uppträda tillfälligt på igenväxande hyggen med ekbuskar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bergek
· bergek
· ekar
· ekar
· skogsek
· skogsek
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lycaenidae (juvelvingar), Släkte Satyrium, Art Satyrium ilicis (Esper, 1779) - krattsnabbvinge Synonymer Papilio ilicis Esper, 1779, Nordmannia ilicis (Esper, 1779), Strymonidia ilicis (Esper, 1779), brun eksnabbvinge, järneksnabbvinge

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Krattsnabbvingen förekommer sällsynt i östra Skåne, Blekinge, samt lokalt i sydligaste delen av Kalmar län. Arten har under senare årtionden haft ett minskande utbredningsområde i Skåne. Fjärilen, som är knuten till områden med mer lågväxt ek (Quercus spp.) i varma miljöer, kräver också tillgång till torra blomrika ängar för att kunna överleva. Larverna utvecklas främst på lägre ekgrenar. Så kallad krattskog uppstår främst på torra klipp- eller sandmarker och av den anledningen är flertalet lokaler kustnära eller på öar. Dock finns den i östra delen av utbredningsområdet också i några kraftledningsgator. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (12-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9000 (8600-9600) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (120-300) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (ändrad markanvändningen som förvandlat blomsterängarna till gräsmarker eller tallplanteringar) och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)).
De övervägande bruna vingöversidorna, med en större orangefärgad fläck på framvingen hos honan, visar fjärilen just aldrig. Vingundersidorna är bruna med en smal vit regelbundet avbruten linje, påminnande om kaststygn genom tyg, som mot bakvingens bakhörn gör ett litet hopp i sicksack. Arten är till förväxling lik sina två närmaste släktingar och skiljer sig främst genom den sparsammare gulröda teckningen på bakvingarnas undersidor, utan inramning av distinkta svarta kantmånar och runda prickar. Vingbredd 28-34 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för krattsnabbvinge

Länsvis förekomst och status för krattsnabbvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för krattsnabbvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Krattsnabbvinge var redan under 1800-talet känd från Skåne: Lund, Stehag och Hjärsås, samt från Blekinge: Sölvesborg. Den var möjligen mer sällsynt under första hälften av 1900-talet än idag, då den saknas i publicerade lokala faunaförteckningar från denna tidsperiod. Krattsnabbvinge förekommer ännu i östra Skåne, från sydöstra hörnet till Brösarp och Vä, samt mellan Bromölla och Rödeby i Blekinge. Från östra Blekinge följer arten en bredare kraftledningsgata in i Småland, Nybro där en stark population av arten upptäcktes 2003. Huruvida den funnits i södra Småland en längre tid är oklart, men Nordström (1955) nämner en fynduppgift från Småland, Kalmar som han betvivlar riktigheten av. Arten har tidigare även uppgivits påträffad i nordvästra Skåne: Båstad och från Västergötland: Göteborgs stad och Brottkärr, fram till början av 1950-talet. Från dessa platser finns idag inga kända beläggsexemplar på svenska muséer. Enligt muntlig uppgift (Anders Lewin) var det först påträffade av de två fynden i Västergötland ett exemplar av den omisskännliga honan. Detta fynd följde senare med samlingen till Tyskland. Det finns även overifierade uppgifter om ett fynd under 1970-80-talen från sydligaste Halland, samt ett tidigare förbisett museiexemplar från Halland utan exaktare lokaluppgift, men möjligen Skedala, insamlat av A. Lyttkens, troligen under 1890-talet. Krattsnabbvinge är starkt lokaltrogen och vanligen sällsynt. Den kan lätt förbises genom sitt tillhåll i trädens och buskarnas övre delar, där den på grund av motljusförhållanden lätt kan förväxlas med den vanligare arten eksnabbvinge, Thecla quercus. I Danmark har krattsnabbvingens kända förekomst varit begränsad till ett fåtal förekomstområden i centrala och sydligaste Jylland. Fram till 1982 var arten ännu lokalt talrik på den sista kända lokalen i Hvidding krat, men betraktas nu som utdöd i landet. Försvinnandet beror sannolikt främst på granplantering av ekskogens gläntor. Krattsnabbvinge har aldrig påträffats i Finland, men förekommer på ett fåtal platser i Estland, främst på Ösel. Världsutbredningen sträcker sig från norra Spanien österut till Libanon och i norr östligast till södra Ural. Arten saknas i England, men har en kustnära utbredning i Frankrike, Belgien, Holland och nordöstra Tyskland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Theclinae - snabbvingar 
  • Tribus
    Eumaeini  
  • Släkte
    Satyrium  
  • Art
    Satyrium ilicis(Esper, 1779) - krattsnabbvinge
    Synonymer
    Papilio ilicis Esper, 1779
    Nordmannia ilicis (Esper, 1779)
    Strymonidia ilicis (Esper, 1779)
    brun eksnabbvinge
    järneksnabbvinge

Beskrivningen av krattsnabbvingens utvecklingsstadier kommer från Mellaneuropa och Danmark. Larverna som övervintrar fullbildade i äggen lever från knoppsprickningstid på ek, Quercus robur, och bergek, Quercus petraea. De förtär först knopparna och de späda bladen, senare även fullt utväxta blad. De har en förkärlek för bladen på rotskott från avverkade träd, som vanligen producerar skott och unga blad under en längre tidsperiod efter knoppsprickningen. Rotskottens blad innehåller möjligen lägre kvantiteter av garvämnen. Larverna uppvaktas endast i begränsad omfattning av myror. Utvecklingen tar en dryg månad. Förpuppningen sker i början av juni. Puppan fästs med en gördeltråd på fjolårslöv. Flygtiden infaller i Sverige tidigast från de sista dagarna i juni, vanligare från andra veckan i juli till början av augusti. Under varma somrar kan den vara överflugen i mitten av juli. Fjärilarna besöker i högre grad blommor i fältskiktet än de andra trädlevande snabbvingearterna, vilket sannolikt betyder att arten i sin livsmiljö kräver en mosaik av ängsmark och lågvuxen ek. Honan lägger endast cirka 90 ägg vilket är avsevärt färre än hos de närmast besläktade snabbvingearterna. Sannolikt ger den större äggstorleken arten vissa fördelar, såsom en snabbare tillväxt vid gynnsam väderlek i de första och mest sårbara stadierna. Äggen placeras enstaka i fördjupningar vid knopparna eller i förgreningar på marknära tunna kvistar av ek. I hela Mellaneuropa är krattsnabbvingen knuten till torra och varma miljöer med lågvuxen ek. Det är således inte artens högre värmekrav mot norr som gör att den endast återfinns i mer vindskyddade och samtidigt solexponerade miljöer i Sverige. I Sandhammarsområdet i Skåne växer en för Sverige unik krattekskog i torr stabiliserad flygsand. De buskformiga ekarna som mer sällan når en höjd av tio meter har talrika vattenskott på stammarna. Krattsnabbvingen är där en av karaktärsarterna, främst där också ett antal öppnare ängsmarker även erbjuder nektarresurser i form av bl.a. blommande timjan. I Karlskrona skärgård förekommer arten i ekskogens gläntor runt nakna klippor och vid vägar. Även denna livsmiljö erbjuder mycket marknära solexponerade grenar. Bredare kraftledningsgator med en regelbunden röjning av unga ekar har nyligen uppmärksammats som en betydelsefull miljö för arten. I anslutning till mer stabila livsmiljöer med permanenta populationer kan den även uppträda tillfälligt på igenväxande hyggen med ekbuskar.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bergek - Quercus petraea (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Arten hotas främst av olika skogliga åtgärder såsom gallring och röjning av ekbuskar samt avsågning av lägre grenar, samt av plantering av barrträd eller andra trädslag än ek i de små gläntor med nektarrik torrängsvegetation där fjärilarna söker föda. Igenväxningen av ohävdade torrängar är på sikt ett hot. Detta hot har sannolikt ökat genom den gradvisa tillförseln av atmosfäriskt kvävenedfall som gynnar andra växtarter. I kraftledningsgator hotas arten möjligen av alltför intensivt bete från tamboskap eller vilt som tröttar ut ekbuskarna och gynnar en tilltagande dominans av örnbräken, enbuskar, hallon och björnbär.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Krattsnabbvingens behov av en nektarrik och lågvuxen ängsvegetation bör närmare undersökas. I Sandhammarsområdet, som är ett av artens främsta förekomstområden, gynnas många rödlistade arter av att befintliga ängar hålls öppna, dock inte genom bete utan hellre genom röjningar, då floran av fleråriga växter är värdefull och sannolikt utarmas av ett intensivt bete på dessa mycket torra marker. I kraftledningsgator med förekomster av krattsnabbvinge kan arten gynnas genom att man kapar små ekar på cirka 0,5-1 m höjd, samt att man skapar sådana vindskyddade ekbuskområden i söderläge bakom ridåer av uppväxande enbuskar. Då eken på magrare marker är ett relativt långsamt växande trädslag behöver inte sådana eftergifter betyda tidsmässigt tätare röjningar av ledningsgator.
Ingvar Svensson har bidragit med väsentlig information vid författandet och Per Stadel Nielsen vid första revisionen av faktabladet.

Andersson, J. 1891. Ännu ett önskemål för entomologien i Sverige. Ent. Tidskr. 12(1): 28-32.

Anonym, 1925. August Lyttkens. Ent. Tidskr. 46(4): 217-218.

Bink, F. A. 1992. Ecologische Atlas van de Dagvlinders van Noordwest-Europa. Schuyt & Co Uitgevers en Importeurs bv, Haarlem.

Ebert, G. 1993. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Bd. 2. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart.

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Franzén, M. 2004. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 27-42.

Geiger, W. 1987. Les papillon de jour et leurs biotopes; Espèces, dangers qui les menacent, protection. Ligue Suisse pour la Protection de la Nature. Fotorotar AG, Egg.

Henriksen, H.J. & Kreutzer, I. 1982. The butterflies of Scandinavia in nature. Skandinavisk bogforlag, Odense.

Higgins, L.G. & Riley, N., svensk bearbetning Douwes, P. 1970. Europas dagfjärilar. Almqvist & Wiksell, Stockholm.

Kesküla, T. 1992. Distribution maps of Estonian Butterflies (Lepidoptera: Hesperioidea, Papilionoidea). Acta Musei Zoologici Universitatis Tartuensis 6: 1-60.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lewin, A. 1928. Fjärilfynd i Göteborgstrakten. Ent. Tidskr. 49: 106-110.

Lindeqvist, C. 1880. Dagfjärilsfaunan på en fläck av mellersta Skåne. Ent. Tidskr. 1(2): 104-107.

Lukhtanov, V. & Lukhtanov, A. 1994. Die Tagfalter Nordwestasiens (Lepidoptera: Diurna). Herbipoliana bd.

3. Verlag U. Eitschberger, Marktleuthen.

Nordström, F., Opheim, M. & Valle, K.J. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Stoltze, M. 1996. Danske dagsommerfugle. Gyldendal, Köpenhamn.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1998, 2005 & 2012. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Theclinae - snabbvingar 
  • Tribus
    Eumaeini  
  • Släkte
    Satyrium  
  • Art
    Satyrium ilicis, (Esper, 1779) - krattsnabbvinge
    Synonymer
    Papilio ilicis Esper, 1779
    Nordmannia ilicis (Esper, 1779)
    Strymonidia ilicis (Esper, 1779)
    brun eksnabbvinge
    järneksnabbvinge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1998, 2005 & 2012. © ArtDatabanken, SLU 2008.