Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kretsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Dicycla oo
Kretsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Det ljusgula och sirligt tecknade kretsflyet har normalt en ganska tydlig nattflyteckning på framvingarna. Tvärlinjerna som begränsar rot- och mellanfälten är gulbruna eller rödbruna liksom en större del av rotfältet. Ibland är området mellan våglinjen och mellanfältet på framvingens yttre hälft också brunfärgat. Vingribborna är vanligen brunpudrade. Ring- och njurfläckarna är stora med tydlig kontur och under ringfläcken finns ytterligare en ovalformig fläck. Bakvingarna är vita. Hanen har svagt kamtandade antenner. Liknande gulfärgade nattflyarter är samtliga sensommar- och höstflygande. Vingspann 27-34 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för kretsfly Observationer i  Sverige för kretsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kretsfly har under 1900-talet minskat mycket kraftigt i delar av nordvästra Europa. I Sverige är tillbakagången mindre påtaglig. Arten var redan 1885 känd från Skåne till Uppland samt från Västergötland. Under de senaste trettio åren har kretsfly påträffats i Blekinge, bl.a. vid Göholm och Verkö, längs Smålandskusten från Kalmar till Västervik, samt i inlandet i bergkullandskapet väster om Gamleby. På Öland är arten påträffad mellan Bejershamn och Ismantorp, samt från Gillberga till Hornsjön och Böda. I Stockholms län förekommer arten på Södertörn från Trångsund och Skarpnäck till Gålö och norr om Stockholms stadskärna vid Frescati, Södersätra, Eldgarnsö m.fl. lokaler. Nordligast har kretsfly påträffats i Uppland, Östhammar (tre exemplar 1975-1993) och Rådmansö (ett exemplar 1986). Sannolikt finns ännu oupptäckta populationer längs Roslagskusten, då arten i övriga delar av landet visat mycket liten benägenhet till migration över längre sträckor. Den har med visshet försvunnit från Helsingborgstrakten i nordvästra Skåne och från Västergötland. Det senare fyndet är utan närmare lokalangivelse, sannolikt dock platåbergsområdet och den har inte återfunnits sedan första hälften av 1800-talet. Arten var tidigare utbredd i nordöstra Skåne och angränsande delar av Blekinge, men det är osäkert om den påträffats i Skåne efter 1956. Artens främsta förekomstområden är idag Mittlandsskogen på Öland där den påträffats årligen på flera platser under 2000-talet, kustområden från Mönsterås till Västervik, samt Storstockholmsregionen och här kanske främst delar av Södertörn. Inom dessa områden har arten vissa år varit lokalt allmän. I Danmark påträffades kretsfly talrikt på några få förekomstområden på Fyn och Nordsjälland fram till 1889. Den har sedan dess endast påträffats enstaka på Lolland 1900, 1910 och 1914 samt på Nordsjälland 1938. Den finns avbildad i ett målat planschverk från mitten av 1700-talet där flertalet insekter antas ha påträffats på Lolland. Även i Lettland räknas kretsfly till de arter som möjligen helt försvunnit och arten är mycket sällsynt i Litauen, där den endast påträffats i tre av 45 distrikt. Från Nordtyskland försvann arten vid sekelskiftet och även i England har den minskat mycket markant under detta århundrade. Kretsfly förekommer ännu i södra England men endast mycket lokalt och frekvensen växlar starkt mellan olika år. Världsutbredningen sträcker sig från Spanien, England och Sverige österut genom norra Medelhavsområdet och Mellaneuropa till Iran och södra Ural i Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Kretsfly förekom tidigare i Skåne och Västergötland men finns numera endast i östligaste Göta- och Svealand. Arten uppträder i glesa skogar med ek (Quercus robur) samt i beteshagar med enstaka ekar. Arten har minskat och blivit avsevärt mer lokal även på östkusten under de senaste 50 åren. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (5000-7500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (18076-22000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (156-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)c(iv)).
Ekologi
Kretsfly är knuten till varma lokaler med ek, Quercus robur, som är den enda värdväxten i norra Europa. Övervintringen sker i äggstadiet och de små larverna livnär sig under knoppsprickningen av ekknopparna, vilka de urholkar. Senare lever larverna mellan sammanspunna löv och förpuppar sig i början av juni i en kokong på markytan. De områden där kretsfly påträffas årligen kännetecknas av att ekarna fått utveckla sig i solexponerade positioner och har kvar sina mer marknära grenar. Larver av arten har insamlats i solexponerade bryn mot stenhägnade betesmarker och på ekomkransade urbergsknallar med kal topp. Då larvutvecklingen är tidig gynnas arten sannolikt i hög grad av värmeackumulerande klippor och stenmurar som utstrålar värme under kvällen. Larverna är främst nattaktiva. Den populationsökning som noterades på Öland under 1996, efter att arten varit mycket fåtalig sedan 1970-talet, betingades sannolikt av att vädret under en lång följd av år då varit varmt och gynnsamt under knoppsprickningsperioden. Flygperioden infaller från tredje veckan i juni till slutet av juli. Fjärilarna är aktiva från skymningen och lockas både till jäst fruktsaft och UV-ljus. Arten missgynnas sannolikt i hög grad av den kalätning av ekar som uppstår vid massförekomster av ekvecklaren, Tortrix viridana, både genom födobrist och ökande infektionssjukdomar och parasiter. Under dessa år kan de varmaste äggläggningsplatserna, som ger tidig larvutveckling och tidig knoppsvällning hos eken, vara av yttersta betydelse för artens långsiktiga överlevnad i respektive förekomstregion. I Donaudeltat i Rumänien är arten mycket talrik och förmodas där leva av videarter, Salix spp., eftersom ekbestånd saknas på 6-8 km avstånd från insamlingsplatsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ekar
· ekar
· skogsek
· skogsek
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Dicycla, Art Dicycla oo (Linnaeus, 1758) - kretsfly Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Kretsfly förekom tidigare i Skåne och Västergötland men finns numera endast i östligaste Göta- och Svealand. Arten uppträder i glesa skogar med ek (Quercus robur) samt i beteshagar med enstaka ekar. Arten har minskat och blivit avsevärt mer lokal även på östkusten under de senaste 50 åren. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (5000-7500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (18076-22000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (156-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)c(iv)).
Det ljusgula och sirligt tecknade kretsflyet har normalt en ganska tydlig nattflyteckning på framvingarna. Tvärlinjerna som begränsar rot- och mellanfälten är gulbruna eller rödbruna liksom en större del av rotfältet. Ibland är området mellan våglinjen och mellanfältet på framvingens yttre hälft också brunfärgat. Vingribborna är vanligen brunpudrade. Ring- och njurfläckarna är stora med tydlig kontur och under ringfläcken finns ytterligare en ovalformig fläck. Bakvingarna är vita. Hanen har svagt kamtandade antenner. Liknande gulfärgade nattflyarter är samtliga sensommar- och höstflygande. Vingspann 27-34 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kretsfly

Länsvis förekomst och status för kretsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kretsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kretsfly har under 1900-talet minskat mycket kraftigt i delar av nordvästra Europa. I Sverige är tillbakagången mindre påtaglig. Arten var redan 1885 känd från Skåne till Uppland samt från Västergötland. Under de senaste trettio åren har kretsfly påträffats i Blekinge, bl.a. vid Göholm och Verkö, längs Smålandskusten från Kalmar till Västervik, samt i inlandet i bergkullandskapet väster om Gamleby. På Öland är arten påträffad mellan Bejershamn och Ismantorp, samt från Gillberga till Hornsjön och Böda. I Stockholms län förekommer arten på Södertörn från Trångsund och Skarpnäck till Gålö och norr om Stockholms stadskärna vid Frescati, Södersätra, Eldgarnsö m.fl. lokaler. Nordligast har kretsfly påträffats i Uppland, Östhammar (tre exemplar 1975-1993) och Rådmansö (ett exemplar 1986). Sannolikt finns ännu oupptäckta populationer längs Roslagskusten, då arten i övriga delar av landet visat mycket liten benägenhet till migration över längre sträckor. Den har med visshet försvunnit från Helsingborgstrakten i nordvästra Skåne och från Västergötland. Det senare fyndet är utan närmare lokalangivelse, sannolikt dock platåbergsområdet och den har inte återfunnits sedan första hälften av 1800-talet. Arten var tidigare utbredd i nordöstra Skåne och angränsande delar av Blekinge, men det är osäkert om den påträffats i Skåne efter 1956. Artens främsta förekomstområden är idag Mittlandsskogen på Öland där den påträffats årligen på flera platser under 2000-talet, kustområden från Mönsterås till Västervik, samt Storstockholmsregionen och här kanske främst delar av Södertörn. Inom dessa områden har arten vissa år varit lokalt allmän. I Danmark påträffades kretsfly talrikt på några få förekomstområden på Fyn och Nordsjälland fram till 1889. Den har sedan dess endast påträffats enstaka på Lolland 1900, 1910 och 1914 samt på Nordsjälland 1938. Den finns avbildad i ett målat planschverk från mitten av 1700-talet där flertalet insekter antas ha påträffats på Lolland. Även i Lettland räknas kretsfly till de arter som möjligen helt försvunnit och arten är mycket sällsynt i Litauen, där den endast påträffats i tre av 45 distrikt. Från Nordtyskland försvann arten vid sekelskiftet och även i England har den minskat mycket markant under detta århundrade. Kretsfly förekommer ännu i södra England men endast mycket lokalt och frekvensen växlar starkt mellan olika år. Världsutbredningen sträcker sig från Spanien, England och Sverige österut genom norra Medelhavsområdet och Mellaneuropa till Iran och södra Ural i Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Xylenini  
  • Undertribus
    Cosmiina  
  • Släkte
    Dicycla  
  • Art
    Dicycla oo(Linnaeus, 1758) - kretsfly

Kretsfly är knuten till varma lokaler med ek, Quercus robur, som är den enda värdväxten i norra Europa. Övervintringen sker i äggstadiet och de små larverna livnär sig under knoppsprickningen av ekknopparna, vilka de urholkar. Senare lever larverna mellan sammanspunna löv och förpuppar sig i början av juni i en kokong på markytan. De områden där kretsfly påträffas årligen kännetecknas av att ekarna fått utveckla sig i solexponerade positioner och har kvar sina mer marknära grenar. Larver av arten har insamlats i solexponerade bryn mot stenhägnade betesmarker och på ekomkransade urbergsknallar med kal topp. Då larvutvecklingen är tidig gynnas arten sannolikt i hög grad av värmeackumulerande klippor och stenmurar som utstrålar värme under kvällen. Larverna är främst nattaktiva. Den populationsökning som noterades på Öland under 1996, efter att arten varit mycket fåtalig sedan 1970-talet, betingades sannolikt av att vädret under en lång följd av år då varit varmt och gynnsamt under knoppsprickningsperioden. Flygperioden infaller från tredje veckan i juni till slutet av juli. Fjärilarna är aktiva från skymningen och lockas både till jäst fruktsaft och UV-ljus. Arten missgynnas sannolikt i hög grad av den kalätning av ekar som uppstår vid massförekomster av ekvecklaren, Tortrix viridana, både genom födobrist och ökande infektionssjukdomar och parasiter. Under dessa år kan de varmaste äggläggningsplatserna, som ger tidig larvutveckling och tidig knoppsvällning hos eken, vara av yttersta betydelse för artens långsiktiga överlevnad i respektive förekomstregion. I Donaudeltat i Rumänien är arten mycket talrik och förmodas där leva av videarter, Salix spp., eftersom ekbestånd saknas på 6-8 km avstånd från insamlingsplatsen.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Kretsflyets kraftiga tillbakagång i hela nordvästra Europa tyder på att artens värmekrav inte längre tillgodoses i flertalet av dess tidigare livsmiljöer. Ekskogarna har ändrat karaktär, bl.a. genom avlägsnandet av marknära grenar som sträcker sig över kantzonen till ängar och utgör hinder vid slåtter. Grupper av solitära träd med den klassiska sparbanksekens växtsätt nybildas i mycket liten utsträckning. I Stockholmsområdet förefaller kretsflyet ännu kunna samexistera med den stora mängden UV-belysning - möjligen genom de ljusare nätterna på denna breddgrad och artens tidiga svärmningsperiod på kvällen. Idag används i högre utsträckning belysningstyper som inte avger UV-ljus och därför har en mindre störande inverkan på nattaktiva insekter. Eksjukan som relativt nyligen drabbat Sverige kan i hög grad drabba träd som påverkas av torkstress, dvs. ekar i de miljöer där reproduktionen av kretsfly främst sker.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Där ekskog avverkas bör denna ersättas av ny ek och inte av barrträd. Överdriven skogsvård/parkvård i form av buskröjning och avsågning av lägre grenar i solexponerade kantzoner bör undvikas. I Stockholmsområdets friluftsområden med promenadvägar genom bergiga, ekbevuxna områden bör annan typ av belysning än kvicksilverlampor väljas. Kretsflyets ekologi kan vara värdefull att närmare studera för att utvärdera en riktig skötsel av yngre ekinslag i ekdominerade strövområden, samt i större parker och slottsmiljöer i Stockholmsregionen. Om arten fortsättningsvis kunde överleva här vore det ett gott betyg åt målet att skapa en grön huvudstad.
Per Sjökvist har bidragit med väsentlig information vid författandet av faktabladet.

Bergendorff, C. 1991. Fjärilar från Göholm. Blekinge natur sid. 108-118.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Kaaber, S., Overgaard Nielsen, B. & Munk, T. 2008. Geheimeraad C. F. Rabens danske insektsindsamlinger - en registrant over en samling akvareller og noter fra Aalholm om sommerfugle og andre insekter og dyr (1740-1752). Psyche, Århus.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lindeborg, M. 1997. Fjärilsfynden i Sydost 1996. Lucanus 2(1): 15-30.

Lindeborg, M. 2003. Fjärilsfynden i Sydost 2002. Lucanus 8: 1-13.

Lindeborg, M. 2005. Fjärilsfynden i Sydost 2004. Lucanus 10: 1-19.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1986. Ent. Tidskr. 108: 135-139.

Palmqvist, G. 1996. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117(1-2): 35-48.

Rákosy, L. 1997. Die Noctuiden Rumäniens. Land Oberösterreich, O. Ö. Landesmuseum. Linz.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Sulcs, I. 1991. Latvian perhosfaunan viimeaikaisista muutoksista. Baptria 16(3): 63-68.

Wendel, S. 1957. Fjärilar från Blekinge, ytterligare fynd från Holmsjö i Sillhövda s:n i nordöstra Blekinge. Ent. Tidskr. 78(1): 80-83.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Xylenini  
  • Undertribus
    Cosmiina  
  • Släkte
    Dicycla  
  • Art
    Dicycla oo, (Linnaeus, 1758) - kretsfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012. © ArtDatabanken, SLU 2008.